Internetmedicin.se använder cookies för att kunna erbjuda en så bra tjänst som möjligt. Läs mer

Följande policy för personuppgifter används: Integritetspolicy

annons
annons
Maskinfektioner, diagnostik och behandling
Författare Med dr, specialistläkare , Klinisk mikrobiologi/Karolinska Universitetssjukhuset
Med dr, regionläkare , Smittskydd/Västra Götaland
Granskare Docent Jonas Hedlund, Infektionskliniken/Karolinska Universitetssjukhuset Solna
Uppdaterad 2017-08-10
Specialitet Infektion
Skriv ut



DIAGNOSTIK
 

Intestinala maskar påvisas ofta genom fecesanalys. Vissa maskar kräver dock andra diagnostiska metoder, t ex antikroppspåvisning eftersom de inte alltid passerar tarmen under deras livscykel. Analysmetoderna varierar och provmaterialet bör inskickas enligt anvisning från det laboratorium som anlitas.

De serologiska metoderna utförs i regel vid Folkhälsomyndigheten i Solna. För mer information: www.folkhalsomyndigheten.se


 

SPRINGMASK
 

Enterobius vermicularis (springmask) är den vanligaste maskinfektionen i Sverige och förekommer hos 10–30 % av förskolebarn, mera sällan hos vuxna. Enterobius vermicularis överförs endast mellan människor, husdjur blir inte smittade av human springmask.
 

Springmask.jpg

Livscykel
 

Människan sväljer ägg, varefter larver frigörs i magsäcken och passerar ner till appendix och caecum. Cirka 4 veckor senare deponerar de vuxna honorna ägg i anusområdet och dör sedan. Äggen kontaminerar lätt omgivningen och sprider sig som kontaktsmitta och inklusive via damm. Autoinfektion via händerna är vanlig speciellt bland unga barn.

 

Symtom
 

Sparsam infektion ger ofta inga symtom. Massiv infektion som främst ses hos barn kan ge nattlig störande klåda från anusområdet. Någon gång kan vuxna maskar som vandrar utanför analregionen ge appendicit, vulvit, uretrit etc.

 

Diagnostik
 

Flera millimeter (5-13mm) långa vita maskar kan ses i feces eller i anusområdet. Tejpprov (inte fecesprov) rekommenderas för både ägg- och maskdiagnostik. Den klibbiga sidan av en genomsynlig tejp pressas mot anus (tidigt på morgonen, före bad eller toalettbesök) och klistras sedan på ett objektglas, som skickas för mikroskopi. Alternativt kan en bomullspinne strykas mot anus och sedan mot ett objektglas. Äggen är ovala med en tillplattad sida och har liksom maskarna ett karakteristiskt utseende (se bild ovan).

 

Behandling
 

Springmask är svår att utrota och på förskolor och i liknande miljöer sker en uttalad smittspridning. Behandling syftar främst till att minska antalet maskar så att besvärande klåda försvinner. Därför ges i regel behandling till hela familjen. Behandlingen upprepas efter 2 veckor. Behandling ges endast när maskar har påvisats. Pyrvinembonat (Vanquin tabl) är ett receptfritt läkemedel som kan ges till vuxna och barn som engångsdos (dos enligt FASS). Medlet är ett kraftigt rött färgämne och kan missfärga sängkläder. Vanquin kan ges under graviditet.

Alternativt ges engångsdos mebendazol (Vermox) 100 mg som tablett eller i mixtur ges till både barn och vuxna då medlet har låg absorption. Erfarenhet av behandling till barn under 2 år är dock begränsade. Ges inte under graviditet. Vid behandling rekommenderas städning av sovrum, byte sängkläder och underkläder och god handhygien. Kontroll efter behandling endast om symtom ej försvinner.


 

SPOLMASK
 

Ascaris lumbricoides (spolmask)-infektion förekommer främst i länder med låg hygienisk standard och bristande infrastruktur för hantering av human avföring. Infektionen är numera ovanlig i Sverige. I U-länder där stor fekal förorening av miljön förekommer påträffas den hos barn i 5–15 års ålder med relativt hög prevalens, särskilt på landsbygden.
 

