Internetmedicin.se använder cookies för att kunna erbjuda en så bra tjänst som möjligt. Läs mer

Följande policy för personuppgifter används: Integritetspolicy

Perifer ocklusiv artärsjukdom - anamnes, status och utredning
Författare Docent, överläkare , Kärlkirurgiska sektionen, verksamhetsområde Hybrid och Intervention/Sahlgrenska Universitetssjukhuset
Granskare Professor Per Hellman, Institutionen för kirurgiska vetenskaper/Akademiska Sjukhuset
Uppdaterad 2018-05-24
Specialitet Kärl
Skriv ut
annons


BAKGRUND


Vid all klinisk bedömning utgör en väl upptagen anamnes, i kombination med en noggrant utförd klinisk undersökning, själva fundamentet för ett adekvat medicinskt omhändertagande. Detta gäller även vid perifera artärsjukdomar, där man enbart med stöd av patientens uppgifter i kombination med ett noggrant kärlstatus kan komma mycket långt. Det gör att man kan lokalisera platsen för samt karaktären av det aktuella kärlproblemet, värdera tillståndets allvarlighetsgrad och brådska samt bedöma behov av att engagera kärlkirurgisk expertis för ytterligare stöd i handläggningen.

Den vanligaste perifera ocklusiva artärsjukdomen är benartärsjukdom, med de två svårighetsgraderna claudicatio intermittens samt kronisk kritisk ischemi. Perifera ocklusiva artärsjukdomar i sin bredaste definition innefattar även aterosklerossjukdom i halsartärer, övre extremitetsartärer samt i njur- och mesenterialartärer (1). Denna text fokuserar på anamnes och kärlstatus när det gäller vanliga akuta och kroniska artärproblem i de övre och nedre extremiteterna.

Se även:
 

PM: Arteriell insufficiens, kronisk

PM: Artäremboli/trombos (akut arteriell icke-traumatisk ocklusion i nedre extremiteterna)

PM: Karotisstenos (extrakraniell cerebrovaskulär sjukdom)

PM: Kärltrauma



ARTERIELLT KÄRLSTATUS


Ett komplett arteriellt kärlstatus utföres ”head to toe”. I flertalet kliniska situationer är det dock rimligt att inrikta en kärlundersökning mer specifikt på det föreliggande arteriella problemet, särskilt i mer akuta situationer.
 

  • Bedöm vitalfunktioner
    Kontrollera blodtryck, puls, andningsfrekvens och vakenhetsgrad.
     
  • Auskultation av halskärl, hjärta och bukkärl
    Lyssna efter blåsljud som kan indikera karotisstenos, hjärtklaffsjukdom respektive ocklusiva problem i bukaorta/mesenterialkärl/iliakakärl. Dessa undersökningar syftar framför allt till att skaffa sig en uppfattning om den aterosklerotiska kärlsjukdomens totala utbredning.
     
  • Övre extremiteten

    • Inspektera hudens färg och kondition. Föreligger hyperemi eller cyanos?

    • Bedöm hudtemperatur och distalstatus.

    • Palpera a. axillaris (strax under laterala delen av klavikeln och/eller i axillen), a. brachialis (medialt om biceps senfäste, strax ovan armvecksnivå) samt a. radialis i handledsnivå. Jämför med friska sidan. Penndoppler i kombination med en blodtrycksmanschett kan
      v b användas för segmentell blodtrycksmätning även i den övre extremiteten. A. ulnaris går vanligen inte att palpera, medan både a. radialis och a. ulnaris kan auskulteras med penndoppler och användas som utgångspunkt för tryckmätning. Kom ihåg att det tryck som fångas är där manschetten är placerad och alltså inte där penndopplern hålls an mot artären. Metodiken är densamma som för ankel-brachialindex, se nedan.

     
  • Nedre extremiteten

    • Jämför alltid om möjligt statusfynd med motsvarande fynd på den icke-symtomatiska sidan.

    • Inspektera extremiteten. Tecken på ischemi är blekhet, cyanos och nedsatt behåring.

    • Bedöm eventuella sidoskillnader i temperatur.

    • Bedöm utbredning av eventuella sår och gangrän, fotodokumentera gärna och inkorporera bilder i journal.

