Epikondylit – lateral

BAKGRUND

Lateral epikondylit eller tennisarmbåge är ett vanligt smärttillstånd från muskelfäste på utsidan av armbågen, oftast på dominant sida. Tillståndet uppkommer framför allt hos individer som arbetar med tunga repetitiva rörelser såsom t ex snickare och är som benämningen av problemet antyder vanligt hos tennisspelare. 50 % av alla tennisspelare har genomgått någon period med tillståndet. Prevalensen är mellan 1-2 % i en befolkning mellan 34-55 år.

 

ORSAKER

Repetitiva sträck- och vridrörelser där handgreppet används medför överbelastning i handledens sträckmuskulatur och deras ursprung vid laterala epikondylen (utsidan av nedre överarmsbenet) vilket leder till degenerativa skador på senan till framför allt m. extensor carpi radialis brevis (ECRB) och i förlängningen ett ihållande smärttillstånd.



 

SYMTOM

Smärta från utsidan av armbågen vid lyft med pronerad underarm (handflatan pekande nedåt), även lyft av lätta saker som mjölkpaket eller att hälla ur en kanna kan vara mycket smärtsamma. I regel saknas vilovärk och utstrålande smärta.

 

Kliniska fynd

Palpatorisk ömhet över extensorursprunget vid laterala epikondylen. Smärta vid extension av handleden mot motstånd. Passiv uttänjning av extensormuskulaturen kan utlösa smärta.



 

DIFFERENTIALDIAGNOSER

Inklämning av en djup nervgren från n. radialis (n. interosseus posterior) vid m. supinator, s k radialtunnelsyndrom, kan ge värk vid utsidan av armbågen som strålar ner i handen, fr a tumme och pekfinger. Palpationsömheten är dock lokaliserad ca 4 cm distalt om laterala epikondylen djupt i muskulaturen. Detta tillstånd kan särskilt misstänkas hos patienter med symtomduration > 1 år.


 

UTREDNING

Typisk anamnes och klinik räcker för diagnos. EMG-ENeG kan övervägas vid misstanke om nervinklämning eller vid svårtolkade symtom för differentialdiagnostik, men resultatet är ofta inte konklusivt och diagnosen grundar sig framför allt på klinik och anamnes. Röntgen kan vid tveksamhet utföras för att utesluta annan orsak till smärtan, men vid typiska epikondylitsymtom föreligger ingen indikation för röntgen.

 

BEHANDLING

Lateral epikondylit har en stor självläkningspotential och nära 90 % kan beräknas bli besvärsfria inom 1 år varför exspektans är lämpligt. Tillståndet kan vara svårbehandlat och i akutskedet kan antiinflammatoriska läkemedel som tabletter, eller i gelform för lokal behandling provas och ge smärtlindring.

Senor är starka strukturer med relativt andra vävnader låg vaskularitet, cirkulation och metabolism vilket gör att senläkning är en mycket långsam process. Vila hjälper sällan enbart utan senan måste stimuleras på ett avvägt sätt.

En viktig åtgärd är att anpassa arbets- eller fritidsaktivitet som utlöst tillståndet. Det är ofta av värde att ta hjälp av en fysioterapeut eller i vissa fall arbetsterapeut och en rad behandlingsalternativ finns beskrivna såsom stretching av extensormuskulaturen, excentrisk träning av handledssträckare, akupunktur, stötvågsterapi (ESVL), laserterapi. Vetenskapligt stöd för val av behandlingsmetod saknas. Avlastande s k epikondylitbandage eller stabiliserande handledsortos kan också prövas i fall med uttalade besvär. Sjukskrivning krävs sällan.

Traditionellt har man använt sig av kortisoninjektioner djupt mot extensorursprunget. Det är viktigt att veta att kronisk sensmärta - tendinopati vanligen ej är ett inflammatoriskt tillstånd utan snarare en stressreaktion, en degenerativ process som uppstår när kroppens läkningskapacitet överskrids genom upprepade mikrotrauman, vilket leder till nedsatt vävnadsläkning. Indikationer finns på att kortisoninjektion kan ge kortsiktig smärtlindrande effekt men vara negativ för prognosen på längre sikt och rekommendationen blir att kortison i de flesta fall bör undvikas.

Vid svåra akuta besvär kan det i vissa fall vara indicerat med 0,5 ml triamcinolon, alt metylprednisolon, vid extensorursprunget. Möjlig bieffekt är lokal hudatrofi. På senare tid har även andra substanser såsom Botoxbehandling av ECRB prövats men detta får anses ofullständigt utvärderat. Även så kallad dry needling har provats, dvs att med nål skapa ett trauma mot seninfästningen i syfte att skapa en läkningsprocess. Även denna metod får anses ofullständigt vetenskapligt utvärderad.

I ett fåtal behandlingsresistenta fall kan kirurgi komma ifråga. Homans operation innebär borttagande av degenerativ vävnad vid ursprunget för ECRB och kan utföras som dagkirurgisk åtgärd i lokalbedövning. Denna operation är sällan indicerad.


 

ICD-10

Lateral epikondylit M77.1

 

Sjukskrivning

Sjukskrivning krävs sällan och i första hand ska anpassade arbetsuppgifter prövas.

Länkar till försäkringsmedicinskt beslutsstöd från Socialstyrelsen:

M77 Andra entesopatier (sjukdomar i perifera ligament- och muskelfästen)