Denna tjänst är ett beslutsstöd i den kliniska vardagen och endast avsedd för läkare och sjuksköterskor med förskrivningsrätt.

Utmattningssyndrom

FÖRFATTARE

Med dr, överläkare Kristina Glise, Institutet för stressmedicin, Göteborg/

GRANSKARE

Med dr, överläkare Jonas Isaksson, /WeMind Ångest-Depression

UPPDATERAD

2020-11-24

SPECIALITET
INFORMATION

Patientbroschyr Depression och Dystymi, Bipolär sjukdom, Utmattningssyndrom
INNEHÅLL




BAKGRUND


Utmattningssyndrom (UMS) är en kriteriebaserad medicinsk diagnos som tillkom för att underlätta klassificeringen av patienter som söker vård för trötthet/utmattning orsakad av långvarig stressbelastning. Diagnosen UMS accepterades av Socialstyrelsen 2005. Det pågår en revidering av diagnoskriterierna som beräknas vara klar under 2021.


Etiologi

Orsaken till UMS är yttre identifierbara belastningar (stressorer), med en varaktighet av sex månader eller mer. Stressorerna kan utgöras av psykosocial stress på arbetet eller i privatlivet, ofta en kombination av båda. Den dominerande stressorn ska vara av en tyngd som skulle vara kännbar för vem som helst, exempelvis:
 

  • För hög arbetsbelastning
  • Dåligt stöd av närmaste chef som leder till osäkerhet i arbetet, svårigheter att fatta beslut och att fullgöra sina arbetsuppgifter
  • Vård av sjuk anhörig med otillräckligt stöd från övrig familj eller utomstående

Bristen på tillräcklig återhämtning tycks vara centralt för sjukdomsutvecklingen.

Vid andra samtidiga "inneboende" problem, exempelvis låg begåvning som medför en ökad stresskänslighet, får läkarens diagnostiska omdöme avgöra vilken diagnos som bäst förklarar den aktuella problematiken. Inre stress, orsakad av en annan grundproblematik, behöver inte innebära att diagnoskraven för UMS uppfylls. Här bör man istället fokusera på den inre sårbarhetsproblematiken.


 

SYMTOM
 

UMS förekommer som lindrigare sjukdom, där den drabbade är kvar i arbete men fungerar sämre, eller allvarligare, där patienten vanligtvis är helt arbetsoförmögen under månader till år. UMS föregås vanligtvis av fluktuerande prodromalsymtom under lång tid (se nedan). Detta kan leda till upprepade vårdkontakter, under flera år innan symtomen klingar av, eller utvecklas till ett fullskaligt UMS. Under prodromalfasen finns möjligheter till tidig upptäckt.


Prodromalsymtom
 

  • Nedstämdhet
  • Oro
  • Kognitiv nedsättning
  • Sömnstörningar
  • Somatiska symtom (bröstsmärtor, yrsel, huvudvärk, muskelvärk, orolig tarm)
  • Upprepade infektioner (t ex övre luftvägsinfektioner, sinuiter)

Kardinalsymtom vid fullt utvecklat UMS
 

  • Trötthet/utmattning
  • Kognitiv nedsättning (fr a exekutiva störningar med nedsatt förmåga till planering, utförande, simultanförmåga, uppmärksamhet och förlångsammad i arbete, m m)
  • Ökad känslighet för stressbelastning
  • Sömnstörning
    - Insomningssvårigheter
    - Nattliga uppvaknanden
    - Tidiga uppvaknanden med känslan av att inte vara utsövd

Andra vanliga symtom vid UMS
 

  • Somatiska symtom, t ex
    - Huvudvärk
    - Bröstsmärtor
    - Illamående
    - Yrsel
    - Orolig tarm
    - Muskelvärk
  • Irritabilitet, affektlabilitet
  • Nedstämdhet (samsjuklighet med depression är vanligt)
  • Ångest/oro (samsjuklighet med ångestsjukdom är vanligt)
  • Panikattacker, särskilt i initialskedet (ett fåtal har samsjuklighet med paniksyndrom)


SJUKDOMSFÖRLOPP
 

Lindrigt UMS
 

  • Vid lindrigt UMS är symtomen och insjuknandet inte så dramatiska, men den sjuke klarar inte längre vardagens krav.
     
