Internetmedicin.se använder cookies för att kunna erbjuda en så bra tjänst som möjligt. Läs mer

Följande policy för personuppgifter används: Integritetspolicy

annons
annons
annons
Depression hos vuxna
Författare Doktorand, överläkare , Vuxenpsykiatri/Lund, Förvaltning Psykiatri och Habilitering, Region Skåne
Granskare Med dr, överläkare Jonas Isaksson, /WeMind psykatri
Uppdaterad 2019-06-25
Specialitet Psykiatri
Skriv ut
Patientbroschyr
Depression och Dystymi, Bipolär sjukdom, Utmattnin...





BAKGRUND
 

Depression är en av de vanligaste orsakerna till ohälsa i världen och tillsammans med hjärt-kärlsjukdom den sjukdom i västvärlden som är mest kostsam. Större delen av kostnaderna är indirekta d v s relaterade till t ex förlust av arbetsförmåga och förtida död i suicid. Att upptäcka, diagnostisera, behandla och inte minst förebygga depression är viktigt, inte bara för att minska individens lidande och funktionsnedsättning, utan också för att minska de samhällskostnader som depressionssjukdom medför, samt minska risk för död i suicid.

Depression medför också ökad risk för kroppsliga sjukdomar och försämrar prognosen för dessa. Bland annat verkar depression medföra en ökad risk för hjärtinfarkt, stroke och typ 2-diabetes.

Depression hör till sjukdomsgruppen förstämningssyndrom. I denna grupp ingår förutom depression (som också benämns egentlig depression), dystymi samt bipolär sjukdom. Detta avsnitt kommer inte fortsättningsvis att beröra bipolär sjukdom. Dystymi berörs kort i avsnitten symtom och behandling.

Forskning har visat att risken att insjukna i depression någon gång under livet är cirka 25-30 % för kvinnor och cirka 15-20 % för män. Före puberteten och efter menopaus är förhållandet mellan hur många män och kvinnor som drabbas mer lika. Risken för depression är särskilt hög hos äldre personer. Ser man bara på depressioner vid ett specifikt tillfälle, anges punktprevalensen i befolkningen till cirka 5 %. Medianålder för insjuknande i depression är 25 år.

En del studier tyder på att lindriga till måttliga depressiva tillstånd har ökat från 50-talet och framåt medan de allra svåraste depressioner närmast har minskat men frågan är inte helt klarlagd.

Trots ökad kunskap om depression är det sannolikt fortfarande ett underbehandlat tillstånd enligt studier som mäter hur många av dem som uppfyller diagnostiska kriterier som kommer till vården för behandling.



 

ORSAKER
 

Den ärftliga komponenten vid depression är inte obetydlig. Med andra ord är olika individer olika sårbara för depression. Det kan bero på att den biologiska motståndskraften mot depression varierar mellan olika individer, men de individuella skillnaderna beror även på att psykologiska och sociala aspekter spelar stor roll för att en person ska utveckla en depression.

Exempel på biologisk sårbarhet för depression som visats i olika studier är förändringar i monoaminsystemen, hypofys-hypotalamus-binjureaxeln och immunsystemet samt förekomst av neurodegenerativa processer. Dessa biologiska avvikelser tycks ha betydelse för uppkomst och vidmakthållande av depression. Andra exempel på biologiska faktorer bakom depression är att vissa läkemedel kan utlösa depressiva tillstånd.

Exempel på psykosociala komponenter vid depressionsutveckling är att en krisreaktion kan övergå i ett depressionstillstånd och att tidigare svåra livshändelser misstänks öka risken för depressionsutveckling senare i livet. Första depressionen debuterar ofta efter psykosocial eller medicinsk belastning medan upprepade episoder tenderar att sakna betydande koppling till yttre faktorer.

Det är värt att påpeka att patienterna som uppfyller kriterier för egentlig depression är en mycket heterogen grupp, vilket kan förklara en del av svårigheterna att kartlägga etiologin och samspel mellan olika etiologiska faktorer.


