Internetmedicin.se använder cookies för att kunna erbjuda en så bra tjänst som möjligt. Läs mer

Följande policy för personuppgifter används: Integritetspolicy

annons
Personlighetssyndrom
Författare Professor, överläkare , Verksamhetsområde psykiatri/Akademiska sjukhuset, Uppsala
Granskare Med dr, överläkare Jonas Isaksson, /WeMind psykatri
Uppdaterad 2018-06-20
Specialitet Psykiatri
Skriv ut


BAKGRUND


Med personlighetssyndrom avses en psykiatrisk diagnos som karakteriseras av ett väsentligen stabilt mönster av personlighetsdrag som är relaterade till upplevelser och beteenden som påtagligt avviker från vad som allmänt sett förväntas i den omgivande miljön och som för den drabbade individen orsakar signifikant lidande och funktionsnedsättning. 


I tidigare versioner av det amerikanska diagnossystemet DSM (Diagnostic and Statistical Manual of Mental disorders) översattes diagnosgruppen personality disorder med benämningen personlighetsstörning vilket också är den översättning som Socialstyrelsen valt för ICD-10. Benämningen har ofta associerats med ett opåverkbart tillstånd och kan ha bidragit till stigmatisering. I samband med översättningen av DSM-5 introducerades benämningen personlighetssyndrom - en förändring som bl a är tänkt att förmedla perspektivet att det finns meningsfulla åtgärder mot såväl lidande som funktionspåverkan.

Personer med personlighetssyndromen hör till en av sjukvårdens mest sårbara och utmanande patientgrupper. Personlighetsrelaterad problematik medför, om än i varierande grad, brister i samspelet med andra människor, vilket ofta försvårar samarbetet vid vårdkontakter. Förmågan till professionellt förhållningssätt blir ofta avgörande för hur behandlingskontakten kommer att utvecklas. Samsjuklighet är snarare regel än undantag vid personlighetssyndrom och behandlingsutfallet av psykisk eller somatisk sjukdom är ofta sämre vid samtidig personlighetsproblematik. De negativa konsekvenserna av personlighetssyndrom kan bli betydande samtidigt som sådan problematik ofta förbises diagnostiskt och därmed också riskerar att inte beaktas.

 

Utveckling

Personligheten formas under barndomen och tonåren. Personlighetsutvecklingens resonansbotten är de medfödda temperamentsdragen som successivt kommer att interagera med barnets uppväxtmiljö. Miljön kan avsiktligt eller oavsiktligt förstärka barnets beteenden, och det finns ett tydligt samband mellan känslomässiga problem och beteendeproblem i barndomen och senare utveckling av personlighetssyndrom. Barnets ständiga utveckling och förändring är en anledning till att vara restriktiv med personlighetssyndromsdiagnoser före vuxen ålder.

Vetskapen om varför man får ett personlighetssyndrom är fortfarande otillräcklig. Tvillingstudier antyder att det ärftliga bidraget är i nivå med det för separata personlighetsdrag, d v s mellan 40 och 60 %. Sexuella, psykiska och fysiska övergrepp liksom neglekt eller förlust av vårdnadshavare anses utgöra riskfaktorer. Negativa livshändelser anses utöva störst effekt på individer som är mer genetiskt sårbara, men tycks ha mindre påverkan på individer som skyddas av gynnsamma konstitutionella faktorer.

 

Prevalens

Förekomsten av personlighetssyndrom i befolkningen varierar mellan 5 och 10 % men är betydligt vanligare bland dem som har kontakt med hälso- och sjukvård. Ungefär en fjärdedel av dem som söker i primärvård uppskattas fylla kriterier för ett personlighetssyndrom, motsvarande siffra för psykiatrisk öppenvård rapporteras vara upp mot 50 %. Den högsta frekvensen personlighetssyndrom noteras bland personer som vårdas inom kriminalvården.


Förlopp

Personlighetssyndromen är inte så stabila till sin natur som man tidigare ansåg. Beroende på belastning och omständigheter kan problembörda och symtom variera över tid. Dessutom varierar naturalförloppet och vissa personlighetsdrag förändras över tid. Det är därför viktigt att diagnosen kontinuerligt omprövas och sätts i relation till patientens aktuella situation. 


 

DIAGNOS


DSM-5 definierar tio separata personlighetssyndrom. I en särskild forskningsversion av ICD-10 finns specifika kriterier för åtta personlighetssyndrom publicerade. Överensstämmelsen mellan de två systemen är relativt hög.

