Denna tjänst är ett beslutsstöd i den kliniska vardagen och endast avsedd för läkare och sjuksköterskor med förskrivningsrätt.

Hodgkins lymfom

FÖRFATTARE

Docent, överläkare Daniel Molin, Onkologiska kliniken/Akademiska sjukhuset

GRANSKARE

Docent Herman Nilsson-Ehle, Sektionen för Hematologi och Koagulation/Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg

UPPDATERAD

2021-01-07

SPECIALITET
INFORMATION
INNEHÅLL




BAKGRUND
 

Hodgkins lymfom beskrevs 1832 av Thomas Hodgkin. Sjukdomen startar som regel i en lymfkörtel eller thymus och sprider sig därefter först till närliggande lymfkörtlar och sedermera även till mer avlägsna lymfkörtlar och mjälte. Andra vävnader såsom lunga, lever och skelett kan ibland vara angripna speciellt i samband med återfall. Allmänsymtom i form av feber, nattsvettningar och viktnedgång kan förekomma. Detta kapitel handlar om Hodgkins lymfom hos vuxna patienter, 18 år eller äldre.

För allmän information om lymfom:
 

Visa översikt: Lymfom - symtom och utredning




EPIDEMIOLOGI
 

Hodgkins lymfom drabbar knappt 200 personer/år i Sverige. Sjukdomen har en bimodal incidenskurva och är vanligast i åldern 15-34 år och över 50 år. Eftersom medianåldern vid insjuknande är låg och de flesta botas finns många i livet som har eller har haft Hodgkins lymfom; år 2016 var det drygt 4 200 individer.

Incidensmönstret, med en topp hos unga vuxna, talar starkt för att infektioner under barn- och ungdomsperioden har betydelse. Körtelfeber (mononukleos) orsakad av Epstein-Barr-virus är en känd sådan infektiös riskfaktor med en incidenstopp för Hodgkins lymfom cirka 4 år efter genomgången infektion. Körtelfeber är dock mycket vanligt, medan Hodgkins lymfom är ovanligt. Epstein-Barr-virus kan endast förklara en del av fallen. En ökad risk ses även hos hivinfekterade och organtransplanterade personer. Det finns också belägg för att autoimmuna sjukdomar, som reumatoid artrit, ökar risken för Hodgkins lymfom. För de flesta som insjuknar finns dock ingen känd bakomliggande orsak.

Det finns en svag ärftlighet för Hodgkins lymfom. Män löper något större risk att insjukna än kvinnor. Länder med goda socioekonomiska förhållanden, såsom USA, Kanada och de nordeuropeiska länderna har lite högre incidenstal.

Det är viktigt att skilja klassiskt Hodgkins lymfom från nodulärt lymfocytdominerat Hodgkins lymfom, som är mer likt ett lågmalignt B-cellslymfom och behandlas enligt helt andra principer.


 

SYMTOM


De vanligaste symtomen:
 

  • En eller flera förstorade oömma lymfkörtlar, oftast på halsen, är vanligast.
     
  • B-symtom; viktnedgång, fluktuerande feber och nattsvettningar upplevs av cirka 30 % vid diagnos.
     
  • Andfåddhet och tryck i bröstet
    – Det är mycket vanligt att det finns en mediastinal tumör på platsen för thymus som är asymtomatisk fram tills den blir mycket stor och först då förorsakar andfåddhet och tryck i bröstet.
     
  • Klåda som är spridd på kroppen och vanligen inte kopplad till synliga utslag kan ibland uppträda.
     
  • Smärta i samband med intag av alkohol är ett sällsynt symtom. Smärtan kommer i de områden sjukdom finns.


UTREDNING
 

  • Lymfkörtelbiopsi
    Diagnosen ställs via lymfkörtelbiopsi. Helst en hel lymfkörtel. Hodgkins lymfom kan vara svår att skilja från andra sjukdomar som kan orsaka förstorade lymfkörtlar, så som andra typer av lymfom och tumörer, autoimmuna sjukdomar, sarkoidos och infektioner.