  • Patienten blir onormalt fort trött vid aktivitet och även av små krav, samt är i behov av längre tid för återhämtning.
     
  • Somatiska symtom är vanligt (se ovan).
     
  • Flertalet patienter har kognitiv nedsättning som märks i vardagen, exempelvis svårigheter att samla tankarna och/eller förlångsammad i arbete.
     
  • Sömnstörning är regel.
     
  • Vid minskad belastning och tillräcklig återhämtning (vilket inte behöver innebära sjukskrivning), minskar symtomen under veckor till månader.
     
  • Lindrigt UMS kan övergå i allvarligt, om stressorerna kvarstår eller ökar, eller om nya stressorer tillkommer.

Allvarligt UMS

Insjuknandet
 

  • Insjuknandet sker ofta akut, i vissa fall som en panikångestattack, eller hastigt påkomna bröstsmärtor där den sjuke söker akutmottagningen, men EKG och laboratorieprover är normala.
     
  • UMS kan också debutera som en plötsligt påkommen trötthet där patienten förblir sängliggande med oförmåga till planerad aktivitet under dagar till veckor.
     
  • Ett mindre antal insjuknar med en successivt ökande trötthet över en längre period.
     
  • Utmattningen är vanligtvis det mest framträdande symtomet; kognitiv nedsättning, överkänslighet för krav, multipla somatiska symtom och störd sömn hör också till sjukdomsbilden, vanligt är överkänslighet för ljud och många intryck.
     
  • Patienten är vanligtvis helt arbetsoförmögen.

Rehabiliteringsfasen

När den akuta fasen är över (dagar/veckor) följer rehabiliteringsfasen. Patienten måste lära sig hushålla med sina krafter eftersom energin är reducerad och fort tar slut. Enkla hushållsuppgifter kan upplevas oöverstigliga. Den kognitiva nedsättningen kan leda till försämrad uthållighet, svårigheter att planera och genomföra aktiviteter, att läsa och titta på TV. Sömnstörningen bidrar till att vidmakthålla tillståndet. Den sjuke isolerar sig då umgänge med andra är alltför krävande. Ökad irritabilitet kan skapa problem i den nära omgivningen. Livskvaliteten är påtagligt sänkt och tankar på döden är inte ovanligt.

Majoriteten har samsjuklighet med depression och ångest. När patienten blir omhändertagen och får behandling minskar dessa symtom för att efter 6-18 månader vanligtvis gått tillbaka helt. De somatiska symtomen minskar över tid utan specifik behandling för det enskilda symtomet, men smärtor i armar, ben och leder kräver särskilt omhändertagande (remiss till fysioterapeut), eftersom problemen tenderar att stå kvar.

När symtomen minskar och krafterna återkommer utökas aktiviteten successivt men tillståndet fluktuerar ibland utan synbar orsak. Rehabiliteringsfasen kan pågå under månader till år i de allvarligaste fallen. Forskningen har visat att vid allvarligt UMS kvarstod symtom på utmattningssyndrom hos en tredjedel efter 18 månader trots behandling. Långtidsuppföljning 7 år efter UMS-diagnos visade att majoriteten inte längre var sjukskrivna men hälften hade kvar symtom på utmattning, 73 % minskad stresstolerans, 36 % koncentrationssvårigheter och 42 % minnesstörningar.


 

DIFFERENTIALDIAGNOSER
 

Diagnosen UMS kan användas för att skilja en lindrig trötthet som beror på en tillfälligt för hög stressbelastning, från sjukdom till följd av långvarig stressbelastning och bristande återhämtning. Vid differentialdiagnostiskt svåra fall bör man konsultera psykiater. Det är viktigt att överväga och helst utesluta somatisk sjukdom med liknande symtombild såsom:
 

Läkemedelsbiverkningar och riskbruk/skadligt bruk/beroende av alkohol, läkemedel eller andra droger bör också övervägas. Vid aktiv sjukdom i fall som ovan (somatiska sjukdomar, missbruk m m), och där det samtidig finns en påtaglig stressbelastning, kan diagnosen "Reaktion på långvarig svår stressbelastning F439", användas som tillägg till huvuddiagnosen


Differentialdiagnostiska överväganden
 

  • Anpassningsstörning
    Uppvisar liknande symtombild som UMS men stressbelastningen är av kortare varaktighet 1-3 månader, symtomen klingar långsamt av när stressbelastningen upphör vilket skiljer sjukdomen från UMS.
     
