Denna tjänst är ett beslutsstöd i den kliniska vardagen och endast avsedd för läkare och sjuksköterskor med förskrivningsrätt.
Vissa delar av vår nya webbplats är fortfarande under färdigställande och beräknas vara klart inom kort, vi ber om ert tålamod med eventuella störningar.
Vill du komma i kontakt med oss kan du maila till hej@internetmedicin.se.

Hyperkalemi

FÖRFATTARE

Överläkare Dimitrios Chantzichristos, Sektionen för endokrinologi/Sahlgrenska universitetssjukhuset

GRANSKARE

Docent Bengt R. Widgren, Predicare AB/Göteborg

UPPDATERAD

2020-06-14

SPECIALITET
INFORMATION

Patientbroschyr Klicka här för att visa
INNEHÅLL


BAKGRUND
 

Hyperkalemi (S-kalium > 5,6 mmol/l) är ofta ett tecken på annat underliggande tillstånd som kräver snar specifik diagnostik och behandling. Patienter med njursvikt löper större risk att utveckla hyperkalemi. Det är dessutom vanligt att hyperkalemi är en bieffekt av läkemedelsbehandling, ofta i kombination med andra ogynnsamma omständigheter såsom minskad extracellulär volym (dehydrering).

Kalium är viktig för nerv- och muskel-systemets normala funktion. Vid bedömning av hyperkalemi bör det has i åtanke att 98 % av kroppens kalium finns intracellulärt. Behandling av hyperkalemi är initialt ospecifik och symtomatisk men bör sedan rikta sig mot underliggande orsak. Obehandlad hyperkalemi kan vara dödlig.


 

ORSAKER
 

I regleringen av de normala kaliumnivåerna i kroppen ingår kaliumintag/-utsläpp av celler och kaliumutsöndring i urin. Insulin och aldosteron har en viktig roll i kaliumintag i celler och i kaliumutsöndring via urin, respektive. Den absolut vanligaste orsaken till hyperkalemi är läkemedel. Hos sjukhusvårdade patienter är det inte ovanligt att det rör sig om en kombination av flera olika faktorer där dehydrering (minskad extracellulär volym) är starkt bidragande.
 

  • Falsk-/Pseudo-hyperkalemi (ökat kaliumutsläpp från celler i samband med provtagning)
    - Vid stas, från röda blodkroppar och muskelceller
    - Vid uttalad trombocytos p g a blodproppsbildning
    - Vid uttalad leukocytos (leukemi) p g a ömtåliga leukocyter
    - Vid hereditär pseudohyperkalemi p g a morfologiska avvikelser i röda blodkroppar.
     
  • Ökat kaliumutsläpp från vävnadsceller
    - Vid uttalad katabolism, t ex muskelnekros
    - Metabolisk acidos
    - Diabetisk ketoacidos via insulinbrist, hyperglykemi och dehydrering (samma mekanismer bidrar till hyperkalemi vid somatostatinbehandling och fasta)
    - Läkemedel: Icke-selektiva beta-blockerare (propranolol), digitalis-intoxikation
    - Hyperkalemisk periodisk paralys (sällsynt autosomal dominant sjukdomstillstånd var redan i barndomen exponering till kyla, träning, fasta, eller intag av låga kaliumnivåer leder till övergående muskelsvaghet, till och med paralys)
     
  • Minskad renal utsöndring av kalium
    - Akut eller kronisk njurinsufficiens
    - Läkemedel: kaliumsparande diuretika, vilket inkluderar aldosteronantagonister (spironolakton, eplerenon), amilorid, ACE-hämmare, NSAID, trimetoprim, ciklosporin, takrolimus och heparin
    - Tillstånd med minskad vävnadsperfusion/blodtillförsel: gastrointestinala eller renala förluster, hjärtsvikt och levercirros
    - Binjurebarkssvikt: Addisons sjukdom eller isolerad aldosteronbrist
    - Hyporeninemisk hypoaldosteronism
    - Pseudohypoaldosteronism typ 1 och 2 (sällsynta ärftliga sjukdomstillstånd)


SYMTOM OCH KLINISKA FYND
 

  • Neuromuskulära symtom
    - Muskulär svaghet som börjar från nedre extremiteter och vandrar uppåt mot bålen och övre extremiteter
    - Bortfall av senreflexer
    - Förlamning
    - Oro och konfusion kan förekomma
     
  • EKG-förändringar och arytmi
    Initialt förekommer ökad amplitud av T-vågor och kortare Q-T-intervall. Senare förekommer förlängda P-R-intervall och QRS-komplex med ökad risk för så kallad ”sine wave pattern” (när QRS-komplex och T-våg överträffar varandra/slås ihop), ventrikulär takykardi och asystoli. Vid svår hyperkalemi kan små EKG-förändringar snabbt progrediera till allvarliga arytmier (bl a sinuspaus, ventrikulär bradykardi, ventrikelflimmer och asystoli).

    Det är viktigt att veta att det finns dålig korrelation mellan progress och allvarlighetsgrad av EKG-förändringarna och S-kaliumnivåerna.
     
  • Relaterade till bakomliggande orsaken
    T ex polyuri och polydipsi vid dåligt reglerad diabetes


UTREDNING
 

Utredningen syftar till att hitta underliggande tillstånd/sjukdom samt att utesluta falsk hyperkalemi. Vid S-kalium > 7 mmol/l och/eller förekomst av EKG-förändringar bör akut behandling ges under hjärtrytmövervakning samtidigt som utredning görs.
 

