BAKGRUND
Herpes simplexvirus typ 2 (HSV-2) är närbesläktat med herpes simplexvirus typ 1 (HSV-1). HSV-2 förorsakar vanligtvis genitala lesioner och persisterar i sensoriska neuron i lumbosakrala ganglier.
Ungefär var femte vuxen svensk är infekterad med HSV-2. Viruset sprids sexuellt, men de flesta infektioner är asymtomatiska. HSV-2 kan sannolikt smitta utan att patienten har kliniska symtom. Frånvaron av tidigare HSV-1-infektion och därav följande korsimmunitet, är förenad med ökade kliniska problem av HSV-2-infektion.
Hos en del patienter förekommer frekventa attacker av genital herpes, t ex i samband med menstruation.
I sällsynta fall kompliceras förloppet av meningit och huvudvärk. Även myelit kan förekomma.
HSV-2 kan i sällsynta fall orsaka svår infektion hos nyfödda, i regel smittade i samband med förlossningen. Vanligtvis har mamman då en asymtomatisk primärinfektion, men ibland kan reaktiverade infektioner överföras till barnet. Förekomst av genitala blåsor hos mamman nära förlossning bör uppmärksammas.
SYMTOM och KLINISKA FYND
Primärinfektion
De kliniska symtomen kan ofta vara svåra under primärinfektionen med utbredda genitala lesioner på rodnad botten, feber och andra allmänsymtom under 7-10 dagar.
Ibland ses tecken på engagemang av ryggmärgen i form av övergående blåspares.
Det bör noteras att HSV-1 idag är den vanligaste orsaken till primär genital herpes, och att man kliniskt inte kan skilja de bägge infektionerna åt.
Rekurrent genital herpes
Orsakas företrädesvis av HSV-2. Efter neuronal transport av virus från sensoriska ganglier i lumbosakralregionen till hud/yttre slemhinna, uppstår grupperade genitala blåsor som snabbt rupturerar, ofta föregångna av smärta och sveda. Måttliga allmänsymtom.
Total duration 5-7 dagar. Lesioner kan även förekomma i urethra, på cervix samt i glutealregionen. Vid lesioner glutealt förekommer ofta neuralgismärta som kan te sig ischiasliknande.
Herpesmeningit
HSV-2 är näst vanligaste agens (efter enterovirus) till serös meningit i Sverige. Tillståndet kan förekomma både med och utan genitala lesioner, och kan ibland vara återkommande.
Huvudvärken är oftast svår och debuten sker gradvis. Besvären avklingar vanligtvis spontant under 1 vecka.
Lindrigare attacker med måttlig huvudvärk under 3-4 dagar ses ibland, speciellt vid återkommande meningitepisoder.
Neonatal herpes
Nyfödda kan under första levnadsmånaden insjukna med en svår herpes simplexinfektion, där en eller flera av följande symtom förekommer, i kombination med feber:
- Blåsor på hud
- Blåsor i mun och svalg
- Sepsis-liknande bild
- Tecken till encefalit
Tillståndet kan uppkomma även om mamman inte har några tecken på aktuell herpesinfektion. Prognosen vid HSV-2-orsakad neonatal herpes efter antiviral behandling är betydligt sämre än om HSV-1 är etiologiskt agens.
DIAGNOSTIK
Genital herpes kan även orsakas av HSV-1, som idag är vanligaste agens vid primärinfektion. Vid återkommande genital herpes dominerar dock HSV2 som agens. Typspecifik diagnos eftersträvas, eftersom HSV-2 har frekventare recidiv och utgör en allvarligare risk under neonatalperioden.
HSV-1 och HSV-2 skiljer sig något beträffande känslighet för antivirala substanser.
HSV-2-infektion kan diagnostiseras genom påvisning av DNA (PCR) eller virusisolering i blåssekret, men även i andra provmaterial som blod och cerebrospinalvätska. Bärarskap kan undersökas med typspecifik serologi.
Diagnostik med typning till HSV-1 eller HSV-2 rekommenderas vid påtagliga besvär och innan behandling insätts. PCR för påvisande av HSV-1 och HSV-2 bör alltid ingå vid feberutredning under neonatalperioden. Neurologiska komplikationer kan utredas etiologiskt med lumbalpunktion för PCR och serologi.
BEHANDLING
Tillgängliga antivirala medel hämmar virus DNA-replikation. Behandlingen bör sättas in tidigt i sjukdomsförloppet för optimal effekt. Det är inte meningsfullt att behandla hud- och slemhinnemanifestationer om mer än 24-48 timmar förflutit efter debut.
Resistens förekommer, men är ovanligt hos immunkompetenta. Behandling kan administreras peroralt eller systemiskt, beroende på tillståndets svårighetsgrad.
| Tillstånd | Behandling |
| Primär genital herpes | Valaciclovir (Valtrex) 500 mg x 2 i 5-10 dagar (peroralt) Famciclovir (Famvir) 250 mg x 3 i 5 dagar (peroralt) |
| Rekurrent genital herpes | Valaciclovir (Valtrex) 500 mg x 2 i 5 dagar (peroralt) Famciclovir (Famvir) 250 mg x 2 i 5 dagar (peroralt) |
| Profylax mot frekvent genital herpes | Valaciclovir (Valtrex) 500 mg x 1 (peroralt) |
| Svåra infektioner i hud- och slemhinnor hos immunsupprimerade | Aciclovir (Zovirax) 5 mg/kg x 3 i 5-10 dagar (i.v) |
| Herpesmeningit* | Valaciclovir (Valtrex) 1 g x 3 i 5-10 dagar Aciclovir (Zovirax) 5 mg/kg x 3 i 5-10 dagar (i.v vid kräkningar) |
Anmärkning
För dosering till barn < 12 år, samt till patienter med nedsatt njurfunktion, se FASS.
Även för behandling av neonatal herpes samt herpesencefalit hänvisas till FASS. Bägge dessa tillstånd är föremål för behandlingsoptimering, varför regionala rekommendationer kan förekomma.
*Behandling av herpesmeningit är inte dokumenterad med kontrollerade studier.
BILDARKIV
Encefalit, myelit och encefalomyelit vid virussjukdomar som klassificeras annorstädes G05.1
Herpes simplex-infektion, ospecificerad B00.9
Vesikulär dermatit orsakad av herpes simplex-virus B00.1
Encefalit orsakad av herpes simplex-virus B00.4
Infektion med herpes simplex-virus i den perianala huden och rektum A60.1
Anogenital infektion med herpes simplex-virus A60.9
Sjukskrivning
Länk till försäkringsmedicinskt beslutsstöd från Socialstyrelsen:
Behandlingsrekommendation
Referenser
Workshop: Treatment of herpes simplex, varicella and zoster. Läkemedelsverket 1998:3.
Minson AC: Alphaherpesviruses: herpes simplex and varicella-zoster. Microbiology and Microbial Infections, Eds. Mahy and Collier; Topley and Wilson´s 1998.
