Denna tjänst är ett beslutsstöd i den kliniska vardagen och endast avsedd för läkare och sjuksköterskor med förskrivningsrätt.

Lungcarcinoider

FÖRFATTARE

Docent, överläkare Dan Granberg, Tema Cancer, Medicinsk Enhet Bröst, Endokrina Tumörer och Sarkom/Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, Stockholm

GRANSKARE

Professor Roger Henriksson, Cancercentrum och Inst för strålningsvetenskaper/Norrlands Universitetssjukhus och Umeå Universitet

UPPDATERAD

2021-04-12

SPECIALITET
INFORMATION
INNEHÅLL

BAKGRUND

 

Lungcarcinoider är sällsynta tumörer. Varje år diagnostiseras ca 60–70 nya fall per år i Sverige. Sjukdomen är vanligast i medelåldern men kan förekomma i alla åldrar, även hos barn. Kvinnor drabbas något oftare än män.


Orsaker

Orsaken till utveckling av lungcarcinoider är okänd. Det finns, till skillnad mot vid lungcancer, ingen relation till tobaksrökning.

Personer med multipel endokrin neoplasi typ 1 (MEN 1) löper en ökad risk att drabbas.


Patologi

Lungcarcinoider indelas i typiska och atypiska tumörer. Definitionen är rent histopatologisk och baseras på utseendet i ljusmikroskop.
 

  • Atypiska lungcarcinoider är mer maligna än typiska. Metastaser förekommer hos 5-20 % av patienterna med typiska lungcarcinoider, medan atypiska carcinoider metastaserar i upp till 70 % av fallen.
     
  • Metastasering sker oftast till lokala och regionala lymfkörtlar, men även fjärrmetastaser förekommer, fr a i lever, skelett, CNS, subkutis och bröstkörtlar.
     
  • Metastaser kan uppkomma sent, mer än 20 år efter primärtumörsoperationen.

 

Man gör även en uppdelning baserad på lungcarcinoidernas lokalisation. De kan antingen vara centrala, vilket är vanligast, eller perifera. Centrala carcinoider är belägna i huvud- eller lobärbronkerna. Perifera lungcarcinoider sitter i segmentbronkerna eller ännu längre ut i lungparenkymet.


 

SYMTOM OCH KLINISKA FYND

 

Ett stort antal patienter med lungcarcinoider är asymtomatiska och tumören hittas "en passant" vid lungröntgen eller datortomografi.

Vanliga symtom är:
 

  • Hosta
  • Hemoptys
  • Upprepade pneumonier
  • Andfåddhet
  • Pip i bröstet
  • Bröstsmärtor

 

Endokrina symtom förekommer, men är ovanliga:
 

  • Cushings syndrom
  • Carcinoidsyndrom
    - Flush
    - Diarré
    - Högersidig hjärtsjukdom
    - Astma
  • Atypiskt carcinoidsyndrom
    - Generaliserad flush
    - Periorbitala ödem
    - Tårsekretion
    - Astma
    - Nästäppa
    - Diarré
  • Akromegali

 

OBS! Atypiskt carcinoidsyndrom, som orsakas av histaminsekretion från tumören, skall ej förväxlas med atypisk lungcarcinoid, vilken är en histopatologisk diagnos.


 

UTREDNING/DIAGNOSTIK

 

  • Anamnes och status
  • Kromogranin A i plasma - vid förhöjt värde bör fjärrmetastaser eftersökas, om inga andra orsaker föreligger, som t ex nedsatt njurfunktion, behandling med protonpumpshämmare eller kronisk atrofisk gastrit.
  • ACTH och urin-kortisol tas endast vid kliniskt Cushings syndrom
  • 5-HIAA i urin tas endast vid tecken på carcinoidsyndrom
  • Lungröntgen
  • CT (eller MRT) för att kartlägga tumörutbredningen och ev förekomst av förstorade lymfkörtlar
  • PET med 68Ga-DOTATOC för att påvisa somatostatinreceptorer
  • Bronkoskopi med biopsitagning vid centrala lungcarcinoider
  • PET med 18FDG i selekterade fall

 

 

 

BEHANDLING

 

Kirurgi

Kirurgi är den primära behandlingen och den enda som är potentiellt kurativ. Målsättningen är att få bort tumören och alla eventuella lymfkörtelmetastaser samtidigt som mesta möjliga lungparenkym sparas.