    En diagnostisk svårighet vid Hodgkins lymfom är att antalet tumörceller oftast är få och att huvuddelen av den förstorade lymfkörteln består av normala inflammatoriska celler. Detta gör att det är viktigare än vid andra lymfom med så mycket material som möjligt för histologisk undersökning.
     
  • Radiologisk utredning
    Positronemissionstomografi (PET) med isotopen [18F]-FDG kombinerat med datortomografi (FDG-PET/CT) är rutin. Lymfkörtlar och andra vävnader som är drabbade av Hodgkins lymfom har ett kraftigt upptag av isotopen. Under behandlingsperioden upprepas FDG-PET/CT för bedömning av behandlingseffekten. Denna undersökning, som utförs efter andra cykeln cytostatika används ofta för att styra fortsatt behandling.
     
  • Blodprover
    Blodprover är viktiga för att ge prognostisk information. De prover som är viktigast är SR, blodstatus med diff och albumin. Inför behandlingsstart bör också hepatit- och hivprover kontrolleras eftersom speciella åtgärder behöver vidtas om någon av dessa infektioner samtidigt förekommer.
     
  • Benmärgsbiopsi
    Behövs inte, förutsatt att FDG-PET/CT utförts.
     
  • Nedfrysning av spermier
    Undersökning av kvalitén på spermier och infrysning. Spermiekvalitén kan vara nedsatt av lymfomet. Även om behandlingen inte alltid slår ut spermieproduktionen brukar nedfrysning av spermier ske.
     
  • Nedfrysning av ägg
    Det är ovanligt att kvinnor blir infertila av behandlingen men däremot ökar risken för att menopaus inträffar tidigare än normalt (premature ovarian failure, POF). Under senare år har det blivit vanligare med nedfrysning av ägg om lång cytostatikabehandling (riktlinje > 4 månader) planeras (avancerade stadier). Det är en fördel om ägget är befruktat före infrysningen eftersom detta innebär en stabilisering av cellmembranet och då klarar ägget frysning och upptining bättre.


PATOLOGI
 

Mikroskopisk undersökning av lymfkörtelbiopsi vid Hodgkins lymfom påvisar förekomst av stora maligna celler, så kallade Reed-Sternberg-celler, som omges av en mikromijö bestående av reaktiva celler såsom lymfocyter, eosinofila granulocyter, plasmaceller och mastceller, samt bindvävsstråk.

Reed-Sternberg-cellen är en groteskt förändrad B-lymfocyt. Den har en dubbel kärna med tydlig nukleol och har den immunhistokemiska profilen CD45-, CD30+, CD15+/-. I 20-30 % av fallen kan man hitta tecken på Epstein-Barr-virus i tumörcellerna.

Beroende på den mikroskopiska bilden kan man dela in Hodgkins lymfom i nodulärt lymfocytdominerat Hodgkins lymfom (NLPHL) vilket utgör ca 5 % och klassiskt Hodgkins lymfom som utgör 95 %. Klassiskt Hodgkins lymfom kan i sin tur delas upp i 4 olika undergrupper.

Klassiskt Hodgkins lymfom undergrupper
 

  1. Nodulär skleros - Vanligaste undergruppen, särskilt hos unga vuxna.
  2. Blandad celltyp - Näst vanligast.
  3. Lymfocytrik typ - Viktig att inte förväxla med NLPHL.
  4. Lymfocytfattig typ - Mycket ovanlig och mycket lätt att förväxla med andra lymfom.


STADIEINDELNING


Efter utredningen bestäms tumörens stadium. Tillsammans med prognostiska faktorer avgör detta valet av behandling.