  • Vid opåverkad patient utan EKG-förändringar utesluts falskt förhöjda värden genom samtidig mätning av serum- och plasma-kalium och/eller omtagning av venprov utan stas.
     
  • Läkemedelsgenomgång.
     
  • Kontroll av plasma-glukos för att utesluta diabetisk ketoacidos.
     
  • Kontroll av njurfunktion (S-kreatinin, urea), värdering av urinproduktion (anamnes och mätning) samt bestämning av S-Na och S-Ca.
     
  • Kontrollera blodgas (pH och bikarbonat/base excess).
     
  • Annan riktad provtagning beroende av klinisk status (t ex P-glukos, Hb, LPK, TPK, CK, LD, serum-kortisol).
     
  • Blodtryck och annan klinisk skattning av hydreringsgrad (slemhinnor, hudturgor o s v).




FÖRSLAG TILL BEHANDLING
 

Hyperkalemi är ett potentiellt livshotande tillstånd, och handläggning efter konstaterad hyperkalemi bör ske enligt strukturerat omhändertagande enligt ABCDE eller RETTS-algoritmen, både på akutmottagning, vårdavdelning eller IVA.

Akut behandling ges vid S-kalium > 7 mmol/l och/eller förekomst av EKG-förändringar eller vid lägre S-kalium nivåer när det föreligger pågående katabolism, gastrointestinal blödning eller acidos. Behandlingen syftar till att minska hjärttoxiska effekter av kalium samt att transportera kalium från det extracellulära rummet till det intracellulära. Mer långsiktig strategi är att minska det gastrointestinala upptaget av kalium samt att öka urinutsöndringen av kalium.

Vid svår njurinsufficiens med samtidig oligo- eller anuri gäller i princip samma behandling men akut dialys bör övervägas. Vid insulininfusion och bikarbonattillförsel vid acidos kan serumkaliumnivåerna sjunka snabbt, speciellt om totalmängden kalium i kroppen är normal eller minskad vilket ofta är fallet vid diabetisk ketoacidos (se behandlingsöversikt ketoacidos, diabetes). Monitorering av S-kalium bör därför genomföras minst 2 ggr/timme under sådan behandling.
 

  • I.v. Ca2+ (10 ml av licenspreparat Calciumglukonat 10 % under 3 minuter). Effekt på EKG-förändringar och/eller arytmi bör ses efter några minuter och vara i 30–60 minuter.
     
  • Vid tecken/misstanke på hypovolemi säkerställ infusion av isoton Natriumkloridlösning (0,9 mg/ml).
     
  • Insulininfusion med adekvat mängd glukos för att förhindra hypoglykemi (t e x 20 IE snabbverkande insulin i 1000 ml 5 % glukoslösning med infusionshastighet på mellan 100–200 ml i timmen). Insulin skiftar kalium intracellulärt.
     
  • Bikarbonatinfusion vid förekomst av acidos. Natriumbikarbonat Fresenius Kabi 50 mg/ml eller 60 mmol/100 ml i en dos uppskattad enligt formeln:

    Minskning i standard HCO3- (mmol/L) * 0,3 * vikt i kg = deficit i mmol

    Halva uppskattade deficit ges med omkontroll av syra-basstatus därefter.
     
  • Inhalation salbutamol (Ventoline) 5 mg/ml, 1-2 ml via nebulisator under EKG-övervakning när man vill begränsa vätsketillförseln till dialyspatienter.
     
  • Loop-diuretika (furosemid) som ökar kaliumutsöndringen från njurarna. Överväg samtidig infusion av isoton NaCl-lösning för att förhindra hypovolemi.
     
  • Mediciner som minskar kroppens kaliumöverskott i gastroentestinalkanalen:
    1) Resin administrerad oralt eller rektalt. Sedvanlig oral dos av Resonium är 15 g x 3–4 dagligen som även kan administreras i ventrikelsond. Likvärdig dos kan ges rektalt.
    2) Icke-absorberade pulver med mikroporstruktur eller polymer som fångar upp kalium. Lokelma i en startdos på 10 mg x 3 i 1-2 dygn (effekt inom en timme) eller Veltassa i en startdos på 8,4 g per dygn (effekt inom 4-7 timmar) bör ges oralt till patienter där Resonium är inte är lämpligt.

Behandling med insulin och diuretika kan avbrytas när serumkaliumkoncentrationen är normal, medan resinbehandlingen rekommenderas avbrytas vid S-kalium på 5 mmol/l. Underliggande orsak bör behandlas och eventuellt bidragande läkemedel bör avslutas.EKG-övervakning är nödvändig vid akut behandling av hyperkalemi.


 

ICD-10

Hyperkalemi E87.5

 

Referenser
 

Harold Friedman H. Problem-Oriented Medical Diagnosis. 1996 A Little Brown Spiral Manual. Boston

Halperin ML, Kamel KS. Potassium. Lancet 1998;352:135-140

Mount DB, Zandi-Nejad K. Disorders of potassium balance. 2011 The kidney. Philadelphia

Akut internmedicin

COPYRIGHT © INTERNETMEDICIN AB

Kommentera >>

Lämna ett svar

Tack för din kommentar!


Prenumerera på våra nyhetsbrev