BAKGRUND
Intraabdominella infektioner och bukabscesser utanför gallvägar och lever drabbar framför allt patienter med skador på tarmväggen, t ex i samband med:
Â
- Kirurgi
- Trauma
- Rupturerad appendix (se Appendicit)
- Tarmcancer (se Kolorektalcancer)
- Perforerad divertikulit
Dessa infektioner ger ofta initialt upphov till en kraftig retning av bukhinnan, peritonit. Därefter kan det inflammatoriska infiltratet med fibrinutfällningar under loppet av några dagar till 1 vecka avgränsas till en abscess där den yttre avgränsningen slutligen organiseras till en kapsel. Lokalisationen beror ofta på var i tarmen som skadan uppkommit, men inte alltid. Exempelvis en brusten appendix kan förorsaka abscesser på andra områden i buken, t ex subfreniskt (se bild nedan).
I allmänhet orsakas intraabdominella infektioner av en blandflora där anaerober (t ex bacteroides fragilis) och gramnegativa aeroba bakterier ex E.coli, Klebsiella och enterobacter ingår.
Â
SYMTOM
- Buksmärta
- Feber
- Förhöjt CRP, LPK (ofta över 15)
DIAGNOS
- Klinisk, initialt ofta peritonitstatus
- CT-buk, ultraljud
- Odling av abscessinnehåll
- Blododling
Figur 1. Subfrenisk abscess i buken.
Figur 2. Abscess i bäckenet efter tarmskada.
Â
BEHANDLING
Perkutant eller kirurgiskt dränage är mycket viktigt för läkningen av en intraabdominell abscess och kan räcka som behandling om infektionen är avkapslad. Grova drän är mer effektiva än tunna.
Antibiotika initialt till allmänpåverkad patient (innan odlingssvar), t ex:
Â
- Piperacillin/tazobaktam (Piperacillin/Tazobactam), normaldos 4 g x 3-4 i.v.
 - Karbapenem (Meronem, Tienam, Meropenem), normaldos 0,5-1 g x 3 i.v.
 - Cefalosporin, t ex cefotaxim (Cefotaxim), normaldos 1 g x 3 i.v. + metronidazol (Metronidazol, Flagyl), normaldos 1,5 g x 1 första dagen, därefter 1 g x 1 i.v.
 - Ciprofloxacin (Ciproxin, Ciprofloxacin) 400 mg x 2 i.v. kan kombineras med klindamycin (Dalacin) 600 mg x 3 i.v. till patienter som inte tål någon av ovanstående kombinationer med betalaktamantibiotika.
Behandlingstidens längd är beroende på hur väl infektionen dräneras. Vid en väldränerad antibiotikakrävande infektion och en stabil patient räcker ofta 3-5 dagars behandling. Är infektionen ej dränerad eller patienten instabil får tiden för antibiotika utvärderas efter 5-7 dagar.
Rutintäckning av enterokocker är inte nödvändig, men kan övervägas exempelvis om infektionen inte svarar på given cefalosporinbehandling eller om odling visar kliniskt signifikant växt av enterokocker. I dessa fall ges ampicillin (Doktacillin) 2 g x 3, alternativt vid ampicillinresistens ges vankomycin (Vancocin) 1 g x 2-3 eller linezolid (Zyvoxid) 600 mg x 2. Trimetoprim-sulfa är ett mer osäkert alternativ.
För behandling av vankomycinresistenta enterokocker, se behandlingsöversikt - Vankomycinresistenta enterokocker (VRE), behandling
Svampbehandling (candida) rekommenderas inte rutinmässigt men kan övervägas om det finns hållpunkter för svampinfektion eller om patienten tidigare haft långvarig antibiotikabehandling utan förbättring. Speciellt stor risk för svampinfektion föreligger vid recidiverande gastrointestinal perforation, anastomosläckage eller nekrotiserande pankreatit.
Profylax
För information om antibiotikaprofylax vid kirurgi, se behandlingsöversikt - Antibiotikaprofylax vid kirurgi
ICD-10
Akut peritonit K65.0
Peritonit, ospecificerad K65.9
Tarmabscess K63.0
Annan specificerad peritonit K65.8
Â
Referenser
Mandell, Principles and Practice of Infectious Diseases, sixth edition; Intra-abdominal infections sidor 2812-2813, 2841-2842.
Marshall JC, Innes M. Intensive care unit management of intra-abdominal infection. Crit Care Med, 2003;31 (8):2228-37. Länk
Robert G. Sawyer et al. Trial of Short-Course Antimicrobial Therapy for Intraabdominal Infection. N Engl J Med 2015; 372:1996-2005. Länk
Sartelli et al. Complicated intra-abdominal infections worldwide: the definitive data of the CIAOW Study. World J Emerg Surg. 2014 May 14;9:37. Länk