 

SYMTOM
 

I psykiatrin används ofta den diagnostiska manualen DSM (Diagnostic and statistic manual of mental disorders) som ges ut av APA (American Psychiatric Association). Den nu aktuella versionen är DSM-5. För att sätta diagnos används i Sverige diagnoskoder enligt ICD varför denna text ändå fokuserar på diagnostiska kriterier enligt ICD.


Diagnostik av depression enligt ICD-10

ICD-10 kriterier i detta PM är översatta av författaren från engelsk version (forskningskriterier ICD-10). Denna översättning är i nuläget inte språkligt granskad och ska därför inte användas i sammanhang där validerad översättning krävs.

För diagnosen depressiv episod ska nomalt sett minst två av följande symtom ha varit närvarande, större delen av tiden, under minst två veckor:
 

  • Sänkt grundstämning (för individen onormal nedstämdhet)
  • Intresseförlust eller glädjeförlust
  • Energiförlust, ökad uttröttbarhet

Vidare ska inte någon hypoman eller manisk episod ha förekommit under individens livstid.

Utöver ovanstående huvudkriterier ska också andra symtom på depression finnas. De symtom som anges i ICD är följande:

 

  • Minskat självförtroende eller självkänsla
  • Skuldkänslor, självförebråelser
  • Återkommande tankar på död, självmord eller självmordsbeteende
  • Kognitiv störning, koncentrationsstörning
  • Psykomotorisk hämning eller agitation
  • Sömnstörning
  • Aptitstörning (ökad eller minskad och med påföljande viktförändring)

För lindrig depression ska totalt minst fyra kriterier förekomma, varav två från huvudkriterierna och resterande från övriga kriterier. Vid lindrig depressiv episod har patienten kvar förmågan att fortsätta med de flesta av sina aktiviteter.

För medelsvår depression är antalet kriterier som ska vara uppfyllda sex, varav minst två från huvudkriterier och resterande fyra från övriga symtom. Vid medelsvår depressiv episod har patienten oftast svårt att fortsätta med sina vanliga aktiviteter.

För svår depression ska samtliga av de tre huvudkriterierna föreligga plus minst ytterligare fem av resterande kriterier, totalt minst åtta. Vid svår depression är individen mycket funktionsnedsatt och kan behöva sjukhusvård. Vid svår depression kan också psykotiska symtom förekomma i form av vanföreställningar eller hallucinationer. Innehållet i dessa har ofta en tydlig depressiv prägel.

Melankoli är en tilläggsdiagnos till depressiv episod och och kräver minst 4 av följande symtom:
 

  • Uttalad intresseförlust
  • Oavledbarhet, avsaknad av känsloreaktion på stimuli som normalt ger sådan
  • Tidigt uppvaknande
  • Depressiviteten värre på morgonen (morgonångest)
  • Psykomotorisk hämning eller agitation (objektivt verifierad av omgivningen)
  • Uttalad aptitförlust
  • Viktminskning (minst 5 % senaste månaden)
  • Uttalad minskning av libido

En särskild variant av depression som kan vara angelägen att nämna är postpartumdepression. Detta är ett tillstånd som nyblivna mödrar screenas för på mödrahälsovården. Det är mycket viktigt att fånga upp depression hos nyblivna mödrar, dels därför att tillståndet kan kräva särskild hänsyn beträffande val av läkemedel vid amning, för att det kan ge allvarliga konsekvenser för barnet med en deprimerad mor och för att förloppet kan vara snabbt. Vid dåligt behandlingssvar bör specialist i psykiatri konsulteras för råd relativt tidigt.

Depression kan förekomma som en enstaka episod eller som återkommande (recidiverande). För att sjukdomen ska räknas som recidiverande ska minst två episoder av depression ha förekommit och det ska ha funnits en period på minst två månader med avsaknad av depressionssymtom mellan dessa depressiva episoder. Om det inte föreligger intervall med avsaknad av symtom och symtomen har förelegat i mer än två år brukar sjukdomen betecknas kronisk depression.