Stadie:
 

  • I – En region, t ex hals, armhåla eller ljumske
  • II – Två eller flera regioner, men på samma sida diafragma
  • III – Engagemang av lymfkörtlar på båda sidor av diafragma
  • IV – Spridd sjukdom både i lymfkörtlar och i andra organ

Dessutom anges bokstaven A eller B beroende på om B-symtom förekommer (B) eller ej (A). Bulkig tumör (X) anges om storleken är ≥ 10 cm.

B-symtom definieras som följande symtom utan annan förklaring:
 

  • Viktnedgång > 10 % av kroppsvikten senaste 6 mån, och/eller
  • Kraftiga nattsvettningar, och/eller
  • Oförklarad feber > 38 grader

Vid stor sjukdomsutbredning på ett ställe, definierat som ≥ 10 cm, används ordet ”bulkig”.


 

BEHANDLING
 

Barn (definierat som < 18 år) behandlas enligt särskilt protokoll som skiljer sig från det som används för vuxna (redovisas ej i denna översikt). Behandling av klassiskt Hodgkins lymfom och nodulärt lymfocytdominerat Hodgkins lymfom (NLPHL) redovisas separat nedan.

De cytostatikakurer som främst används vid primärbehandling är:
 

ABVD ges utan stöd av granulocyt stimulerande faktorer (G-CSF) medan AVD och BEACOPP ges med stöd av GCSF. Orsaken till att ABVD inte ges med G-CSF är ökad risk för lungtoxicitet vid denna kur. För detaljer inklusive doser, se Nationella regimbiblioteket. Profylax mot Pneumocystis jirovecii och herpes beskrivs under rubriken biverkningar - infektionskänslighet.


Låga stadier klassiskt Hodgkins lymfom (IA och IIA)

Behandlas med cytostatika följt av strålbehandling med antingen fotoner eller protoner. Cytostatikabehandlingens längd och stråldosen beror på riskfaktorerna nedan. Om strålplanen innebär oacceptabla doser till frisk vävnad och man beslutar att avstå från strålbehandling bör istället alternativ 2 under rubriken avancerade stadier övervägas.

Riskfaktorer för låga stadier:
 

  • SR ≥ 50
  • Bulkig tumör
  • > 2 lokaler

18-60 år

Utan riskfaktorer

2 ABVD (d v s 4 ggr administration av cytostatika) följt av strålning mot områden med sjukdom enligt PET/CT vid diagnos, 20 Gy med 2 Gy vid varje fraktion d v s 2 veckors behandling (strålning ges som regel inte lördag och söndag). Strålbehandling ges med start 3-6 veckor efter sista cytostatikakur.


Med riskfaktor

4 ABVD (d v s 8 ggr administration av cytostatika) följt av strålning mot områden med känd sjukdom enligt PET/CT vid diagnos, 29,75 Gy med 1,75 Gy vid varje fraktion d v s ca 3 ½ veckors behandling (17 fraktioner). Strålbehandling ges med start 3-6 veckor efter sista cytostatikakur.


60-70 år

Utan riskfaktorer

Samma som 18-60 år se ovan.


Med riskfaktorer

ABVD x 2 + AVD x 2, vilket innebär 8 ggr administration av cytostatika. Anledningen till att bleomycin inte ges mer än första 2 kurerna är ökad risk för lungtoxicitet vid högre ålder. Cytostatikabehandlingen följs av strålning mot de områden med sjukdom enligt PET/CT vid diagnos, 29,75 Gy med 1,75 Gy vid varje fraktion d v s ca 3 ½ veckors behandling (17 fraktioner). Strålbehandling ges med start 3-6 veckor efter sista cytostatikakur.


Över 70 år

Utan riskfaktorer

AVD x 2 följt av strålning mot kända lokaler vid diagnos, 30 Gy med 2 Gy/fraktion.


Med riskfaktorer

AVD x 4 följt av strålning mot kända lokaler vid diagnos, 30 Gy med 2 Gy/fraktion.


Stadium IB klassiskt Hodgkins lymfom

Ett ovanligt stadium som behandlas individuellt.