    • Palpera infrarenala aorta, a. femoralis, a. poplitea, a. tibialis posterior samt a. dorsalis pedis. Särskilt a. poplitea kan vara svår att palpera, men undersökningen underlättas om patienten undersöks med endast lätt böjt knä och där patienten har hälen mot britsen och låter benet ”hänga fritt” i undersökarens händer. Artären projicerar sig ungefär längs yttre knäskålskanten och man måste borra in fingrarna ganska djupt i fossa poplitea samt tillåta sig att hålla fingrarna stilla några sekunder vid varje ställe där man söker efter pulsen. Mycket tydlig puls i a. poplitea (ipsi- eller kontralateralt till den symtomatiska extremiteten) bör leda tankarna mot popliteaaneurysm.

    • Bedöm kapillär återfyllnadstid distalt på tår, i trampdynan samt på hälens undersida.

    • Vid omfattande benartärsjukdom kan den drabbade extremiteten vara rosig till färgen i planläge p g a hyperemi vilket beror på den ischemiinducerade dilatationen av hudcirkulationen. Om extremiteten då lyfts från underlaget med sträckt knä ses ofta en relativt snabbt inträdande avblekning av foten. Om foten därefter sänkes ner över britskanten ses ofta en kraftig reaktiv hyperemi där foten igen blir hyperemisk och rosig. Detta kan vara särskilt bra att kontrollera om man misstänker falskt förhöjt värde på ankel-brachialindex, se nedan. Testet kan även utvecklas till ett s k pole test, där man mäter det vertikala avståndet från höger förmaksnivå upp till den nivå där en arteriell penndopplersignal (detekterad på fotnivå) försvinner vid samtidig elevation av extremiteten. Det uppmätta avståndet i cm kan enkelt räknas om till mmHg (13,6 cm är lika med 10 mmHg).

     
  • Mätning av ankel-brachialindex (ABI)

    • Mätningen görs med patienten i liggande position och med hjälp av en manuell blodtrycksmanschett samt en penndoppler. Manschetten sätts på distalt i ankelnivå.

    • Flödessignal identifieras med penndoppler över a. dorsalis pedis respektive a. tibialis posterior.

    • När flödessignalen tydligt har identifierats pumpas manschettrycket upp tills dess att flödessignalen försvinner. Därefter släpps manschettrycket långsamt tills dess att flödessignalen återkommer.

    • Det blodtrycksvärde (i mmHg) där flödessignalen återkommer är liktydigt med det systoliska ankeltrycket.

    • Utför ankeltrycksmätningar med penndoppler över både a. dorsalis pedis och a. tibialis posterior.

    • Mät därefter det systoliska blodtrycket i både höger och vänster arm. Det är inte ovanligt att patienter med ocklusiv artärsjukdom har stenos/ocklusion i framför allt vänster, men ibland även höger, a. subclavia.

    • Det högsta registrerade trycket i ankelnivå divideras med det högsta uppmätta systoliska trycket i armarna vilket ger ankel-brachialindex (ABI).

    • Ett ABI-värde mellan 0,9-1,3 anses normalt, medan såväl lägre som högre värden än detta indikerar benartärsjukdom. En tumregel är att en patient med claudicatio intermittens vanligen har ett ABI-värde mellan 0,5-0,8 medan man vanligen ser ett värde mellan 0-0,5 vid kronisk kritisk ischemi. Undantag från denna regel finns.

    • Vid omfattande kärlsjukdom kan flödessignal över såväl a. dorsalis pedis som a. tibialis posterior saknas och man kan då ofta ändå identifiera en flödessignal motsvarande förgreningar från a. fibularis där artären delar sig i fotledsnivå, och utföra ankeltrycksmätning med ledning av denna flödessignal. A. fibularis är den embryologiskt först anlagda artären, vilken ofta även är den infrapopliteala artär som ockluderar sist vid benartärsjukdom. Ibland saknas dock helt arteriella flödessignaler i ankelnivå vilket indikerar mycket omfattande benartärsjukdom.