  • Kroniskt trötthetssyndrom (Chronic fatigue syndrome, CFS)
    Sjukdomen kan debutera efter en svår infektion som mononukleos eller allvarlig gastroenterit, orsaken kan också vara okänd. Dessa patienter uppvisar inte sällan symtom som återkommande halsont, ömmande halslymfkörtlar och feberreaktionen efter fysisk aktivitet vilket är ovanligt vid UMS.
     
  • Fibromyalgi
    Kan övervägas i fall med generaliserad smärtproblematik.
     
  • Missbruk/beroende av alkohol eller andra droger
    Kan misstänkas i fall med påtaglig affektlabilitet, när symtomen inte går i regress trots stressavlastning och eliminering av stressorerna, vid plötslig oväntad försämring, förhöjda levervärden eller varierande blodtryck.
     
  • Depression
    Här saknas vanligtvis långvariga prodromalsymtom, den sjuke mår sämst på morgonen och bättre på kvällen (tvärtom vid UMS), har ofta uttalad anhedoni och självförakt, suicidtankar är vanligt förekommande.
     
  • Bipolär sjukdom
    Misstänks vid tidig debut (tonåren) av depressiva symtom, varierande stämningsläge och energi, tankerusningar.
     
  • Sömnapné
    Kan misstänkas vid nattliga snarkningar och andningsuppehåll.
     
  • Hjärntumör
    I fall med fokala neurologiska symtom och vid försämring trots behandling.
     
  • MS - Multipel skleros
    Vid fokala neurologiska symtom.
     
  • Demenssjukdom
    Kognitiva störningar som långsamt försämras, förändrad personlighet, långdraget förlopp.


UTREDNING


Anamnes
 

  • Bakgrundsdata som civilstånd, yrke, utbildning, levnadsvanor
  • Tidigare sjukdomar och livshändelser
  • Andra aktuella somatiska eller psykiatriska sjukdomar
  • Alkohol- och drogkonsumtion
  • Debut av stressymtom
  • Sjukdomsförlopp, påverkan på funktion och förmåga
  • Läkemedel
  • Sjukskrivning

Predisponerande faktorer
 

  • Drag av perfektionism eller tvång?
    Tillfråga patienten om denne alltid varit noggrann och utfört sina (arbets)uppgifter perfekt. Finns kontrolltvång som att känna på ytterdörren flera gånger, tvätta sig upprepade gånger utan synbarlig anledning? Utförs ritualer i olika situationer med känslan av att något hemskt kan hända om man inte gör det?
     
  • Tidigare trauman
     
  • Tidigare UMS
     
  • Generaliserad ångestsjukdom kan vara en predisponerande faktor samtidigt som det ofta förekommer som samsjuklighet till UMS. Penetrera anamnesen!
     
  • I ett fåtal fall finns en underliggande neuropsykiatrisk problematik som inte tidigare uppmärksammats, Asperger, ADHD eller annat.

Utlösande faktorer, stressorer
 

  • Arbetsrelaterade
    - För stor arbetsvolym
    - Höga emotionella krav i arbetet
    - Dåligt ledarskap, m m
     
  • Privata
    - Relationsstörningar
    - Vård av sjuk anhörig
    - Ekonomiska problem, m m

Vidmakthållande faktorer
 

  • Kvarvarande stressorer
  • Nytillkomna stressorer
  • Oregelbundna levnadsvanor avseende sömn, kost och fysisk aktivitet
  • Sömnstörning

Status

Ett rutinstatus tillhör utredningen eftersom UMS-liknande symtom kan förekomma vid olika somatiska sjukdomar och det är ett led i den differentialdiagnostiska bedömningen. Vanligtvis finner man inget patologiskt i status.