Spolmask.jpg

Livscykel
 

Spolmaskar är mellan 15–30 cm långa och uppehåller sig i tunntarmen. De ägg som kommer ut i feces är mycket resistenta mot yttre påverkan och kan vara smittsamma länge. Äggen blir infektiösa enbart efter minst ett par veckor i marken och smittar via intag av kontaminerad jord, vatten, odlingar etc. Från äggen kläcks larver i magsäcken som med blod och lymfa förs till lungorna, där en tillväxt sker. Larverna når via bronkerna esofagus och utvecklas till vuxna han- och honmaskar i tunntarmen; tusentals ägg börjar produceras dagligen cirka 8 veckor efter smittan. Antalet intagna maskägg avgör den slutliga maskbördan; maskarna har inte förmågan att öka sina antal i tarmen om inte återsmitta med nya ägg föreligger. I Sverige kan asymtomatiska infektionsfall med utsöndring av en enda mask och inga ägg påvisade observeras.

 

Symtom
 

Vid massiv larvinfektion kan eosinofila lunginfiltrat ses. Lindriga infektioner är ofta symtomlösa. Maskarna i tarmen går i regel ej genom tarmväggen om inte andra tarmsjukdomar föreligger. I patienter från endemiska länder som löper risk för upprepad smitta kan ett stort antal Ascaris-maskar ge ileus och tarmobstruktion. Appendicitbild och maskar som vandrar till gallgångar, farynx och bronker har rapporterats.

 

Diagnostik
 

Ägg påvisas i feces och de döda maskarna kan ses när de kommer ut under tarmtömning. De har karakteristiskt utseende (se bild ovan).

 

Behandling
 

Mebendazol (Vermox) 100 mg 2 gånger dagligen i 3 dagar är i regel effektivt. Mebendazol bör ej ges under graviditet. Om behandling då anses nödvändig bör kontakt tas med infektionsspecialist för att få fram licenspreparat innehållande pyrantel som kan ges under graviditet.


 

PISKMASK
 

Trichurius trichiura (piskmask) är vanlig i utvecklingsländer och ses ofta i kombination med spolmask eller hakmask.
 

Piskmask.jpg


Livscykel
 

Piskmaskar är 30-40 mm långa och maskens främre del liknar en piska. Maskarna uppehåller sig främst i caecum. Ägg som produceras ca 8 veckor efter smittan kommer ut via feces och för infektionen vidare i miljön där äggen måste mogna under 2 - 4 veckor. Precis som för Ascaris beror antalet infekterande maskar på antal intagna ägg vid varje smittotillfälle; ingen maskförökning förekommer i kroppen.

 

Symtom
 

Trichuriasis förlöper i regel symtomfritt. Vid massiv infektion hos undernärda barn har dysenteri, rektal prolaps och anemi beskrivits.

 

Diagnostik
 

Ägg och mask i feces har karakteristiskt utseende (se bild ovan).

 

Behandling
 

Mebendazol (Vermox) har i regel god effekt och ges i dos 100 mg x 2 under 3 - 5 dagar. Om enstaka ägg kvarstår efter behandling eller påvisas vid hälsokontroll har detta ringa betydelse. I Sverige, där ingen risk för reinfektion föreligger försvinner maskinfektionen inom något år när de vuxna maskarna dör.


 

HAKMASK
 

Ancylostoma duodenale och Necator americanus (hakmaskar) är vanligare i u-länder i tropiska eller subtropiska områden. Ägg från arterna kan ej åtskiljas i rutindiagnostik med mikroskopi.
 

Hakmask.jpg

Livscykel
 

Vuxna hakmaskar suger blod från slemhinnan i tunntarmen, cirka 0,15 ml blod per mask och dag. Flermasksinfektion samt upprepad exponering för larvsmitta kan orsaka tunga infektioner med medföljande järnbristanemi i endemiska områden. Ägg utsöndras i feces av vuxna maskar ca 5 - 7 veckor efter smittan; efter kläckning utvecklas larverna vidare i varm och fuktig markmiljö och vandrar tills att de penetrerar huden på personer som går barfota. Larverna förs vidare till lunga – tarm på samma sätt som ascarislarver. Antalet infektiösa larver som penetrerar huden avgör den slutliga maskbördan vid varje smittotillfälle.

 

Symtom
 

Sparsam infektion ger i regel inga symtom men vid svårare infektion ses anemi, särskilt hos barn och gravida kvinnor.

 

Diagnostik
 

Fecesmikroskopi, äggen har karakteristiskt utseende (se bild ovan).

 

Behandling
 

Mebendazol (Vermox) 100 mg x 2 under 3 dagar har god effekt. Vid anemi ges även järnpreparat.


 

STRONGYLOIDES
 

Strongyloides stercoralis (dvärgtrådmask) uppvisar större utbredning än hakmasken eftersom inhemska infektioner även påträffas i ej tropiska världsdelar, t ex södra Europa.