    • ABI är ofta helt missvisande hos patienter med stela underbensartärer (vid mediaskleros, vanligt framför allt hos patienter med diabetes) beroende på att blodtrycksmanschetten inte förmår komprimera de cirkumferent förkalkade artärerna när den pumpas upp. Detta leder till att ABI-värdet blir falskt förhöjt. Relatera därför alltid ABI-mätningen till den totala kliniska bilden, och bedöm om det erhållna mätvärdet är rimligt i den aktuella kliniska situationen. En patient med diabetes kan således ha ett helt normalt ABI-värde och ändå ha en grav benartärsjukdom. I dessa fall bör utredningen kompletteras med tåtrycksmätning, något som dock i fall av allvarlig kritisk ischemi inte menligt får fördröja handläggningen/remitteringen till kärlkirurgisk klinik.

    • Tåtrycksmätning är ytterst sällan indicerad hos en patient med claudicatio intermittens men kan vara av värde vid kronisk kritisk ischemi.
Bild: Schematisk illustration av artärträdet (med tillstånd av upphovsmannen Dr. Lars Karlström, Göteborg)



 

PÅ VÅRDCENTRAL
 

Patienter med olika grader av benartärsjukdom (claudicatio intermittens eller kronisk kritisk ischemi) söker ofta initialt på en vårdcentral. Alla patienter med symtomgivande benartärsjukdom har en mycket hög risk att drabbas av allvarliga hjärt-kärlkomplikationer (exempelvis hjärtinfarkt, stroke och kardiovaskulär död) varför korrekt handläggning efter identifierad sjukdom är viktigt.


Anamnes
 

  • Funktionsstatus och gångförmåga i relation till vardag och livsstil
    Patienter med claudicatio intermittens har ofta svårt att uppskatta den smärtfria respektive maximala gångsträckan. Invaliditetsgraden hos den enskilde individen beror i hög grad på sysselsättning och livsstil. Aktivitetsönskemål varierar mycket mellan enskilda individer, varför den angivna gångsträckan i meter har begränsad klinisk betydelse.
     
  • Påverkan på patientens vardag och sociala situation
    Efterfråga t ex vilka dagliga göromål och uppgifter patienten inte klarar av på grund av sitt ischemiska problem i extremiteten.
     
  • Smärtanamnes
    Det typiska vid ischemisk claudicatio intermittens är ansträngningsutlöst smärta i vaden (mer sällan glutealt, i höft eller i lår) som försvinner snabbt, inom en eller ett par minuter, när patienten stannar. Patienten behöver vanligen inte sätta sig ned och vila, det räcker att bara stå still en kort stund.
     
  • Hereditära faktorer
     
  • Riskfaktorer
    Tobaksrökning, kostvanor, övervikt och lipidrubbningar.
     
  • Samsjuklighet
    T ex diabetes mellitus, hypertoni och andra hjärt-kärlsjukdomar.
     
  • Biologisk ålder och mentalt status
    Är det överhuvudtaget rimligt att remittera patienten till kärlkirurg eller är patienten i själva verket i ett palliativt skede? Vid kronisk kritisk ischemi är det mycket viktigt att ta reda på om patienten är (eller kanske fram tills nyligen varit) gångare. Hur länge sedan är det som patienten kunde gå själv utan assistans? Kärlkirurgisk intervention är vanligen inte indicerad hos sängliggande patienter.
     
  • Önskan hos patienten
    Är patienten själv intresserad av att genomgå en kärlkirurgisk intervention?


Status
 

  • Se beskrivning av arteriellt kärlstatus ovan.
     
  • Bedöm färg och temperatur i båda fötterna.
     
  • Inspektera och beskriv eventuella sår/gangrän med hänsyn till lokal, utseende, utbredning och infektionstecken, fotodokumentera gärna.
     
  • Palpera samtliga pulsar i båda benen uppifrån och med.
     