Personlighetssyndromen i DSM-5 bygger på samma kriterier som i DSM-IV. Vid publiceringen av DSM-5 presenterades en alternativ modell för diagnostik av personlighetssyndrom. Förenklat kan man säga att den bygger på en breddad och fördjupad bedömning av personlighetsfungerandet samt en värdering av personlighetsdragen ur ett dimensionellt perspektiv. Förslaget bedömdes i slutskedet ha bristande klinisk förankring och placerades i den del av DSM-manualen som reserveras för diagnoser som bör prioriteras i fortsatt forskning. I det förslag som finns för den kommande ICD-11 betonas att det inte finns någon tydlig tröskel mellan olika typer och grader av personlighetsavvikelse och funktionsnedsättning. Det avvikande kan därför allra enklast beskrivas på ett kontinuum som sträcker sig från inga problem i den ena ytterligheten till svår personlighetsproblematik i den andra. I nästa steg bedöms problematiken med stöd av en dimensionell personlighetsskala.

 

Diagnoskriterier

Både DSM-5 och ICD-10 bygger upp diagnosen i två steg:
 

  1. Man bedömer först de gemensamma generella kriterierna varvid man tar ställning till om det finns underlag för en diagnos.
     
  2. Om dessa bedöms uppfyllda prövar man i nästa steg de specifika kriterierna, vilka ger vägledning om vilket personlighetssyndrom det i så fall rör sig om.


Generella diagnoskriterier enligt DSM-5 (de generella kriterierna är snarlika i de båda systemen):

  1. Ett varaktigt mönster av upplevelser och beteenden som påtagligt avviker från vad som allmänt sett förväntas i personens sociokulturella miljö. Mönstret kommer till uttryck inom minst två av följande områden:

    - Kognitioner (d v s sättet att uppfatta och tolka sig själv, andra personer och inträffade händelser)
    - Affektivitet (d v s komplexiteten, intensiteten, labiliteten och rimligheten i det känslomässiga gensvaret)
    - Mellanmänsklig funktionsförmåga
    - Impulskontroll

  2. Det varaktiga mönstret är oflexibelt och framträdande i många olika situationer och sammanhang.

  3. Det varaktiga mönstret orsakar kliniskt signifikant lidande eller försämrad funktion socialt, i arbete eller inom andra viktiga funktionsområden.

  4. Mönstret är stabilt och långvarigt och kan spåras tillbaka åtminstone till adolescensen eller tidig vuxenålder.

  5. Det varaktiga mönstret förklaras inte bättre som ett uttryck för eller en följd av någon annan form av psykisk ohälsa.

  6. Det varaktiga mönstret kan inte tillskrivas fysiologiska effekter av någon substans (t ex drog, läkemedel) eller något annat medicinskt (t ex skalltrauma).


DSM-5 definierar därefter tre kluster innehållande totalt tio olika former av personlighetssyndrom:
 

  • Kluster A:
    - Paranoid
    - Schizoid
    - Schizotyp
     
  • Kluster B:
    - Borderline
    - Histrionisk
    - Antisocial
    - Narcissistisk
     
  • Kluster C:
    - Osjälvständig
    - Ängslig
    - Tvångsmässig


ICD-10 definierar åtta olika personlighetssyndrom, specifika kriterier finns publicerade i en särskild forskningsversion av ICD-10:
 

  • Paranoid
  • Schizoid
  • Antisocial
  • Emotionellt instabil (borderline eller impulsiv form)
  • Histrionisk
  • Anankastisk (tvångsmässig)
  • Undvikande
  • Osjälvständig

I såväl DSM-5 som ICD-10 finns dessutom möjligheten att använda diagnosen ospecificerat personlighetssyndrom. Denna kan tillämpas när de generella kriterierna för personlighetssyndrom är uppfyllda, men inte tillräckligt många av de specifika kriterierna för ett enskilt personlighetssyndrom.