Livscykel och symtom

Infektionen förvärvas genom larver på marken som, liksom hakmaskar, penetrerar huden, särskilt vid barfotagång. Larverna förs vidare till lunga och hamnar sedan i tunntarmens slemhinna där äggen kläcks; därför brukar endast larver utsöndras och påvisas i feces. En kronisk latent infektion kan pågå upp till 40 år utanför endemiskt område för Strongyloides eftersom några av de nyproducerade larverna återinfekterar värden genom tarmens slemhinna eller perianalt utan att komma ut i miljön, detta under upprepade livscyklar (s k autoinfektion).

En kronisk strongyloidesinfektion kan vara asymtomatisk eller orsaka ganska ospecifika magtarm-, respiratoriska- eller hudbesvär, oftast kopplade till eosinofili. Vid nedsättning av immunförsvaret kan en snabb förökning ske av larver i tarmen (s k hyperinfektion) och en disseminerad infektion utvecklas. I dessa fall kan larverna påträffas, förutom i feces, i olika kroppsliga vätskor såsom BAL, csv, duodenalaspirat och i olika organ. Diagnostik genom mikroskopi är lättare i dessa fall eftersom antalet larver är mycket högre än vid kronisk latent infektion.


Diagnostik

Före transplantation och annan inducerad immunsuppression på personer från endemiska områden bör förekomst av Strongyloides uteslutas genom både feces och serologisk undersökning.

Analysen cystor och maskägg har en dålig känslighet för diagnostik av Strongyloides. Undersökning av minst 2 prov under olika dagar förbättrar utbytet eftersom larverna utsöndras intermittent. Större mängd färsk feces (> 3 gram) behövs för att detektera parasitlarverna med anrikningsmetoder (Baermann eller agarplattan). Dessa metoder uppvisar en bättre känslighet än vanlig fecesmikroskopi men provet måste innehålla levande larver. Hakmasklarverna kan också isoleras med dessa metoder men morfologiskt skiljer de sig åt från Strongyloides.

PCR-metoden och serologi finns tillgängliga vid Folkhälsomyndigheten. Strongyloides PCR och serologi kan utföras fr a vid misstanke om kronisk infektion hos patient med eosinofili och upprepade negativa fecesresultat. Både positivt och negativt serologiskt resultat måste tolkas och diskuteras med utfärdande laboratoriet.


Behandling

Ivermectin (licenspreparat, t ex T. Stromectol 3 mg) ges, 12 mg till vuxen, till barn 0,2 mg/kg, i 1 - 2 dagar. Alternativ behandling är albendazol (T. Zentel, licensmedel) 400 mg x 1 i 3 dagar till vuxna och barn över 2 år. Vid svår infektion kan behandlingen upprepas efter 2 veckor.


 

KUTAN LARVA MIGRANS
 

Hakmasklarver på marken från hund- och kattavföring kan penetrera naken hud, inte minst på badstränder och ger då en lokal inflammatorisk reaktion. Efter barfotagång ses sådan ofta på fotryggen eller mellan tårna. Larverna migrerar i huden och ger mycket kliande upphöjda rodnader dock utan uppföljande tarminfektion. Utan behandling kan hudbesvären pågå någon månad tills larverna dör i huden.

Behandling: Ivermectin (licenspreparat, t ex T. Stromectol 3 mg) ges, 12 mg till vuxen, till barn 0,2 mg/kg, i 1-2 dagar. Alternativ behandling är albendazol (T. Zentel, licensmedel) 400 mg x 1 i 3 dagar till vuxna och barn över 2 år.

"Simmarklåda" kan orsakas av arter av Schistosoma-släktet (Trichobilharzia) som har fåglar som slutvärdar. Larver (cercarier) kan ibland finnas i de svenska badsjöarna på sommaren och ge några dagars klåda och hudirritation efter bad.
 

Bild kutan larva migrans - Länk till www.dermis.net

Bild "simmarklåda" - Länk till www.dermis.net



 

VISCERAL LARVA MIGRANS
 

Larver av flertal olika slags maskar kan ge eosinofili och inflammation i inre organ p g a deras vandrande förmåga. Ägg från hund- och kattascaris (Toxocara canis och T. catis) som utsöndras i deras feces finns exempelvis i sandlådor. Efter intag kan larverna ur dessa ägg spridas till olika organ, centrala nervsystemet, ögon etc och sjukdomen kallas toxocariasis. Gnathostomalarver kan bl a ge migrerande hudinflammationer eller organpåverkan hos turister i Sydostasien och Mellanamerika som ätit dåligt värmebehandlad fisk eller kyckling innehållande levande larver (gnathostomiasis).