  • Mät ankel-brachialindex bilateralt
    Vid claudicatio intermittens förekommer det att patienten uppvisar ett helt normalt kärlstatus, inklusive ett normalt ABI-värde, framför allt vid hinder på a. iliaca-nivå. Vid stark misstanke om ischemisk claudicatio intermittens bör därför ett provokationstest göras. Det kan utföras genom att man först mäter ABI bilateralt i vila, varefter patienten får resa sig och utföra cirka trettio tåhävningar i rask följd (vilket leder till en ökad muskelgenomblödning och en sänkt perifer vaskulär resistens), varvid man snabbt mäter ABI bilateralt i liggande position igen. Eftersom tryckfallet över en stenos är avhängigt av flödesvolymen över stenosen kan man på detta sätt provocera fram ett arteriellt tryckfall som kan ge diagnosen. Ett annat provokationstest är gångmatteprov, vilket man vanligen kan remittera för till en klinisk fysiologisk enhet.

Handläggning
 

  • Patienter med claudicatio intermittens utan önskan om invasiv behandling kan mycket väl omhändertas (och ofta färdigbehandlas) via sin vårdcentral.
     
  • Patienter med kronisk kritisk ischemi (analgetikakrävande ischemiska vilosmärtor i foten > 2 veckor och/eller ischemiska sår/gangrän på fot) skall i princip alltid skyndsamt (men vanligen inte akut) remitteras för kärlkirurgisk bedömning. Undantaget är sängliggande, icke-ambulerande patienter i ett palliativt skede av livet, som bör remitteras till ortoped för ställningstagande till amputation om tillfredställande analgesi ej kan uppnås med analgetika.
     
  • Demenssjukdom är en relativ, men i de allra flesta fall en stark, kontraindikation för kärlkirurgiska behandlingar vid kroniska ischemiska tillstånd i extremiteterna

För ytterligare information, se behandlingsöversikt "Arteriell insufficiens, kronisk"


 

PÅ AKUTMOTTAGNING/SJUKHUS


Till akutmottagningen söker vanligen patienter med akut ischemi i övre och nedre extremiteter (3). Men även patienter med svår kronisk kritisk ischemi, som inte längre klarar sig hemma, söker sig till eller remitteras till en akutmottagning. Den viktigaste uppgiften på akutmottagningen är att bedöma behovet av brådskande handläggning samt att snabbt värdera ischemigraden i den drabbade extremiteten, vilket sker enligt nedan (1).

En bra minnesregel vad gäller de kliniska fynden man kan observera vid akut extremitetsischemi är den om ”5 P:n”:
 

  • Pain (smärta)
  • Pallor (blekhet)
  • Paresthesia (parestesi)
  • Paralysis (paralys)
  • Pulselessness (pulslöshet)

Ibland ingår i minnelsregeln även ett 6:e ”P”: poikilotermi, vilket betyder ”ändrad temperatur”. Inte ens vid mycket grav ischemi behöver alla 5 (eller 6) P föreligga. Påverkad motorisk funktion (alltså inte bara paralys utan all form av motorisk påverkan) i extremiteten innebär definitivt att handläggningen brådskar! Differentialdiagnostiken mot TIA/stroke kan ibland vara svår och det händer inte så sällan att patienter med akut övre extremitetsischemi läggs in på strokeavdelning under denna misstanke.


 

AKUT ÖVRE EXTREMITETSISCHEMI


Anamnes
 

  • Tidsförlopp
    Tidpunkt för insjuknande?
     
  • Embolikälla eller anamnestiska uppgifter om tidigare embolisering?
     
  • Bröstsmärta eller obehagskänsla i bröstet under den senaste månaden?
     
  • Arytmikänsla
    Kom ihåg att en patient med paroxysmalt förmaksflimmer kan uppvisa ett helt normalt EKG på akutmottagningen.
     
  • Beskrivning av extremitetens funktion (tidigare och nuvarande)
    Patienter med övre extremitetsichemi har ofta smärtor i handen till en början, men efter hand minskar vanligen smärtan spontant medan den ischemiska nervpåverkan blir mer framträdande, men sällan dramatisk. Patienten beskriver följaktligen diffust obehag i handen som känns kall, stum, domnad och uttröttbar.
     
  • Riskfaktorer och bakomliggande sjukdomar?
     
  • Föreligger koagulationsrubbning eller medicinering med antitrombotiska läkemedel?
     
  • Värdera minnesregeln om ”5 P:n”.

Status
 

  • Se "Arteriellt kärlstatus" ovan.
     
