BAKGRUND OCH ORSAKER
Om en muskel belastas mer än vad den är tränad för kan en partiell eller total ruptur uppstå.
Skadan uppstår vanligen vid en explosiv aktivitet, t ex vid snabb övergång från koncentrisk till excentrisk muskelaktion, men kan också bero på upprepade, ensidiga rörelser eller vid normal belastning om muskeln är försvagad (äldre, dåligt tränade).
SYMTOM
Momentan smärta vid belastningsögonblicket med efterföljande blödning, vilket ger svullnad i mjukdelar runt om eller i den skadade muskeln.
Ett muskelhematom kan också uppstå av yttre våld, t ex slag, som ger upphov till direkt muskelskada.
Vid total ruptur uppstår i regel kraftig smärta direkt efter skadan, samtidigt som funktionen nedsätts, eller helt upphävs, d v s såväl kraftutveckling som rörelse.
Vid partiell ruptur är den akuta smärtan oftast mindre påtaglig. Den skadade personen kan ofta fortsätta aktiviteten åtminstone temporärt och symtomen på muskelbristningen uppträder först senare i form av smärta vid belastning och nedsatt muskelstyrka.
KLINISKA FYND
- Lokal palpationsömhet vid partiell ruptur och eventuellt substansdefekt (vid total ruptur) i anslutning till den skadade muskeln.
 - Blödning. Förekommer oftast vid totala rupturer. Kan ofta vara mycket riklig.
 - Nedsatt muskelstyrka alternativt oförmåga att aktivera muskeln vid total ruptur.
 - Vid total ruptur kan en 'tumörliknande mjukdelsknuta' palperas där muskeln drar ihop sig.
DIFFERENTIALDIAGNOSER
- Tendinos
- Tumör
- Blödning
UTREDNING
- Ultraljudsundersökning. En sensitiv undersökning, är beroende av en kunnig undersökare.
 - Röntgenundersöknng utförs endast om avlösning av det skelettära fästet för muskeln/senan misstänks. Vid stora hematom bör man vara frikostig med röntgenundersökning eftersom sannolikheten för att även skelettet är skadat då är större.
 - Magnetkameraundersökning (MRI). Kan ersätta eller komplettera ultraljudsundersökning, men är dyrare och mer svårtillgängligt, åtminstone på vissa håll.
 - Viktigast är dock klinisk undersökning, anamnes och funktionsbedömning.
BEHANDLING
Akut behandling - tryckförband.
- Elastisk binda anbringas så snabbt som möjligt och lindas hårt över muskelskadan i syfte att minska eller begränsa blödningen.
 - Låt förbandet sitta 20 minuter och lägg därefter ett tryckförband som ligger något lösare, s k kompressionsförband. Använd gärna kylbandage då detta minskar smärtan, även om det har endast minimal effekt på blödning och svullnad.
Vid total ruptur av en stor viktig muskel kan operativ behandling övervägas, men är dock sällan indicerat. Det funktionella bortfallet bör bedömas från fall till fall.
De flesta muskelrupturer behandlas dock konservativt med rehabilitering så snart smärta och rörlighet tillåter detta.
Tidig belastning (rörelseträning) är viktig, eftersom detta stimulerar cirkulationen och därmed optimerar förutsättningarna för läkning. Till en början behandlas skadan med rörlighetsträning, därefter styrketräning med lätta vikter, för att successivt öka till tyngre vikter. Syftet är att återskapa styrka och funktionell längd i muskelns glidytor.
Stretching för att bibehålla muskelns längd anses viktigt, även om de vetenskapliga bevisen är svaga. Det är också viktigt att inte återgå för tidigt till aktivitet, t ex idrottsutövning, d v s innan muskeln har återhämtat full styrka och framför allt full funktionell längd. Risken för återfall är annars stor. Kunnig sjukgymnast bör övervaka rehabiliteringen.
Det värsta man kan göra vid en muskelruptur, t ex baksidan av låret, är kort vila tills de akuta symtomen har försvunnit och därefter återgå direkt till full aktivitet, t ex fotboll. Återfall med ny ruptur kommer då nästan garanterat som brev på posten. Behandlingen av en återfallsskada tar längre tid, är svårare och resultatet är sämre. Därför är det viktigt att behandla den ursprungliga skadan på ett optimalt sätt.
ICD-10
Annan muskelruptur M62.1
