Denna tjänst är ett beslutsstöd i den kliniska vardagen och endast avsedd för läkare och sjuksköterskor med förskrivningsrätt.
Vissa delar av vår nya webbplats är fortfarande under färdigställande och beräknas vara klart inom kort, vi ber om ert tålamod med eventuella störningar.
Vill du komma i kontakt med oss kan du maila till hej@internetmedicin.se.

Diarré – utredning

FÖRFATTARE

Professor Greger Lindberg, PF Mag-tarmsjukdomar/Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge

GRANSKARE

Professor Lars Hagberg, Infektion/Göteborgs Universitet

UPPDATERAD

2020-04-05

SPECIALITET
INFORMATION
INNEHÅLL

BAKGRUND


Med diarré menas ett ökat antal avföringar per dygn (fler än 3 avföringar) och att avföringen har lös konsistens.

Diarré är en följd av obalans mellan sekretion och digestion i tunntarmen och motilitet och absorption i grovtarmen.

Diarré av tillfällig art kan orsakas av virus- och bakterieinfektioner samt bakterietoxiner.

Kronisk diarré (sedan mer än 4 veckor) bör alltid föranleda utredning.


Anamnes


Anamnesen är det viktigaste verktyget för att komma åt orsaken till diarré.

Durationen och svårighetsgraden (irriterande/oroande/invalidiserande) ger upplysning om behovet och omfattningen av utredning.

Kort anamnes och svåra besvär indikerar angelägen utredning.

  • Tidigare känd tarmsjukdom, diabetes eller thyreoideasjukdom
  • Epidemiologiska uppgifter (utlandsvistelse, andra insjuknade)
  • Tidigare bukoperationer eller strålbehandling (bakteriell överväxt)
  • Alkoholöverkonsumtion (störd motilitet, pankreasinsufficiens)
  • Läkemedel (NSAID, laxantia, antibiotika, protonpumpshämmare)
  • Aggraverande faktorer (speciella födoämnen, mjölk, fet mat)


SYMTOM
 

  • Lös avföring som flyter på vattnet och är svår att spola ner (malabsorption, maldigestion)
  • Nattliga diarréer (sekretorisk diarré)
  • Imperativa trängningar, blod- och slemtillblandning (inflammatorisk tarmsjukdom, tumör)
  • Viktnedgång, matleda (malignitet)
  • Feber (inflammatorisk tarmsjukdom, infektion)


GRUNDLÄGGANDE UTREDNING


En basal diarréutredning bör förutom anamnes omfatta rektoskopi och laboratorieprover:

  • B-Hb, B-Ery-MCV, B-LPK
  • S-Järn, S-Ferritin, S-B12, B-folat
  • B-SR, P-CRP, S-albumin
  • S-Na, S-K, S-kreatinin
  • B-glukos, S-TSH, S-T4
  • Anti-tTg IgA
  • F-Hb x 3


Några typiska blodkemiska mönster vid diarré

Bakomliggande orsakHbMCVJärnFerritinB12/FolatAlbuminCRP/SR
Malabsorption---(-)-(-)N
Inflammation-N-NN-+
Blödning----NNN

- = sänkt; (-) = normalt eller lätt sänkt; N = normalt; + = förhöjt

Vid misstanke om infektionsgenes bör dessutom avföringsprov tas vid 3 tillfällen för odling, bestämning av Clostridium difficile toxin samt för påvisande av cystor och maskägg. Parasitologisk diagnostik för de tre vanligaste parasiterna Giardia intestinalis, Enamoeba histolytica och Cryptosporidier görs numera med PCR.

Vid misstanke om celiaki kan transglutaminasantikroppar ge stöd för diagnosen.

Vid misstanke om laktosmalabsorption är genetisk analys av LCT-13910 C>T av värde. Personer med genotyperna TT och CT är laktostoleranta medan de med genotypen CC är laktosintoleranta. Laktosmalabsorption kan även vara sekundär till generell skada på tunntarmsluddet vid t.ex. celiaki.

Bestämning av F-kalprotektin, som är en markör för inflammatorisk aktivitet i tarmslemhinnan, kan användas för att identifiera patienter som bör undersökas med koloskopi. Värden 400 µg/g huvudsakligen ses vid inflammatorisk tarmsjukdom.


 

HANDLÄGGNING


Den grundläggande utredningen bör leda till att patientens diarré kan hänföras till endera av följande fem grupper med olika handläggning.

  • Infektion (ev samråd med infektionsspecialist)
     
  • Inflammation (samråd med eller remiss till gastroenterolog)
    - F-Kalprotektin
    - Ileo-koloskopi
    - MRT tunntarm
     
  • Malabsorption (samråd med eller remiss till gastroenterolog)
    - DNA-analys av LCT-13910 C>T (laktosmalabsorption)
    - F-Elastas (pankreasinsufficiens)
    - Laktulos-H2-utandningstest eller motsvarande (bakteriell överväxt)
    - SeHCAT, S-7-OH-kolestenon (gallsaltsdiarré)
     
  • Tumörmisstanke (samråd med gastroenterolog eller kirurg)
    - Koloskopi
    - Remiss till specialist vid misstanke om neuroendokrin tumör
     
  • Motilitetsrubbning (samråd med eller remiss till gastroenterolog)
    - Snabb tarmpassage kan ses vid hyperthyreos, efter ventrikelresektion, laxantiamissbruk men också vid t ex stress.
    - Diabetesneuropati
    - Enteral dysmotilitet



BEHANDLING
 

Den viktigaste principen för behandling av kronisk diarré är att i första hand rikta behandlingen mot den underliggande orsaken, i andra hand mot de patogenetiska mekanismerna och i tredje hand mot själva symtomet diarré.

Om specifik behandling och kostråd inte hjälper kan symtomatisk behandling ges med loperamid (Dimor, Loperamid, Imodium, Primodium).
Doseringen är individuell och varierar vanligen mellan 2-16 mg per dygn.

 

ICD-10

Funktionell diarré K59.1
Förändrade avföringsvanor R19.4

 
Sjukskrivning

Länkar till försäkringsmedicinskt beslutsstöd från Socialstyrelsen:
K59 Andra funktionsrubbningar i tarmen
R19 Andra symtom och sjukdomstecken från matsmältningsorganen och buken


Referenser

AGA Technical Review on the evaluation and management of chronic diarrhea. Gastroenterology 1999; 116: 1464-86.

COPYRIGHT © INTERNETMEDICIN AB

Kommentera >>

Lämna ett svar

Tack för din kommentar!


Prenumerera på våra nyhetsbrev