Denna tjänst är ett beslutsstöd i den kliniska vardagen och endast avsedd för läkare och sjuksköterskor med förskrivningsrätt.

Rosacea

FÖRFATTARE

Docent Mats Berg, Hudmottagningen Skindoc/Danderyd

GRANSKARE

Med dr, spec i allmänmedicin Jessica Freudenthal, Kungsholmsdoktorn/

UPPDATERAD

2021-10-26

SPECIALITET
INFORMATION
INNEHÅLL

BAKGRUND

 

Rosacea är en relativt vanlig dermatos (ca 2–10 % av vuxna) med huvudsaklig lokalisation centralt i ansiktet. Den drabbar endast vuxna med  fördelningen kvinnor:män 3:1 och är vanligare hos hudtyperna 1-2. Någon tydlig ärftlighet för rosacea är inte känd. 

 

Patogenes

Orsaken är okänd. Den dominerande hypotesen är att rosacea är både en inflammatorisk och vaskulär sjukdom, proportionerna varierar mellan olika patienter. Det finns inga belägg för bakteriell genes. Parasiten demodex är diskuterad som bidragande orsak, men förekommer även hos många hudfriska.


 

SYMTOM
 

  • Symtombilden är varierande, men många patienter upplever episoder av flush. Denna triggas framför allt av sol men ofta även av alkohol, starka kryddor eller andra vasodilaterande stimuli.

    Med tiden kan det uppstå en konstant rodnad och eventuellt svullnad centralt i ansiktet.
     
  • Papler och pustler på kinder, näsa och eventuellt panna för ofta patienten till läkarbesök.
     
  • Till rosaceasjukdomen hör också ökat antal uttalade telangiektasier. Hos ett mindre antal patienter tillkommer hyperplasi av vävnad, framför allt näsa, rhinophyma.
     
  • Klåda ingår i regel inte i symtombilden vid rosacea.
     
  • Ögonirritationer är vanligt vid rosacea, i form av olika icke-karakteristiska ögoninflammationer.

  • Den tidigare indelningen av rosacea i Typ 1-4 är numera ersatt med indelning enligt fenotyp/symtom, för att lättare komma ihåg att samma sjukdom kan ha olika symtom, enligt följande:

    • Erytem är det vanligaste symtomet och finns hos i stort sett alla rosaceapatienter. Flushing alternativt kvarstående erytem, ofta associerat med stickande och brännande känsla. Torr hud som kan likna eksem.
      Differentialdiagnoser: seborroiskt eksem (ibland samtidigt), kroniskt solskadad hud, atopiskt eksem, överanvändning av lokala steroider.

    • Papler och pustler (ca 25-40 % av alla rosaceapatienter). Oftast centralt i ansikte och kan likna akne, men saknar komedoner.
      Differentialdiagnoser: akne, peroral dermatit.

    • Telangiektasier syns ofta, fr a efter 30-40 års ålder.
      Differentialdiagnoser: ålder > 50 år, solskada.

    • Rhinophyma (1-5 %). Tillväxt av näsan och oregelbunden knottrig yta p g a förstorade talgkörtlar. Ovanligt hos kvinnor.
      Differentialdiagnos: sarkoidos (rel ovanligt)

    • Ögonsymtom är vanligt vid rosacea (upp till 50 %), men svårdiagnosticerat då symtomen är ospecifika. Torra, rinnande ögon, klåda, ljuskänslighet, främmandekroppskänsla, dimsyn, blefariter, vaglar, konjunktiviter, d v s vanliga symtom i normalpopulationen. Keratit är en ovanlig men allvarlig komplikation.

 

 

 

DIFFERENTIALDIAGNOSER

 

  • Acne tarda (vuxenakne) är vanligt men saknar det erytem som hör till bilden vid rosacea. Ofta papler och pustler på icke centrala delar av ansiktet och utanför ansiktet.
     
  • Seborroiskt eksem är mycket vanligt med rodnad fjällning i nasolabialfåror och glabellaområde. Papler och pustler hör inte till bilden vid seborrhoiskt eksem. Ofta samtidiga besvär av mjäll/klåda i hårbotten.
     
  • Perioral dermatit drabbar huvudsakligen unga vuxna kvinnor. Sitter runt munnen och/eller runt ögonen, inte på andra ställen. Har inte samma kronicitet som rosacea.
     
  • Fjärilserytem vid SLE är mycket ovanligt och ett delfenomen vid allmänsjukdom. PAD kan ofta ge diagnos (till skillnad mot övriga nämnda diagnoser) vid denna typ och andra typer av lupus erytematosus.