Trikiner

Dåligt värmebehandlat fläsk, vildsvin- och björnkött kan innehålla inkapslade larver av rundmasken Trichinella spp. (trikin) som frigörs i magen och utvecklas till vuxna maskar i tarmen. Därifrån sprids en ny generation larver som invaderar muskulaturen och kan orsaka en allvarlig systemisk allergisk inflammation (trikinos). Noggrann slaktkontroll av köttet är viktig. Se även Trikinos.


Diagnostik

Anamnes (avseende resor och kostvanor), eosinofili, serologi kan ge underlag för diagnos särskilt vid infektion med icke-intestinala maskar.


Behandling

Behandling av dessa sällsynta tillstånd är svår. Steroider ges i kombination med albendazol eller ivermectin.


 

CESTODER (BANDMASK)
 

Echinococcus granulosus
 

Echinococcus granulosus är en intestinal bandmask hos hund och varg och den vuxna masken förekommer ej hos människa. Om människa får i sig ägg från mark som förorenats med hundfeces eller som kontaminerar hundpälsen kan larver utvecklas som ger cystbildningar i många organ, fr a lever och lungor. Infektioner är vanliga i länder med fåravel och boskapsskötsel. De kan ses hos invandrare från dessa områden antingen som oförväntat radiologiskt fynd av en asymtomatisk cysta eller p g a kroniska besvär från exempelvis lever eller lungor.
 

bandmask.jpg

Diagnostik
 

Påvisade cystor med datortomografi, MR eller ultraljud, serologi, fynd vid operation. Mikroskopi av cystvätskeinnehållet är möjlig vid punktion/aspiration om ingen annan diagnostisk metod har hjälpt. Det är dock viktigt att punktionen utförs endast av läkare som är vana med Echinococcus-patienter i specialiserade centra. Risk för spill av cystvätska med levande larver och efterföljande infektionsspridning till andra organ i kaviteten och/eller risk för anafylaktisk reaktion föreligger. PCR-diagnostik av cystmaterialet är inte nödvändig förutom för verifiering av Echinococcus-arten vid atypiska cystpresentationer.

 

Behandling
 

Flera olika behandlingsmetoder finns och sker i samråd mellan erfaren infektionsläkare och kirurg. Ofta används en kombination av medicinsk och kirurgisk behandling. Albendazol (licensmedel) ges under flera veckors tid, varefter operativ resektion av cystor ofta utförs.

 

Echinococcus multilocularis

Denna maskart kallas ofta för rävens dvärgbandmask men den kan även förekomma hos hund och varg. Arten påvisades i Sverige första gången 2011 hos några rävar i områden omkring Uddevalla och Katrineholm. Humana fall som smittats i Sverige har dock ej rapporterats än. Parasiten finns endemiskt i centrala Europa och andra världsdelar och cystbildningen och organpåverkan den orsakar ger allvarlig infektion hos patienter och är svårbehandlad. Diagnostiken utförs främst genom radiologiska och serologiska metoder, i vissa fall genom histopatologi eller PCR-baserad undersökning av biopsimaterial.

Se översikt:

Echinokockos (blåsmasksjuka, dvärgbandmask)


Taenia saginata (obeväpnad binnikemask) är numera sällsynt i Sverige men förekommer i andra delar av Europa och världen. Den kan överföras från kor till människa vid förtäring av otillräckligt värmebehandlat kött, som innehåller larver (dynt). Vuxen mask i tarmen kan vara 5 - 15 m lång men ger sällan symtom. Bäraren kan ofta se vita rörliga platta maskdelar i feces. Vid fecesundersökning kan bandmaskägg påvisas, som dock inte kan skiljas åt från Taenia solium-äggen.

Behandling: Engångsdos av niklosamid (Yomesan) 2 g till vuxen är tillräcklig.


Taenia solium kallas för "beväpnad binnikemask" eftersom den har en krans av hakar framtill. Den förekommer knappast längre i Skandinavien. Svinet är mellanvärd och infektion sker via larver i otillräckligt värmebehandlat fläskkött. Även denna bandmask blir meterlång i tarmen, men ger sällan symtom. Diagnosen av den intestinala maskinfektionen är densamma som för T. saginata.

Om människa får i sig ägg via feces från bärare av masken (eller via dålig handhygien när den själv bär på masken) kan en invasiv infektion utvecklas (cysticercosis). Larver från äggen invaderar då vävnaderna, ofta muskel och CNS där cystbildning kan leda till inflammation och epilepsi som huvudmanifestation. Denna mask är vanlig i Latinamerika, södra Asien och Afrika, och turister kan smittas med antingen vuxenmask eller få cysticercosis som följd. Diagnosen av cysticercosis utförs med radiologisk påvisning av vävnadscystor och med serologi.

