Internetmedicin.se använder cookies för att kunna erbjuda en så bra tjänst som möjligt. Läs mer

Följande policy för personuppgifter används: Integritetspolicy

annons
annons
Hyperhidros
Författare Specialistläkare , Hudkliniken/Sahlgrenska Universitetssjukhuset
Specialistläkare , Hudkliniken/Sahlgrenska Universitetssjukhuset
Granskare Med dr, Spec i allmänmedicin Jessica Freudenthal, Kungsholmsdoktorn/
Uppdaterad 2020-01-09
Specialitet Hud/Venereologi
Skriv ut
Patientbroschyr
Patientföreningen för hyperhidros
annons





BAKGRUND
 

Den normala kroppstemperaturen hos människan är 37 ± 0,5 grader °C. Det finns olika mekanismer som verkar för att bibehålla normal kroppstemperatur och svettning är en av dem. Att svettas är ett sätt för kroppen att reglera temperaturen och att skydda mot överhettning i samband med t ex träning och feber. Att inte kunna svettas alls kan innebära allvarliga hälsorisker.

Termoreglerande svettning är vanligast på bålen och ansiktet. Svettning är också ett fysiologiskt svar på stress och är då fram för allt lokaliserad till händer och fötter. Ökad svettning på dessa lokaler bidrar till en god greppfunktion vilket ur ett evolutionärt perspektiv varit en viktig egenskap för människan.

Det finns tre typer av svettkörtlar i huden, eckrina, apokrina och apoeckrina. Apokrina körtlar är framför allt lokaliserade till axiller, genitalt och analt och aktiveras av könshormoner. De eckrina körtlarna är distribuerade över hela huden med högst densitet i händer, fötter samt axiller. Dessa svettkörtlar tar emot signaler från sympatiska nervfibrer med acetylkolin som signalsubstans.

Hyperhidros definieras som ett tillstånd där mängden svett överskrider den mängd nödvändig för termoreglering, d v s onormalt svar på stress och ansträngning. Hos patienter som lider av hyperhidros ses en ökad aktivitet i det sympatiska nervsystemet med ökad mängd impulser till svettkörtlarna.

Det finns en stor individuell variation i hur mycket man svettas och den subjektiva upplevelsen av svettningarna styr om man söker sjukvård för utredning och behandling. Hyperhidros kan innebära ett stort lidande och ha stora psykosociala konsekvenser för den drabbade samt negativa effekter på livskvaliteten.

Hyperhidros delas in i en primär, lokaliserad form; Primär Lokaliserad Hyperhidros, PLH, och en sekundär form. Primär hyperhidros innebär ökad svettning utan bakomliggande sjukdom. Det förekommer även att primär hyperhidros är generell och att patienten lider av PLH från flera lokaler samtidigt.

Prevalensen av hyperhidros har beräknats vara cirka 3 % men det finns studier som visar en prevalens på upp till 5,5 % i den svenska befolkningen. Mer än en halv procent av befolkningen har besvär som ger stora svårigheter i arbetslivet och i sociala sammanhang. Förekomsten är jämt fördelad mellan könen.

Den vanligaste lokalisationen är armhålorna, ca 51 %. Andra vanliga lokalisationer är händer, fötter, ljumskar och ansikte.

Palmar och plantar PLH tenderar att debutera tidigt i barndomen medan axillär hyperhidros ofta debuterar i tonåren på grund av könshormonernas inverkan på de apokrina svettkörtlarna. I vissa fall kan primär hyperhidros debutera i vuxen ålder.


 

SYMTOM OCH KLINISK UNDERSÖKNING
 

Primär Lokaliserad Hyperhidros

Fokal ökad svettning med > 6 månaders duration utan bakomliggande orsak med minst två av följande kriterier:
 

  • Svettningar som begränsar dagliga aktiviteter
  • Kraftigt ökade svettningar minst 1 gång/vecka
  • Bilateral och symmetrisk
  • Debut före 25 års ålder
  • Heriditet (finns hos ca 30-35 %)
  • Svettningar upphör under sömn

Diagnos kan oftast ställas utifrån noggrann anamnes och läkarundersökning, utan ytterligare utredning.

Minor´s test kan användas för att identifiera och avgränsa det drabbade området (jodlösning och stärklese appliceras på huden och en färgindikation sker på drabbade områden).

Gravimetrisk mätning finns beskrivet men används sällan i den kliniska vardagen.