 

UTREDNING


Diagnosen personlighetssyndrom ska vara tillförlitlig och meningsfull. Diagnostiken är ofta tidskrävande och förutsätter att anamnesen inhämtas ur ett livsperspektiv för att den aktuella kliniska bilden ska kunna förstås i sitt sammanhang. Generella och bestående funktionssvårigheter i arbete, studier och relationer som kan kopplas till personlighet är ett primärt observandum. Ofta kan svårigheter att relatera skönjas tidigt i behandlingskontakten. Utökad personkännedom ger därtill en mer mångsidig bild av såväl patientens problem som adaptiva resurser. Vid personlighetsbedömning är det viktigt att ta hänsyn till eventuell annan psykisk ohälsa eftersom denna kan påverka personens beskrivning av sin personlighet och funktion. Det är också viktigt att säkerställa problematikens varaktighet.


Anamnes
 

  • Livsstil, levnadsvanor inklusive dygnsrytm, droganamnes, kostvanor och motion.
  • Psykiatrisk och somatisk historia, inklusive ärftlighet.
  • Funktionssvårigheter, utveckling ur ett livsperspektiv.
  • Generell personlig utvecklingshistorik, begåvning och tidiga särdrag.
  • Familjeförhållanden, sociala omständigheter, anknytningshistorik och relationer till familjemedlemmar.
  • Utbildning och arbetsförhållanden.
  • Svåra livshändelser, traumatiska erfarenheter och pågående stressorer.
  • Kamratrelationer från förskoletiden och framåt till aktuell livssituation.
  • Relationer till partner, inklusive sexuell livsstil.
  • Intressen, förmågor och uppdrag.
  • Självskadebeteende, självmordsförsök.
  • Erfarenhet av våld, farlighet.


Diagnostiska instrument

Den diagnostiska processen blir avsevärt mer tillförlitlig om man använder diagnostiska instrument. Frågeformulär ger patienten möjlighet att förmedla sitt perspektiv och skapar en god bas för fördjupad diagnostik. Fördjupningen bör ske med hjälp av en semistrukturerad intervju eftersom den underlättar en systematisk prövning av de diagnostiska kriterierna och bidrar till validitet och reliabilitet.

Det är viktigt att komma ihåg att de diagnostiska instrumenten endast ska ses som hjälpmedel i den diagnostiska proceduren. De är avsedda för dem som är utbildade och tränade i att använda dem. Den slutgiltiga diagnosen fastställs alltid på basen av en klinisk bedömning där all tillgänglig information vägs samman.


Frågeformulär

SCID-II personlighetsformulär och DSM-IV and ICD-10 Personality Questionnaire (DIP-Q) är formulär som patienten själv besvarar. Formulären är konstruerade som screeninginstrument och kan föregå själva intervjun. Det ger intervjuaren en översiktlig förhandsbild och kan också användas för att begränsa intervjuns omfattning genom att enbart fokusera på de personlighetssyndrom som passerat tröskelvärde för diagnos. Det ska särskilt påpekas att självbedömningsformulär framför allt är fokuserade på de specifika kriterierna och endast ytligt hanterar de allmänna diagnostiska kriterierna. Detta betyder att självbedömningsformulär ofta är överinklusiva. En fördel med självbedömningsformulär är att patienten själv besvarar frågorna för att sedan få dem belysta i en intervju. Ett sådant förfarande kan upplevas mindre påträngande och patienten behöver inte känna sig ifrågasatt. Dessutom ökar patientens delaktighet och hen blir bättre förberedd för den diagnostiska intervjun.


Semistrukturerad intervju

Det finns flera semistrukturerade intervjuer för DSM- och ICD-diagnostik. The Structured Clinical Interview for DSM-IV Axis II Disorders (SCID-II) är den enda semistrukturerade intervju som finns översatt till svenska. Den fungerar även för DSM-5 eftersom inga betydande förändringar av kriterierna gjorts.

Intervjun startar med ett antal öppna frågor som syftar till att belysa personlighetsdrag och eventuella personlighetsrelaterade problem. I svaren på dessa frågor värderas de generella kriterierna. Därefter kommer frågeområden som fångar in de specifika personlighetssyndromen.


Riskbedömning

Personer med personlighetssyndrom har en ökad risk att skada sig eller dö i förtid på grund av självskada eller självmordshandlingar. Risken ökar ytterligare i krissituationer eller vid samsjuklighet. Noggrann analys och bedömning av självskada och självmordsbenägenhet är en viktig del i vårdkontakten.

Bedömning av risk för våld bör alltid genomföras då det finns historik eller pågående normbrytande eller aggressiva beteenden. För vidare läsning hänvisas till Svenska Psykiatriska Föreningen: Personlighetssyndrom - Kliniska riktlinjer för utredning och behandling.



