Denna tjänst är ett beslutsstöd i den kliniska vardagen och endast avsedd för läkare och sjuksköterskor med förskrivningsrätt.
Vissa delar av vår nya webbplats är fortfarande under färdigställande och beräknas vara klart inom kort, vi ber om ert tålamod med eventuella störningar.
Vill du komma i kontakt med oss kan du maila till hej@internetmedicin.se.

Chikungunyafeber

FÖRFATTARE

Docent (infektion), överläkare Rickard Eitrem, Blekinge Kompetenscentrum/Region Blekinge

GRANSKARE

Professor Lars Hagberg, Infektion/Göteborgs Universitet

UPPDATERAD

2020-10-25

SPECIALITET
INNEHÅLL




BAKGRUND
 

Chikungunyafeber orsakas av chikungunyaviruset - ett RNA-virus som ingår i alfavirusgruppen i togavirusfamiljen. Viruset isolerades första gången på 1950-talet i Östafrika.

Namnet chikungunya betyder ”det som är böjt” och syftar på att den drabbade till följd av ledvärk kan ha en krum kroppshållning. Det finns förespråkare för att man ska kalla sjukdomen ”chikfeber” på svenska (lätt att stava, lätt att uttala). Motsvarande namn finns på engelska och franska. "Chikfeber" används i detta dokument.

 

Transmission

Chikungunyavirus är ett arbovirus (arthropod-borne virus) som överförs med insekter. Vektorer är olika arter av aedesmyggor. Myggan är en dagbitare som verkar mest i gryning och skymning.

Chikfeber smittar inte vid direktkontakt mellan människor. Speciella situationer där interpersonell smitta kan förekomma inkluderar mor-barn-smitta, blodtransfusion samt vid organdonation. När det bryter ut chikfeber någonstans uppmärksammar Socialstyrelsen landets blodcentraler på detta. Då får den presumptive blodgivaren en blodgivarkarens på fyra veckor efter hemkomsten.

 

Epidemiologi

Chikfeber har aktualiserats i Sverige och Europa under det senaste årtiondet.

2005-2006 härjade chikfeber kring Indiska Oceanen. Förutom ca 260 000 inhemska fall (35 % av befolkningen) på ön Réunion insjuknade 100-tals europeiska turister, däribland flera svenskar.

Sommaren 2007 såg vi för första gången en spridning av chikfeber i Europa. Då insjuknade 250 personer i norra Italien. Båda dessa områden är populära bland svenska turister. Under 2008 förklarades Italien fritt från smitta men under 2017 har det dock varit utbrott i både Italien och Frankrike.

Chikfeber är endemisk i Afrika och Asien där aedesmyggor, i synnerhet Aedes egyptii, är vanligt förekommande. Aedes albopictus, tigermyggan, har delvis trängt ut A. egypti och dessutom spridit sig över Nordamerika och Europa under de senaste åren. Detta har lett till att chikfeber brett ut sig geografiskt, bl a i Europa såsom ovan beskrivet. I december 2013 kom rapporter om spridning även i Västindien. Det har nu lett till en omfattande epidemi där med 400 000 fall. Fall har nu också inträffat i Mellanamerika och i juli 2014 rapporteras inhemska fall i Florida. Under 2019 diagnostiserades 58 fall vid Folkhälsomyndighetens laboratorium. Utbrottet i Thailand vintern 18/19 drog upp antalet fall rejält. Under 2020 t o m dags dato har 11 fall diagnostiserats.

Aktuell spridning t o m sept 2019 finns på kartan i länken: www.cdc.gov.


 

SYMTOM
 

Patienten insjuknar med:
 

  • Feber
  • Ledsmärtor som kan vara svåra och bli kroniska
  • Muskelsmärtor
  • Huvudvärk
  • Utslag i hälften av fallen; maculopapulösa, hemorragiska, bullösa mm
  • Hemorragiska symtom i enstaka fall

Chikfeber är i allmänhet självbegränsande och går spontant i remission, men förloppet blir i ett fåtal fall allvarligare. I den omfattande epidemin i Indiska Oceanen 2005-2006 var dödligheten ca 1 ‰. De avlidna patienterna hade i regel en underliggande allvarlig sjukdom. Även från svenskar, smittade i endemiska områden, har kronisk polyartrit rapporterats.


Inkubationstid

Vanligen 4-7 dagar.


 

DIAGNOS
 

Diagnosen är vanligen klinisk, men både serologiska tester (för detektion av antikroppar mot virus) och PCR-diagnostik (för påvisande av virus-RNA) finns. Test rekommenderas av Folkhälsomyndigheten i händelse av större pågående epidemi och påtaglig klinisk misstanke.


 

DIFFERENTIALDIAGNOSER
 

Den kliniska bilden vid chikfeber liknar den vid ett flertal andra ARBO-viroser, fr a denguefeber.


 

BEHANDLING
 

Det finns i dagsläget ingen antiviral behandling mot chikfeber, varför behandlingen är symtomatisk. Kronisk artrit bör remitteras till reumatolog. Behandlingsprinciperna är detsamma som för kroniska artriter av annan genes.

 

Profylax

Personer som vistas i riskområden ska iaktta försiktighet och lämpligen skydda sig mot myggstick, exempelvis genom klädnad och myggmedel. Detta gäller i synnerhet gravida kvinnor och immunsupprimerade personer.

Skydd mot myggstick är särskilt viktigt de timmar myggan är mest aktiv. Myggnät på natten är alltså mindre effektivt, då aedesmyggorna är morgon- och skymningsbitare.

Vaccinforskning pågår. En fas-2 studie är nyligen avslutad och den visade gott serologiskt svar och inga biverkningar.

 

Smittskyddsåtgärder

Smittskyddsåtgärder inkluderar minskning av antalet mindre vattensamlingar - t ex tomma konservburkar och begagnade bildäck - då dessa utgör ideala kläckningsplatser för aedesmyggor. För att hålla nere antalet vuxna myggor kan man använda sig av besprutningsmedel.

Chikfeber är inte anmälningspliktig enligt Smittskyddslagen.


 

ICD-10

Chikungunya-virussjukdom A92.0

 

Referenser

Up To Date - Chikungunya fever

ECDC - Chikungunya fever in EU/EEA

Novel chikungunya vaccine candidate with an IRES-based attenuation and host range alteration mechanism. Plante K, Wang E, Partidos CD, et al. PLoS Pathog. 2011 Jul;7(7):e1002142. Epub 2011 Jul 28. Länk

Pialoux G, Gauzere BA, Jaureguiberry S, Strobel M. Chikungunya, an epidemic arbovirosis. Lancet Infect Dis 2007;7:319–27. Länk

Eitrem, R, Vene, S. Chikungunya fever – a threat for Europeans Vector-borne diseases: Impact of climate change on vectors and rodent reservoirs. Abstract 27-28 Sep 2007, Berlin, Germany.

Folkhälsomyndigheten, Chikungunyavirus. Länk
 

COPYRIGHT © INTERNETMEDICIN AB

Kommentera >>

Lämna ett svar

Tack för din kommentar!


Prenumerera på våra nyhetsbrev