Hyperhidrosis Disease Severity Scale, HDSS, används som kvalitativ vägledning för behandlingsbeslut.
 

  • HDSS 1: Besvären begränsar inte dagliga aktiviteter. Dessa personer klarar sig med kosmetika och receptfria läkemedel.
     
  • HDSS 2: Besvären begränsar ibland dagliga aktiviteter. Dessa personer kan behöva rådgivning och eventuellt utredning och läkemedel med stöd av primärvården.
     
  • HDSS 3: Besvären kan knappast tolereras och begränsar ofta dagliga aktiviteter. Dessa personer kan behöva remitteras till hudklinik för utredning och behandling.
     
  • HDSS 4: Besvären kan inte tolereras och begränsar ständigt dagliga aktiviteter. Dessa personer bör remitteras till hudklinik för utredning. För några av dessa kan behandling med botulinumtoxin vara aktuellt.

DLQI, Dematology Life Quality Index, är ett självskattningsformulär som kan användas för att värdera hyperhidrosens inverkan på livskvaliteten före och efter behandling.


Sekundär hyperhidros

Hyperhidros som är orsakad av bakomliggande tillstånd, såsom:
 

  • Infektion
  • Malignitet, ex lymfom
  • Läkemedel, ex SSRI, opiater
  • Psykogena faktorer, ex ångest
  • Endokrint, ex tyroideasjukdom, feokromocytom
  • Metabolt, ex diabetes
  • Neurologiskt, Parkinson´s sjukdom

Sekundär hyperhidros kan vara fokal eller generell.


Utredning

Anamnes, status och labundersökning riktas mot misstänkt bakomliggande orsak.


Behandling

Riktas mot bakomliggande orsak


 

DIFFERRENTIALDIAGNOSTIK
 

Vanligtvis kan PLH konstateras utifrån en noggrann anamnes och undersökning och sekundär hyperhidros utesluts.


 

BEHANDLING
 

Primär lokaliserad hyperhidros

Behandlingsrekommendationer enligt SSDV (Svenska Sällskapet för Dermatologi och Venerologi) för primär lokaliserad palmar och axillär hyperhidros:
 

  • Förstahandsval
    Aluminiumklorid i antipersperant, till exempel Absolut Torr, används 1 g/dag.

    Aluminiumklorid blockerar de eckrina svettkörtlarnas distala delar och förhindrar på så vis svettning till viss del. Uppkomst av hudirritation kan vara en begränsande faktor.
     
  • Andrahandsval
    Antikolinergika, vanligtvis T. Ditropan eller T. Oxybutynin.

    Antikolinergika binder till receptorer på de eckrina svettkörtlarna och hämmar på så sätt acetylkolinets aktivering av dessa. Används vid utebliven effekt av aluminimkloridinnehållande preparat efter 4 veckor.

    Rekommenderad startdos Ditropan: 2,5 mg x 3 i 1-2 veckor. Trappa upp med 2,5 mg varannan vecka tills god effekt eller otolererbara biverkningar. Maxdos 20 mg/dygn. Den effektiva dosen är individuell och minsta effektiva dos eftersträvas. Muntorrhet är en vanlig biverkan, i övrigt kan torra ögon, obstipation, dimsyn, yrsel e t c förekomma. Patienter med exempelvis glaukom eller urinretention ska inte ta antikolinergika. I övrigt bör det ges med försiktighet till äldre patienter och barn. För övriga kontraindikationer/försiktigheter se FASS.
     
  • Tredjehandsval
    Botulinumtoxin, används inom offentlig sjukvård vid axillär och palmar PLH. Toxinet verkar genom att hämma frisläppningen av acetylkolin på synapsnivå och förhindrar därmed de sympatiska nervfibrerna att nå svettkörtlarna. Vanligtvis används botulinumtoxin typ A såsom Botox och Dysport.

    Behandlingen sker på hudklinik eller hyperhidrosmottagning vid utebliven effekt av aluminiumklorid och antikolinergika. Mikroinjektioner ges intradermalt över drabbade hudområden. Durationen är ca 7 månader för axillär PLH och ca 2-5 månader för palmar PLH. Behandlingen erbjuds två gånger/år. Behandling är relativt kostsam och kan upplevs smärtsam.

    Vid behandling av palmar PLH krävs ofta någon form av bedövning. Nervblockad, is och lätt sedering är några metoder som används.

