Denna tjänst är ett beslutsstöd i den kliniska vardagen och endast avsedd för läkare och sjuksköterskor med förskrivningsrätt.

Analabscess

FÖRFATTARE

Professor, överläkare Wilhelm Graf, Kirurgiska kliniken/Akademiska sjukhuset

Docent Thomas Ihre, Kirurgi/Stockholm

GRANSKARE

Professor Joar Svanvik, Kirurgiska kliniken/Universitetssjukhuset i Linköping

UPPDATERAD

2022-02-14

SPECIALITET
INFORMATION
INNEHÅLL

BAKGRUND

 

Med analabscess menas en infektion invid eller i anslutning till analöppningen som lett till smältning av vävnad med pus.

Incidensen är 16-20/100 000 invånare och år, och ca 60 % är män, medianålder för insjuknande är 40 år.

 

Etiologi
 

De flesta analabscesser bildas genom infektion/inflammation i analkörtlarna som ligger i botten av Cryptae Morgagni i Linea pectinata.

Körtlarnas utförsgång penetrerar den interna sfinktern och när någon av dem blir avstängd uppstår till följd av retention av sekret och bakterier en abscess som penetrerar sfinktern och när det ischiorektala eller perianala fettet.

Analabscesser delas in i perianala, ischiorektala och submukösa, som ligger nedanför och pelvirektala som ligger ovanför musculus levator ani.
 

Analabscess1.gif

Ibland finns en annan etiologisk förklaring, t ex en analfissur eller obstetrisk skada. De submukösa abscesserna sitter innanför analöppningen och under levatormuskulaturen och kan vara delsymtom vid ulcerös kolit, proktit eller Morbus Crohn.

Pelvirektala abscesser utgår från bäckenorganen och ligger ovanför levatoranimuskulaturen, men kan bryta igenom denna och sänka sig ned mot analregionen. Divertikelperforation eller infektioner från bäckenorganen är möjliga orsaker.

 

 

SYMTOM

 

  • Smärta - dov, kontinuerlig, molande som successivt tilltar
  • Ömhet - lokal, men uttalad
  • Feber - initialt låg, men kan stiga till 40 grader
  • I vissa fall kan tillståndet progrediera med allmänpåverkan och utbredd perianal vävnadsnekros

 

 

 

UTREDNING

 

  • Anamnes - vanligen kort, högst ett till två dygn. Tarmsjukdomar skall efterfrågas, men vanligen finns inget samband.
     
  • Inspektion - utfyllnad med assymmetri, vanligen flegmone och rodnad av huden, som är temperaturökad. Kan vara mindre tydlig vid ischiorektala abscesser och finns vanligen inte vid submukös abscess. Om abscessen tömmer sig ses purulent flytning.
     
  • Palpation - värmeökad, ömmande utfyllnad perianalt. Vid submukösa abscesser finns fynden innanför analöppningen.

  • Analt ultraljud, MR eller DT kan användas vid oklar klinisk bild. 

Analabscess2.jpg

Perianal abscess med rodnad, svullnad och flegmone.

 

 

DIFFERENTIALDIAGNOSER

 

  • Hidroadenitis suppurativa - infektion utgående från svettkörtlarna invid analöppningen. Ger rodnad och indurerad hud, ofta med flera små abscesser inom ett decimeterstort område. Har aldrig någon fistelgång in mot analöppningen. Kräver oftast excision av det afficierade hudpartiet.

  • Infekterad bartolinicysta, sitter mot labia major hos kvinnor. 
     
  • Furunkulos - infektion i en eller flera hårfolliklar, kan leda till små abscesser. Vanligen engageras endast subcutis.
     
  • Pilonidalcysta - Infektionen är då lokaliserad till crena ani. Se behandlingsöversikt: Pilonidalsinus, pilonidalcysta.

 

 

 

BEHANDLING

 

  • När diagnosen ställts ska patienten opereras med incision och dränage.
     
  • Det är fel att vänta på att abscessen skall "mogna"!
    En abscess som orsakar symtom är "mogen". Däremot kan det dröja innan man ser hudrodnad eller värmeökning. Smärtan/ömheten kommer tidigare.
     
  • Full narkos är oftast nödvändig. Lokalanestesi eller frysning med etylklorid bör undvikas! (Ger inte fullgod smärtlindring).
     
  • Excision - "unroofing" av en ordentlig hud- och vävnadsbit kan användas. Alternativt läggs ett snitt parallellt med sfinktern. Undvik incision in mot anus. Pus skall tömmas ut. Den purulenta smältningen kan ligga djupt under huden – ända upp till 8–10 cm beroende på hudfettets tjocklek.
     
  • Palpera i abscesshålan och verifiera att alla delar är tömda.
     
  • Vid djupt liggande abscesser kan ett dränage läggas som avlägsnas efter 1-2 dygn.
     
  • Febern normaliseras inom ett dygn vid adekvat dränage.
     
  • Uppföljning - såret lämnas öppet. Fortsatt sårvård med handdusch ett par gånger dagligen. Lämpligt förband för att förhindra nedsmutsning av kläderna. Läkningen tar 3-4 veckor och patienten kan ha besvär med att sitta de första dagarna. Sjukskrivning behövs ofta inte, men det kan beroende på arbete vara lämpligt med upp till ca 14 dagar. Återbesök är inte nödvändigt men patienten bör informeras om att en fistel kan uppstå i 20-40 % efter inciderad analabscess och att i så fall söka igen. Vid recidiverande abscesser bör bedömning ske av kolorektalkirurg. 
     
  • Antibiotika - behövs i normalfallet inte vare sig före eller efter operationen. Aantibiotika är bara indicerat i speciella situationer, t ex immunsuppression, misstänkt bakteriemi med sepsis och progredierande flegmone. Bakterieodling kan tas vid misstanke om specifik infektion eller recidiv. Att behandla abscesser, oavsett var de sitter med enbart antibiotika är ett konstfel!

 

 

ICD-10

Analabscess K61.0

 

 

Referenser

Sahnan K et al. Perianal abscess. International Journal of Colorectal Disease volume 31, pages669–673(2016) BMJ . 2017 Feb 21;356:j475. Länk

COPYRIGHT © INTERNETMEDICIN AB

E-posta synpunkter till författaren info@internetmedicin.se

Prenumerera på våra nyhetsbrev