Förslag på somatiska undersökningar:
 

  • Auskultation av hjärta och lungor
  • Blodtrycksmätning
  • Palpation av lymfkörtelstationerna, tyreoidea, buk, perifera pulsar
  • Grovneurologiskt status som:
    - Kranialnervstatus
    - Värdering av grov kraft och sensibilitet i ansikte och extremiteter
    - Perifera senreflexer och babinski
    - Vid misstanke om bakomliggande neurologisk åkomma utvidgas undersökningen
  • Psykiatriskt status inklusive suicidriskbedömning

Lab

Eftersom symtomen vid UMS är högst ospecifika bör man screena för somatiska sjukdomar som har liknande symtom men där annan behandling krävs.
 

  • Hb
  • SR
  • P-glukos
  • HbA1c
  • Homocystein
  • Kreatinin
  • S-Ca och albumin
  • ASAT
  • ALAT
  • CDT, alternativt B-PEth
  • TSH
  • Fritt-T4

Följande laboratorieprover kan övervägas i fall där symtom eller förlopp inte helt stämmer överens med de/det förväntade vid UMS:
 

  • LPK med diff
  • TPK
  • S-Na
  • S-K
  • S-Fe
  • TIBC
  • Ferritin
  • Anti-TPO
  • Albumin
  • Vitamin D
  • Serologi för hepatit B och C
  • HIV-serologi

Vanligtvis finner man inget patologiskt i proverna.

 

Skattningskalor
 

  • The Alcohol Use Disorders Identification Test (AUDIT)
    Bör användas för att spåra riskbruk av alkohol.
     
  • Karolinska Exhaustion Disorder Scale (KEDS)
    Kan användas för att upptäcka riskindivider och för att följa förloppet vid utmattningssyndrom. Utgör ett stöd för klinisk diagnos.
     
  • Mini Internationell Neuropsykiatrisk Intervju (MINI)
    En kortfattad strukturerad intervju för de huvudsakliga psykiatriska störningarna i enlighet med Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM).
     
  • Självskattat utmattningssyndrom (s-UMS)
    Ett enkelt självskattningsinstrument baserat på diagnoskriterierna för utmattningssyndrom, med gradering i lättare eller uttalat självskattat UMS. S-UMS kan användas för att spåra riskindivider och den utgör ett stöd för klinisk diagnos.
     
  • Primary Care Evaluation of Mental Disorders (PRIME MD)
    Ett screeninginstrument för fem vanliga psykiatriska diagnoser, inklusive somatisering. Patientformuläret (28 frågor) är enkelt att fylla i. Läkaren kontrollerar resultaten mot en checklista baserad på DSM-kriterierna. Observera något låg sensitivitet för de två frågorna om depressiva symtom.
     
  • Hospital Anxiety and Depression Scale (HAD)
    Instrument för att uppskatta nivån av depressiva symtom och ångestsymtom, och som kan användas i kombination med andra skalor vid osäkerhet kring dessa tillstånd.

Övrigt
 

  • EKG: bör tas på samtliga patienter med symtom från bröstet. Vanligtvis är EKG normalt.
     
  • Neuroradiologi som DT- eller MR-undersökning: vid positiv neurologi, i fall med särskilt långdraget förlopp eller vid ökande kognitiv nedsättning eller atypiska symtom. Differentialdiagnoser kan vara tumörsjukdom, demenssjukdom eller MS.
     
  • Sömnregistrering: vid misstanke om sömnapné.


HANDLÄGGNING/BEHANDLING


Det finns ingen evidensbaserad behandling vid UMS. Behandlingen bör individualiseras då UMS har varierande allvarlighetsgrad och kontexten är olika; timingen för interventionerna är central. Särskilt noggranna differentialdiagnostiska överväganden ska göras i fall där symtomen är ospecifika. Samtliga patienter ska tillfrågas om suicidtankar.


Akut handläggning

Handläggningen av patienter som söker akut med somatiska (t ex bröstsmärtor) eller psykiska symtom (t ex panikångest), alternativt söker för en plötsligt påkommen energilöshet:

På akutmottagningen
 

  • Uteslut hjärtinfarkt eller annan akut somatisk åkomma som Addison, testa förekomst av depression och ångest, vid behov psykiatrikonsult.
     
  • Identifiering av UMS som en möjlig diagnos. Kriterierna testas.
     
  • Informera kort om tillståndet.
     