  • Bedöm extremitetens färg och temperatur. Vid övre extremitetsischemi är statusfynden vanligtvis inte dramatiska. Det är vanligt att handen är sval och blek, men den är sällan cyanotisk.
     
  • Bedöm distalstatus (motorisk och sensorisk funktion) samt palpera pulsar motsvarande a. axillaris, a. brachialis och a. radialis. Be patienten knyta handen upprepat och undersök eventuell uttröttbarhet.
     
  • Bedöm kapillär återfyllnadstid.
     
  • Jämför statusfynden med friska sidan.
     
  • Kontrollera EKG.

AKUT NEDRE EXTREMITETSISCHEMI


Anamnes
 

  • Akut nedre extremitetischemi orsakas vanligen av emboli eller trombos och mycket mer sällan av aortadissektion eller popliteaaneurysm.
     
  • Tidsförlopp
    Tid sedan insjuknande? En patient med embolisk ocklusion söker vanligen mycket snart efter insjuknandet på grund av ofta grav manifest ischemi (eftersom kollateralkärl saknas) förenad med svår smärta, medan en patient med trombos vanligen söker något till några dygn efter insjuknandet eftersom ischemin i ocklusionsögonblicket inte blir lika grav, beroende på förekomst av kollaterala kärl.
     
  • Embolikällor respektive tidigare tromboemboliska manifestationer?
     
  • Tidigare symtom från extremiteterna?
     
  • Finns tidigare anamnes på claudicatio intermittens? Rökare? Tidigare kärlkirurgiska åtgärder? Sådana observationer stödjer misstanke om trombos som orsak till ischemin. Trombotiska insjuknanden brukar ofta benämnas ”akut på kronisk ischemi”.
     
  • Be patienten beskriva extremitetens tidigare och nuvarande funktion.
     
  • Riskfaktorer och bakomliggande sjukdomar?
     
  • Föreligger koagulationsrubbning eller medicinering med antitrombotiska läkemedel?
     
  • Bröstsmärta
    Patienter med akut nedre extremitetsischemi där aortadissektion är orsaken till ischemin har vanligen samtidigt smärtor i bröst/rygg/buk, men det förekommer att enbart extremitetsischemin är det framträdande symtomet.
     
  • Neurologiska bortfallssymtom? Patienter med akut embolisering till aortabifurkationen, s k sadelemboli, har ofta påtagliga neurologiska bortfallssymtom (känselstörning och parapares) och inte så ofta smärta i extremiteterna.
     
  • Värdera minnesregeln om ”5 P:n”.


Status
 

  • Se "Arteriellt kärlstatus" ovan.
     
  • Bedöm extremitetens färg och temperatur.
     
  • Bedöm distalstatus (motorisk och sensorisk funktion).
     
  • Palpera bukaorta, a. femoralis, a. poplitea, a. tibialis posterior och a. dorsalis pedis.
     
  • Mät ABI bilateralt.
     
  • Jämför alla statusfynd i extremiteten med den friska sidan. Vid avsaknad av puls i a. poplitea på den sjuka sidan och samtidigt en kraftig och breddökad puls på friska sidan skall ett ockluderat popliteaaneurysm misstänkas tills motsatsen är bevisad.
     
  • Kontrollera alltid EKG och var liberal med att kontrollera hjärtenzymer. Akut övre extremitetsischemi är nästan alltid embolisk. Den vanligaste embolikällan är murala tromber i hjärtat orsakad av förmaksflimmer eller hjärtinfarkt.
     
  • En patient med arteriell trombos som orsak till ischemin har vanligen även patologiskt kärlstatus samt ett sänkt ABI-värde på den icke-symtomgivande sidan.
     
  • En akut nedre extremitetsischemi bör alltid misstänkas som en orsak till smärta i extremitet på en akutmottagning. Det är ett konstfel att låta patienter med extremitetssmärta ligga på akutmottagningen och vänta på en ultraljudsundersökning för att utesluta ventrombos för att först efter negativ ultraljudsundersökning uppmärksamma en arteriell ischemi.


KRONISK KRITISK ISCHEMI


Avseende både anamnes och status kan man på akutmottagningen värdera denna patientgrupp på samma sätt som beskrivs under ”På vårdcentral” ovan. Tidig kontakt med kärlkirurg för råd om optimal handläggning är dock ofta av värde i denna situation.