Tänkbara kirurgiska alternativ är:
 

  • Lokal exstirpation
  • Kilexcision
  • Sleeve resektion
  • Segmentresektion
  • Lobektomi
  • Bilobektomi
  • Pulmektomi

 

Det är viktigt att utföra en noggrann lymfkörteldissektion och ta fryssnitt för analys peroperativt.

I selekterade fall med typiska, intrabronkiella lungcarcinoider kan bronkoskopisk tumörablation med YAG-laser övervägas i stället för kirurgi. Laserbehandling kan också tänkas hos inoperabla patienter för att öppna upp luftvägen, åstadkomma resorption av perifert infiltrat och i bästa fall möjliggöra senare operation.


Medicinsk behandling

Om fjärrmetastaser eller endokrina symtom föreligger, eller om tumören är inoperabel finns olika typer av medicinsk behandling att tillgå:
 

 

Valet av medicinsk behandling styrs av tumörens proliferationsgrad, utbredning, samt eventuell förekomst av somatostatinreceptorer.

Det finns i nuläget inga övertygande vetenskapliga data för postoperativ adjuvant behandling.


Övrig behandling

Om tumören har somatostatinreceptorer kan behandling med radioaktivt märkta somatostatinanaloger, framför allt Lutetium-octreotate (Lutathera, övervägas även som förstahandsbehandling vid metastaserad sjukdom.

Antiangiogenetisk behandling med bevacizumab (Avastin), samt tyrosinkinashämmare, t ex erlotinib (Tarceva) eller sunitinib (SUTENT), liksom de nyare hämmarna av PD-1 och PD-L1, t ex pembrolizumab (Keytruda), nivolumab (Opdivo), atezolizumab (Tecentriq) eller avelumab (Bavencio) och CTLA-4-hämmaren ipilimumab (Yervoy) befinner sig än så länge på experimentstadiet.

Smärtande subkutana metastaser kan extirperas kirurgiskt.


Levermetastaser

 

  • Kirurgisk resektion av levermetastaser kan övervägas i selekterade fall
  • Leverartärembolisering med stärkelsepartiklar eller Yttrium-90-märkta mikrosfärer
  • RF-behandling (radiofrekvensablation) kan övervägas om patienten har färre än 8–10 levermetastaser, vilka är mindre än 3-4 cm stora

 

 

 

UPPFÖLJNING

 

Eftersom metastaser kan uppträda sent är det viktigt att följa patienterna under lång tid, minst 10-15 år. Vissa patienter bör följas livslångt. Kontrollerna inkluderar:
 

  • CT thorax + buk

    Emellanåt görs även:
     
  • PET med 68Ga-DOTATOC (om tumören har somatostatinreceptorer)
  • MRT ryggrad
  • Bronkoskopi i selekterade fall

 

 

 

PROGNOS

 

Prognosen vid lungcarcinoider är i regel god, utom vid fjärrmetastaser. De flesta patienter botas med operation. 5-årsöverlevnaden för patienter med typiska carcinoider är omkring 90-100 % och 10-årsöverlevnaden mellan 82 % och 95 %. För patienter med atypiska carcinoider är prognosen sämre.

Prognostiskt ogynnsamt är:

  • Atypisk carcinoid
  • Förekomst av lymfkörtelmetastaser vid diagnos

 

Positiv immunhistokemi för adhesionsmolekylen CD44 är ett prognostiskt gott tecken.


