Denna tjänst är ett beslutsstöd i den kliniska vardagen och endast avsedd för läkare och sjuksköterskor med förskrivningsrätt.
Vissa delar av vår nya webbplats är fortfarande under färdigställande och beräknas vara klart inom kort, vi ber om ert tålamod med eventuella störningar.
Vill du komma i kontakt med oss kan du maila till hej@internetmedicin.se.

Doping (hormondoping)

FÖRFATTARE

Docent Thord Rosén, Endokrinkliniken/SU/Sahlgrenska Universitetssjukhuset

GRANSKARE

Docent Bengt Göran Hansson, Medicinkliniken/Hallands sjukhus, Halmstad

UPPDATERAD

2020-05-26

SPECIALITET
INFORMATION
INNEHÅLL




BAKGRUND
 

Doping innebär inom idrotten generellt ett onaturligt sätt för en idrottsman/idrottskvinna att höja sin prestationsförmåga. Idrotten definierar dopning enligt en egen lista innefattande förbjudna substanser, metoder och manipulationer. Termen dopning innefattar situationer utanför elitidrotten, såsom gymvärlden.

Med hormondopning menas främst dopning med anabola, androgena steroider (AAS), tillväxthormon (GH), erytropoietin (EPO) samt insulin.

Hormondoping är idag inte enbart ett idrottsproblem, utan även ett växande samhällsproblem, då missbruket, särskilt av AAS är utbrett bland vanliga ungdomar på gymmen, inte sällan kombinerat med annat missbruk.

Gamla beräkningar från Dopingjouren i Huddinge uppskattade antalet hormonmissbrukare i Sverige till 60 000-100 000; nya beräkningar pekar mot drygt 30 000. I CANs (Centralförbundet för alkohol-och narkotikaupplysning) årliga nationella drogvaneundersökning bland skolungdom i årskurs 9 och gymnasiets år 2 svarar normalt ca 1–2 % av pojkarna och 0–1 % av flickorna att de prövat anabola steroider någon gång.

På gymmen dominerar AAS-dopningen. Några få använder tillväxthormon och troligen ännu färre insulin. EPO-doping hör i princip enbart till elitidrotten.

Antalet beslag via tull och polis har ökat flerfaldigt sista 10-15 åren, varvid huvuddelen insmugglas från forna öststaterna, Sydeuropa och Asien. Endast 5-10 % av alla dopingmedel beräknas gå till aktiva idrottare. Sedan april 1999 är innehav, bruk och försäljning av dopningsmedel straffbelagt i Sverige.


 

AAS-DOPNING
 

Normalt bildar män 7 mg testosteron/dag och kvinnor 0,7 mg/dag.
AAS är syntetiska derivat av testosteron, där man eftersträvar en stark anabol och en svagare androgen effekt.

Det finns i princip tre grupper av AAS-användare:
 

  • Atleterna (toppidrottsmän, tar AAS för att öka prestationen)
  • Esteterna (på gymmen, vill se starka och vackra ut)
  • Strategiska användare – slagskämparna (i kriminella kretsar: för att öka modet och aggressiviteten).

AAS intas antingen peroralt eller parenteralt. I svenska FASS är numera nandrolon (Deca Durabol) avregistrerat som AAS-medel.

 

Effekter

AAS stimulerar muskeltillväxt via muskelhypertrofi och ökar därmed utöver den effekt som fås via träning. AAS ger vidare ökning av antalet cellkärnor per muskelfiber, där ökningen tycks kvarstå flera år efter avslutat AAS-bruk. Effekten är mer uttalad i trapeziusmuskeln jämfört lårmuskeln.

Genom minskat vilobehov från träning gör AAS det möjligt att öka träningsdosen. Sannolikt föreligger även en anti-katabol effekt via bindning till kortisolreceptorn samt effekt via estrogenreceptorn.