    Patienter under 16 år erbjuds behandling med botulinumtoxin endast efter bedömning av dermatolog.

    PLH ej lokaliserad till händer och axiller behandlas med antipersperanter eller antikolinergika (eventuellt jontofores vid plantar PLH).
     
  • Annan behandling
    Jontofores kan vara ett behandlingsalternativ till palmar/plantar PLH. Man använder sig då av svag elektrisk ström som leds igenom ett vattenbad där de drabbade kroppsdelarna är nedsänkta (händer/fötter).

    Mekanismen är inte helt kartlagd men en hypotes är att jonerna i vattnet bildar en mekanisk blockad som gör att svetten inte kommer ut ur svettkörtlarna. En begränsande faktor för denna relativt smärtfria behandling är dock att den är tidskrävande. Det krävs ett antal behandlingar för att nå effekt och sedan kontinuerlig behandling för att uppehålla denna.

    Tidigare utfördes kirurgisk behandling i form av sympatektomi. Detta görs dock ej längre p g a risken för bestående biverkningar såsom kompensatorisk svettning.

    Man har även på senare tid använt sig av en metod som innebär att mikrovågor som ska destruera svettkörtlarna. Mer studier behövs dock inom detta område för att kartlägga effekt och säkerhet.


VÅRDNIVÅ
 

Allmänmedicin

Gör differentialdiagnostisk utredning. Sköter patienten så länge lokalbehandling eller tablettbehandling fungerar.


Hudklinik

Patienter med palmar och/eller axillär hyperhidros, HDSS 3-4 som inte svarat tillfredsställande på lokal- och tablettbehandling, remitteras till hyperhidrosmottagning för ställningstagande om botulinumtoxin ska ges.

Remissen bör innehålla information om diagnos, drabbad lokal, eventuell utredning, tidigare behandlingar och svårighetsgrad (HDSS).


 

ICD-10

Lokaliserad hyperhidros R61.0
Axillär hyperhidros R61.0A
Hyperhidros händer och fötter R61.0B

 

Referenser

Lowe N, Campanati A, Bodokh I et al, The place of Botulinum toxin type A in the treatment of focal hyperhidrosis. BJD 2004 Dec; 151(6):1115-22. Länk

Lowe NJ, Glaser DA, Eadie N et al, Botulinum toxin type A in the treatment of primary axillary hyperhidrosis: a 52-week multicenter double-blind, randomized, placebo-controlled study of efficacy and safety. J Am Acad Dermatol. 2007 Apr;56(4):604-11. Epub 2007 Feb 15. Länk

Maltese K , Ryndel M, Alm-Dahlgren J et al, Botulinumtoxin treatment of axillary and palmar hyperhidrosis, Region Västra Götaland, HTA-centre. Länk

Naumann M, Lowe NJ, Kumar CR, Hamm H; Hyperhidrosis Clinical Investigators Group. Botulinum toxin type a is a safe and effective treatment for axillary hyperhidrosis over 16 months: a prospective study. Arch Dermatol. 2003 Jun;139(6):731-6. Länk

Romero F R, Haddad G R, Miot, Hélio A M et al Palmar hyperhidrosis: clinical, pathophysiological, diagnostic and therapeutic aspects. An Bras Dermatol. 2016 Nov-Dec; 91 (6): 716-725. Länk

Shayetesh A, Janlert U, Brulin C et al, Prevalence and Charecteristics of Hyperhidrosis in Sweden: A Cross-sectional Study in the General Population. Dermatology 2016; 232:586-91. Länk

Swartling C, Brismar K, Aquilonius S-M et al, Hyperhidros-det ”tysta” handkappet. Läkartidningen, 2011;49. Volym 108. Länk

Copyright © Internetmedicin 2020
ID: 1592

Kommentera >>
Behandlingsöversikt: Hyperhidros

 
 
 
   



Du måste vara inloggad för att skriva ut.
Logga in eller registrera dig gratis här.

Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
Använd istället knappen Skriv ut (symbolen med skrivare) uppe till höger på sidan.

Endast registrerade användare har tillgång till utskriftsfunktionen.

Så här registrerar du dig och skriver ut:
1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på länken Ny användare uppe
till vänster på sidan och följ instruktionerna.
2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
3. Logga in.
4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
6. Ett nytt fönster öppnas. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.








Läkarchef BUP Skaraborg
Skaraborgs Sjukhus

annons
annons