Denna tjänst är ett beslutsstöd i den kliniska vardagen och endast avsedd för läkare och sjuksköterskor med förskrivningsrätt.
Vissa delar av vår nya webbplats är fortfarande under färdigställande och beräknas vara klart inom kort, vi ber om ert tålamod med eventuella störningar.
Vill du komma i kontakt med oss kan du maila till hej@internetmedicin.se.

Fotsvamp, tinea pedis

FÖRFATTARE

Docent Taavi Kaaman, Mykolab/Stockholm

GRANSKARE

Docent, allmänläkare Malin André, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, Allmänmedicin och Preventivmedicin/Uppsala Universitet

UPPDATERAD

2020-01-13

SPECIALITET
INFORMATION
INNEHÅLL




BAKGRUND
 

Fotsvamp är mycket vanligt. Nästan alla utsätts för svampsmitta någon gång i livet och de flesta utvecklar någon form av fotsvamp.

Predisponerande faktorer är varma hyperhidrotiska fötter utan luftning, gärna utsatta för mekaniskt slitage (t ex motion).

Fukten mättar hornlagret och nedsätter den mikrobiologiska barriärfunktionen och man får en ökad bakteriell kolonisation som banar väg för svampangrepp.

Orsaker

Fotsvamp orsakas av trådsvamp (dermatofyter) tillhörande släktet Trichophyton.
Dessa svampar parasiterar på hudens hornämne som digereras med potenta keratolytiska enzymer.

De senaste decennierna har Trichophyton rubrum ökat och orsakar ca 75 % av fallen. Näst vanligast är T. mentagrophytes interdig. Smittan är anthropofil (smittar från människa) via kontaminerade golv, ofta fuktiga utrymmen där man rör sig barfota såsom bad- och motionsanläggingar.


 

SYMTOM
 

Interdigital akut fotsvamp

Vanligen lätta till måttliga symtom under kort tid eller recidiverande:

  • Klåda
  • Vätskning
  • Irritation, framför allt i lilltåinterstitiet

Kronisk fotsvamp

Symtomfattig, obehag av

  • Torrhet
  • Fjällning


KLINISKA FYND
 

Vid interdigital akut fotsvamp ses:
 

  • Vitaktig maceration
  • Blåsor
  • Fjällning
  • Rhagader

Omfattningen kan variera från samtliga fynd till endast diskret finmjölig fjällning.

Progrediering sker genom att fler tåinterstitier engageras och spridning till framfotens plantarsida.

Så småningom, i regel efter åratal av långsam spridning, sker en övergång i moccasintinea – det första stadiet av Kronisk fotsvamp. Huden på planta och fotränder blir då torr och diskret finmjölig fjällning föreligger i hudens fåror. Ju mer dorsal omfattning desto större tendens till eksemliknande torrfjällning.

Tånaglar engageras ofta i detta skede. I svårt kronicerande fall kan infektionen spridas till händer, fingernaglar och ljumskar.


DIFFERENTIALDIAGNOSER
 

KOMPLIKATIONER
 

I de flesta fall ett godartat tillstånd.

Interdigital fotsvamp med rhagader kan vara inkörsport för bakteriella infektioner såsom erysipelas.


 

UTREDNING/PROVTAGNING
 

Vid typiska fall av okomplicerad interdigital fotsvamp är klar klinisk bild tillräckligt. Behandlas direkt med lokala medel. Dock aldrig fel att odla för att verifiera diagnosen.

Den kroniska fotsvampen måste alltid verifieras med svampodling och ev direktprov före behandling.


 

BEHANDLING
 

Interdigital fotsvamp:

Lokalbehandling med antimykotisk kräm ev lösning:

Kronisk fotsvamp

Svårbehandlad och recidiverar ofta, speciellt vid engagemang utöver fothuden.

Långtidsbehandling per os vid besvärande symtom, särskilt om tånaglar är engagerade.

Lokalbehandling med terbinafin eller imidazolderivat i krämform är ett gott behandlingsalternativ för många med låg symtomintensitet och kan även användas som långtidsbehandling efter peroral behandlingsperiod.


 

PROFYLAX
 

Undvik kraftigt svampkontaminerade områden såsom högfrekventerade fuktiga golv, motionsanläggingar, simhallar e t c.


 

BILDARKIV
 

Länk till www.dermis.net



ICD-10

Dermatofytos på fot B35.3

 

Referenser/konsensusdokument

Läkemedelsverkets konsensusdokument: Behandling av ytliga mykoser. Rekommendationer nr 6 november 2004.

 

COPYRIGHT © INTERNETMEDICIN AB

Kommentera >>

Lämna ett svar

Tack för din kommentar!


Prenumerera på våra nyhetsbrev