Denna tjänst är ett beslutsstöd i den kliniska vardagen och endast avsedd för läkare och sjuksköterskor med förskrivningsrätt.
Vissa delar av vår nya webbplats är fortfarande under färdigställande och beräknas vara klart inom kort, vi ber om ert tålamod med eventuella störningar.
Vill du komma i kontakt med oss kan du maila till hej@internetmedicin.se.

Höftledsartros, coxartros

FÖRFATTARE

Överläkare Per Lindblom, Ortopedi/Södertälje sjukhus

Överläkare Anders Stålman, Capio Artro Clinic/Sophiahemmet

GRANSKARE

Professor Olle Svensson, Avdelningen för ortopedi/Norrlands universitetssjukhus

UPPDATERAD

2020-04-14

SPECIALITET
INFORMATION
INNEHÅLL

BAKGRUND
 

Artros i höftleden (coxartros) är en vanlig föekommande sjukdom med en prevalens som stiger med åldern från under 1 % 85 år. Kvinnor och män drabbas lika ofta och hos en cirka 10 % är sjukdomen bilateral. I analogi med hjärtsvikt har man kallat artros för ledsvikt.

Höftartros kan ge nedsatt ADL och svårt lidande, ffa vilovärk som man sällan ser vid ex knäartros.


 

ORSAKER
 

  • De patogenetiska mekanismerna bakom artros är okända. Möjligtvis finns en koppling till hereditet. En teori är att mikrotrauma förstör ledbroskets struktur och leder till ökat vatteninnehåll i brosket, vilket i sin tur gör det mindre motståndskraftigt mot belastning.
     
  • Höftledsartros är ofta primär/idiopatisk, d v s utan känd orsak. Den sekundära artrosen uppstår till följd av t ex trauma mot leden, anatomiska avvikelser som dysplasi samt inflammatoriska ledsjukdomar. Höftåkommor i barndomen som Perhes sjukdom och fysiolyser ökar risken. På senare tid har höftimpingement uppmärksammats, (se PM höftartroskopi).
     
  • Vissa yrken verkar medföra ökad risk för höftartros, bl a hos jordbruksarbetare har en högre incidens observerats.
     
  • I normalfallet utvecklas höftledsartrosen långsamt under decennier. Mer aggressiva former förekommer dock med snabbt progredierande sjukdom och invalidiserande symtom.


SYMTOM OCH KLINISKA FYND
 

Symtom
 

  • Symtomutvecklingen vid artros följer ofta ett speciellt mönster. Initialt uppkommer smärta endast vid belastning och fr a då igångsättningssmärta, t ex vid gående efter en stunds sittande eller vid de första stegen på morgonen. Efter hand uppkommer också vilovärk och nedsatt gångsträcka. I avancerade stadier är nattlig värk som leder till sömnstörningar ibland ett bekymmer. Smärtan och värken förläggs ofta in mot ljumsken med utstrålning till låret, ibland ned mot knät.
     
  • Efter hand tilltar stelhet och inskränkning av rörelseförmågan där inåtrotation och extension påverkas först.
     
  • Patienten kan ha noterat benlängdsskillnad som kan vara funktionell p g a kontraktur och strukturell beroende på ben- och broskförlust vid avancerad artros.

Kliniska fynd
 

  • Vid inspektion av patienten i undersökningsrummet kan man notera avklädningssvårigheter (inskränkt rörelseförmåga) och hälta.
     
  • Atrofi av lårmuskulaturen ses ofta och kan mätas som låromfång. Benlängdsskillnad kan bedömas via jämförelse av avståndet mellan spina iliaca anterior superior (SIAS) och spetsen av mediala malleolen, alternativt via uppskattning av höjdskillnad av crista iliaca hos stående patient. Det sistnämnda undersökningsmomentet bör dock användas med försiktighet eftersom en höftledskontraktur kan vilseleda. Rörelseomfånget jämförs mellan sidorna och ofta är fr a inåtrotations- och extensionsförmågan nedsatt med smärta vid provokation.
     
  • I höftundersökning ingår därför rygg och knä, liksom distalstatus.


DIFFERENTIALDIAGNOSER
 

  • Ryggsjukdomar och då fr a spinal stenos kan ge smärtutstrålning och svaghet runt höften liknande den vid artros, men oftast förläggs då smärtan på dorsalsidan av höft och lår. Någon gång kan också diskbråck ge smärtutstrålning in mot ljumsken.
     
  • Patienter med avvikande symtom och sjukdomsutveckling bör utredas för uteslutande av annan allvarlig behandlingsbar åkomma såsom infektioner och tumörer.



