Denna tjänst är ett beslutsstöd i den kliniska vardagen och endast avsedd för läkare och sjuksköterskor med förskrivningsrätt.

Mycoplasma genitalium, infektion

FÖRFATTARE

Med dr, överläkare Eva Björnelius, Hudkliniken/Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge

GRANSKARE

Professor Lars Hagberg, Infektion/Göteborgs Universitet

UPPDATERAD

2022-08-16

SPECIALITET
INFORMATION
INNEHÅLL

BAKGRUND

 

Mycoplasma genitalium (M. genitalium) kan orsaka sexuellt överförbara infektioner. Den är en av de minsta bakterierna som sekvenserats. M. genitalium är långsamväxande och mycket svårodlad men kan diagnostiseras med nukleinsyraamplifieringstest (NAAT). Det är inte känt hur lång inkubationstiden är. Bakterien saknar cellvägg och kan därför inte behandlas med β-laktamantibiotika. Resistensutveckling mot de makrolider och kinoloner som används vid behandling är ett tilltagande problem.

Infektionen kan vara helt symtomfri och läka ut utan behandling men ger ibland uttalade uretrit- och cervicitsymtom. Uppåtstigande infektioner förekommer men risken för komplicerade infektioner bedöms vara lägre än vid klamydiainfektion. Infektion med M. genitalium hos kvinnor ökar risken för PID (Pelvic Inflammatory Disease) och kan associeras med graviditetskomplikationer och infertilitet men fler studier behövs. Studier av män har tydligt visat att M. genitalium är en orsak till NGU (Non-Gonococcal Urethritis). Flera studier har också visat att den vanligaste lokalisationen av M. genitalium hos män som har sex med män är rektalt och att bakterien kan ge proktitsymtom.

Infektionen är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen och behandling är inte kostnadsfri.

 

Epidemiologi
 

I Sverige uppskattas att infektion med M. genitalium är lika vanlig som klamydia på mottagningar för sexuellt överförbara sjukdomar men nationell statistik saknas. Studier världen över visar varierande prevalens beroende på vilken population som undersöks. I den allmänna populationen och hos asymtomatiska är prevalensen låg.

 

 

 

SYMTOM OCH KLINISKA FYND

 

Infektion med M. genitalium kan ge liknande symtom som vid klamydia och kan också vara helt symtomfri.

 

 

Kvinnor
 

  • Vaginala flytningar
  • Cervicittecken (mukopurulent flytning)
  • Dysuri
  • Uretraklåda
  • Lågt sittande buksmärtor
  • Mellanblödningar/kontaktblödningar
  • Uppåtstigande infektion - salpingit

 

 

Män
 

  • Flytning från uretra
  • Dysuri
  • Uretraklåda
  • Tecken på epididymit

 

M. genitalium har påvisats i prover från rektalslemhinna från både kvinnor och män. Flera studier har visat att den vanligaste lokalisationen av M. genitalium hos män som har sex med män är rektalt. Bakterien kan ge proktitsymtom.

Risk för orogenital smitta bedöms vara låg och provtagning från svalg rekommenderas inte. Enligt fallbeskrivningar har infektion med M. genitalium rapporterats vid konjunktivit, reaktiv artrit och epididymit.

Mikroskopi av färgat utstryk från uretra hos män visar i regel uretrit d v s högt antal polymorfkärniga leukocyter (PML). Utstryk från uretra och cervix från kvinnor kan visa ökat antal PML men i lägre grad jämfört med män.

 

 

 

DIFFERENTIALDIAGNOSER

 

 

 

 

DIAGNOSTIK

 

I dagsläget föreligger inte sådana data om prevalens och komplikationer som skulle motivera ett screeningprogram för infektion med M. genitalium.

 

 

Indikation för testning

 

Sektionen för Venereologi och Genital Dermatologi inom SSDV (Svenska Sällskapet för Dermatologi och Venereologi) avråder från allmän screening av M. genitalium. Prevalensen är låg i den allmänna populationen och bland asymtomatiska. En ökande antibiotikaresistens begränsar de behandlingar som finns att tillgå. Det finns endast ett fåtal antibiotika att tillgå och det verkar rimligt att för närvarande främst testa och behandla personer med symtom av infektionen.

Rekommendationen är att patienter med symtom och tecken på en sexuellt överförbar infekton (uretrit, cervicit m m) om möjligt provtas för klamydia, gonorré och M. genitalium.  Om patienten inte har uttalade symtom kan i regel provsvar inväntas, korrekt antibiotikabehandling ges och risken minskas för resistensutveckling.

 


Provtagning rekommenderas
 

  • Vid symtom och kliniska tecken på uretrit/cervicit/proktit

  • Vid kvarstående symtom efter klamydia- eller gonorrébehandling om prov för M. genitalium inte tagits primärt

  • Vid utredning av misstänkt salpingit och epididymit

  • Vid symtomgivande proktit där prov för klamydia och gonorré är negativa

  • Av aktuell(a) partner(s) till patient med M. genitalium-infektion

 

Provtagning kan övervägas inför invasiva ingrepp som kirurgisk abort samt vid konjunktivit och reaktiv artrit. Frikostig provtagning rekommenderas vid recidiverande bakteriell vaginos, långdragen buksmärta och vid upprepad “UVI” där urinodling är negativ.

 


Nukleinsyraamplifieringstester

 

Se lokalt laboratoriums anvisningar. 