 

Avancerade stadier klassiskt Hodgkins lymfom (IIB, III och IV)

Riskfaktorer enligt international prognostic score (IPS):
 

  • Man
  • > 45 år
  • Stadium IV
  • Hb < 105 g/L
  • LPK > 15 x 109/l
  • B-lymfocyter < 8 % eller < 0,6 x 109/l

18-60 år

Det finns 2 alternativa behandlingsstrategier, en kortare mer intensiv (alternativ 1) och en mindre intensiv men oftast längre (alternativ 2). Standard är alternativ 1 men alternativ 2 kan övervägas till vissa patienter (särskilt de med få riskfaktorer enligt IPS och patienter mellan 50 och 60 år). Alternativ 2 är också den behandling som övervägs i första hand för patienter med låga stadier där strålplanen innebär oacceptabla doser till frisk vävnad.


Alternativ 1

Esk BEACOPP x 2. Därefter görs en ny PET/CT. Om PET/CT visar att behandlingen är effektiv ges ytterligare 2 esk BEACOPP kurer (alternativt 4 AVD om esk BEACOPP är svårgenomförbart). Om PET/CT fortfarande visar sjukdomsaktivitet ges esk BEACOPP i fyra kurer med förnyad PET/CT. Om PET/CT visar bra resultat ges ingen mer behandling. Om fortsatt sjukdomsaktivitet enligt PET/CT (mycket sällsynt) är behandlingen individuell.

Det är viktigt att man dosreducerar esk BEACOPP enligt särskilda rekommendationer (se Nationella regimbiblioteket). För att kunna följa dessa rekommendationer krävs mellanprover i form av blodstatus ca 3 ggr/vecka.


Alternativ 2

ABVD x 2 (d v s 4 ggr administration av cytostatika). Därefter görs en utvärderande PET/CT undersökning och visar den gott resultat av behandling ges 4 AVD. Om PET/CT undersökningen visar fortsatt sjukdomsaktivitet ges BEACPP-14 x 6 eller esk BEACOPP x 4. Om fortsatt sjukdomsaktivitet enligt PET/CT (mycket sällsynt) är behandlingen individuell.


61-70 år

ABVD x 2 + AVD x 4 (d v s totalt 12 ggr administration av cytostatika). Om fortsatt sjukdomsaktivitet enligt PET/CT är behandlingen individuell.


Över 70 år - oavsett riskfaktorer

AVD x 6 (d v s 12 ggr administration av cytostatika). Om fortsatt sjukdomsaktivitet enligt PET/CT är behandlingen individuell.


Nodulärt lymfocytdominerat Hodgkins lymfom (NLPHL)

Låga stadier (stadium IA och IIA icke-bulkig sjukdom)

Rituximab veckovis x 4. PET/CT efter 6 veckor. Vid PET-negativitet ges strålning mot kända lymfomlokaler, 20 Gy på 10 fraktioner d v s 2 veckors behandling. Vid kvarstående PET-positivitet strålning mot kända lymfomlokaler, 30 Gy på 15 fraktioner d v s 3 veckors behandling.


Låga stadier (stadium IA och IIA bulkig sjukdom)

R-CHOP x 3. Ny PET/CT efter 6 veckor. Vid PET-negativitet, strålning mot kända lymfomlokaler, 20 Gy på 10 fraktioner d v s 2 veckors behandling. Vid kvarstående PET-positivitet, strålning mot kända lymfomlokaler, 30 Gy på 15 fraktioner d v s 3 veckors behandling.


Avancerade stadier (IIA, IIIA, IV)

Rituximab veckovis x 4 vilket upprepas 3 månader från start alternativt R-CHOP med 21 dagars intervall, 6 kurer. Den senare varianten används fr a om patienten har allmänsymtom.