Somatiska bieffekter

De kortsiktiga bieffekterna av AAS-dopning är väl kartlagda, men ännu ej fullständigt de långsiktiga.
Kortsiktiga somatiska bieffekter innefattar:
 

  • Hormonella
    • Testisatrofi/Nedsatt endogen spermieproduktion / infertilitet
    • Nedsatt tyreoideafunktion
    • Ökade estrogennivåer (aromatisering)
    • Förkortad kroppslängd p g a prematur slutning av tillväxtzoner i skelett

  • Hjärta-kärl
    • Försämrat lipidstatus - ökad risk ateroskleros
    • Vänsterkammarhypertrofi och nedsatt hjärtfunktion (ssk diastolisk)
    • Ökad trombosrisk
    • Mild men övergående blodtrycksstegring
    • Ökad risk livshotande arytmi

  • Hematologi
    • Polyglobuli, sekundärt till stimulering av erytroposen, med EVF-värden > 55 %. Kan kräva akut venesctio.

  • Lever
    • Påverkat leverstatus (särskilt transaminaser)
    • Kolestas-ikterus
    • Hepatitrisk (p g a sprutor)
    • Ökad risk specifika tumörer (leverpleiocytos)

  • Gynekomasti
  • Akne
  • Oljigt hår-ansikte
  • Håravfall
  • Hudbristningar (särskilt axillärt)
  • Muskel-senrupturer
  • Maskulinisering hos kvinnor
    • Permanent mörk röst
    • Ökad behåring
    • Permanent klitorisförstoring
    • Mensstörning
    • Infertilitet/virilisering av foster

Psykiatriska bieffekter
 

Hos AAS-missbrukare noteras psykiatriska besvär hos cirka 25 %. Ej sällan förekommer s k dysmorfofobi, d v s en vanföreställning om egna kroppens utseende.

Nedanstående psykiatriska bieffekter är beskrivna:

  • Affektlabilitet
  • Aggressivitet
  • Depression
  • Grandiositet/Maniforma tillstånd
  • Panikångest
  • Paranoia
  • Psykosgenombrott
  • Sömnstörningar
  • AAS-beroende

Ett beteendekontinuum med tre faser noteras:

Fas I: Ökad energi, självförtroende, irritabilitet, fientlighet

Fas II: Impulskontrollförlust, affektlabilitet, paranoia, aggressivitet

Fas III: Efter avslutad kur apati, depression, ångest, affektlabilitet,
     koncentrationssvårigheter

 

Biverkningar på lång sikt

Dåligt kända, p g a få långsiktiga studier. Sannolikt föreligger dock skadliga långtidseffekter på hjärtkärlsystemet, levern, testes med risk sterilitet samt ökad risk för psykosociala-psykiatriska problem.

En finsk studie på ett begränsat antal tyngdlyftare med misstänkt AAS-missbruk har påvisat en cirka 4 ggr ökad mortalitet jämfört med kontroller vid en 12-årsuppföljning. Suicid och hjärtinfarkt var de vanligaste dödsorsakerna. En studie från Sahlgrenska påvisar ökad dödlighet, inkluderande ökad suicidrisk, under och åren efter avslutad karriär hos elitidrottare inom kraftsporter, där tidigare AAS-bruk misstänkts. Det samtidiga drogmissbruk som är vanligt bland AAS-brukare på gymmen, tycks även negativt påverka prognosen för denna patientgrupp.


När misstänka AAS-missbruk?
 

  • Extrem muskulär fysionomi
  • Massiv viktuppgång under kort tid
  • Gynekomasti
  • Nytillkommen svår akne
  • Testisatrofi
  • Nedsatt sexfunktion-infertilitet
  • Prematurt håravfall
  • Sen-muskelbristningar
  • Nytillkomna psykiska besvär med aggression, depression, oro-panikångest


GH-DOPNING
 

GH-dopning förekommer mest inom elitidrotten i grenar som premierar styrka och explosivitet. Ej sällan bland kvinnor, som vill undvika AAS-biverkningar.