 

  • Män: urinprov, första portionen urin (≤ 10 ml).
     
  • Kvinnor: självtaget prov eller prov i samband med gynekologisk undersökning, från slidan (vaginalsekret) i transportmedium eller i första portionen urin. Som enskilt prov är prov på vaginalsekret mest känsligt.

 

Sekretprover kan vid behov tas från rektalslemhinna och från öga.

Tester där diagnostik av makrolidresistens ingår primärt finns vid de flesta större laboratorier i Sverige. Tester för att påvisa resistens mot moxifloxacin finns inte tillgängliga i Sverige men kan ibland vara relevanta vid behandlingssvikt. Prover för att undersöka moxifloxacinresistens kan skickas till Statens Serum Institut i Köpenhamn.

 

 

 

BEHANDLING OCH RESISTENS

 

Makroliden azitromycin är det antibiotikum som hittills visat bäst behandlingsresultat kliniskt och i studier. Makrolidresistent M. genitalium begränsar nu användandet. I Sverige finns några studier som visat en makrolidresistens på cirka 20 %, betydligt högre siffror ses i studier från andra europeiska länder och från Japan, Kina, Australien, Nya Zeeland och USA. Även vid behandling med andrahandspreparatet moxifloxacin ses en ökande resistens.

Rekommenderad behandling i Sverige: tablett azitromycin 500 mg x 1 dag 1, 250 mg x 1 dag 2-5. Undvik att behandla med engångsdos azitromycin på grund av hög risk för resistensutveckling. Avvakta svar på om makrolidresistens föreligger innan behandling ges och upprepa inte behandling med azitromycin vid kvarvarande infektion efter primär behandling!

Om behandling behöver ges (vid uttalade symtom) i väntan på provsvar ge tablett doxycyklin 100 mg x 2 i 7 dagar. Tetracykliner är oftast inte effektiva mot M. genitalium (cirka 30-40 % utläkning) men kan sänka "bacterial load" och minska symtomen.

Förbehandla alltid patienter som behandlas med QTc-förlängande läkemedel med doxycyklin. Detta för att försöka undvika resistensutveckling under azitromycinbehandlingen och därmed kunna undvika att ge dessa patienter behandling även med moxifloxacin.

Vid behandlingsssvikt med azitromycin eller vid känd makrolidresistens kan tablett moxifloxacin 400 mg x 1 i 7 dagar ges. Moxifloxacin skall inte ges till personer < 18 år enligt FASS men enligt kontakt med Karolic (Läkemedelsinformationscentralen, Klinisk Farmakologi, Karolinska) kan preparatet även förskrivas till yngre. Vid behandlingssvikt även med moxifloxacin finns endast licenspreparat att förskriva.

Vid stark misstanke om uppåtstigande infektioner som salpingit och epididymit kan moxifloxacin i dosen 400 mg x 1 i 14 dagar ges.

Aktuell(a) partner(s) i en pågående relation behandlas i regel efter provtagning där resistensbestämning är besvarad. Observera att provet kan visa negativt vid ett lågt bakterieantal.

Patienter med behandlingssvikt eller komplikationer bör remitteras till mottagning för sexuellt överförbara sjukdomar/venereologisk mottagning.

Observera att både azitromycin och moxifloxacin kan ge förlängt QTc-intervall med risk för hjärtarytmier. Preparaten skall användas med försiktighet om patienten även behandlas med andra läkemedel som kan förlänga QTc-intervallet – exempelvis en del antidepressiva och antipsykotika (se crediblemeds.org). EKG-undersökning och resistensbestämning föreslås före behandling. Observera också att behandling med fluorokinoloner (ex moxifloxacin) kan ge allvarliga biverkningar. Försiktighet vid förskrivning rekommenderas av Läkemedelsverket och EMA (European Medicines Agency).

 

 

 

UPPFÖLJNING

 

Kontrollprov kan tas 4 veckor efter påbörjad behandling och rekommenderas alltid vid kvarvarande symtom.


 

ICD-10

Andra specificerade huvudsakligen sexuellt överförda sjukdomar A63.8

 

Referenser

www.ssdv.se, rekommendationer STI. Länk

J.S. Jensen, M. Cusini, M. Gomberg, H. Moi, J. Wilson, M. Unemo. European guideline on the management of Mycoplasma genitalium infections. J Eur Acad Dermatol Venereol. 2022 May;36(5):641-650. Länk

Taylor-Robinson D, Jensen JS. Mycoplasma genitalium: from Chrysalis to multicolored butterfly. Clin Microbiol Rev. 2011 Jul; 24(3):498-514. Länk

Machalek DA, Tao Y, Shilling H, et al. Prevalence of mutations associated with resistance to macrolides and fluoroquinolones in Mycoplasma genitalium: a systematic review and meta-analysis. Lancet Infect Dis. 2020;20; 1302-1314. Länk

Lis R, Rowhani-Rahbar A, Manhart LE. Mycoplasma genitalium infection and female reproductive tract disease: a meta-analysis. Clin Infect Dis. 2015 Aug 1;61(3):418-26. Länk

Horner PJ, Martin DH. Mycoplasma genitalium infection in men. J Infect Dis 2017; 216:S396–S405. Länk

COPYRIGHT © INTERNETMEDICIN AB

E-posta synpunkter till författaren info@internetmedicin.se

Prenumerera på våra nyhetsbrev