Ospecificerade diagnoser (t ex depressiv episod ospec) kan användas i akuta sammanhang men vid behov av behandling bör diagnostiken fördjupas så att depressionen svårighetsgraderas samt att man tar ställning till förekomst av samsjuklighet.

 

Dystymi

Dystymi karakteriseras av en ihållande nedstämdhet (minst 2 år) där mer än hälften av dagarna präglas av nedstämdhet. Det kan förekomma korta perioder av en eller ett par veckor med mer neutralt stämningsläge men sedan återgår individen till nedstämdhet. Nedstämdheten ska inte direkt ha föregåtts av en längre period när individen uppfyller kriterier för egentlig depression. Kriterier som behöver uppfyllas är vid dystymi färre än vid egentlig depression och nedstämdheten är inte heller lika uttalad som vid depression.

Under åtminstone en del av tiden med nedstämdhet ska minst tre av följande symtom föreligga:
 

  • Minskad energi eller aktivitet
  • Sömnsvårigheter
  • Minskat självförtroende eller känslor av otillräcklighet
  • Koncentrationssvårigheter
  • Frekvent gråtmildhet
  • Minskat intresse eller glädje av aktiviteter som vanligtvis bringar glädje
  • Känsla av hopplöshet eller uppgivenhet
  • En upplevd oförmåga att hantera de vanliga ansvarsområdena i vardagslivet
  • Pessimism kring framtiden eller grubblerier kring tidigare händelser

Rena former av dystymi är tämligen ovanligt och ofta kompliceras bilden av annan psykiatrisk samsjuklighet.


 

DIFFERENTIALDIAGNOSER
 

Somatisk sjukdom
 


Psykiatriska differentialdiagnoser

Viktigast är att ta ställning till om depressiviteten är substansrelaterad eller ej - detta får påtaglig betydelse för behandlingen eftersom depression som är missbruksrelaterad oftast svarar mycket sämre på såväl farmaka som psykoterapi, med mindre än att man kommer tillrätta med missbruket. Detta innebär inte att man ska avvakta med att behandla substansrelaterad depression, men däremot att det är viktigt att uppmärksamma och åtgärda missbruket för att kunna behandla depressionen adekvat.

Andra viktiga psykiatriska differentialdiagnoser är:
 

UTREDNING/PROVTAGNING
 

Somatiskt status bör göras på samtliga patienter som söker för depressiva symtom. Blodtryck, hjärtauskultation och neurologiskt status samt provtagning är lämpligt att utföra.

Vid provtagning är följande lämpligt att kontrollera:
Hb, LPK, SR, CRP, elstatus inkl S-Ca (hyperkalcemi), glukos, leverstatus, TSH, fritt T4, B12, folsyra
Vid misstanke om alkoholöverkonsumtion bör B-PEth tas frikostigt.

Ytterligare medicinsk utredning i form av exempelvis CT/MRT-hjärna och EEG med ledning av anamnestiska uppgifter och/eller fynd i somatiskt status.


 




BEHANDLING
 

Målet med depressionsbehandling är remission.

Förutom adekvat omhändertagande med psykosociala stödåtgärder, innefattar antidepressiv behandling ofta farmakologisk terapi och/eller psykoterapi. Bland de sistnämnda är kognitiv psykoterapi (även via internet) mest väldokumenterad men det finns även evidens för andra psykoterapiformer, t ex interpersonell terapi och psykodynamisk kortidsterapi. I många fall kan samarbete med anhöriga vara av värde för att ge individen bästa möjliga stöd. Tänk även på att barn till en deprimerad individ kan vara i behov av information och stöd.

Mer specialiserad depressionsbehandling är elektrokonvulsiv terapi (ECT) samt repetitiv transkraniell magnetstimulering (rTMS) samt tillägg till antidepressiv behandling av stämningsstabiliserande och antipsykotika. De två sistnämnda preparatgrupperna kan alltså ges som tilläggsbehandling vid unipolär depression.

Depressionssjukdomens symtom och allvarlighetsgrad är avgörande för val av behandling.

