Denna tjänst är ett beslutsstöd i den kliniska vardagen och endast avsedd för läkare och sjuksköterskor med förskrivningsrätt.

Palliativ vård – andnöd

FÖRFATTARE

Överläkare Johan Fridegren, Specialist i allmänmedicin och palliativ medicin, ASIH Stockholm södra/

GRANSKARE

Professor Roger Henriksson, Cancercentrum och Inst för strålningsvetenskaper/Norrlands Universitetssjukhus och Umeå Universitet

UPPDATERAD

2020-06-26

SPECIALITET
INFORMATION
INNEHÅLL

BAKGRUND


Andnöd är i palliativ vård ett ofta otillräckligt behandlat symtom. Andnöd ger inte sällan upphov till ångest och ökat lidande.

För mer information om palliativ vård, se följande översikter:
 

Palliativ vård - allmänt

Palliativ vård - nutrition

Palliativ vård - oro

Palliativ vård - smärtbehandling

Palliativ vård - gastrointestinala symtom

Palliativ vård - munvård

Palliativ vård - munvård



 

ORSAKER


Andnöd i palliativt skede kan ha många orsaker. Det kan bero på sjukdomen i sig, på komplikationer till sjukdomen eller på andra samtidiga sjukdomar.

Exempel på sjukdomar och tillstånd som kan orsaka andnöd:
 

  • Cancer i huvud-hals-området, bronkialcancer. Tumörer som trycker på bronkträdet kan ge upphov till andnöd, dock sällan lungcancer i perifer lungvävnad.
     
  • ALS och vissa andra neurologiska sjukdomar förorsakar andnöd i sent palliativt skede.
     
  • KOL-patienter har mer eller mindre ständig andnöd som förvärras i sent palliativt skede och vid exacerbationer.
     
  • Hjärtsvikts-patienter i NYHA grad III och IV.
     
  • Metastaser i mediastinum orsakar ofta andnöd p g a lokalt tryck på bronkträdet.
     
  • Pleuravätska p g a maligniteter eller hjärtsvikt har oftast andnöd som första symtom.
     
  • Ascites, oberoende av genes, förorsakar ofta andnöd när buken blir stor och lungorna komprimeras.
     
  • Lungemboli är vanligt vid maligniteter och ger ofta upphov till andnöd.
     
  • Anemi kan ha andfåddhet som första tecken.
     
  • Pneumoni är vanligt i terminala skeden och kan ge upphov till andnöd.
     
  • Andra sjukdomar som t ex astma kan förekomma samtidigt och bidra till andnöd.
     
  • Vid ångest är andnöd ett vanligt symtom.

Oavsett genes är andnöd ett plågsamt tillstånd som ger upphov till dålig livskvalitet och skall behandlas. Fråga aktivt och använd gärna VAS/NRS för skattning av symtomet.


 

BEHANDLING


Vid akut andnöd hos palliativa patienter bör man alltid överväga möjligheten till aktiv eller kurativ behandling. Man bör dock alltid ha patientens bästa för ögonen, i sent palliativt skede är inte alltid aktiva åtgärder det bästa. Patienten bör därför alltid vara välinformerad och få möjlighet att ta ställning till olika alternativ.

Icke-farmakologisk behandling med öppet fönster och handfläkt lindrar ofta andnöd mycket effektivt och ska övervägas tillsammans med läkemedelsbehandling.

Det går alltid att lindra andnöd med opioider oavsett genes. Syrgas har endast en liten eller ingen effekt på andfåddhet och lindrar enbart vid hypoxi. Syrgas ska därför undvikas om saturationen är acceptabel, d v s > 85-90 %.
 

  • Cancersjukdomar medför ökad risk för trombosbildning. I sent palliativt skede kan misstanke på lungemboli behandlas utan utredning med spiral-CT. Warfarin (Waran) bör undvikas p g a risk för tumörblödningar - ge därför enbart subkutan injektion med lågmolekylärt heparin.
     
