Huvudvärk, spänningshuvudvärk (HST)

SAMMANFATTNING
 

Huvudvärk av spänningstyp (HST) är vanligt förekommande. Orsak(er) och verkningsmekanismer är oklara. Såväl fysiska som psykiska orsaksfaktorer har angivits. Spänning och ömhet i perikraniell muskulatur uppträder ofta samtidigt, men dessa faktorer har inte kunnat bevisas utgöra de patofysiologiska mekanismerna för uppkomst och vidmakthållande av HST. Som behandling prövas i första hand olika former av icke-farmakologisk behandling. Avslappnings- och anti-stressträning har dokumenterat god effekt.


 

BAKGRUND
 

Man brukar indela huvudvärk av spänningstyp i episodisk HST och kronisk HST. Huvudvärkens varaktighet vid episodisk HST varierar starkt, men ska defintionsmässigt ej omfatta fler än 15 dagar per månad.

Fler huvudvärksepisoder eller episoder med HST under längre tid än ett halvår klassificerar den kroniska formen.

Denna uppdelning är ungefärlig eftersom de kliniska egenskaperna för båda typerna är lika (se symtom nedan).

 

Prevalens

• Livstidsprevalensen för episodisk HST är ca 70 % och för kronisk HST ca 3 %.
  
  
• Endast 4 % av individerna med HST har sökt läkare för denna.
  
  
• HST är något vanligare hos kvinnor än hos män (kvoten varierar mellan 3:1 - 1,5:1 i olika patientmaterial).
  
  
• HST kan debutera när som helst under livet, men hos 15 % debuterar huvudvärken före 10 års ålder.
  
  

Etiologi
 

Fysisk och psykosocial stress kan ligga bakom HST. Till skillnad från individer med migrän så förefaller inte depression eller ångestsjukdom vara överrepresenterad hos individer med episodisk HST.

 

Patofysiologi

Det har framförts teorier om funktionsstörningar i hjärnans tonus- och smärtmodulerande system som orsak till HST. Såväl perifera som centrala faktorer tycks medverka, men graden av bidrag av respektive faktor kan variera starkt såväl mellan individer som intraindividuellt under själva sjukdomsförloppet.

Den ökade perikraniella palpationsömheten hos individer med HST kan således bero på dels en sensitisering av perifera nociceptorer, dels en central komponent resulterande i att inkommande smärttrafik hämmas i mindre utsträckning.

Tidigt under utveckling av episodisk HST kan huvudsakligen de perifera mekanismerna vara orsaken till smärtan, medan ju längre tillståndet funnits desto större är sannolikheten att även de centrala mekanismerna spelar en avgörande roll.

Det faktum att HST tidigare kallades "muskelkontraktionshuvudvärk", "stresshuvudvärk", och "psykogen huvudvärk" belyser detta multifaktoriella samspel.

Den gängse uppfattningen att smärtan genereras i långvarigt kontraherad muskulatur i huvud-halsregionen kan inte anses vara bevisad. Det har även föreslagits att minskad genomblödning med minskad syretillförsel (ischemi) som följd skulle vara orsaken till denna typ av huvudvärk. Man har dock med hjälp av blodflödesundersökningar kunnat utesluta att HST är orsakad av muskelischemi.

Vid episodisk HST är tröskeln för palpationssmärta vanligtvis normal medan den kan vara sänkt hos individer med kronisk HST. Studier med skattningsinstrument för personlighetsvariabler pekar på ökad förekomst av psykosocial stress, relationsstörningar, känsla av otillräcklighet, psykosomatiska symtom, hypokondriska drag och undertryckta aggressioner.


 

SYMTOM
 

Huvudvärk av spänningstyp (HST) är:
 

• Vanligen pressande eller tryckande till sin kvalitet
  
• Vanligen av lindrig till måttlig intensitet
  
• I nio fall av tio bilateralt lokaliserad och lika uttalad i båda huvudhalvorna - av bandformig karaktär.

Huvudvärkens varaktighet vid episodisk HST varierar starkt, mellan 30 minuter och 7 dagar, med ett medianvärde på ca 12 timmar.

Vid kronisk HST tenderar huvudvärken att bli alltmer ständigt förekommande. Som ovan nämnts klassas HST som kronisk då episoderna omfattar fler än 15 dagar per månad under mer än tre månader eller minst 6 månader per år.

 

Typiska försämrande faktorer är:

• Trötthet
• Emotionella påfrestningar
• Stress
• Intensiv koncentration
• Kraftig fysisk ansträngning (hos vissa)

Jämfört med individer med migrän och normalbefolkningen så har individer med HST signifikant fler sömnstörningar, och sömnbrist är en vanlig rapporterad utlösande faktor för denna typ av huvudvärk.