I stort gäller följande:
 

  • Personer med lindriga depressioner ska erbjudas råd angående sin livsstil och bör uppmuntras till regelbunden fysisk aktivitet då detta har en antidepressiv effekt. Vid behov av annan behandlingsintervention ges psykoterapi i första hand. Om individen tidigare haft en lindrig depression som krävt läkemedelsbehandling bör individen återigen behandlas med läkemedel.
     
  • En individ med en medelsvår depression kan behandlas med psykoterapi eller läkemedel samt fysisk aktivitet (ofta inte tillräckligt som ensam behandling men lämpligt som komplement). Val av behandling styrs av klinisk bild och patients önskemål samt tillgänglighet till psykoterapi. I en del fall kan det vara aktuellt med kombinationsbehandling med läkemedel och psykoterapi men evidensen för kombinationsbehandling är begränsad.
     
  • Vid svår depression/depression, särskilt med psykotiska, melanoliska eller suicidala inslag gäller oftast remiss till psykiatrin. En bra behandling vid svår depression och vid melankoli eller psykotiska symtom är ECT. Läkemedel har hög prioritet och psykoterapi kommer ofta in först i ett senare skede när patienten är mottaglig för sådan behandling.

Vid behandling av dystymi kan samma läkemedel användas som vid egentlig depression, åtminstone de vanligaste grupperna som anges nedan. Effekten av läkemedel kan vara tämligen god men däremot verkar effekten av psykoterapi vara sämre än läkemedel för detta tillstånd. Det förhindrar naturligtvis inte att man kan prova en avgränsad psykoterapi. Särskilt om samsjuklighet föreligger t ex med personlighetssyndrom kan utgångsläget för en god behandlingssituation bli sämre och därmed också effekten av insatt behandling.

 

Allmänna synpunkter vid behandling med antidepressiva läkemedel

Behandlingseffekt ses ofta efter 2-4 veckor. Om ingen förbättring har skett alls efter cirka fyra veckor på adekvat antidepressiv dos bör compliance efterfrågas och om denna verkar god bör prepartbyte göras. Vid viss symtomförbättring av valt läkemedel bör dosen ökas.

Initialt kan det vid antidepressiv behandling föreligga en försämring, bl a i form av ångestförstärkning med ökad risk för suicidalitet. Detta kan undvikas genom användning av låga insättningsdoser eller genom behandling med medel med ångestdämpande och sömnförbättrande egenskaper. I de flesta fall bör man i första hand prova icke-beroendeframkallande läkemedel (t ex hydroxizin 25 mg x 1-3, prometazin 25 mg 1-2 x 1-3 eller alimemazin 20 mg x 1-3). Dock kan man ibland behöva använda bensodiazepiner (t ex oxazepam 10 mg x 1-3) vid svårare depressiva tillstånd. Detta kan vara nödvändigt för att kunna sätta in antidepressiv behandling samt för att minska suicidrisk eftersom ångest ofta är en bidragande orsak till suicidalitet. Tänk dock på att det finns risk att bensodiazepiner missbrukas. När bensodiazepiner sätts in bör det finnas en plan för utsättningen.

Man bör sträva efter lägsta effektiva dos av det antidepressiva läkemedel man använder. Dock är det viktigt att komma upp i effektiv dos för att säkerställa effektiv remission. Man bör vara observant på och fråga patienten om biverkningar eftersom biverkningar ofta är ett problem vid antidepressiv behandling.

Vid behandlingsstart bör någon slags baslinjemätning av symtom göras med validerad skattningsskala. Exempel på sådana är bedömarskattad MADRS (Montgomery Åsberg Depression Rating Scale) och PHQ-9 (Patient Health Questionnaire) Skattningsskalor ger viss vägledning vid gradering av svårighetsgrad men dess huvudsakliga funktion är uppföljning av depression.


Förstahands antidepressiva läkemedel

SSRI (selektiva serotoninåterupptaghämmare):

I Sverige används följande preparat:
 

  • Citalopram (Cipramil), startdos (10-)20 mg/dygn, måldos 30-40 mg/dygn. Maxdos: 40 m/dygn.
     