GH-dopning föreligger, men kontinuerligt GH-missbruk är ej vanligt på gymmen p g a högt pris och rädsla för akromegali-biverkningar.


Effekter

Användarna förväntar sig anabola effekter med ökad muskelvolym-muskelstyrka, fettförbränning samt kortare viloperioder mellan träningspassen. Preparaten tas i 6-10 veckors-kurer i dosen 3-10 mg/dag, 3-4 ggr/vecka eller 1-2 mg/dag tillsammans med AAS-medel.

Numera användes rekombinant GH, och bruk av kadaver-GH tros vara försumbart.

Inga studier har påvisat positiva effekter av GH på muskelstyrka-muskelvolym; möjligen kan positiv anabol effekt uppnås om samtidig eller just avslutad AAS-dopning, och vid extremt höga GH-doser. Dock tycks GH stimulera kollagensyntesen, vilket teoretiskt skulle kunna förkorta läkningstiden vid AAS-inducerade muskel-/senrupturer.

 

Bieffekter
 

  • Troligen risk för akromegalibild
  • Diabetes mellitus
  • Hjärt-kärlsjukdomar
  • Hepatit-HIV (orena sprutor)
  • Creutzfeldt-Jakobs sjukdom (om kadaver-GH)
  • Långtidseffekter okända


INSULINDOPNING
 

Missbrukets utbredning oklart, men det förekommer både inom elitidrotten och på gymmen, dock med litet olika utformning.

Elitidrottare: Använder kontrollerad, övervakad hyperinsulinemisk clamp-teknik.
Gymmen: Höga doser Actrapid (20-50 E) tillsammans med extrem kolhydratdiet


Effekter

Teorin bakom insulindopningen är att man med höga insulindoser och samtidig hög kolhydrattillförsel stimulerar glukosinflödet till cellerna, med stimulering av glykogenbildning i skelettmuskler inför tävling samt vid återhämtning efter svår fysisk ansträngning. Insulin hämmar även proteinnedbrytningen.


Bieffekter
 

  • Hypoglykemi (risk letal)


EPO-DOPNING
 

Erytropoietin (EPO) är ett glykoprotein som bildas i njuren och som ökar Hb-värdet via stimulering av mitos och differentiering av stamceller i benmärgen till mogna röda blodkroppar.


Effekter

EPO-dopning är ett fenomen enbart inom elitidrotten, främst inom uthållighetsidrotter, såsom cykel och längdskidåkning. Höjer prestationsförmågan via ökad Hb-nivå, och därmed antal syrgastransportörer.

Ges i dosen 2000-5000 E/vecka. Lång halveringstid (4-11 dagar), vilket kan ge bestående B-Hb ökning. Potent drog; farlig i icke-medicinska händer.


Bieffekter
 

  • Hypertoni
  • Trombos, p g a
    • Hematokrit 55-60 %
    • B-Hb 185-220 g/l
    • Minskad plasmavolym
    • Dehydrering, via ansträngning
  • Plötslig död (ej sällan under tävling-träning)


HUR AVSLÖJAS DOPNING?
 

AAS

AAS-medel och dess metaboliter påvisas i urinprover från 2 veckor upp till 6-9, ibland 18, månader efter intag (beroende på preparat), via främst gaskromatografi-masspektrometri (Dopinglab, Huddinge)


GH

Två metoder via blodprover. Isoform-metoden är etablerad, och den GH-markör-baserade metoden, har börjat användas senaste åren.


Insulin

Ingen metod tillgänglig.


EPO

Avslöjas via specifika metoder, såsom isoelectric focusing (IEF),och där nyare metoder ständigt utvärderas.