 

ICD-10

Icke specificerad lokalisation av malign tumör i bronk och lunga C34.9
Sekundär malign tumör (metastas) i levern och intrahepatiska gallgångarna C78.7
Sekundär malign tumör i intratorakala lymfkörtlar C77.1
Sekundär malign tumör i hjärnan och hjärnhinnorna C79.3
Sekundär malign tumör i ben och benmärg C79.5
Karcinoidsyndrom E34.0
Ektopiskt ACTH-syndrom E24.3

 

Referenser

Granberg D, Eriksson B, Wilander E, Grimfjärd P, Fjällskog M-L, Öberg K, Skogseid B. Experience in treatment of metastatic pulmonary carcinoid tumors. Ann Oncol 2001;12(10):1383-1391. Länk

Granberg D, Eriksson B, Tiensuu Janson E, Öberg K, Skogseid B. Lungkarcinoider − inte så benigna som man trott. Läkartidningen 2006;103(34):2382-2384. Länk

Granberg D, Öberg K. Lung and Thymic Neuroendocrine Tumors. In: Hay ID, Wass JAH, eds. Clinical Endocrine Oncology, 2nd edition. Oxford. Blackwell Publishing Ltd. 2008:482-487

Fazio N et al. Everolimus plus Octreotide LAR in Patients With Advanced Lung Neuroendocrine Tumors: Analysis of the Phase III, Randomized, Placebo-Controlled RADIANT-2 Study. CHEST 2013;143:955-962. Länk

Crona J et al. Effect of temozolomide in patients with metastatic bronchial carcinoids. Neuroendocrinology 2013;98:151-155. Länk

Brokx HA et al. Initial bronchoscopic treatment for patients with intraluminal bronchial carcinoids. J Thorac Cardiovasc Surg 2007; 133: 973-978. Länk

Neyman K et al. Endoscopic treatment of bronchial carcinoids in comparison to surgical resection: a retrospective study. Journal of bronchology & interventional pulmonology 2012; 19: 29-34. Länk

Öberg, K, Hellman P, Ferolla P, Papotti M. Neuroendocrine bronchial and thymic tumors: ESMO Clinical Practice Guidelines for diagnosis, treatment and follow-up. Ann Oncol. 2012 Oct;23 Suppl 7:vii120-3. Länk

Caplin ME et al. Pulmonary neuroendocrine (carcinoid) tumors: European Neuroendocrine Tumor Society expert consensus and recommendations for best practice for typical and atypical pulmonary carcinoids. Ann Oncol 2015; 26: 1604-1620. Länk

Granberg D. Neuroendocrine Tumors of the Lung. In: Yalcin S, Öberg K, eds. Neuroendocrine Tumours. Diagnosis and Management. Springer 2015:143-164.

Yao JC et al. Everolimus for the treatment of advanced, non-functional neuroendocine tumours of the lung or gastrointestinal tract (RADIANT-4): a randomized, placebo-controlled, phase 3 study. Lancet 2016; 387: 968-977. Länk

Ianniello A et al. Peptide receptor radionuclide therapy with (177)Lu-DOTATATE in advanced bronchial carcinoids: prognostic role of thyroid transcription factor 1 and (18)F-FDG PET. Eur J Nucl Med Mol Imaging 2016; 43: 1040-1046. Länk

Mariniello A et al. Long-term results of PRRT in advanced bronchopulmonary carcinoid. Eur J Nucl Med Mol Imaging 2016; 43: 441-452. Länk

Ferolla P et al. Efficacy and safety of long-acting pasireotide or everolimus alone or in combination in patients with advanced carcinoids of the lung and thymus (LUNA): an open-label, multicentre, randomised phase 2 trial. Lancet Oncol 2017; 18: 1652-1664. Länk

Yao JC et al. Activity & safety of spartalizumab (PDR001) in patients (pts) with advanced neuroendocrine tumors (NET) of pancreatic (Pan), gastrointestinal (GI), or thoracic (T) origin, & gastroenteropancreatic neuroendocrine carcinoma (GEP NEC) who have progressed on prior treatment (Tx). Ann Oncol 2018; 29: vIII467-vIII8.

Al-Toubah T et al. Capecitabine and Temozolomide in Advanced Lung Neoplasms. The Oncologist 2020;25:e48-e52. Länk

COPYRIGHT © INTERNETMEDICIN AB

Kommentera >>

Lämna ett svar

Tack för din kommentar!


Prenumerera på våra nyhetsbrev