  • Escitalopram (Cipralex) är en vidareutveckling av citalopram. 10 mg motsvaras av 20 mg citalopram. Startdos (5-)10 mg/dygn. Maxdos 20 mg/dygn.
     
  • Fluoxetin (Fontex), startdos (10-)20 mg/dygn, måldos 20 mg/dygn. Maxdos 60 mg/dygn.
     
  • Sertralin (Zoloft), startdos (25-)50 mg/dygn, måldos 100-150 mg/dygn. Maxdos 200 mg/dygn.
     
  • Paroxetin (Seroxat), startdos 20 mg/dygn, maxdos 50 mg/dygn.

Välj den lägre startdosen om patienten t ex har mycket ångest eller är rädd för biverkningar. Gå dock upp i dos efter ett par dagar till en vecka för att inte fördröja behandlingssvar.

Följ riktlinjer för den region du arbetar i vid val av SSRI preparat.

 

Preparat med bredare verkningsmekanism att ge i andra hand

Mirtazapin (Remeron), initialdos 15-30 mg på kvällen, måldos 30-60 mg, är mycket använt, både som monoterapi och som kombination med annat antidepressivum. Mirtazapin har goda ångestlindrande och sömnförbättrande egenskaper, med tidig symtomlindring. Här bör man dock vara särskilt vaksam på risk för viktuppgång. Mirtazapin kan ibland vara lämpligt som förstahandsval, särskilt till äldre med nedsatt aptit och sömnstörning. Det lägre doseringsintervallet (15 mg) väljs när behandlingen framför allt är inriktad på sömnstörning medan högre doser (30 mg och uppåt) krävs för antidepressiv effekt.


SNRI (serotonin och noradrenalin återupptagshämmare):

Venlafaxin (Efexor) är ett effektivt preparat, där dock höga doser kan krävas (225-300(-375) mg/dygn. Här bör man vara vaksam på blodtrycksförändringar! Lämplig startdos är 75 mg, vid svår ångest kan man behöva börja ett par dagar till en vecka på 37,5 mg. Effekt på noradrenerg signalering finns först vid dosering om 150 mg och uppåt.

Duloxetin (Cymbalta) lär till skillnad från venlafaxin ha effekt på såväl serotonin som noradrenalin redan vid lägre doser. Lämplig startdos är ofta 30 mg under en veckas tid för att minimera biverkningar och sedan öka till 60 mg efter en vecka. Maxdos 120 mg/dygn.


NDRI (noradrenalin och dopamin återupptagshämmare):

Bupropion (Voxra) initialdos 150 mg/dygn som kan ökas till 300 mg/dygn. Ger mindre risk för sexuella biverkningar. Kontraindikation är förhöjd kramprisk.


Melatoninagonist och 5HT2c-receptorantagonist:

Agomelatins (Valdoxan) effekt anses jämställbar med andra antidepressiva och har färre biverkningar. Agomelatin ges som kvällsdos, initialt 25 mg och om ej effekt efter 2 veckor 50 mg. Leverstatus kontrolleras inför behandlingsstart samt efter respektive 3, 6, 12 och 24 veckors behandling.

 

Preparat med verkan på flera serotoninreceptorer och serotonintransportören

Vortioxetin (Brintellix). Relativt nytt läkemedel med multimodal effekt. Initialdos 10 mg/dygn, maxdos 20 mg/dygn.

 

Äldre antidepressiva preparat
 

Används sällan i primärvården.

Tricykliska antidepressiva (TCA):

Dessa preparat har funnits sedan slutet av 1950-talet och har en mycket god antidepressiv effekt, men biverkningsprofilen kan motivera användande av nyare medel i första hand. Nackdelen är främst den antikolinerga effekten och medlens kardiotoxiska egenskaper (risker vid överdosering). Vid terapisvikt kan TCA komma ifråga.

Vanligast är klomipramin (Anafranil), initialdos 25 mg/dygn som ökas med några dagars intervall till 150 mg/dygn.
Vill man ha ett mer noradrenergt verkande TCA är nortriptylin (Sensaval) att föredra. Metanalyser har även visat att amitriptylin (Saroten) har mycket god antidepressiv effekt.