 

BILDDIAGNOSTIK


Bilddiagnostik (DT-angiografi, MR-angiografi, duplexultraljud) har numera en viktig roll i handläggningen vid flertalet av de perifera kärlsjukdomarna. För att sådana undersökningar skall utnyttjas effektivt, inte utföras på fel indikationer (eller t o m helt i onödan) samt verkligen kunna bidra med värdefull tilläggsinformation är det mycket viktigt att med stöd av anamnes och status först bilda sig en god uppfattning om det föreliggande kärlproblemet. All bilddiagnostik vid kärlsjukdom skall alltså vara noggrant överlagd. Val av metod skall även utgå ifrån vad man efterfrågar, samt vad som innebär lägst risk och obehag för patienten.

I remissen är det också mycket viktigt att ange de huvudsakliga frågeställningar man önskar besvarade samt vilka primära och sekundära diagnostiska misstankar man hyser. Sådan information är värdefull för att den radiolog, biomedicinska analytiker eller kliniska fysiolog skall kunna planera undersökningen rätt samt få optimala förutsättningar för att kunna identifiera och beskriva kärlpatologin så noggrant som möjligt. Detta kan innebära att onödiga tilläggsundersökningar i efterhand kan undvikas. Att investera några minuter extra på en noggrann klinisk bedömning sparar alltså ofta i slutändan tid när det gäller att handlägga patienter med perifera kärlsjukdomar.


Akut övre extremitetsischemi

Patienter med akut övre extremitetsischemi behöver sällan genomgå bilddiagnostik, eftersom såväl genesen till ischemin som platsen för ocklusionen ofta kan fastställas med ledning av enbart anamnes och kärlstatus. Kärlkirurg bör tillfrågas om behandlingen, och i oklara fall (framför allt vid misstanke om annan genes än emboli) kan i första hand en DT-angiografi vara av värde.


Akut nedre extremitetsischemi

Vid akut nedre extremitetsischemi är orsakerna vanligen mer mångfacetterade. Den exakta etiologin samt platsen för ocklusionen påverkar ofta den kärlkirurgiska handläggningen. En akut utförd DT-angiografi är därför vanligen av stort värde, en undersökning som numera på de allra flesta sjukhus kan utföras snabbt utan onödig tidsförlust. Om patienten har motorisk påverkan i extremiteten bör kärlkirurg konsulteras omedelbart och DT-angiografin utföras urakut.


Kronisk kritisk ischemi

Vid kronisk kritisk ischemi är vanligen bilddiagnostik indicerad, förutsatt att patienten är aktuell för kärlkirurgisk behandling. Rådgör med ansvarig kärlkirurg om lämpligaste metod.
 

  • Duplexultraljud
    Skonsamt och ofarligt för patienten och kan med hög sensitivitet och specificitet lokalisera aortoiliakala- och femoropopliteala ocklusiva förändringar, men begränsas av sämre diagnostisk precision infrapoplitealt.
     
  • DT-angiografi
    Kan lokalisera ocklusiva förändringar i hela artärträdet men innebär strålning för patienten, kontrastmedlet som ges kan påverka njurfunktionen och hos patienter med grav aterosklerosbörda kan det vara svårt att skilja kontrastattenuering från kalk i artärerna.
     
  • MR-angiografi
    Kan lokalisera ocklusiva förändringar i hela artärträdet och ger ingen stråldos till patienten, men undersökningen skall användas med viss försiktighet hos patienter med estimerad glomerulär filtrationshastighet (eGFR) < 30 ml/min på grund av liten risk för gadoliniuminducerad nefrosystemisk fibros. En dos gadoliniumkontrast kan dock ges till alla patienter, vilket räcker för att avbilda det infrapopliteala artärträdet varefter undersökningen kan kompletteras med t ex duplexultraljud av de aortoiliakala respektive femoropopliteala segmenten.


VÅRDNIVÅ
 

  • Vid all form av akut extremitetsischemi är det viktigt med en snabb bedömning av ischemigrad på akutmottagningen. Ischemigraden styr därefter hur snabbt omhändertagande som fortsättningsvis krävs.
     