Vanligtvis startar HST under förmiddagen för att därefter sakta öka i intensitet under resten av dagen. Detta till skillnad från migrän där det är vanligt är att man vaknar med sin migränhuvudvärk. Vid HST sekundär till störningar i tuggapparaten (se nedan) är det emellertid också vanligt att man vaknar med huvudvärk.

Till läkemedel som kan försämra HST hör kärlsammandragande substanser, t ex ergotamin. Analgetika, alkohol och/eller muskelavslappning kan ge övergående lindring av HST.

Noggrann analys av utlösande faktorer, t ex med hjälp av huvudvärksdagbok, är viktigt såväl för diagnostik som för behandling.

Associerade symtom

Yrsel

Patienter med kronisk HST besväras ofta av yrsel. Det rör sig då om en spänningsyrsel, som exempelvis kan uppträda vid vistelse i folksamlingar. Yrseln beskrivs som en ostadighetskänsla "som på ett båtdäck vid sjögång".

Då regleringen av huvudets rörelser tillsammans med fasta blickpunkter är viktiga för balanskontrollen, kan spänningsyrseln vara sekundär till patologiskt ökade proprioceptiva signaler från spända nackmuskler.

Sjukgymnastisk behandling som minskar den onormala spänningen i nackmuskulaturen ger vanligtvis en förbättring.


Öronsus och lockkänsla

Många patienter med HST besväras av öronsus och lockkänsla i öronen. Orsaken är inte klarlagd, men ökad aktivitet i tensor tympani-muskeln kan bidra.


Tandgnissling

Dysfunktioner i tuggapparaten, t ex tandgnissling och tandpressning, är överrepresenterade hos patienter med kronisk HST. Patienter som gnisslar eller pressar tänder på nätterna vaknar ofta med huvudvärk i tinningregionen, är ömma över käk- och tinningsmuskulaturen och har stelhets- och trötthetskänsla i käken.

Man antar att sambandet mellan dysfunktion i tuggapparaten och HST beror på hyperaktivitet i tuggmuskulaturen, som i sin tur kan förklaras av ett flertal patologiska tillstånd. Några faktorer som framförts och diskuterats är psykologisk stress, oro, dålig hållning och anatomisk imbalans i tuggsystemet. Ibland är det nödvändigt att patienter med dessa besvär använder bettskena nattetid.

Vissa patienter pressar synbarligt ihop tänderna även på dagtid och bör göras medvetna om detta. Tecken på tungpressning kan ses som avtryck av tänderna längs tungränderna, s k "eklövstunga".


Smärtor från rörelseapparaten

Rygg- och nack/skuldersmärtor är överrepresenterade vid HST.


Symtom från GI-kanalen

Bland andra vanligt förekommande associerade fenomen kan nämnas bukbesvär som IBS (irritable bowel syndrome), aerofagi, flatulens och dyspepsi.


 

DIFFERENTIALDIAGNOSER
 

Differentialdiagnoser utgörs av andra typer av huvudvärk, kanske främst migrän. Karakteristika för huvudvärk av spänningstyp (HST) jämfört med migrän:

UTREDNING
 

Huvudvärksdagbok är ett mycket användbart hjälpmedel för att dokumentera huvudvärkens dygnsmönster, besvärsfrekvens och utlösande faktorer, och utgör ett bra diskussions- och behandlingsunderlag vid uppföljning.

Vid utredning av patienter med HST ingår att identifiera utlösande somatiska och psykologiska faktorer. Vanliga fysiska orsaksfaktorer är:

• Bettstörningar
• Synproblem
• Smärtor i halsrygg, nacke och axlar

I dessa fall är det viktigt att kontakta lämplig specialist och terapeut för vidare utredning och behandling, i första hand bettfysiologiskt skolad tandläkare och sjukgymnast specialiserad på huvudvärk.

Tänkbara psykologiska faktorer är:

• Tillvant reaktionssätt på vardagliga stressfaktorer
  
• Psykosociala provocerande problem
  
• Psykiatriska symtom såsom ångest och depression

Kontakt med arbetsplats och företagshälsovård kan bli aktuellt bland annat för att identifiera miljöfaktorer såsom ljus, buller och stress, liksom monotona arbetsmoment och långvariga olämpliga arbetsställningar, som bidragande orsaker till HST.


 

BEHANDLING
 

Grundlighet vid anamnes- och statusgenomgången jämte lugnande förklaringar är ibland tillräcklig behandling. Det är viktigt att stärka patientens motivation och betona patientens eget ansvarstagande för behandlingen.