MAO-hämmare:

Klassiska, irreversibla, MAO-hämmare (licenspreparat) har funnits i många år. Begränsande för användningen är de potentiellt allvarliga biverkningarna. Aktuella preparat är phenelzine och tranylcypromine.

Moklobemid (Aurorix) är en reversibel MAO-hämmare med indikation egentlig depression. Efter avslutad behandling med serotoninåterupptagshämmare bör viss tid gå innan behandling med moklobemid påbörjas.

 

Behandlingslängd

Det är viktigt att ta ställning till utsättning av behandling efter en tid i remission av en enstaka depressiv episod så att inte individer går kvar med antidepressiv behandling onödigt länge. Behandla till fullständig remission och därefter 6-12 månader. Trappa sedan ut behandlingen långsamt för att undvika utsättningssymtom som ibland kan vara svåra att skilja från eventuellt återfall. Vid långsammare uttrappning där man minskar risken för utsättningssymtom blir eventuellt återfall i depression lättare att skilja ut. Om depressiva symtom återkommer återinsätts den verksamma behandlingen i samma dos som tidigare har varit effektiv, och fortsätter ytterligare ett par månader, varpå nytt utsättningsförsök görs.

Indikation för långtidsprofylax är att patienten har drabbats av två eller flera depressioner under en femårsperiod. Några generella rekommendationer om behandlingstidens längd vid långtidsprofylax är svåra att ge men vid fortsatt behandling under 1-3 år halverades återfallsrisken. Beslutet om hur länge långtidsprofylax ska pågå måste dock baseras på individuell bedömning samt värdering av tidigare episoder. Ökad allvarlighetsgrad (inklusive suicidrisk), snabba insjuknanden, tidig debut eller sen debut, samt täta recidiv förstärker indikation för långtidsprofylax.

Vid återfall i depressionssjukdom som tidigare har svarat bra på antidepressiv behandling har snabbt återinsatt behandling hög prioritet.


Återfallspreventiv psykoterapeutisk behandling

Återfallspreventiv psykoterapeutisk behandling är också viktig och kan ges i form av kognitiv psykoterapi eller mindfulnessbaserad kognitiv terapi. För närmare detaljer kring upplägget hänvisas till Socialstyrelsen riktlinjer för ångest och depression från 2017. Sådan behandling ska ges av personal som är särskilt utbildad i den metod som de erbjuder.

Länk till Socialstyrelsens riktlinjer för ångest och depression, 2017


 

UPPFÖLJNING
 

Uppföljning av depressionsbehandling styrs av flera faktorer: depressionens allvarlighetsgrad, psykosocialt nätverk och vårdinstans.

Noggranna suicidriskbedömningar är av största vikt då risken för suicid är ökad vid depression och suicidalitet kan förstärkas ytterligare vid behandlingsstart med antidepressiva läkemedel. Således behöver man tänka på att suicidrisken kan öka initialt även om en effektiv behandling sätts in.

Telefonkontakt eller första återbesök inom cirka en vecka är önskvärd för att kunna stödja i den jobbiga fasen, där biverkningar kan förekomma och behandlingseffekt ännu ej inträtt. Återbesök sker lämpligen när effekt börjar inträda efter 3-4 veckor. Tänk på att titrera upp dosen till antidepressiv effekt så att patienten inte är underbehandlad. Efterfråga aktivt biverkningar vid uppföljning.

Vid återbesök är det lämpligt att upprepa den validerade skattningsskala som man har använt vid insättning av behandling och jämföra med tidigare mätning.

Fortsatt kontakt styrs av behandlingssvar och svårighetsgrad. Sjukskrivning är ofta aktuell under en tid. Se försäkringsmedicinskt beslutsstöd från Socialstyrelsen.