  • Cyanos och motorisk påverkan är illavarslande tecken som påkallar snabb handläggning!
     
  • I alla fall med akut övre- och nedre extremitetsischemi som söker på akutmottagningen bör kärlkirurg konsulteras i tidigt skede, och patienter med akut extremitetsischemi är vanligen inläggningsfall.
     
  • Tidig administrering av heparin (ofraktionerat eller lågmolekylärt) redan på akutmottagningen minskar risk för påbyggnadstrombotisering och bör ges till alla patienter så snart misstanke föreligger (4).
     
  • I fall med tydlig kardiell embolisering till extremitet finns risk för nya emboliepisoder (som i sin tur kan orsaka stroke, mesenteriell ischemi och/eller ny extremitetsischemi) varför snabbt initierad antitrombotisk behandling i princip alltid är indicerad (1). Typ av preparat samt administrationsväg bör diskuteras med kärlkirurg eftersom invasiva behandlingsåtgärder troligen är aktuella.


FALLGROPAR
 

  • Ankel-brachialindex blir falskt förhöjt (och därmed inte tillförlitligt) om patienten har icke-komprimerbara artärer, vilket är vanligt vid diabetes.
     
  • En patient med claudicatio intermittens kan uppvisa ett normalt arteriellt kärlstatus i vila.
     
  • Handläggning av alla patienter med symtomgivande benartärsjukdom bör fokusera på både de systemiska riskerna för allvarliga hjärt-kärlhändelser (hjärtinfarkt, stroke, kardiovaskulär död) och extremitetssymtomen.
     
  • “DVT på akuten” kan vara akut extremitetsichemi.
     
  • TIA- eller strokesymtom kan vara akut extremitetsichemi.
     
  • Akut påkommen parapares kan bero på sadelemboli i aortabifurkationen. Palpera perifera pulsar!

ICD-10

Claudicatio intermittens I73.9B
Perifer vaskulär sjukdom, ospecificerad I73.9

 

Referenser
 

  1. Aboyans V et al. 2017 ESC Guidelines on the Diagnosis and Treatment of Peripheral Arterial Diseases, in collaboration with the European Society for Vascular Surgery (ESVS). Eur J Vasc Endovasc Surg. 2017 Aug 26. pii: S1078-5884(17)30454-9. Länk
     
  2. Vemulapalli S et al. Limb ischemia: cardiovascular diagnosis and management from head to toe. Curr Cardiol Rep. 2015 Jul;17(7):611. Länk
     
  3. Henke PK. Contemporary management of acute limb ischemia: factors associated with amputation and in-hospital mortality. Semin Vasc Surg 2009;22(1):34e40. Länk
     
  4. Langenskiöld M et al. Weak Links in the Early Chain of Care of Acute Lower Limb Ischaemia in Terms of Recognition and Emergency Management. Eur J Vasc Endovasc Surg. 2017 Aug;54(2):235-240. Länk
Copyright © Internetmedicin 2018
ID: 7435

Kommentera >>
Behandlingsöversikt: Perifer ocklusiv artärsjukdom - anamnes, status och utredning

 
 
 
   



Du måste vara inloggad för att skriva ut.
Logga in eller registrera dig gratis här.

Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
Använd istället knappen Skriv ut (symbolen med skrivare) uppe till höger på sidan.

Endast registrerade användare har tillgång till utskriftsfunktionen.

Så här registrerar du dig och skriver ut:
1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på länken Ny användare uppe
till vänster på sidan och följ instruktionerna.
2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
3. Logga in.
4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
6. Ett nytt fönster öppnas. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.








Chefläkare med fokus på utveckling av medicinsk kvalitet
Södra Älvsborgs Sjukhus, sjukhusledning


Kirurg eller anestesiolog - tjänstgör en kort tid i Mali!
Försvarsmakten


Legitimerade läkare sökes till KRY
Högtillgänglig vård


Specialistläkare
Doktor24


Specialistläkare välkomnas till Psykiatrimottagning Gamlestaden!
Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Affektiva teamet


Läkare, Allmänspecialist
till Vårdcentral Särna, Älvdalens kommun

annons
annons
annons