 

SAMSJUKLIGHET OCH DIFFERENTIALDIAGNOSTIK


Personer med personlighetssyndrom uppvisar ofta en komplex och svårtolkad klinisk bild, och samsjuklighet med såväl ångestsyndrom som affektiva tillstånd är vanligt liksom substansrelaterad problematik. En fråga som det alltid är viktigt att ställa sig är om de yttringar man identifierar verkligen avspeglar äkta samsjuklighet, d v s separata kliniska syndrom eller om de snarare kan ses som uttryck av övergripande personlighetsproblematik. Särskilt svårt kan vara att särskilja borderline personlighetssyndromets emotionella labilitet, impulsivitet och bristande frustrationstolerans från uttryck som kan finnas vid såväl ADHD som bipolaritet, eller i anslutning till posttraumatisk stress. Frågor av denna karaktär är en specialistangelägenhet. Semistrukturerad intervjudiagnostik, t ex med instrument som Structured Clinical Interview for DSM-IV Axis I Disorders (SCID-I) kan ha ett extra stort värde vid sådana bedömningar.


 

BEHANDLIG


Patientmötet

Mötet med patienten är utgångspunkten för den fortsatta behandlingskontakten. Betydelsen av att särskilt anstränga sig för ett gott bemötande, i syfte att skapa en fruktbar arbetsallians, kan inte nog betonas.

Personer med uttalad personlighetsproblematik har ofta ett långvarigt psykiskt lidande. Inte sällan upplever de akuta kriser, som sett ur en välfungerande persons ögon kan te sig triviala, men hos patienten kan utlösa svåra känslomässiga reaktioner. Inte sällan uppstår dessa reaktioner akut vilket för patienten till närmaste akutmottagning. Ibland är situationen ytterligare tillspetsad på grund av tillfogad självskada eller suicidhot. Kom då ihåg att patienten söker hjälp för att hen inte längre står ut. Patienten kamouflerar ofta detta, alternativt grumlar bilden av sig själv som nödlidande, ibland genom ett demonstrativt utagerande. Detta är en oförmåga till adekvat kommunikation som beror på grundproblematiken! 


Att kunna möta människor i svåra situationer kan vara en utmanande uppgift samtidigt som det kan väcka motstridiga och svårhanterliga känslor. För vidare läsning hänvisas till Svenska Psykiatriska Föreningen: Personlighetssyndrom - Kliniska riktlinjer för utredning och behandling.

Personlighetssyndrom inverkar ofta negativt på behandlingsutfall vid både somatisk och psykisk ohälsa. Därför bör sådan problematik kunna identifieras inom såväl primärvård som somatisk specialistvård. I det individuella fallet kan insikten om att en patient har signifikant personlighetsproblematik minska risken för konfrontation. Behandling av specifika och behandlingsbara former är emellertid väsentligen en angelägenhet för specialistpsykiatrin.

 

Psykologisk behandling

Psykologisk behandling är förstahandsval vid personlighetssyndrom. Det finns få kunskapssammanställningar som granskat evidensläget och de har nästan uteslutande rört borderline personlighetssyndrom. Därför är det viktigt att påpeka att den kunskap som hittills strukturerat samlats in måste tillämpas med omdöme och klokhet. Detta gäller i synnerhet om den tillämpas på andra personlighetssyndrom än borderline. Dessutom bör den som behandlar ha erfarenhet av att möta personer med personlighetssyndrom. 


Psykologiska behandlingsprogram
 

  • Dialektisk beteendeterapi (DBT)
  • Mentaliseringsbaserad terapi (MBT)
  • Transference Focused Psychotherapy (TFP) (överföringsfokuserad terapi)
  • Kognitiv beteendeterapi (KBT)
  • Interpersonell terapi (IPT)
  • Schemafokuserad terapi (SFT) 

  • Client-Centered Therapy (CCT).
  • Emotion Regulation Group Therapy (ERGT)


Farmakologisk behandling

Farmaka ska aldrig ses som första linjens behandling, men kan motiveras som tillägg till annat omhändertagande i specifika situationer, t ex komplicerande samsjuklighet och svåra krissituationer. Behandlingen ska vila på omsorgsfulla överväganden och föregås av ett kritiskt resonemang över vad den ska syfta till, hur den ska utvärderas och hur länge den ska pågå. Detta bör ske i dialog och överenskommelse mellan behandlare och patient. Beroendeframkallande läkemedel ska undvikas, och intoxikationsrisk ska bedömas. Förskrivna läkemedel ska noggrant dokumenteras i journal och vårdplan. Monitorering avseende effekt, bieffekt och följsamhet ska dokumenteras regelbundet. 