Det är vikigt att fördjupa utredning vid utebliven effekt av depressionsbehandling. Samsjuklighet är vanligt vid depression. Vanligt förekommande komorbida psykiatriska tillstånd är t ex ångestsyndrom, personlighetssyndrom och överkonsumtion av alkohol och droger. Vid dålig behandlingsrespons är det relevant att intervjua patienten med hjälp av en strukturerad intervju som stöd för diagnostiken, t ex MINI (Mini International Neurospychiatric Interview). Denna intervju finns att hämta på kunskapsguiden.se. En viktig poäng med den typen av intervjuer är just att utesluta eller bekräfta samsjuklighet.

Vid dåligt eller uteblivet behandlingssvar bör compliance återigen efterfrågas. Ibland kan det vara aktuellt med koncentrationsbestämning, dels för att bedöma compliane men också för att identifiera om en individ avviker påtagligt i läkemedelsnedbrytning. Om avvikande koncentrationer uppmärksammas kan psykiatrikonsult eller farmakolog rådfrågas. Alla antidepressiva kan inte koncentrationsbestämmas men är möjligt för samtliga SSRI, venlafaxin, duloxetin samt mirtazapin. För bupropion, agomelatin och vortioxetin saknas för närvarande rutinanalyser.

Vid svår depression eller utebliven effekt av flera behandlingsförsök vid långvarig medelsvår depression blir det ofta aktuellt med remiss till psykiatrin eller konsultation med specialist i psykiatri via telefon för råd om vidare behandling.

Hos äldre patienter med ökad risk för hyponatremi är det av vikt att följa upp elstatus. Symtomen uppkommer ofta efter några veckors behandling varför kontroll av natriumnivåer lämpligen kan göras i samband med återbesök. Risken för hyponatremi ökar markant vid samtidigt behandling med andra läkemedel som kan orsaka hyponatremi, t ex tiaziddiuretika.


 

PROGNOS
 

Cirka en tredjedel av patienterna som kommer till behandling för depression svarar på första behandlingsförsöket och blir återställda. Ytterligare cirka en tredjedel blir återställda på förnyade behandlingsförsök. Detta innebär att ca en tredjedel av patienter med depression inte svarar på upprepade behandlingsförsök. Dessa riskerar att drabbas av kronisk depression.

Risken att återinsjukna om man en gång har drabbats av depression är stor. Den är särskilt stor för svårare former av depression och kan då vara så hög som 85 %. För lindrigare till måttligare tillstånd är risken ungefär 40-50 %. Forskning har också visat att kort duration av depressionsepisoder minskar risken för återfall. Särskilt gynnsamt är det om depressionen läker ut inom sex månader och har mindre allvarliga symtom (frånvaro av psykotiska symtom, suicidalitet, starka värdelöshetskänslor och uttalad funktionsnedsättning).

Exempel på faktorer som försämrar behandlingssvar är: psykiatrisk samsjuklighet, somatisk samsjuklighet, hög ålder samt hög psykosocial belastning. Fler än tre depressiva skov är prognostiskt mycket ogynnsamt och bör undvikas med hjälp av långtidsprofylax.

Vid långtidsuppföljning av patienter som har drabbats av depression finner man att ca 15 % slutligen suiciderar vilket visar på en kraftigt förhöjd risk för suicid vid depression någon gång i livet.


 

ICD-10

Lindrig depressiv episod F32.0
Medelsvår depressiv episod F32.1
Svår depressiv episod utan psykotiska symtom F32.2
Svår depressiv episod med psykotiska symtom F32.3
Andra specificerade depressiva episoder F32.8
Depressiv episod, ospecificerad F32.9
Recidiverande depression, lindrig episod F33.0
Recidiverande depression, medelsvår episod F33.1
Recidiverande depression, svår episod utan psykotiska symtom F33.2
Recidiverande depression, svår episod med psykotiska symtom F33.3
Recidiverande depression, ospecificerad F33.9

 
Sjukskrivning

Länkar till försäkringsmedicinskt beslutsstöd från Socialstyrelsen:
F32 Depressiv episod
F33 Recidiverande depressioner


Behandlingsrekommendation
 

Rekommenderad läkemedelsbehandling enligt Läkemedelsverket


Nationella riktlinjer
 

Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom


Referenser
 

Allgulander, Christer. 2014. Klinisk psykiatri. Studentlitteratur AB.

