Denna tjänst är ett beslutsstöd i den kliniska vardagen och endast avsedd för läkare och sjuksköterskor med förskrivningsrätt.

Bakteriell vaginos

FÖRFATTARE

Professor Marie Bixo, CFOG/Norrlands universitetssjukhus

GRANSKARE

Docent, överläkare Pernilla Dahm Kähler, Kvinnosjukvården/Sahlgrenska Universitetssjukhuset

UPPDATERAD

2021-01-20

SPECIALITET
INFORMATION
INNEHÅLL




BAKGRUND


Bakteriell vaginos är den vanligaste orsaken till illaluktande flytningar hos kvinnor i fertil ålder. Normalt är vagina koloniserad av laktobaciller som bibehåller ett lågt pH och därmed ett visst lokalt skydd mot infektioner. Vid bakteriell vaginos är laktobacillerna undanträngda av andra bakterier, ofta anaerober, som orsakar frisättning av illaluktande aminer. Ett förhöjt pH-värde bidrar till processen.

Bakteriell vaginos ökar risken för prematur förlossning och ökar risken för intraabdominella infektioner i samband med vaginala kirurgiska ingrepp och spiralinsättning.


 

ORSAKER
 

De bakterier som förekommer i höga halter är bland annat:
 

  • Olika anaerober
  • Gardnerella vaginalis
  • Mykoplasma
  • Mobiluncus

Bakteriell vaginos betraktas inte som en sexuellt överförd sjukdom, men det är fortfarande oklart varför vissa kvinnor drabbas oftare än andra.


 

SYMTOM OCH KLINISKA FYND
 

Symtomen består av ökad flytning som avger en fiskliknande doft, särskilt efter samlag och menstruation, när pH ökar. Sveda i introitus kan också förekomma. Bakteriell vaginos i sig ger inte klåda men en samtidig candidainfektion är relativt vanligt.

Vid undersökning finner man en grå-gul, ofta skummig, fluor. Slemhinnorna i vagina är inte inflammerade/rodnade.


 

DIFFERENTIALDIAGNOSER
 

UTREDNING
 

Gynekologisk undersökning
Allmän odling från vaginalsekret har ingen plats i diagnostiken.

Diagnosen baseras på att minst tre av följande tecken finns (Amsels kriterier):
 

  • Förekomst av clue cells i wet smear - i utstryket ses epitelceller med stora mängder bakterier på ytan.
     
  • Positivt kaliumhydroxidtest (sniff-test) - vid tillsats av KOH ökar pH och den karaktäristiska fiskdoften framträder.
     
  • Homogen, grå-gul, ofta skummig fluor.
     
  • pH > 4,5 i slidsekretet.

Ett normalt pH (< 4,5) utesluter i princip bakteriell vaginos. En test av pH kan med fördel göras till exempel inför spiralinsättning eller inducerad abort då det vid bakteriell vaginos finns en viss risk för uppåtstigande infektion.

 



BEHANDLING
 

Bakteriell vaginos behandlas i första hand lokalt med metronidazol (Zidoval) vaginalgel i fem dagar alternativt klindamycin (Dalacin) vagitorier i tre dagar. Dekvalinium (Donaxyl) är ett antiseptiskt preparat med likvärdig effekt och mindre risk för resistensutveckling. Doseringen är en vaginaltablett dagligen i sex dagar. Samtliga vaginala preparat kan även ges till gravida om inte prematur vattenavgång föreligger.

Observera att det inte finns evidens för att surgörande vaginalgel eller tamponger preparerade med laktobaciller har någon effekt vid bakteriell vaginos.


 

UPPFÖLJNING
 

Recidivrisken är stor och det kan behövas flera behandlingsomgångar innan besvären går tillbaka (recept bör itereras). I vissa fall kan spiralanvändning öka risken för återkommande besvär.


 

ICD-10

Annan specificerad inflammation i vagina och vulva N76.8

 

Referenser

Gynekologi. P-O Janson, B-M Landgren red. Studentlitteratur AB, Lund, 2015, upplaga 2.

Läkemedelsboken, Apoteket AB. www.lakemedelsboken.se

Infpreg - databas för samlad kunskap kring infektioner och graviditet. Länk

COPYRIGHT © INTERNETMEDICIN AB

Kommentera >>

Lämna ett svar

Tack för din kommentar!


Prenumerera på våra nyhetsbrev