 

PROGNOS


Kunskap om personlighetssyndromens naturalförlopp och prognos är mycket begränsad. Personlighetsdrag från såväl kluster A som kluster C tenderar att bli mer uttalade senare i livet medan personlighetsdrag från kluster B förefaller att utvecklas mer gynnsamt. Forskning avseende borderline personlighetssyndrom antyder optimism när det gäller långtidsutfall. Med kvalitetssäkrad behandling kan prognosen ytterligare förbättras.

Trots detta är den förväntade livslängden påtagligt förkortad hos såväl kvinnor som män med personlighetssyndrom. I två svenska epidemiologiska undersökningar rapporteras en påtagligt ökad dödlighet hos personer med personlighetssyndrom som sjukhusvårdats alternativt vårdats i specialiserad öppenvård. Den ökade dödligheten gäller såväl naturliga som onaturliga dödsorsaker, något som manar till eftertanke hos behandlare såväl i den psykiatriska som i den somatiska vården.


 

ICD-10

Paranoid personlighetsstörning F60.0
Schizoid personlighetsstörning F60.1
Antisocial personlighetsstörning F60.2
Emotionellt instabil personlighetsstörning F60.3
Histrionisk personlighetsstörning F60.4
Anankastisk personlighetsstörning F60.5
Ängslig personlighetsstörning F60.6
Osjälvständig personlighetsstörning F60.7
Andra specificerade personlighetsstörningar F60.8
Personlighetsstörning, ospecificerad F60.9

 


Referenser

American Psychiatric Association DSM-5. Diagnostic and statistical manual of mental disorders fifth edition. Arlington, VA: American Psychiatric Association, 2013.

Bateman A. W, Gunderson J, Mulder R. Treatment of personality disorder. Lancet 2015; 385: 735−43. Länk


Beckwith H, Moran PF, Reilly J. Personality disorder prevalence in psychiatric outpatients: a systematic literature review. Personal Ment Health 2014; 8: 91–101. Länk

Björkenstam E, Björkenstam C, Holm H, Gerdin B, Ekselius L. Excess cause-specific mortality in in-patient-treated individuals with personality disorder: 25- year nationwide population-based study. Br J Psychiatry 2015; 207: 339−45. 
Länk

Björkenstam C, Björkenstam E, Gerdin B, Ekselius L. Excess cause-specific mortality in out-patients with personality disorder. Br J Psychiatry Open 2015; 1: 54−5. 
Länk

Björkenstam C, Ekselius L, Berlin M, Gerdin B, Björkenstam E. Suicide risk and suicide method in patients with personality disorders. J Psychiatr Res 2016; 83:29-36. Länk

Björkenstam E, Ekselius L, Burström B, Kosidou K, Björkenstam C. Association between childhood adversity and a diagnosis of personality disorder in young adulthood: a cohort study of 107,287 individuals in Stockholm County. Eur J Epidemiol 2017; 32:721-31. Länk

First MB, Spitzer RL, Gibbon M, Williams JBW. Structured Clinical Interview for DSM-IV Axis I Disorders, Clinician Version (SCID-CV). Washington DC: American Psychiatric Press, 1996.

First MB, Gibbon M, Spitzer, RL, Williams JBW, Benjamin LS. Structured clinical interview for DSM-IV Axis II personality disorders (SCID-II). Washington DC: American Psychiatric Press, 1997.

National Collaborating Centre for Mental Health. Borderline Personality Disorder: The NICE GUIDELINE on Treatment and Management. National Clinical Practice Guideline No. 78. British Psychological Society & Royal College of Psychiatrists, 2009. Länk

Newton-Howes G, Clark L A, Chanen A. Personality disorder across the life course. Lancet 2015; 385: 727–34a. 
Länk

Ottosson H, Bodlund O, Ekselius L, Grann M, von Knorring L, Kullgren G, Lindström E, Söderberg. DSM-IV and ICD-10 personality disorders: a comparison of a self report questionnaire (DIP-Q) with a structured interview. Eur Psychiatry 1998; 13:246−53. 
Länk