Herlofson, Jörgen et al. 2016. Psykiatri. Studentlitteratur AB.

Ottosson, Jan-Otto. 2015. Psykiatri. Liber.

Läkemedelsverket

Socialstyrelsens nationella riktlinjer för depression och ångest

Copyright © Internetmedicin 2019
ID: 140

Kommentera >>
Behandlingsöversikt: Depression hos vuxna

 
 
 
   



Du måste vara inloggad för att skriva ut.
Logga in eller registrera dig gratis här.

Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
Använd istället knappen Skriv ut (symbolen med skrivare) uppe till höger på sidan.

Endast registrerade användare har tillgång till utskriftsfunktionen.

Så här registrerar du dig och skriver ut:
1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på länken Ny användare uppe
till vänster på sidan och följ instruktionerna.
2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
3. Logga in.
4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
6. Ett nytt fönster öppnas. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.








Lediga jobb som läkare, sköterska och fysioterapeut.
Försvarsmakten


Specialistläkare
Sahlgrenska Universitetssjukhuset


Specialistläkare eller överläkare? Fortsätt din karriär hos oss!
Region Sörmland, Nyköping


Specialist i nuklearmedicin
Region Sörmland


Specialistläkare/överläkare till palliativ enhet
Södra Älvsborgs Sjukhus


Nyfiken på kompetensår? Vi söker sjuksköterskor till Tema Inflammation och Infektion
Karolinska Universitetssjukhuset


Specialist i Allmänmedicin, Helsa vårdcentral Älta
Helsa Primärvård Sverige AB


Operationssjuksköterska till operationsavdelningen Anestesikliniken, Nyköpings lasarett
Region Sörmland


Akutläkare till Nyköping lasarett
Region Sörmland


Sjuksköterska till Barn- reumatologi, ortopedi och neurologi
Karolinska Universitetssjukhuset


Med kvinnosjukvård i fokus! Överläkare/Specialist med forskningsintresse
Region Sörmland


Biomedicinska analytiker till Laboratoriemedicin, Sunderby sjukhus, Luleå
Region Norrbotten


Verksamhetschef till Anestesikliniken
Södra Älvsborgs Sjukhus


Sjuksköterska sökes till LIVA - Långtidsintensiv- vårdsavdelning
Karolinska Universitetssjukhuset


Strålspecialist/Överläkare eller Specialistläkare inom Onkologi Onkologkliniken, Mälarsjukhuset Eskilstuna
Region Sörmland


Specialistläkare i klinisk fysiologi eller kardiologi
Region Sörmland


Specialistläkare eller överläkare? Fortsätt din karriär hos oss!
Region Sörmland, Eskilstuna


Doktor24 anställer legitimerade läkare som är i början av i sin karriär
Doktor24


Sjuksköterska till vår Självdialysmottagningen i Rosenlund
Karolinska Universitetssjukhuset


Nyexaminerad sjuksköterska till Dialysmottagning
Karolinska Universitetssjukhuset


Var med från början i våra nya lokaler! Vi söker sjuksköterska till Gastromedicin och Endokrin i Solna.
Karolinska Universitetssjukhuset


Behandla patienter du inte träffar någon annanstans- sjuksköterska till Reuma, Hud och Njurmedicin, Solna
Karolinska Universitetssjukhuset


Södersjukhusets Dialys dagvård söker Planeringsansvarig sjuksköterska/ arbetsledare
Karolinska Universitetssjukhuset


Sommarvikariat underläkare/läkarassistent 2020
Region Norrbotten


Nattsjuksköterska till Gastromedicin och Endokrin i nya sjukhusbyggnaden, Solna
Karolinska Universitetssjukhuset


Vill du vara med i satsning på arbetsmiljön? Vi söker specialistläkare! Kvinnokliniken Mälarsjukhuset/ Kullbergska sjukhuset
Region Sörmland


Specialistläkare eller överläkare? Fortsätt din karriär hos oss!
Region Sörmland, Katrineholm

annons
annons
annons