Denna tjänst är ett beslutsstöd i den kliniska vardagen och endast avsedd för läkare och sjuksköterskor med förskrivningsrätt.

Bukabscess

FÖRFATTARE

Professor Lars Hagberg, Infektion/Göteborgs Universitet

GRANSKARE

Docent Jonas Hedlund, Infektionskliniken/Karolinska Universitetssjukhuset Solna

UPPDATERAD

2022-06-21

SPECIALITET
INFORMATION
INNEHÃ…LL

BAKGRUND

 

Intraabdominella infektioner och bukabscesser utanför gallvägar och lever drabbar framför allt patienter med skador på tarmväggen, t ex i samband med:
 

 

Dessa infektioner ger ofta initialt upphov till en kraftig retning av bukhinnan, peritonit. Därefter kan det inflammatoriska infiltratet med fibrinutfällningar under loppet av några dagar till 1 vecka avgränsas till en abscess där den yttre avgränsningen slutligen organiseras till en kapsel. Lokalisationen beror ofta på var i tarmen som skadan uppkommit, men inte alltid. Exempelvis en brusten appendix kan förorsaka abscesser på andra områden i buken, t ex subfreniskt (se bild nedan).

I allmänhet orsakas intraabdominella infektioner av en blandflora där anaerober (t ex bacteroides fragilis) och gramnegativa aeroba bakterier ex E.coli, Klebsiella och enterobacter ingår.


 

SYMTOM

 

  • Buksmärta
  • Feber
  • Förhöjt CRP, LPK (ofta över 15)

 

 

 

DIAGNOS

 

  • Klinisk, initialt ofta peritonitstatus
  • CT-buk, ultraljud
  • Odling av abscessinnehÃ¥ll
  • Blododling

 

Subfrenisk abscess

Figur 1. Subfrenisk abscess i buken.


Bäckenabscess

Figur 2. Abscess i bäckenet efter tarmskada.


 

BEHANDLING

 

Perkutant eller kirurgiskt dränage är mycket viktigt för läkningen av en intraabdominell abscess och kan räcka som behandling om infektionen är avkapslad. Grova drän är mer effektiva än tunna.

Antibiotika initialt till allmänpåverkad patient (innan odlingssvar), t ex:
 

 

Behandlingstidens längd är beroende på hur väl infektionen dräneras. Vid en väldränerad antibiotikakrävande infektion och en stabil patient räcker ofta 3-5 dagars behandling. Är infektionen ej dränerad eller patienten instabil får tiden för antibiotika utvärderas efter 5-7 dagar.

Rutintäckning av enterokocker är inte nödvändig, men kan övervägas exempelvis om infektionen inte svarar på given cefalosporinbehandling eller om odling visar kliniskt signifikant växt av enterokocker. I dessa fall ges ampicillin (Doktacillin) 2 g x 3, alternativt vid ampicillinresistens ges vankomycin (Vancocin) 1 g x 2-3 eller linezolid (Zyvoxid) 600 mg x 2. Trimetoprim-sulfa är ett mer osäkert alternativ.


För behandling av vankomycinresistenta enterokocker, se behandlingsöversikt - Vankomycinresistenta enterokocker (VRE), behandling


Svampbehandling (candida) rekommenderas inte rutinmässigt men kan övervägas om det finns hållpunkter för svampinfektion eller om patienten tidigare haft långvarig antibiotikabehandling utan förbättring. Speciellt stor risk för svampinfektion föreligger vid recidiverande gastrointestinal perforation, anastomosläckage eller nekrotiserande pankreatit.


Profylax

För information om antibiotikaprofylax vid kirurgi, se behandlingsöversikt - Antibiotikaprofylax vid kirurgi

 

ICD-10

Akut peritonit K65.0
Peritonit, ospecificerad K65.9
Tarmabscess K63.0
Annan specificerad peritonit K65.8

 

Referenser


Mandell, Principles and Practice of Infectious Diseases, sixth edition; Intra-abdominal infections sidor 2812-2813, 2841-2842.

Marshall JC, Innes M. Intensive care unit management of intra-abdominal infection. Crit Care Med, 2003;31 (8):2228-37. Länk

Robert G. Sawyer et al. Trial of Short-Course Antimicrobial Therapy for Intraabdominal Infection. N Engl J Med 2015; 372:1996-2005. Länk

Sartelli et al. Complicated intra-abdominal infections worldwide: the definitive data of the CIAOW Study. World J Emerg Surg. 2014 May 14;9:37. Länk

COPYRIGHT © INTERNETMEDICIN AB

E-posta synpunkter till författaren info@internetmedicin.se

Prenumerera på våra nyhetsbrev