UTREDNING OCH PROVTAGNING

 

Diagnosen rosacea ställs enbart på den kliniska bilden. Den histologiska bilden är i regel okarakteristisk och ger stor risk för både över- och underdiagnostik och ska därför inte alls ingå i diagnostiken. PAD-svaret "rosacea" bör därför alltid ifrågasättas.



BEHANDLING

 

Solskyddsmedel, åtminstone under sommarhalvåret.

  • Förstahandsmedel mot papler och pustler är utvärtes terapi: Azelainsyra (Finacea) gel, ivermektin (Soolantra) kräm 1 gång dagligen, eller metronidazol-preparat (Rosazol kräm, Rozex kräm/gel), de senare numera receptfria i små förpackningar. Behandlingstid flera månader (till relativ besvärsfrihet), vilket gäller all rosaceaterapi för att få en optimal remissionstid. Bör även användas förebyggande i lång tid för att förhindra recidiv. Kan med fördel kombineras med peroral terapi enligt nedan.
     
  • Om inte utvärtes terapi efter någon månads behandling ger tillräcklig effekt eller om patienterna har svårt att fördra utvärtes terapi på sin lättirriterade hud ges tillägg med doxycyklin (Oracea) 40 mg/dag i ca 8-16 veckor med dos som ligger under MIC-värden och ej ger solkänslighet. Mindre biverkningar i form av GI-symtom eller vaginal candida än fulldosantibiotika. Även mindre risk för soltoxicitet och enligt EMEA även mindre risk för bakteriell resistens än fulldosantibiotika. Kan med fördel ges i kombination med lokalt azelainsyra eller metronidazol. Lämpligtvis bör då lokalbehandlingen fortsätta i flera månader efter utsatt tetracyklinkur.
     
  • Alternativ är fulldostetracykliner (Tetracyklin/Tetralysal) i 2-4 månader. Dessa är dock inte – till skillnad mot Oracea – registrerade för diagnosen rosacea. Dosen individualiseras, men är i regel fulldos initialt, för att eventuellt sänkas vid klinisk förbättring. Dessa tetracykliner anses ge minimal risk för solkänslighet (till skillnad mot doxycyklin i fulldos). Kombination med utvärtes medel enligt ovan.
     
  • Tetracykliner (inkl Oracea) har också mycket god effekt på ögonsymtomen vid rosacea.
     
  • Erytromycin kan ges vid kontraindikation för tetracyklin. I första hand aktuellt vid sen graviditet/amning.
     
  • Vid behandlingsresistens eller utebliven remission efter 4 månaders antibiotikaterapi enligt ovan kan isotretinoin i lågdos hos dermatolog diskuteras. Detta preparat kan ge bättre effekt än antibiotika och längre remissionstider, men botar inte sjukdomen (till skillnad mot fallet vid akne).

  • Flushattacker är svåra att behandla. Propranolol (Inderal) 10-40 mg p.o. kan ge symtomlindring.
     
  • Telangiektasier kan behandlas med laser riktad mot blodkärl, men är kostsamt och ges i regel inte inom offentlig sjukvård.
     
  • Erytemet är också svårbehandlat, även om det ibland lindras något i takt med övriga lesioner. Även här kan laser enligt ovan bli aktuellt efter många månaders behandlingsresistens. Brimonidin (Mirvaso) gel har en kärlsammandragande effekt som varar i ca 12 timmar, appliceras 1 gång dagligen.
     
  • Rhinophyma behandlas framförallt kirurgiskt.
  • Undvik kortisonkrämer, åtminstone starkare än hydrokortison.

 

Behandling enligt ovan kombineras med mjukgörande kräm för ökad effekt av rosaceaterapin. Apoteket har receptfria krämer lämpliga för ansiktet och även sådana som är testade på rosaceapatienter med känslig hud.

 

 

 

PROGNOS

 

Sjukdomen går initialt i skov. Obehandlad sjukdom ger ofta kroniska besvär. Med tillräckligt lång behandling (fortsätt tills aktiviteten kliniskt upphört) kan oftast uttalad symtomlindring uppnås med långvarig remission. För att förlänga remissionerna rekommenderas att man använder någon av rosaceakrämerna som förebyggande terapi under många månader.

 

Remiss till dermatolog

Vid rhinophyma, osäker diagnos, otillfredsställande terapeutiskt svar inklusive utebliven remission bör hudspecialist konsulteras.

 


BILDARKIV
 

Länk till www.dermis.net


 

ICD-10

Annan rosacea L71.8
Rosacea, ospecificerad L71.9

 

Referenser

Rook. Textbook of Dermatology.

COPYRIGHT © INTERNETMEDICIN AB

Kommentera >>

Lämna ett svar

Tack för din kommentar!


Prenumerera på våra nyhetsbrev