 

OMHÄNDERTAGANDE AV HORMONMISSBRUKARE
 

Idag finns möjlighet till vård för AAS-missbrukare på enbart två behandlingsorter i Sverige: Tidigare aktiva Dopningscentrat i Örebro tar nu enbart emot patienter från Örebro län, och en nyinstiftad enhet i Örebro tar emot patienter från hela landet, enligt specifika premisser. Huvudcentrat i Sverige är numera beläget på S:t Görans sjukhus i Stockholm, utöver som tidigare telefonkonsultationen via Dopingjouren, Huddinge. Ett aktivt Nationellt nätverk, som via regelbundna möten uppdaterar aktuella forskningsfronten, har skapat förutsättning för en ökad kunskapsnivå gällande omhändertagandet av AAS-patienter och långsiktiga komplikationer.

 

Omhändertagande av specifika problem (främst AAS-dopning)

Viktigt att misstänka AAS-dopning enligt lista ovan! Gärna diskussion med Dopingjour, och/eller remiss till Resurscentra, enligt ovan. Huvudmålet är att Resurscentra är konsultmottagningar, och att patienten så småningom återgår till inremitterande.
 

  • Nedsatt sexfunktion-testisatrofi-infertilitet
    Kräv totalt hävande av AAS-bruket. Informera om att spontan remission kan dröja upp till 2-3 år. Följ med s-testosteron, s-SHBG, s-LH, s-FSH samt spermaprov. Om klinisk och labmässig hypogonadism föreligger prövas i första hand aromatashämmaren anastrazol (Arimidex) 1 mg/dag eller tamoxifen (Nolvadex) 20-40 mg/dag. Gonadotrop terapi kan diskuteras vid definitivt, långvarigt stopp av missbruket och samtidigt allvarligt menat graviditetsönskemål, om Arimidex eller Nolvadex ej har avsedd effekt. Specifik terapi mot låga s-testosteronvärde, så som parenterala/lokala testosteronberedningar kan också prövas vid konstaterad s k testicular failure, då övrig medicinering ej fungerar.
     
  • Gynekomasti
    Behandling med tamoxifen (Nolvadex) 20-40 mg/dag kan prövas några månader, oftast krävs dock plastikkirurgi. Även aromatashämmaren anastrazol (Arimidex) 1 mg/dag kan prövas.
     
  • Leverpåverkan
    Totalt stopp av AAS-bruket, samt övriga droger. Följes med leverlaborationer.
     
  • Hjärtpåverkan
    EKG, UCG, ev rtg cor-pulm. Kontroll av lipidstatus. Stopp AAS-bruk. Följes symtomatiskt. Hjärtsvikt, hypertoni och arytmier behandlas på sedvanligt sätt, gärna via specialintresserad kardiolog.
     
  • Muskel-senrupturer
    Sedvanligt omhändertagande via ortoped.
     
  • Psykiatriska problem
    Sedvanlig terapi mot oro, ångest, sömnproblem och depression. Viktigt att notera att den ibland mycket uttalade depressionsbilden efter avslutad AAS-kur kan härledas från den sekundära hypogonadismen med mycket låga s-testosteronvärden, och härmed kräver åtgärder.
     
  • Övriga missbruksproblem
    Omhändertagande via missbruksenhet uppmuntras, då det krävs långvarigt arbete med psykiater, psykolog, övrig missbrukspersonal inkluderande sociala myndigheter.


ICD-10

Missbruk av substanser som ej är beroendeframkallande F55.9

 

Referenser

F Hartgens & H Kuipers. Effects of Androgenic-Anabolic Steroids in Athletes. Review. Sports Med 2004; 34(8):513-554. Länk

Thord Rosén. Hormondopning. Endokrinologi. Redaktör Sigbritt Werner. Liber förlag, Tredje upplagan, Stockholm 2013; 319-329.

Arver S, Börjesson A, Edin E, Gårevik N, Lundmark J, Rane A, Rosén T, Skårberg K. 2012. Nationellt vårdprogram. Missbruk av Anabola Androgena Steroider (AAS) och andra hormonläkemedel. Länk

COPYRIGHT © INTERNETMEDICIN AB

Kommentera >>

Lämna ett svar

Tack för din kommentar!


Prenumerera på våra nyhetsbrev