  • Enkla råd om regelbundna levnadsvanor avseende mat, sömn och doserad fysisk aktivitet.
     
  • Bedöm behovet av läkemedel mot stark ångest, allvarliga depressiva symtom eller svår sömnstörning.
     
  • Diskutera möjligheter att minska belastningen. En kortare sjukskrivning kan vara aktuellt. Tid för uppföljning på vårdcentralen inom 2–4 veckor för bedömning av tillståndet inklusive arbetsförmågan och behovet av fortsatt sjukskrivning.

På vårdcentralen, akuttid
 

  • Uteslut hjärtinfarkt eller annan akut somatisk åkomma som Addison, testa förekomst av depression och ångest, vid behov psykiatrikonsult.
     
  • Identifiering av UMS som en möjlig diagnos. Kriterierna testas.
     
  • Informera kort om tillståndet.
     
  • Enkla råd om regelbundna levnadsvanor avseende mat, sömn och doserad fysisk aktivitet (efter förmåga).
     
  • Bedöm behovet av läkemedel mot stark ångest, allvarliga depressiva symtom eller svår sömnstörning.
     
  • Diskutera möjligheter att minska belastningen. En kortare sjukskrivning kan vara aktuellt. Erbjud återbesökstid på vårdcentralen inom 2-4 veckor för bedömning av tillståndet inklusive arbetsförmågan och behovet av fortsatt sjukskrivning.

Förutsatt att basal laboratorieutredning och somatisk undersökning är invändningsfri är exspektans tillåtet avseende de somatiska symtomen vid UMS. Samtliga symtom utom smärtor i armar, ben och leder minskar successivt utan annan specifik behandling för det enskilda symtomet när patienten blir omhändertagen och får hjälp med stressavlastning och enkla levnadsråd. Vid ökande somatiska symtom trots insatt behandling mot stress drivs gängse utredning vidare.


Behandling vid planerat besök

Det är viktigt att läkaren noggrant penetrerar den kognitiva nedsättningen. Den kan medföra svårigheter att delta i olika interventioner eller utvidgade undersökningar. Patienten har svårt att ta till sig information och är känslig för stimuli vilket kan ge problem att vistas i grupp. Eftersom det saknas evidens för olika behandlingar vid UMS, förutom begränsad evidens för åtgärder på arbetsplatsen, föreslås enkla interventioner som har fungerat i kliniken.


Lindrigt UMS
 

  • Diagnoskriterierna för UMS, samt för depression och ångest testas.
     
  • Stressorerna identifieras och möjlighet till problemlösning diskuteras.
     
  • Råd om regelbundna levnadsvanor avseende mat, sömn och doserad fysisk aktivitet.
     
  • Om möjligt, involvera arbetsgivaren för hjälp med prioriteringar på arbetet. Förebyggande sjukskrivning eller deltidssjukskrivning vid behov.
     
  • Bedöm behov av samtalsstöd, aktivitetsreglering eller annan aktivitet som kan lindra symtomen.
     
  • Uppföljning tills symtomen minskat betydligt eller helt gått i regress.


Allvarlig UMS
 

  • Diagnoskriterierna för UMS, samt för depression och ångest testas.
     
  • Stressorerna identifieras och möjlighet till problemlösning diskuteras.
     
  • Råd om regelbundna levnadsvanor avseende mat, sömn och doserad fysisk aktivitet.
     
  • Enklare stödsamtal som kan inkludera aktivitetsreglering, för att lindra symtom kan yoga eller annan lugn aktivitet som patienten tycker om testas. KBT fungerar dåligt vid allvarligt UMS med kognitiv nedsättning.
     
  • Involvera arbetsgivaren i rehabiliteringen så snart det är möjligt.
     
  • Timingen är central för alla interventioner.
     
  • Antidepressiva kan erbjudas vid samsjuklighet svår ångest och/eller depression.

    - Inledningsvis ges SSRI, t ex citalopram (Cipramil), startdos (10)–20 mg, maxdos 20–40 mg x 1, escitalopram (Cipralex) startdos (5)–10 mg, maxdos 20 mg x 1, eller sertralin (Zoloft, Sertralin) startdos (25)–50 mg, maxdos 150–200 mg x 1. Långsam upptrappning av dos till symtomfrihet eller påtaglig förbättring. Vid ångestförstärkning kan man överväga att ge oxazepam (Sobril, Oxascand) 10 mg 1–3 tabletter dagligen vid behov under upp till en vecka.

