Denna tjänst är ett beslutsstöd i den kliniska vardagen och endast avsedd för läkare och sjuksköterskor med förskrivningsrätt.

Tetanus (stelkramp)

FÖRFATTARE

Professor Lars Hagberg, Infektion/Göteborgs Universitet

GRANSKARE

Docent Jonas Hedlund, Infektionskliniken/Karolinska Universitetssjukhuset Solna

UPPDATERAD

2022-07-05

SPECIALITET
INFORMATION
INNEHÅLL

BAKGRUND

 

Orsakas av den sporbildande bakterien Clostridium tetani, som är en grampositiv anaerob stav. Bakterien bildar två toxiner, varav det ena (tetanospasmin) är ett mycket potent neurotoxin, som verkar genom blockering av transmittorsubstanser.

Clostridium tetani finns normalt i tarmen hos många djur och förekommer i jord. Speciellt hög mängd av bakterien finns i gödslad jord. Även obetydliga sår kan medföra smitta, toxinproduktion och mycket allvarliga symtom hos ovaccinerade.

Tetanus förekommer tyvärr fortfarande i en del utvecklingsländer. Osteril handläggning av navelsträngen orsakar flera neonatala fall. Endast något enstaka fall rapporteras i Sverige med flera års mellanrum. Äldre kvinnor har sämre vaccinationsstatus mot tetanus jämfört med övriga befolkningen i Sverige.

Clostridium tetani sporer finns ej i munhålan hos hundar, katter eller andra djur. Djurbett som inte är förorenade med jord innebär ej risk för tetanus. Däremot kan djurbett ge andra infektioner som ibland behöver behandlas med
antibiotika, se nedanstående behandlingöversikt.

 

 

Visa behandlingsöversikt - Bett av hund och katt - handläggning

 

 

Inkubationstid 

  • 3 dagar till 21 dagar, oftast 8-10 dagar

 

 

 

SYMTOM

 

  • Huvudvärk
     
  • Stelhet i käkar som följs av stelhet i nacke. Ett bra engelskt uttryck är ”lockjaw” (trismus på latin). Begreppet ”Ricus sardonicus” (ökad tonus i musculus orbicularis oris, stelt leende) och opisthotonus (patienten i brygga med sträckta ben och böjda armar) är medicinhistoriskt väl beskrivna symtom.
     
  • Svettningar och feber
     
  • Sväljningsvårigheter
     
  • Smärtsamma okontrollerade spastiska kramper som börjar i nacke, mun, svalg och som därefter sprids till bål, armar och ben. Yttre stimuli utlöser kramperna.
     
  • Risken för kvävning är stor, vilket ofta innebär behov av svalgintubering och respiratorvård. Fria luftvägar skall säkras. Ofta progress av alla symtom under två veckor och därefter flera veckors tid innan långsam förbättring inträder.

 

 

 

DIAGNOS

 

  • Klinisk bild
     
  • Inga bra laboratorieprover finns
     
  • Bakterien kan odlas, men de flesta patienter som drabbas har inga synliga sår

 

 

 

PROFYLAX

 

Ett effektivt vaccin finns som ingår i grundvaccinationsprogrammet. Vaccinet är ett detoxifierat tetanustoxin, s k tetanustoxoid.

Tre doser ges första året (3, 5 och 12 månaders ålder) och ingår i flera kombinationsvaccin (Hexyon, Infanrix Polio, Infanrix-Polio+Hib, Infanrix-hexa, Tetravac). Vid 5-6 års ålder erbjuds en boosterdos tetanusvaccin kombinerat med vaccin mot difteri, pertussis och polio (Boostrix Polio). En femte dos ges vid 14-16 års ålder.

För de barn som är födda till och med 2001 ges booster difteri, tetanus och pertussis först vid 10 års ålder. Efter ca 20 år rekommenderas en ny dos.

För grundimmunisering till vuxna rekommenderas ett vaccin mot tetanus/difteri ex Tetravac och som booster diTeBooster eller Boostrix. Personer som endast fått en enstaka vaccindos har sannolikt skydd mot svår sjukdom. Om en skadad tidigare fått tre injektioner och om mer än 10 år förflutit rekommenderas booster. Om en skadad tidigare fått fyra injektioner stelkrampsvaccin eller fler rekommenderas boosterdos endast om mer än 20 år förflutit sedan senaste vaccinationen.

Om en tidigare helt ovaccinerad person drabbas av en skada, där tetanusinfektion kan befaras, rekommenderas en intramuskulär injektion av humant immunglobulin (1 ampull=250IE, Tetagam, licenspreparat) som ger ett omedelbart skydd, vilket varar i 3-4 veckor. Ge samtidigt första tetanus-/difterivaccinationen ex Tetravac. Andra vaccinationen ges 1 månad efter immunglobulin-injektionen och den tredje ca 1 år (minst 6 månader) senare.

Vaccinet har få och lindriga biverkningar. Ömhet över vaccinationstället är vanligast.


 

BEHANDLING

 

  • Tetanus immunglobulin 3000 IE-6000 IE i.m. (Tetagam, licenspreparat). En lägre dos 500 IE i.m. anses räcka enligt CDC (Centers for Disease Control and Prevention) och ge mindre lokala biverkningar än den traditionella dosen 3000 IE-6000 IE i.m..
     
  • Antibiotika, osäkert om det påverkar förloppet, men metronidazol (Flagyl) 500 mg x 3 per os har i en studie givit bättre resultat än bensylpenicillin intramuskulärt.
     
  • Tetanus/difteri vaccin ex Tetravac som upprepas efter 1 månad.
     
  • Vid svår sjukdom: intensivvård med bensodiazipinpreparat och andra kramphämmande medel. Säkra luftvägarna med intubation.
     
  • Sjukdomen är anmälningspliktig enligt smittskyddslagen.

 

 

 

ICD-10

Stelkramp hos nyfödd A33.9
Obstetrisk stelkramp A34.9
Annan stelkramp A35.9
Stelkrampsvaccin Y58.4
Komplikation av difteri-, kikhoste- och stelkrampsvaccin, kombinerat (DPT) Y58.6B
Vaccination avseende stelkramp enbart Z23.5
Vaccination avseende difteri-stelkramp-kikhosta i kombination Z27.1
Vaccination avseende difteri-stelkramp-kikhosta jämte tyfoid-paratyfoidfeber Z27.2
Vaccination avseende difteri-stelkramp-kikhosta jämte polio Z27.3

 

Referenser
 

Rekommendationer för profylax till vuxna mot difteri och stelkramp. Socialstyrelsen. 2009. Länk

COPYRIGHT © INTERNETMEDICIN AB

E-posta synpunkter till författaren info@internetmedicin.se

Prenumerera på våra nyhetsbrev