Denna tjänst är ett beslutsstöd i den kliniska vardagen och endast avsedd för läkare och sjuksköterskor med förskrivningsrätt.

Klamydia, genital

FÖRFATTARE

Professor, överläkare Elisabet Nylander, Umeå Universitet och Hud- och STD-kliniken/Norrlands Universitetssjukhus, Umeå

GRANSKARE

Docent, överläkare Jens Boman, /Västerbottens läns landsting

UPPDATERAD

2019-12-18

SPECIALITET
INFORMATION
INNEHÅLL




BAKGRUND
 

Urogenital klamydiainfektion är den vanligaste bakteriella STI (Sexually Transmitted Infection) i Sverige och världen.

Sedan 1997 har klamydia ökat kraftigt, men ökningen har de senaste åren planat ut och var 32 000 fall om året (2018). I Sverige kan klamydia nu betraktas som ett folkhälsoproblem. Det är oklart ur länge man kan bära klamydia.

En nedgång i mitten av 2000-talet berodde på en mutation som inte upptäcktes med alla tillgängliga testmetoder. Majoriteten (cirka 80 %) av klamydiafallen i Sverige finns i åldersgruppen 15-29 år, varav drygt hälften är kvinnor. Det innebär att man ska vara frikostig med att erbjuda ”alla” i åldersgruppen klamydiatestning. Den största delen smittas med klamydia inom landet och oftast heterosexuellt. MSM (män som har sex med män) utgör knappt 8 % av alla smittade män och är en grupp som ökar.

Klamydia kan finnas extragenitalt, t ex i ögon, dessa personer bör alltid provtas också urogenitalt och handläggas i samråd med venereolog. Smitta kan också överföras i samband med förlossning.

Klamydiainfektionen ger oftast inga symtom och tillförlitliga diagnostiska metoder och smittspårning är viktiga ”redskap” för att hitta smittade personer. Klamydiainfektion klassificeras i den svenska Smittskyddslagen som en allmänfarlig sjukdom varför skriftlig anmälan och smittspårning är obligatoriska.


 

SYMTOM
 

Det vanligaste är att klamydia inte ger några symtom.

När symtom förekommer är miktionssveda och flytning vanligt. Om infektionen inte behandlas kan den leda till allvarliga hälsoproblem, speciellt hos kvinnor. Bland komplikationer efter klamydiainfektion ingår ofrivillig barnlöshet, utomkvedshavandeskap och kronisk buksmärta. Klamydia är den vanligaste orsaken till epididymit hos yngre män.


 

KLINISKA FYND
 

De kliniska fynden vid klamydiainfektion är oftast sparsamma. Flytning kan förekomma både hos kvinnor och män.


 

DIFFERENTIALDIAGNOSER
 

  • Mycoplasma genitaliuminfektion. Ger ungefär samma symtom som klamydia, men behandlas på annat sätt. Provtagning vid symtom och efter negativt klamydiaprov.
     
  • Gonorréinfektion. Anamnes viktig (t ex var sexuella kontakter finns), men anamnes och undersökningsfynd tillåter inte säker differentiering mellan gonorré och klamydiainfektion. För en tränad undersökare har direktmikroskopi av gonokocker i utstryk från uretra hög sensitivitet hos män. I många landsting får man nu svar även på gonorré vid klamydiaprovtagning.
     
  • Ospecifik uretrit/cervicit. Ospecifik uretrit hos män skall uppfattas som en STI. Diagnosen ställs när prover för klamydia, gonorré och mycoplasma genitalium är negativa och på grundval av fyndet av mer än fem vita blodkroppar per synfält i förstoring 1000x i metylenblåfärgat utstryk från uretra.
     
  • Hos kvinnor är symtomen flytning och sveda svårbedömda. Bakteriell vaginos är vanlig hos kvinnor i samband med annan genital infektion (t ex klamydia).



PROVTAGNING
 

Klamydia diagnostiseras med molekylärbiologisk teknik (NAAT).

Kvinnor: vaginalprov (ibland tillsammans med urinprov).

Män: urinprov.

Det är viktigt att den första portionen urin skickas för undersökning.

För att få ett tillförlitligt prov bör det gå minst en vecka efter smittexposition, tidigare vid symtom. Provtagningen kan variera något beroende på rutinerna vid det lokala laboratoriet. Hos patient som t ex haft sexuella kontakter i utlandet bör även andra prover erbjudas. Specificiteten är nästan 100 %.

Många laboratorier erbjuder kopplade undersökningar på samma prov t ex klamydia/gonorré.

För att veta om prov bör tas från extragenitala lokaler är sexualanamnes viktig. Vid misstanke om extragenital klamydia rekommenderas kontakt med STD-mottagning/venereolog.


 

BEHANDLING
 

Primär behandling vid klamydiainfektion är tetracyklinpreparat, t ex doxycyklin 2 tabl à 100 mg dag 1, därefter 100 mg dagligen dag 2-9.

Singeldos med 1 g Azitromycin skall helt undvikas p g a ökad risk för resistensutveckling hos M. genitalium.

Till gravida med klamydiainfektion ges Amoxicillin 500 mg x 3 i 7 dagar.

Patienten ska erhålla muntliga och skriftliga föreskrifter angående sexuella kontakter under behandlingstiden.

Patienter med klamydia smittspåras normalt minst 12 månader tillbaka. Smittspårningen sköts bäst centraliserat, av person med vana av sådant arbete.


 

UPPFÖLJNING
 

Kontrollprov rekommenderas inte. Kontroll med molekylärbiologisk teknik tidigare än 3-4 veckor efter behandlingen kan ge falskt positivt svar.

Viktigt vid handläggningen av klamydia är det epidemiologiska synsättet, d v s att inte bara hitta den smittade patienten utan också samtliga kontakter. Klamydia tillhör Smittskyddslagen och smittspårning är obligatorisk.

 

Alla som handlägger klamydiapatienter bör ta till sig ”Nationell handlingsplan för klamydiaprevention bland ungdomar och unga vuxna 2009 – 2014” som går att beställa eller ladda ner, se länk.

Behandlingsrekommendationer finns på Läkemedelverkets hemsida.


 

LÄNKAR
 

Bildarkiv på Dermis.net

Smittskyddsblad - Klamydia

Smittskyddsblad - Fler språk (klicka på knappen uppe till höger för byta)



ICD-10

Kontakt med och exponering för klamydia (urogenital) Z20.2B
Riktad hälsokontroll avseende urogenital klamydiainfektion Z11.3E
Klamydiainfektion i nedre delen av urin- och könsorganen A56.0
Klamydiacervicit A56.0A
Klamydiauretrit A56.0C
Klamydiainfektion i urin- och könsorganen, ospecificerad A56.2

 

Referenser

Carré H, Boman J, Österlund A, Gärdén B, Nylander E, Improved contact tracing for Chlamydia trachoma’s with experienced tracers, tracing for one year back in time and interviewing by phone in remote areas. Sex Transm Inf 84(3):239-242; 2008. Länk

Lanjouw E, Ouburg S, deVries HJ, Stary A, Radcliffe K, Unemo M. 2015 European guideline on the management of Chlamydia trachomatis infections. Int J STD AIDS 27 (5): 3333-348; 2016. Länk

Folkhälsomyndigheten Länk

Smittspårningshandboken, Smittspårning vid sexuellt överförbara infektioner. Socialstyrelsen. Länk
 

COPYRIGHT © INTERNETMEDICIN AB

Kommentera >>

Lämna ett svar

Tack för din kommentar!


Prenumerera på våra nyhetsbrev