Denna tjänst är ett beslutsstöd i den kliniska vardagen och endast avsedd för läkare och sjuksköterskor med förskrivningsrätt.
Vissa delar av vår nya webbplats är fortfarande under färdigställande och beräknas vara klart inom kort, vi ber om ert tålamod med eventuella störningar.
Vill du komma i kontakt med oss kan du maila till hej@internetmedicin.se.

Bakteriell vaginos

FÖRFATTARE

Professor Marie Bixo, CFOG/Norrlands universitetssjukhus

GRANSKARE

Docent, överläkare Pernilla Dahm Kähler, Kvinnosjukvården/Sahlgrenska Universitetssjukhuset

UPPDATERAD

2020-03-01

SPECIALITET
INFORMATION
INNEHÅLL

BAKGRUND


Bakteriell vaginos är den vanligaste orsaken till besvärande/illaluktande flytningar hos kvinnor i fertil ålder. Normalt är slidan koloniserad av laktobaciller som bibehåller ett lågt pH och därmed ett visst skydd mot infektioner. Vid bakteriell vaginos är laktobacillerna undanträngda av andra bakterier, ofta anaerober, som orsakar frisättning av illaluktande aminer. Ett förhöjt pH-värde bidrar till processen.

Bakteriell vaginos ökar risken för prematur förlossning och kan också bidra till intraabdominella infektioner i samband med vaginala kirurgiska ingrepp.


 

ORSAKER


De bakterier som förekommer i höga halter är bland annat:
 

  • Olika anaerober
  • Gardnerella vaginalis
  • Mykoplasma
  • Mobiluncus

Bakteriell vaginos betraktas inte som en sexuellt överförd sjukdom, men det är fortfarande oklart varför vissa kvinnor drabbas oftare än andra.


 

SYMTOM OCH KLINISKA FYND


Symtomen består av ökad flytning som avger en fiskliknande doft, särskilt efter samlag och menstruation, när pH ökar. Ibland även sveda i introitus. Bakteriell vaginos ger inte klåda men en samtidig candidainfektion är relativt vanligt.

Vid undersökning finner man grå-gul, ofta skummig, fluor. Slemhinnorna i vagina är inte inflammerade/rodnade.


 

DIFFERENTIALDIAGNOSER


  • Candidavaginit
  • Atrofisk kolpit
  • Ospecifik cervicit
  • Cervixcancer med illaluktande flytning


UTREDNING


Gynekologisk undersökning
Allmän odling från vaginalsekret har ingen plats i diagnostiken.

Diagnosen baseras på att minst tre av följande tecken finns:
 

  • Förekomst av clue cells i wet smear - i utstryket ses epitelceller med stora mängder bakterier på ytan.
     
  • Positivt kaliumhydroxidtest (sniff-test) - vid tillsats av KOH ökar pH och den karaktäristiska fiskdoften framträder.
     
  • Homogen, grå-gul, ofta skummig fluor.
     
  • pH > 4,5 i slidsekretet.

Ett normalt pH (< 4,5) utesluter i princip bakteriell vaginos. En test av pH kan med fördel göras till exempel inför spiralinsättning eller inducerad abort då det vid bakteriell vaginos finns en viss risk för uppåtstigande infektion.

 



BEHANDLING


Bakteriell vaginos behandlas i första hand lokalt med metronidazol (Zidoval) vaginalgel i fem dagar alternativt klindamycin (Dalacin) vagitorier i tre dagar. Dekvalinium (Donaxyl) är ett antiseptiskt preparat med likvärdig effekt och mindre risk för resistensutveckling. Doseringen är en vaginaltablett dagligen i 6 dagar. Samtliga vaginala preparat kan även ges till gravida om inte prematur vattenavgång föreligger.

Observera att det inte finns evidens för att surgörande vaginalgel eller tamponger preparerade med laktobaciller har någon effekt vid bakteriell vaginos.


 

UPPFÖLJNING


Recidivrisken är stor och det kan behövas flera behandlingsomgångar innan besvären går tillbaka (recept bör itereras). I vissa fall kan spiralanvändning öka risken för återkommande besvär.


 

ICD-10

Annan specificerad inflammation i vagina och vulva N76.8

 

Referenser


Gynekologi. P-O Janson, B-M Landgren red. Studentlitteratur AB, Lund, 2015, upplaga 2.

Läkemedelsboken, Apoteket AB. www.lakemedelsboken.se

Infpreg - databas för samlad kunskap kring infektioner och graviditet.

COPYRIGHT © INTERNETMEDICIN AB

Kommentera >>

Lämna ett svar

Tack för din kommentar!


Prenumerera på våra nyhetsbrev