BAKGRUND
Â
Fotsvamp är mycket vanligt. Nästan alla utsätts för svampsmitta någon gång i livet och de flesta utvecklar någon form av fotsvamp.
Predisponerande faktorer är varma hyperhidrotiska fötter utan luftning, gärna utsatta för mekaniskt slitage (t ex motion).
Fukten mättar hornlagret och nedsätter den mikrobiologiska barriärfunktionen och man får en ökad bakteriell kolonisation som banar väg för svampangrepp.
Orsaker
Fotsvamp orsakas av trådsvamp (dermatofyter) tillhörande släktet Trichophyton.
Dessa svampar parasiterar på hudens hornämne som digereras med potenta keratolytiska enzymer.
De senaste decennierna har Trichophyton rubrum ökat och orsakar ca 75 % av fallen. Näst vanligast är T. mentagrophytes interdig. Smittan är anthropofil (smittar från människa) via kontaminerade golv, ofta fuktiga utrymmen där man rör sig barfota såsom bad- och motionsanläggingar.
Â
SYMTOM
Â
Interdigital akut fotsvamp
Vanligen lätta till måttliga symtom under kort tid eller recidiverande:
- Klåda
- Vätskning
- Irritation, framför allt i lilltåinterstitiet
Kronisk fotsvamp
Symtomfattig, obehag av
- Torrhet
- Fjällning
KLINISKA FYND
Â
Vid interdigital akut fotsvamp ses:
Â
- Vitaktig maceration
- Blåsor
- Fjällning
- Rhagader
Omfattningen kan variera från samtliga fynd till endast diskret finmjölig fjällning.
Progrediering sker genom att fler tåinterstitier engageras och spridning till framfotens plantarsida.
Så småningom, i regel efter åratal av långsam spridning, sker en övergång i moccasintinea – det första stadiet av Kronisk fotsvamp. Huden på planta och fotränder blir då torr och diskret finmjölig fjällning föreligger i hudens fåror. Ju mer dorsal omfattning desto större tendens till eksemliknande torrfjällning.
Tånaglar engageras ofta i detta skede. I svårt kronicerande fall kan infektionen spridas till händer, fingernaglar och ljumskar.
DIFFERENTIALDIAGNOSER
Â
- Atopiska vinterfötter hos barn och vuxna
- atopisk eksemvariant med måttlig eksemaktivitet mest dorsalt på foten, föga interdigital utbredning
 - Pustulosis palmoplantaris
 - Kontaktallergiskt eksem
 - Mindre vanligt: Interdigitala bakteriella infektioner inklusive erythrasma, clavi (soft corn) och veruccae.
Â
KOMPLIKATIONER
I de flesta fall ett godartat tillstånd.
Interdigital fotsvamp med rhagader kan vara inkörsport för bakteriella infektioner såsom erysipelas.
Â
UTREDNING/PROVTAGNING
Â
Vid typiska fall av okomplicerad interdigital fotsvamp är klar klinisk bild tillräckligt. Behandlas direkt med lokala medel. Dock aldrig fel att odla för att verifiera diagnosen.
Den kroniska fotsvampen måste alltid verifieras med svampodling och ev direktprov före behandling.
Â
BEHANDLING
Â
Interdigital fotsvamp
Lokalbehandling med antimykotisk kräm ev lösning:
Â
- Terbinafin (Lamisil), en gång dagligen, korttidsbehandling
 - Imidazoler, har även viss antibakteriell effekt som kan vara av nytta vid blandinfektioner. Preparatval:
- Bifonazol (Mycosporan), en gång dagligen
- Klotrimazol (Canesten, Klotrimazol), mikonazol (Daktar, Mikonazol), econazol (Pevaryl), två ggr dagligen
Kronisk fotsvamp
Svårbehandlad och recidiverar ofta, speciellt vid engagemang utöver fothuden.
Långtidsbehandling per os vid besvärande symtom, särskilt om tånaglar är engagerade.
- Förstahandspreparat terbinafin (Lamisil) en tabl dagl i 3 månader.
 - Fluconazol (Diflucan) och itrakonazol (Sporanox) p.o. kan prövas vid terapiresistens, företrädesvis av hudspecialist.
Lokalbehandling med terbinafin eller imidazolderivat i krämform är ett gott behandlingsalternativ för många med låg symtomintensitet och kan även användas som långtidsbehandling efter peroral behandlingsperiod.
Â
PROFYLAX
Â
Undvik kraftigt svampkontaminerade områden såsom högfrekventerade fuktiga golv, motionsanläggingar, simhallar e t c.
Â
BILDARKIV
Â
Länk till www.dermis.net
ICD-10
Dermatofytos på fot B35.3
Â
Referenser/konsensusdokument
Läkemedelsverkets konsensusdokument: Behandling av ytliga mykoser. Rekommendationer nr 6 2004.