Behandling av fysiologiska och psykologiska faktorer kombineras ofta, och kräver aktiv medverkan från patienten, liksom en erfaren och intresserad sjukgymnast. De uppsatta målen för behandlingsåtgärderna bör vara realistiska.

Sjukgymnastiska tekniker som används vid behandling av patienter med HST omfattar i första hand:

• Avslappningsövningar (inkluderande EMG-biofeedback)
  
• Anti-stress träning
  
• Ergonomiska instruktioner
  
• Övningar i kroppskännedom/Feldenkrais
  
• Fysisk träning
  
• TENS eller akupunktur
  
• Massage, köld- eller värmebehandling vid behov

Sjukgymnasten kan välja olika kombinationer av åtgärder baserat på vad som antas vara orsaken till patientens besvär. Vid enstaka tillfällen kan man med hjälp av smärtstillande preparat försöka lindra huvudvärken.

Lätt/måttlig huvudvärk av spänningstyp
 

• Acetylsalicylsyra (ASA)
  - (Albyl Minor, Acetylsalicylsyra, Aspirin, Bamyl 250 mg, 400 mg, 500 mg) tablett, brustablett eller suppositorium 0,5-1 g
   
• Paracetamol
  - (Alvedon, Alvedon Novum, Alvedon Forte, Panodil, Paracetamol, Pamol, Pinex 500 mg, 1000 mg) tablett, brustablett 0,5-1 g eller suppositorium 0,5-1 g
   
• NSAID-preparat
  - Naproxen (Alpoxen, Naprocur, Naproxen, Naprosyn Entero, Pronaxen 250 mg, 375 mg, 500 mg) tablett 250-750 mg eller suppositorium 250-500 mg
  -Diklofenak-Kalium (Diclofenac T, Diklofenak T, Eeze, Eezeneo, Ignorin, Voltaren T 12,5 mg, 25 mg, 50 mg) tablett 50-100 mg
  - Diklofenak-Natrium (Diklofenak, Voltaren 50 mg, 100 mg) suppositorium 25-100 mg
  - Ketoprofen (Orudis, Orudis retard 25 mg, 50 mg, 100 mg) tablett 50-200 mg

Många patienter med HST tenderar att öka sitt intag av analgetika. Detta kan paradoxalt nog förvärra huvudvärkssituationen till utveckling av läkemedelsassocierad kronisk daglig huvudvärk (se länk till denna översikt nedan). Det är därför ofta nödvändigt att ansvarig läkare försöker få patienten att minska eller upphöra med sitt intag av analgetika.

Om förebyggande farmakologisk behandling behövs rekommenderas i första hand amitriptylin (Saroten, Tryptisol) 20-80 mg dagligen p.o (individuell anpassning) som sömnbefrämjande och centralt smärtdämpande behandling, vilket doseras någon timma före sänggående.

 

Visa PM:

Blanketter
 

Referenser

 

1. Headache Classification Committee of the International Headache Society (IHS) The International Classification of Headache Disorders, 3rd edition. Cephalalgia. 2018 Jan;38(1):1-211. Länk
    
2. The Headaches. 3rd Edition. Eds. J. Olesen, P.J. Goadsby, N.M. Ramadan, P. Tfelt-Hansen and K. M. A. Welch, Lippincott Williams & Wilkins, 2006;1-1169.
    
3. Huvudvärk-teori och klinik, Eds. Dahlöf, C., J Carlsson, J.-E. Hardebo, K Laurell, P-E Lygner., Studentlitteratur, Lund, 2006;1-288.
    
4. Benoliel R, Sharav Y. Craniofacial pain of myofascial origin: temporomandibular pain & tension-type headache. Compend Contin Educ Dent 1998;19(7):701-4. Länk
    
5. Holroyd KA, O'Donnell FJ, Stensland M, Lipchik GL, Cordingley GE, Carlson BW. Management of chronic tension-type headache with tricyclic antidepressant medication, stress management therapy, and their combination: a randomized controlled trial. Jama 2001;285(17):2208-15. Länk
    
6. Dahlöf C. Noggrann anamnes kan ge besked om typ av primär huvudvärk. Redovisning av och kommentarer till omfattande översiktsartikel. Läkartidningen 2002;99(4):270-5.
    
7. Jensen R, Olesen J. Tension-type headache: an update on mechanisms and treatment. Curr Opin Neurol 2000;13(3):285-9. Länk
    
8. Schulman EA. Overview of tension-type headache. Curr Pain Headache Rep 2001;5(5):454-62. Länk