En ny art av Taenia, Taenia asiatica, har beskrivits i Asien som uppvisar morfologiska och parasitologiska drag av både T. saginata och T. solium. Trots att den orsakar cysticercosis hos grisar är det fortfarande oklart om den också gör den hos människan.


Behandling: Mask behandlas som vid Taenia saginata. Vid cysticercosis bör prazikvantel och/eller albendazol användas. Vid neurocysticercos ges en i kombination av båda dessa läkemedel med steroidskydd de första dygnen.


Hymenolepsis nana, dvärgbinnikemask är 15-40 mm lång och vanlig i många u-länder. Infektionen har ringa medicinsk betydelse. Diagnosen ställs på ägg i feces. Vid eventuell behandling ges prazikvantel 20 mg/kg som engångsdos (T. Biltricide 600 mg, licenspreparat). Hymenolepis diminuta är en mindre vanlig bandmask (20- 60 mm) med liknande morfologi, infektionsdrag och diagnostik.


Diphyllobothrium latum, fiskbinnikemask är numera sällan förekommande i Skandinavien. Den sprids via större fiskar från sött eller bräckt vatten men djupfrysning eller värmetillagning förhindrar smitta. Masken kan i tarmen bli ända upp till 10 m lång och B12-brist har beskrivits vid massiv infektion. Diagnosen ställs på maskdelar eller ägg. Behandling är prazikvantel alternativt niklosamid som engångsdos.


 


TREMATODER
 

Viktigaste maskar inom gruppen trematoder är Schistosoma haematobium, mansoni och japonicum. Angående dessa hänvisas till översikten om Schistosomiasis.

I Sverige förekommer inte inhemska fall av humanpatogena maskar tillhörande denna grupp. Hos turister, särskilt efter vistelse i Östasien kan ibland leverflundror diagnosticeras i avföring, exempelvis Fasciola hepatica, Clonorchis sinensis eller Opistorchis viverrini. Leverflundror ger i akutstadiet kraftig eosinofili. Utsöndringen av ägg i feces är intermittent och flera fecesprov rekommenderas under olika dagar. Datortomografi eller MR av levern och serologi kan bidra till diagnos.

Behandling med prazikvantel är effektivt mot flera arter.

 

För övriga maskinfektioner, s k filarioser, hänvisas till speciallitteratur.


 

ICD-10

Spolmaskinfektion, ospecificerad B77.9
Springmaskinfektion B80.9
Piskmaskinfektion B79.9
Hakmasksjukdom, ospecificerad B76.9
Strongyloidesinfektion, ospecificerad B78.9
Visceral larva migrans B83.0
Bandmaskinfektion, ospecificerad B71.9
Trematodinfektion, ospecificerad B66.9
Trikinos (sjukdom orsakad av trikiner) B75

 
Copyright © Internetmedicin 2018
ID: 1532

Kommentera >>
Behandlingsöversikt: Maskinfektioner, diagnostik och behandling

 
 
 
   



Du måste vara inloggad för att skriva ut.
Logga in eller registrera dig gratis här.

Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
Använd istället knappen Skriv ut (symbolen med skrivare) uppe till höger på sidan.

Endast registrerade användare har tillgång till utskriftsfunktionen.

Så här registrerar du dig och skriver ut:
1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på länken Ny användare uppe
till vänster på sidan och följ instruktionerna.
2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
3. Logga in.
4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
6. Ett nytt fönster öppnas. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.








Områdeschef Vårdcentralen Halland,
Varberg/Halmstad


Specialistläkare Allmänmedicin Läkar-Pool
Närhälsan Göteborgsregionen


Specialistläkare
Doktor24


Legitimerade läkare sökes till KRY
Högtillgänglig vård


Kirurg, anestesiolog eller ortoped - tjänstgör en kort tid i Mali!
Försvarsmakten


ST läkare i neurologi
Neurologiska kliniken


Kom och jobba hos oss som sjuksköterska eller barnmorska
Landstinget Sörmland


Regional ST-läkartjänst inom klinisk mikrobiologi
NU-sjukvården, Område III, Laboratoriemedicin, Klinisk mikrobiologi


Specialistläkare/Överläkare - Lungmedicin
Länssjukhuset Kalmar


Specialistläkare
Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Psykiatrimottagning Centrum Affektivt team!

annons