Ottosson H, Ekselius L, Grann M, Kullgren G. Cross-system concordance of personality disorder diagnoses of DSM-IV and diagnostic criteria for research of ICD-10. J Personal Disord 2002; 16:283−92. Länk

Paris J. Stepped care: an alternative to routine extended treatment for patients with borderline personality disorder. Psychiatr Serv 2013; 64: 1035−7. Länk

Ramklint M, von Knorring AL, von Knorring L, Ekselius L. Child and adolescent psychiatric disorders predicting adult personality disorder: a follow-up study. Nord J Psychiatry 2003; 57:23-8. Länk

Quirk SE, Berk M, Chanen AM, Koivumaa-Honkanen H, Brennan-Olsen SL, Pasco JA, Williams LJ. Population prevalence of personality disorder and associations with physical health comorbidities and health care service utilization: A review. Personal Disord 2016; 7: 136−46. Länk

Stoffers J, Völlm BA, Rücker G, Timmer A, Huband N, Lieb K. Pharmacological interventions for borderline personality disorder. Cochrane Database Syst Rev, 2010 (6): Cd005653. 
Länk

Stoffers JM, Völlm BA, Rücker G, Timmer A, Huband N, Lieb K. Psychological therapies for people with borderline personality disorder. Cochrane Database Syst Rev, 2012 (8): Cd005652. Länk

Svenska Psykiatriska Föreningen. Personlighetssyndrom - Kliniska riktlinjer för utredning och behandling. Gothia Fortbildning, Stockholm, 2017. Länk

Torgersen S. Prevalence, sociodemographics, and functional impairment. I Oldham JM, Skodol AE, Bender DS (red.) Textbook of personality disorders. American Psychiatric Publishing. Arlington, VA, 2014. 


Tyrer P, Reed GM, Crawford MJ. Classification, assessment, prevalence, and the effect of personality disorder. Lancet 2015; 385:717−26. 
Länk

World Health Organisation. The International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems, Tenth Revision, (ICD-10). Genève: WHO, 1992. 


World Health Organization. The ICD-10 Classification of Mental and Behavioural Disorders. Diagnostic criteria for research. Genève: WHO, 1993.

Zanarini MC, Frankenburg FR, Reich DB, Fitzmaurice G. Time to attainment of recovery from borderline personality disorder and stability of recovery: A 10-year prospective follow-up study. Am J Psychiatry 2010; 167: 663–7. 
Länk
 

Copyright © Internetmedicin 2018
ID: 7336

Kommentera >>
Behandlingsöversikt: Personlighetssyndrom

 
 
 
   



Du måste vara inloggad för att skriva ut.
Logga in eller registrera dig gratis här.

Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
Använd istället knappen Skriv ut (symbolen med skrivare) uppe till höger på sidan.

Endast registrerade användare har tillgång till utskriftsfunktionen.

Så här registrerar du dig och skriver ut:
1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på länken Ny användare uppe
till vänster på sidan och följ instruktionerna.
2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
3. Logga in.
4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
6. Ett nytt fönster öppnas. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.








Vill du vara med och göra skillnad? Vi utlyser nu 60 st ST-befattningar.
Västerbottens Läns Landsting


I pröva-på-kursen 48H får du ta del av vår verklighet. Sök nu!
Försvarsmakten


Vi söker kardiolog på hel- eller deltid
Stockholm Heart Center


Läkare till Bra Liv nära. Jobba både digitalt och på en av våra vårdcentraler.
Vårdcentralerna Bra Liv


Allmänläkare, ST-läkare, leg läkare
Oden vårdentral i Falköping


Hur är det att arbeta på Akademiska sjukhuset?
Läs mer här!


ST-läkare Geriatrik
Kompetenscentrum för internmedicin och geriatrik, Sunderby sjukhus


Specialistläkare/ Överläkare - Nefrologi
Länssjukhuset i Kalmar


Specialistläkare
Doktor24


Klinisk fysiolog
Stockholm Heart Center


Specialistläkare till neuropsykiatriskt team, Psykiatrimottagning Centrum
Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Psykiatrimottagning Centrum


Vi tar emot remisser för kardiologisk konsultation och klinisk fysiologi. Korta väntetider.
Stockholm Heart Center


ST-läkare i Internmedicin
Medicinkliniken i Karlskrona


ST-läkare Neurologi
Kompetenscentrum för internmedicin och geriatrik, neurologsektionen, Sunderby sjukhus


Legitimerade läkare sökes till KRY
Högtillgänglig vård

annons