 

Återfall

Vid recidiv är ny cytostatikabehandling vanligen aktuellt. Exempel på kombinationer som kan användas är:
 

Vid utebliven remission enligt PET/CT kan tillägg av brentuximab vedotin till ovanstående kurer eller byte till bendamustin i kombination med brentuximab vedotin göras. BEACOPP kan övervägas för patienter som bara fått 2 ABVD i primärbehandlingen.

För de patienter som inte är alltför gamla (gräns cirka 70 år) och som tidigare fått minst 4 ABVD (eller motsvarande om annan regim givits), avslutas behandlingen med autolog stamcellstransplantation. Om återfall uppkommer efter autolog stamcellstransplantation kan allogen stamcellstransplantation vara ett alternativ. En förutsättning för allogen transplantation är att sjukdomen är välkontrollerad, d v s måste svara på konventionell behandling.

brentuximab vedotin (Adcetris) används vid svårbehandlat klassiskt Hodgkins lymfom. Det är en monoklonal antikropp riktad mot CD30 (som Reed-Sternberg-cellerna uttrycker) som man sammankopplat med ett cytostatikum. Genom denna kombination får man mycket höga koncentrationer av aktivt cytostatika i tumörcellen och endast låga koncentrationer i blodet. brentuximab vedotin kan ge bra behandlingsresultat när standardbehandling inte längre fungerar och används bl a för att nå remission inför stamcellstransplantation. En studie har visat bra resultat om brentuximab vedotin även ges som adjuvant behandling efter stamcellstransplantationen för patienter med riskfaktorer t ex ingen eller kort remission (riktlinje 1 år) av första linjens behandling. Studier pågår med preparatet i tidigare skede av sjukdomen men det används ännu inte i klinisk rutin i primärbehandlingen.


PD-1 hämmare

Antikropparna nivolumab (Opdivo) och pembrolizumab (Keytruda) blockerar PD-1 och är godkända på indikation recidiverande/refraktärt klassiskt Hodgkins lymfom. PD-1 är en receptor som hämmar regulatoriska T-celler som skyddar lymfomceller från angrepp av friska immunsystemet. Detta innebär en aktivering av cytotoxiska T-celler som kan angripa Reed-Sternberg-cellerna. PD-1-hämmare används vid återfall eller refraktär sjukdom enligt indikationer som beskrivs i Nationellt vårdprogram för Hodgkins lymfom.


Övrigt

Vid upprepade återfall ges palliativ bromsande behandling, ofta med låga doser cytostatika, kortison eller andra läkemedel. Även strålbehandling ingår ofta i palliationen. Palliativ behandling kan ibland fungera under lång tid.

 

Biverkningar

Cytostatika
 

  • Illamående
    Tack vare modern förebyggande behandling med 5-HT3-receptorblockerare, (kortverkande ondansetron (Zofran); långverkande palonosetron (Aloxi)) brukar illamående inte vara något stort problem. Vid högemetogen behandling kan man överväga NK-1-receptorblockerare ensamt (aprepitant (Emend)) eller i kombination med 5-HT3-receptorblockerare (netupitant/palonosetron, (Akynzeo)).
     
  • Håravfall
    Kuren ABVD alternativt AVD orsakar successivt håravfall under behandlingstiden. BEACOPP ger oftast snabbt totalt håravfall med start cirka 3 veckor efter insatt behandling.
     
  • Infektionskänslighet
    Under primärbehandlingstiden föreligger ökad infektionskänslighet, framför allt beroende på neutropeni. Behandling med bredspektrumantibiotika ges frikostigt. De flesta infektioner orsakas av bakterier som normalt finns på hud, i munslemhinnor och i tarmen. Således är vinsten av att isolera sig liten. Ökad risk för infektion med herpes zoster (bältros) föreligger både under och flera månader efter avslutad behandling, varför profylax med aciklovir eller valaciklovir ges till alla äldre patienter (> 60 år). Profylax mot Pneumocystis jirovecii med trimetoprim/sulfametoxazol (Bactrim) ges till alla > 60 år och till yngre med lång cytostatikabehandling (riktlinje > 4 ABVD eller > 2 BEACOPP). Vid tecken på genomgången hepatit bör profylax ges i samråd med infektionsspecialist. Speciella rekommendationer finns vid hivinfektion. Vid behandling med esk BEACOPP ges profylax med ciprofloxacin under perioder med leukopeni.
     