  • Pleuravätska hos cancerpatienter bör om möjligt åtgärdas på lungklinik med pleurodes eller kvarliggande dränage (PleurX) på grund av recidivrisken. Upprepade pleuratappningar ger oftast upphov till fackbildning och omöjliggör pleurodes. Det är därför viktigt med tidig behandling.
     
  • Ascites kan med fördel behandlas i hemmet eller på mottagning med tappning via grov venflon eller pleuratappningsset. Detta är en synnerligen god palliativ åtgärd - patienten får omedelbar lindring. Det är sällan några problem att tappa stora mängder ascites, hypotension kan dock förekomma. Vid frekventa ascitestappningar bör man överväga kvarliggande dränage (PleurX) vilket kan ombesörjas av onkologisk, radiologisk eller kirurgisk klinik.
     
  • Anemi behandlas med blodtransfusion.
     
  • Pneumoni är ibland 'människans bästa vän' i sent palliativt skede och skall då inte behandlas. (Dvs om patienten är färdig med sitt liv vill de oftast inte ha någon förlängning av döendet). Om pneumonin orsakar andnöd bör man dock överväga antibiotika om patienten inte är döende.
     
  • Tryckande tumörstrukturer skall diskuteras med onkologen för att överväga möjlighet till strålbehandling eller annan antitumoral behandling. Diskutera med lungklinik om eventuell stent i bronkträdet.
     
  • Obstruktiv bronkit och hjärtsvikt ska behandlas på sedvanligt sätt även i palliativa skeden. Diuretika vid hjärtsvikt i sent palliativt skede kan med fördel administreras subkutant via pump dagtid.
     
  • Ångest behandlas i första hand med bensodiazepiner i peroral form, t ex oxazepam (Oxascand) 10 mg. Alprazolam (Xanor) finns i depotform (Xanor Depot) och kan med fördel ges för att kapa 'ångesttoppar' ffa tlll natten. Inj. Midazolam 1-5 mg s c alternativt i v används om patienten inte kan ta perorala läkemedel. Inj. Stesolid bör undvikas p g a den långa halveringstiden. Glöm dock inte bort att också samtala om orsaken till oron, ångest kan lindras av informationen och samtalet i sig.

Palliativa patienter med symtomgivande hypoxi bör behandlas med syrgas när saturationen är under 90 %.

Morfin, oftast i små doser, t ex T OxyContin 5 mg x 2, hjälper bra vid andnöd och är för KOL-patienten ibland det som gör att de orkar ett tag till. Svår andnöd kan kräva högre morfindoser och även samtidig sedation, förslagsvis med inj. midazolam (Dormicum) 1-2,5 mg s.c. eller i.v.

Akut andnöd bör behandlas med morfin parenteralt, t ex inj. Oxynorm 5–10 mg s.c. eller i.v. Upprepade doser kan krävas, liksom betydligt högre doser om patienten redan står på opiater i ansenlig mängd. Den farliga andningsdeprimerande effekten som är beskriven för morfin och som det ofta varnas för utgör inget praktiskt problem i palliativ vård. Den lilla andningsdeprimerande effekten är den som eftersträvas för att lindra andnöden. Givetvis bidrar även den sederande effekten.


 

ICD-10

Dyspné R06.0
Palliativ vård Z51.5

 

Referenser

Stephenson J, Gilbert J. The development of clinical guidelines on paracentesis for ascites related to malignancy. Palliative Medicine 2002;16:213-218. Länk

Doyle et al. Oxford Textbook of Palliative Medicine, Oxford University Press 2006.

Strang P, Beck-Friis. Palliativ medicin och vård, Liber 2012

Läkemedelsboken, Palliativ vård.

Axelsson. Palliativ medicin i praktiken, Studentlitteratur 2016
 

COPYRIGHT © INTERNETMEDICIN AB

Kommentera >>

Lämna ett svar

Tack för din kommentar!


Prenumerera på våra nyhetsbrev