    - Vid besvärande sömnstörning kan melatonin (Melatonin, Circadin) 2-4 mg t n testas som inledande behandling under några veckor. Mirtazapin (Mirtazapin) startdos 15 mg, maxdos 45 mg t n, eller agomelatin (Valdoxan) startdos 25 mg, maxdos 50 mg t n kan vara alternativ om besvären inte viker. I undantagsfall kan några veckors inledande behandling med zopiklon (Imovane) 5–7,5 mg t n eller liknande preparat ges. Propiomazin (Propavan) startdos 25 mg, maxdos 50 mg t n, kan testas om patienten inte tolererar övriga preparat.

    - Vid uttalad energilöshet kan man testa bupropion (Voxra) startdos 150 mg, maxdos 300 mg x 1, ensamt eller i kombination med SSRI.

    - I fall med svår ångest kan tillägg av pregabalin (Lyrica) vara aktuellt, startdos 25 mg, maxdos 400 mg/dag i tvådos. Försök till dosminskning och efterföljande utsättning görs när ångesten gått tillbaka.
     
  • Vid samsjuklighet lätt till måttlig depression, kan samtalsterapi erbjudas. Upplägget måste anpassas efter UMS-diagnosen och aktiveringen får inte drivas för hårt. I fall med måttlig till svår depression erbjuds antidepressiva, gärna i kombination med samtalsterapi. Vid svår ångest fungerar vanligtvis inte samtalsterapi enbart, varför läkemedel är att föredra.
     
  • Bedöm arbetsförmågan. Heltidssjukskrivning, ibland under lång tid (år) är oftast nödvändigt i de allvarliga fallen.
     
  • Återbesök ges efter 2–4 veckor, tidigare vid behov, därefter beroende på tillståndet. Uppföljning tills återgång i arbete.
     
  • Vid särskilt långvarigt förlopp (år), eller atypiskt förlopp, bör annan somatisk eller psykisk sjukdom (exempelvis bipolaritet, autismspektrumstörning m m) övervägas.


Återgång i arbete
 

Vid allvarligt UMS där sjukskrivning är vanligt inleds behandlingen med information om tillståndet, den bör upprepas eftersom patienten måste få kunskap om sin sjukdom. Förmedla enkla råd om struktur i vardagen och successivt ökande aktivitet på alla plan i takt med att symptomen minskar. Lättare sysslor i hemmet testas i egen takt och utökas efter hand. Liknande tillvägagångssätt gäller för fysisk aktivitet; inled med korta promenader som utökas när patienten känner sig redo, stå kvar på samma nivå en tid, testa att öka igen stå kvar, utöka o s v. I samband med återbesöken värderas funktion och förmåga, aktiviteten ökas i den takt som är möjligt. Patienten måste hitta en aktivitetsnivå som fungerar över tid. Vid bakslag minskas aktiviteten något och utökas successivt så fort det är möjligt.

Möjlighet till arbetsåtergång diskuteras så snart det går och arbetsgivaren involveras vid lämplig tidpunkt. Förslagsvis inbjuds patienten, behandlande läkare, arbetsgivaren och Försäkringskassan till ett avstämningsmöte där en plan för arbetsåtergång upprättas och anpassningar på arbetet diskuteras. Läkaren i samråd med patienten bedömer lämplig tidpunkt för arbetsåtergång, arbetstidens omfattning och hur snabbt upptrappning ska ske. Arbetsgivaren och Försäkringskassan är delaktiga i planeringen. Åter i arbete utökas arbetstidens omfattning successivt i takt med tillfrisknandet, likaså komplexiteten på arbetsuppgifterna. Arbetsgivarens stöd och möjligheter till anpassning av arbetsuppgifterna tycks vara avgörande för resultatet. Försäkringskassan godkänner rätten till sjukpenning.
 

  • Att testa jobb är inte farligt, men timingen och anpassningen är viktiga. Arbetsåtergången planeras i samråd med arbetsgivaren och Försäkringskassan. Arbetets innehåll och upplägg kan behöva justeras efter hand; vid försämring tar man ett steg tillbaka.
     