  • Fertilitet
    Cytostatikabehandling kan försämra fertiliteten. Män är betydligt känsligare än kvinnor. ABVD-kuren orsakar ingen risk för omedelbart nedsatt fertilitet hos kvinnor men risk finns för tidigarelagd menopaus om många kurer ABVD ges. Risken för en man att bli infertil av ABVD är liten. Kuren BEACOPP ger som regel upphov till stora skador på männens fertilitet och innebär även viss omedelbar risk för kvinnor, speciellt om eskalerad BEACOPP ges.
     
  • Lungtoxicitet
    Bleomycin kan ge svåra skador på lungorna. Riskfaktorer är höga kumulativa doser av bleomycin, G-CSF och ökad ålder. Första symtomen är torrhosta och andfåddhet. Datortomografi visar utbredda interstitiella förändringar i lungorna. Försiktighet med syrgastillförsel rekommenderas därför under behandlingen och upp till 5 år efter avslutad behandling. Narkosläkare ska informeras om genomgången behandling inför ev sövning. Man ska också undvika dykning med syrgastub under ca 5 år efter behandlingen.
     
  • Hjärttoxicitet
    Ökad risk för hjärtsvikt kan ses efter doxorubicin ('A' i kurerna). Biverkningarna kommer oftast långt efter behandlingen (> 10 år).
     
  • Neurotoxicitet
    Neurotoxicitet, framför allt i form av domningar i fingrar och fötter förekommer efter behandling med vinkristin och brentuximab vedotin och i mindre grad vinblastin. Detta kan leda till behov av dosreduktion, uteslutande av preparatet och/eller förlängt dosintervall.

Strålbehandling

Med modern behandling är risken för allvarliga strålinducerade skador mycket liten. De vanligaste riskerna är:
 

  • Hypotyreos
    Strålinducerad atrofi av tyreoidea med påföljande brist på ämnesomsättningshormon kan uppträda ett par år efter given behandling, ibland ännu senare.
     
  • Hjärt-kärlsjukdom
    Om hjärtat varit med i strålfältet finns viss risk för hjärtsjukdomar av olika slag.
     
  • Muskelatrofi
    Inom strålat område uppträder ibland muskelatrofi, vilket kan leda till värk. Vanligast är problem från hals/nacke.
     
  • Sekundär cancer
    Inom strålat område kan strålbehandling ge upphov till andra cancerformer flera decennier efter given behandling. Störst är risken för bröstcancer.


UPPFÖLJNING


Uppföljning efter avslutad behandling:
 

  • En månad efter avslutad behandling rekommenderas CT hals, thorax och buk för de patienter som inte nyligen genomgått en PET-CT.
     
  • Kliniska kontroller för återfall begränsas till de 2 första åren. Om strålbehandling givits mot hjärta och bröst ska patienten kontrolleras för seneffekter. Hur seneffektkontrollerna organiseras varierar mellan olika regioner.
     
  • Blodprover - SR är en bra markör på sjukdomsaktivitet, speciellt om SR var förhöjd vid diagnos. S-TSH ska följas årligen i 10 år hos de som fått strålbehandling mot halsen för att tidigt kunna åtgärda brist på ämnesomsättningshormon. NT-pro-BNP vart 3:e år om hjärtat fått minst 29,75 Gy.
     
  • Hjärtfunktion - Efter behandling med doxorubicin eller om hjärtat fått minst 29,75 Gy: vart 3:e år bedöms hjärtfunktionen: Anamnes, auskultation, blodtrycksmätning, kontroll av blodfetter och NT-pro-BNP. Vid misstanke på hjärtsvikt görs ekokardiografi. Liknande hjärtbedömning görs vid graviditet och elitidrott.
     
