Denna tjänst är ett beslutsstöd i den kliniska vardagen och endast avsedd för läkare och sjuksköterskor med förskrivningsrätt.
Vissa delar av vår nya webbplats är fortfarande under färdigställande och beräknas vara klart inom kort, vi ber om ert tålamod med eventuella störningar.
Vill du komma i kontakt med oss kan du maila till hej@internetmedicin.se.

Legionella (legionärssjuka)

FÖRFATTARE

Professor Lars Hagberg, Infektion/Göteborgs Universitet

GRANSKARE

Docent Jonas Hedlund, Infektionskliniken/Karolinska Universitetssjukhuset Solna

UPPDATERAD

2020-08-11

SPECIALITET
INFORMATION
INNEHÅLL

BAKGRUND


Legionella orsakas av den intracellulärt växande bakterien Legionella pneumophila. Det finns 16 olika serogrupper av bakterien, varav serogrupp 1 orsakar 70-90 procent av alla legionellapneumonier. Ca 200 fall rapporteras varje år i Sverige

Bakterien trivs i vatten och fuktig miljö. Smitta sker genom inandning av kontaminerat vatten i aerosolform. Smittan kan bl a komma från klimatanläggningar (anfuktare eller kyltorn), vattenkranar, duschar och bubbelpooler. Anrikning av bakterier i vatten kan ske om vattentemperaturen är 20-45 °C.

Cirka en tredjedel av alla patienter smittas utomlands, ofta efter vistelse på hotell i medelhavsregionen med luftkonditionering, eller efter sparesa. Luftburna utbrott har skett i Sverige (t ex i Lidköping) med smitta från kylanläggningars vattendimma. Smitta mellan patienter förekommer inte.

Legionella orsakar endast någon eller några procent av all samhällsförvärvad pneumoni. Immunsupprimerade och rökare insjuknar lättare och får ofta svårare sjukdom. Legionella kan yttra sig på två olika sätt. Det vanligaste är lunginflammation, den andra yttringen är en sällsynt variant av feber utan fokala symtom, s k Pontiacfeber.

Smittämnet upptäcktes första gången efter ett stort utbrott av pneumonier och en del dödsfall i samband med ett krigsveteranmöte (legionärer) 1976 i Philadelphia, USA.


 

KLINIK OCH SYMTOM


Symtom vid legionellapneumoni:
 

  • Feber
  • Huvudvärk
  • Ofta diarré initialt (innan luftvägssymtomen)
  • Tilltagande lungsymtom med hosta och andfåddhet
  • Encefalitsymtom med förvirring kan förekomma


Komplikationer kan uppkomma i form av respiratorkrävande andningssvikt. Mortaliteten är relativt hög hos immunsupprimerade och äldre med bakomliggande sjukdomar.

Inkubationstiden är 2-10 (vanligen 5-6) dagar.


 

DIAGNOS


  • Antigentest i urin - Mest använt. Sensitiviteten är god för Legionella pneumophila serotyp 1, men sämre för andra serotyper.
     
  • PCR på luftvägssekret - Fångar alla serotyper. Vid tolkning av positivt resultat bör man beakta att bakterien är vanligt förekommande i vatten (även dricksvatten). Vid påvisande av Legionella bör fyndet värderas i relation till de kliniska fynden.
     
  • Antikroppsanalys - Fyrfaldig titerstegring är ett krav. Mycket höga antikroppstitrar kan stödja diagnosen, men analysen har begränsat värde i akutskedet.
     
  • Svalgodling är sällan, och blododling aldrig, positiv.
     
  • Ospecifika laboratorieprover i blod, t ex lågt natrium, förhöjt kreatinin och förhöjt leverstatus ses ofta och kan vara ledtrådar till diagnosen, men ses också vid t ex svår pneumokockinfektion.
     
  • Lungröntgen visar infiltrat (se bild nedan).
     
  • Odling från sputa eller BAL vätska


Figur 1. Exempel på infiltrat på lungröntgen vid legionellapneumoni.
 

Legionellapneumoni




 

DIFFERENTIALDIAGNOSER
 



 

BEHANDLING


Sjukhusvårdskrävande infektioner behandlas med makrolider eller kinoloner:
 

Behandlingstiden är 14-21 dagar för immunosupprimerade patienter. För immunkompetenta rekommenderas 10 dagars behandling. Initialt ges intravenös behandling. I djurstudier är kinoloner något mer effektiva än makrolider.

Rifampicin (Rimactan p.o. eller Rifadin som finns i en i.v. beredning 300-600 mg x 2) har ibland givits som tillägg till erytromycin i mycket allvarliga fall. Bensylpenicillin och andra betalaktamantibiotika (t ex cefalosporiner och karbapenemer) har ingen effekt, p g a ringa effekt intracellulärt.

Polikliniskt behandlade immunkompetenta patienter rekommenderas makrolidpreparat, t ex klaritromycin 250 mg 1 x 2 eller azitromycin 500 mg x 1 i 7-10 dagar, alt doxycyklin (Doxyferm) 100 mg 1 x 2 i 10 dagar per os. Moxifloxacin (Avelox) 400 mg x 1 i 10 dagar per os är också ett alternativ men utgör inget förstahandsmedel vid lunginflammation i Sverige.

Legionella är klassad som anmälnings- och smittspårningspliktig sjukdom. Skriftlig anmälan skall göras till smittskyddsläkaren och Folkhälsomyndigheten. Det är viktigt att fråga om fler fall av lunginflammation finns i omgivningen. Smittskyddsläkaren bör dessutom omedelbart kontaktas per telefon så att smittkällan snabbt kan identifieras.


 

PROFYLAX


Varmt vatten i vattenledningarna (lägst 50 grader vid tappstället och 60 grader i varmvattenberedaren). Hos immunsupprimerade rekommenderas dusch med stora hål i duschhuvudet eller dusch med slang utan duschhuvud.

Vaccin mot legionella finns ej.


 

LÄNKAR
 

Smittskyddsblad - Legionärssjuka


ICD-10

Legionärsjuka A48.1
Icke-pneumonisk legionärsjuka A48.2

 

Referenser


Diederen BM. Legionella spp. and Legionnaires' disease. J Infect. 2008 Jan;56(1):1-12. Epub 2007 Nov 5. Länk

Cunha BA. Atypical pneumonias: current clinical concepts focusing on Legionnaires' disease. Curr Opin Pulm Med. 2008 May;14(3):183-94. Länk

Darelid J. Epidemiology and long term control of nosocomial legionnaires' disease. Linköping University medical dissertations, 0345-0082 ; 814. ISBN 91-7373-497-7.

COPYRIGHT © INTERNETMEDICIN AB

Kommentera >>

Lämna ett svar

Tack för din kommentar!


Prenumerera på våra nyhetsbrev