Denna tjänst är ett beslutsstöd i den kliniska vardagen och endast avsedd för läkare och sjuksköterskor med förskrivningsrätt.
Vissa delar av vår nya webbplats är fortfarande under färdigställande och beräknas vara klart inom kort, vi ber om ert tålamod med eventuella störningar.
Vill du komma i kontakt med oss kan du maila till hej@internetmedicin.se.

Hepatit C, barn, kronisk

FÖRFATTARE

Docent, överläkare Björn Fischler, Patientflöde barngastroenterologi, hepatologi och nutrition/Karolinska Universitetssjukhuset

GRANSKARE

Professor Anders Fasth, Avdelningen för pediatrik/Institutionen för kliniska vetenskaper/Sahlgrenska akademin

UPPDATERAD

2020-05-25

SPECIALITET
INNEHÅLL

BAKGRUND
 

Hepatit C virus (HCV)-infektion utgör ett globalt hälsoproblem. Världshälsoorganisationen WHO uppskattar att 71 miljoner är kronisk infekterade (2017). Förekomsten bland barn i Sverige är sannolikt låg, även om ett visst mörkertal kan finnas.

Under det senaste decenniet har, enligt statistik från Folkhälsomyndigheten, ett hundratal smittade i åldrarna 0–18 år anmälts årligen. Hälften av dem var yngre än 16 år. Med tanke på det förväntade antal som årligen smittas via mor-barnöverföring samt antalet barn som flyttar till Sverige från länder med högre prevalens av HCV-infektion, återspeglar denna siffra möjligen en viss underdiagnostik.


Etiologi

HCV är ett RNA-virus som framförallt smittar via blod-till-blod-kontakter. Den idag vanligaste smittvägen för barn är virusöverföring från modern under graviditet eller förlossning, där risken för smitta anges till 5 %. Därutöver förekommer fortfarande smittöverföring till barn med icke-testade blodprodukter inom sjukvården i delar av världen.


 

SYMTOM
 

Akut HCV infektion är extremt sällsynt i barnaåldern, men kan förväntas ge mer klassiska hepatitsymptom med gastrointestinala besvär och ikterus. Kronisk HCV-infektion (d v s förekomst av viruset i blodet i minst 6 månader) är så gott som alltid asymtomatisk.


 

DIFFERENTIALDIAGNOSER
 

Diagnosen ställs oftast efter testning av asymtomatiskt barn tillhörande riskgrupp, såsom barn till moder med känd infektion. Test för hepatit C rekommenderas alltid vid utredning av barn med oklar leverpåverkan, såsom transaminasstegring.


 

UTREDNING
 

Anamnes

Noggrann genomgång av möjliga smittvägar till och från patienten.


Status

Oftast inga avvikande fynd, men lever- och/eller mjältförstoring kan förekomma.


Labb
 

Antikroppsprov för hepatit C-virus (anti-HCV) är ett enkelt screeningprov. Positivt utfall skall föranleda blodprov för HCV RNA (PCR), där positivt utfall bekräftar pågående infektion med smittsamhet. Därefter tas prov för ASAT, ALAT, PK/INR, trombocyter, prov för hepatit B samt för genotyp av hepatit C (alternativt samt för genotypning av hepatit C).


Bilddiagnostik

Ultraljudsundersökning av levern kan i vissa fall vara aktuellt, framförallt om biokemiska tecken på avancerad leversjukdom. Så kallad elastografiundersökning kan hos vuxna ge en bra uppskattning av halten fibros (bindväv) i levern. Undersökningen är dock inte fullt validerad hos barn.


 

BEHANDLING
 

Behandlingen av kronisk HCV-infektion har revolutionerats de senaste 5 åren i och med tillkomsten av så kallade direktverkande antivirala preparat som möjliggör läkande behandling hos över 95 % av patienterna. Referensgruppen för antiviral terapi (RAV) rekommenderar sedan 2018 behandling av alla patienter med kronisk HCV-infektion. I nuläget (februari 2020) är följande kombinationer godkända för behandling av barn från 12 år och uppåt:
 

  • Genotyp 1 och 4: kombinationspreparat ledipasvir och sofosbuvir (Harvoni), 1 tablett dagligen i 12 veckor.
     
  • Genotyp 2 och 3: sofosbuvir, 1 tablett dagligen i kombination med ribavirin, 7,5 mg/kg 2 gånger dagligen.
     
  • För barn under 12 år rekommenderas exspektans. Med stor sannolikhet kommer kombinationer med doseringsanvisningar för yngre barn registreras under närmaste året.



REMISS
 

Svar på anti-HCV, HCV RNA samt biokemiska leverprover enligt ovan. Information om möjlig smittväg samt vilka smittskyddsåtgärder som redan utförts.


 

UPPFÖLJNING
 

Alla med kronisk HCV-infektion ska följas minst årligen med avseende på HCV RNA, biokemiska leverprover och smittskyddsåtgärder. Antiviral behandling skall övervägas till alla. Ställningstagande till antiviral behandling bör ske på eller i nära samråd med specialistenhet. Patienter som genomgått lyckad behandling behöver inte längre följas upp.


 

PROGNOS
 

  • Obehandlad infektion
    Nästan alltid asymtomatisk under barnaåren. Histologisk progress är långsam, men bland barn smittade tidigt i livet har några procent cirros redan i tonåren. I vuxen ålder finns tydlig risk för utveckling av kronisk leversjukdom, inklusive cirros och utveckling av hepatocellulär cancer.
     
  • Efter lyckad behandling till utläkning
    Prognosen är mycket god. Det enda undantaget är patienter som utvecklat levercirros redan före behandling, där det krävs regelbunden uppföljning med ultraljudsundersökningar för att påvisa eventuell utveckling av hepatocellulär cancer. Detta är en relativt vanlig situation på vuxensidan, men däremot mycket ovanlig inom pediatriken.


ICD-10

Kronisk hepatit C B18.2

 


Referenser
 

  1. World health organization: Eliminate hepatitis. Länk
     
  2. Infpreg – kunskapscentrum för infektioner under graviditet, hepatit C. Länk
     
  3. Referensgruppen för antiviral terapi (RAV). Behandling av kronisk hepatit C-infektion hos vuxna och barn – rekommendation 2018. Länk
     
  4. Indolfi G, Hierro L, Dezsofi A, Jahnel J, Debray D, Hadzic N, Czubowski P, Gupte G, Mozer-Glassberg Y, van der Woerd W, Smets F, Verkade HJ, Fischler B. Treatment of Chronic Hepatitis C Virus Infection in Children. A Position Paper by the Hepatology Committee of European Society of Paediatric Gastroenterology, Hepatology and Nutrition. J Pediatr Gastroenterol Nutr. 2018;66:505-15. Länk

COPYRIGHT © INTERNETMEDICIN AB

Kommentera >>

Lämna ett svar

Tack för din kommentar!


Prenumerera på våra nyhetsbrev