  • Som ett första steg innan arbetsträning kan patienten testa social träning 1–2 timmar, 2 gånger/vecka under några veckor eller månader.
     
  • Arbetsträning upp till 25 % varannan dag (för tillräcklig återhämtning) i lugn miljö, med anpassade arbetsuppgifter, en uppgift i taget utan prestationskrav eller snabba deadlines.
     
  • Övergå till lönearbete 25–50 % om patienten varit stabil under en tid. Fortsätt upptrappningen i den takt som är möjligt, det är en fördel med en helt ledig dag per vecka, gärna mitt i veckan för tillräcklig återhämtning.
     
  • När återgång i ordinarie arbete är olämpligt föreslås samordningsinsatser med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen för att testa annat arbete.


PROGNOS


Lindrigt UMS

Prognosen är god vid möjlighet till stöd, minskad belastning och tillräcklig återhämtning.


Allvarligt UMS

Det är en allvarlig sjukdom där sjukskrivningstiden kan bli lång. Emellertid var 80 % av patienter med UMS i specialistvård inte sjukskrivna alls efter tre år. Utmattning, överkänslighet för stressbelastning och kognitiv nedsättning (fr a uppmärksamhetsstörning och exekutiva störningar som planering, utförande, simultankapacitet m m) tycks kunna kvarstå under minst 7 år.


 

ICD-10

Utmattningssyndrom F43.8A

 

Referenser

Åsberg M, Glise K, Herlofson J, Jacobsson L, Krakau I, Nygren Å, et al. Utmattningssyndrom. Stressrelaterad psykisk ohälsa. (Exhaustion Syndrome. Stress related mental poor health) (in Swedish) Stockholm: National Board of Health and Well Fare 2003 Contract No.: ISBN 91-7201-786-4.

Glise K, Ahlborg G, Jr., Jonsdottir IH. Course of mental symptoms in patients with stress-related exhaustion: Does sex or age make a difference? BMC psychiatry. 2012;12(1):18. Länk

Glise KA, G.jr. Jonsdottir, I. Prevalence and course of somatic symptoms in patients with stress-related exhaustion. Does sex or age matter? Submitted. 2014. Länk

Grossi G, Perski A, Osika W, Savic I. Stress-related exhaustion disorder--clinical manifestation of burnout? A review of assessment methods, sleep impairments, cognitive disturbances, and neuro-biological and physiological changes in clinical burnout. Scandinavian journal of psychology. 2015;56(6):626-36. Länk

Stenlund T, Ahlgren C, Lindahl B, Burell G, Steinholtz K, Edlund C, Nilsson L, Knutsson A, Birgander LS. Cognitive oriented behavioral rehabilitation in combination with Qigong for patients on long-term sick leave because of burnout: REST- a randomized clinical trial. Int J Behav Med. 2009; 16(3):294-303. Länk

Gavelin HM, Boraxbekk CJ, Stenlund T, Järvholm LS, Neely AS. Effects of a process-based cognitive training intervention for patients with stress-related exhaustion. Stress. 2015;1885):578-88. Länk

Wallensten J, Åsberg M, Wiklander M, Nager A. Role of rehabilitation in chronic stress-induced exhaustion disorder: A narrative review. J Rehabil Med. 2019 May 13;51(5):331-342. Länk

Glise KG, Hadzibajramovic EH, GA. AJ. Treatment of stress-related exhaustion in a specialist clinic for stress: early detection seems urgent. Work Stress and Health The 12th International Conference on Occupational Stress and Health; June 7-10, 2017; Minneapolis, Minnesota: American Psychological Association, National Institute for Occupational Safety and Health, Society for Occupational Health Psychology; 2017. p. 22. Länk

Glise K, Wiegner L, Jonsdottir IH. Long-term follow-up of residual symptoms in patients treated for stress-related exhaustion. BMC Psychol 2020 Mar 19;8(1):26. Länk

COPYRIGHT © INTERNETMEDICIN AB

Kommentera >>

Lämna ett svar

Tack för din kommentar!


Prenumerera på våra nyhetsbrev