  • Rökavvänjning - Rökning är extra farligt för patienter som fått behandling för Hodgkins lymfom. Framför allt vad gäller risken för lungcancer och hjärt-kärlsjukdomar.
     
  • Mammografi alternativt ultraljud av brösten, bör utföras regelbundet med start 8-10 år efter given behandling på de kvinnor som haft bröstkörtel med i strålfältet. Magnetisk resonanstomografi (MRT) av brösten är ett värdefullt komplement till mammografi hos kvinnor (oftast yngre) med tätt bröstparenkym.
     
  • Rutinmässig radiologisk uppföljning med CT eller PET-CT har inte visat sig ge någon vinst, men görs givetvis på klinisk indikation.


Vid nytillkomna symtom under uppföljning för seneffekter:
 

  • Vid lungsymtom - lungröntgen och spirometri.
  • Vid kardiella symtom - ekokardiografi och arbetsprov.


PROGNOS
 

En stor majoritet av patienterna med Hodgkins lymfom botas. Den viktigaste prognostiska faktorn är ålder, där äldre patienter har sämre prognos.

Uppföljning av moderna studier har visat 5-årsöverlevnad efter primärbehandling på över 95 % hos yngre patienter med god prognos och 60-80 % hos de med sämre prognos. För äldre patienter är prognosen sämre, speciellt vid avancerat stadium av sjukdomen.


 

ICD-10

Nodulärt lymfocytdominerat Hodgkins lymfom C81.0
Hodgkins lymfom (klassiskt) med nodulär skleros C81.1
Hodgkins lymfom (klassiskt) med blandad cellularitet C81.2
Lymfocytfattigt (klassiskt) Hodgkins lymfom C81.3
Annan typ av (klassiskt) Hodgkins lymfom C81.7
Hodgkins lymfom, ospecificerat C81.9

 

Referenser

Lymfom - Nationellt vårdprogram för Hodgkins lymfom 2020 (Regionalt Cancercentrum Uppsala-Örebro). Länk

Nationella regimbiblioteket (lymfom). Länk

ESMO guidelines. Ann Oncol. Eichenauer et al 2018 ; 29: 19-29. Länk

Hodgkin lymphoma – A Comprehensive Overview. Engert, Younes (Editors), 2020.

Cheson et al. Recommendations for initial evaluation, staging, and response assessment of Hodgkin and non-Hodgkin lymphoma: The Lugano classification. J Clin Oncol 2014;32: 11 Aug. Länk

Ansell et al. PD-1 Blockade with Nivolumab in Relapsed or Refractory Hodgkin's Lymphoma. N Engl J Med 2015; 372:311-319. Länk

Chen et al. Phase II Study of the Efficacy and Safety of Pembrolizumab for Relapsed/Refractory Classic Hodgkin Lymphoma. JCO 2017 Jul 1;35(19):2125-2132. Länk

Engert et al. Reduced treatment intensity in patients with early-stage Hodgkin's lymphoma. N Engl J Med. 2010 Aug 12;363(7):640-52. Länk

Eich HT et al. Intensified chemotherapy and dose-reduced involved-field radiotherapy in patients with early unfavorable Hodgkin's lymphoma: final analysis of the German Hodgkin Study Group HD11 trial. J Clin Oncol. 2010 Sep 20;28(27):4199-206. Länk

Johnson P et al. Adapted Treatment Guided by Interim PET-CT Scan in Advanced Hodgkin's Lymphoma. N Engl J Med. 2016;374(25):2419-29. Länk

Borchmann et al. PET-guided treatment in advanced Hodgkins lymphoma (HD18). Lancet 2018; 2790-802. Länk

COPYRIGHT © INTERNETMEDICIN AB

Kommentera >>

Lämna ett svar

Tack för din kommentar!


Prenumerera på våra nyhetsbrev