UTREDNING
 

  • Slätröntgen av bäcken och höft är förstahandsval. De klassiska radiologiska tecknen på artros är sänkt ledspringa, osteofytära pålagringar, ökad sklerosering av det subchondrala benet, samt cystbildning. Det finns dock en måttlig överensstämmelse mellan artrosgraden på röntgenbilden och patientens symtombild. Så kan exempelvis en patient med grav radiologisk artros ha lindriga besvär.
     
  • Isotopscintigrafi, datortomografi eller magnetresonanstomografi (MRI) är inte förstahandsval vid utredning av misstänkt höftledsartros men kan bli aktuella vid misstanke om t ex tumör/metastas, caputnekros m fl tillstånd förutom artros.
     
  • Inte heller laboratorieundersökningar är del av primär utredning vid höftledsartros men blir aktuella vid t ex misstanke om infektion eller generell inflammatorisk sjukdom.


Höftartros1.jpg

Fig 1. Grav bilateral artros

 

Höftartros2.jpg

Fig 2. Måttlig artros höger


 

BEHANDLING
 

Konservativ
 

  • I början av artrosförloppet räcker information om sjukdomsförloppet samt råd om anpassad aktivitet och träning av leden, gärna i samråd med fysioterapeut.
     
  • Enklare analgetika som paracetamol och NSAID (t ex Ibuprofen eller Naproxen) kan ordineras. Potentiellt beroendeframkallande smärtstillande läkemedel bör undvikas då sjukdomen har ett kroniskt förlopp.
     
  • Sjukgymnastik bidrar till att bibehålla rörlighet och muskelstyrka och därmed funktion. S k artrosskola innebär att patienten får en bra genomgång och instruktioner samt hjälp för att komma i gång med lämpliga regelbundna aktiviteter.
     
  • Vid utebliven effekt av konservativ behandling hos patient med symtomgivande röntgenverifierad artros som inskränker betydligt på patientens upplevda livskvalitet bör patienten remitteras till ortoped för bedömning och eventuell operativ åtgärd.

Visa behandlingsöversikt: Smärta, långvarig - hos äldre

 

Kirurgisk
 

  1. I Sverige utförs cirka 17 000 primära höftledsplastiker (Svenska Höftprotesregistret Årsrapport) årligen varav närmare 85 % var på indikationen artros. Annan orsak till behov av höftprotes kan vara höftfraktur. Tekniken är väletablerad och ett flertal studier har visat på mycket goda resultat. Såväl funktion och välbefinnande hos patienten återställs till nivåer nära de normala för åldern. Höftproteskirurgi har visat sig vara ett mycket kostnadseffektivt ingrepp.

    Höftledsplastik (höftprotes) innebär vanligen en ersättning av höftleden med en metallstam i femur (lårbenet) och en plastcup i acetabulum (bäckenet). Både cementerade och ocementerade tekniker finns och väljs utefter kirurgens preferenser med goda resultat för båda. I begränsad omfattning används andra materialkombinationer i protesleden som keram-mot-keram eller metall-mot-metall. Till komplikationer vid höftproteskirurgi hör infektion, tromboembolisk händelse (blodpropp), luxation och proteslossning. 10 årsöverlevnaden för de mest använda proteserna är idag ca 95 %. Således har uppemot 5 % av höftprotespatienterna genomgått revisionsoperation efter 10 år. Revisionsoperation ger överlag ett något sämre resultat än det primära ingreppet.
     
  2. Operationen kan göras i spinal anestesi (ryggmärgsbedömning) eller full narkos (sövning). Patienten kan i normalfallet återvända direkt till hemmet efter cirka 1-3 dagars sjukhusvistelse.
     
  3. Normalpatienten kan efter en höftprotesoperation leva ett aktivt liv med t ex promenader, lättare trädgårdsarbete, cykling och simning. Tyngre idrottsaktiviteter såsom löpning avrådes ifrån.
     
  4. Behandling hos yngre patienter kan i enstaka fall vara korrigerande osteotomier i bäcken och femur.

Höftartros3.jpg

Fig 3. Höftprotes vänster

 

Visa behandlingsöversikt: Knäledsartros, gonartros

 

ICD-10

Annan primär koxartros M16.1

 
Sjukskrivning

Länkar till försäkringsmedicinskt beslutsstöd från Socialstyrelsen:
M16 Höftledsartros

Referenser
 

Indikationer för behandling inom ortopedi. Nationellt Kompetenscentrum för Ortopedi (NKO)/2006. Länk

COPYRIGHT © INTERNETMEDICIN AB

Kommentera >>

Tack för din kommentar!


Prenumerera på våra nyhetsbrev