Denna tjänst är ett beslutsstöd i den kliniska vardagen och endast avsedd för läkare och sjuksköterskor med förskrivningsrätt.

Organdonation

FÖRFATTARE

Överläkare anestesi och Intensivvård Bertil Andersson, AnOpIVA/Östra sjukhuset

GRANSKARE

Professor Joar Svanvik, Kirurgiska kliniken/Universitetssjukhuset i Linköping

UPPDATERAD

2020-02-13

SPECIALITET
INFORMATION
INNEHÅLL




BAKGRUND
 

En avliden organdonator kan donera upp till 8 organ - hjärta, två lungor, lever, bukspottkörtel, tarm och två njurar. Vissa organ kan doneras även från levande individer. Det gäller då framför allt njurdonation, men även del av lever kan doneras från vuxen till barn. Idag har även ett tiotal fall av livmodertransplantation genomförts från levande donatorer.

Följande text kommer endast beröra organdonation från avlidna i total hjärninfarkt och är i första hand ämnad för vårdpersonal. Organdonation är reglerad av såväl lagar som Socialstyrelsens föreskrifter. V g se slutet av denna text.

Det är viktigt att förstå att när en organdonation genomförs är det alltid en katastrof för närstående som i stor sorg förlorat en kär familjemedlem eller vän. Men vi vet också att för de flesta närstående innebär det en viss tröst med vetskapen om att någon annan fått leva vidare tack vare donationen.

Efterfrågan på transplanterade organ är vida större än tillgången. I Sverige är det uppskattningsvis 300 personer som avlider i total hjärninfarkt och är lämpliga som organdonator. Med tanke på att så få kan vara aktuella är det mycket viktigt att sjukvården inte missar en möjlig organdonator. Idag står fler än 800 patienter på väntelistan för organtransplantation. Njurtransplantation är den vanligaste organtransplantationen och utgörs av ca 2/3 delar av ingreppen.


 

DIAGNOSTIK AV TOTAL HJÄRNINFARKT
 

Organdonation från avliden givare innebär att donatorn avlidit i total hjärninfarkt och att dödsfallet konstaterats enligt direkta kriterier (se SOSFS 2005:10).

Vid misstanke om total hjärninfarkt hos en patient som vårdas i respirator görs en klinisk undersökning av hjärnstammens funktioner inklusive ett apnétest. Undersökningen upprepas efter en tidsperiod på minst två timmar. I nedanstående fyra fall behöver den även kompletteras med fyrkärlsangiografi:
 

  • Det finns en oklar orsak till total hjärninfarkt såsom process i bakre skallgropen
  • Det föreligger en metabol eller farmakologisk påverkan
  • Det föreligger hypotermi under 33 grader
  • Det råder osäkerhet vid konstaterande av direkta kriterier (hjärndödsdiagnostik)
Se översikt: Hjärndöd, total hjärninfarkt



DONATIONSREGISTRET
 

Ett register med uppgifter om svenska medborgares inställning till donation av organ och/eller vävnader upprättades av Socialstyrelsen 1996. För närvarande finns ungefär 1,7 miljoner svenskar registrerade.

Transplantationskoordinator på närmaste transplantationsenhet bör kopplas in i tidigt skede redan vid misstanken att en patient är på väg att ”klämma in” för att löpande ge råd under processen. Då man misstänker att total hjärninfarkt utvecklats och dokumenterat brytpunktssamtal hållits tillsammans med legitimerad kollega och närstående kan och skall transplantationskoordinator söka efter den avlidnes inställning i registret. Denna tidiga kontakt underlättar beslutet om vården skall fortsätta tills diagnostik av total hjärninfarkt kan genomföras på den förmodat avlidne så att möjlighet att bli organdonator kan ges.


 

SAMTALET MED NÄRSTÅENDE
 

Samtyckesutredning SOSFS 2009:30

I myndigheternas information till allmänheten poängteras att frågan om organdonation tas upp först när dödsfallet konstaterats. Ett argument mot detta förfarande är att de närstående kanske redan har tänkt över möjligheten till donation, eller att de undrar varför intensivvård med dropp och blodtryckshöjande mediciner fortsätter trots att brytpunktssamtal med besked att patienten inte kommer överleva trots intensivvård skett.

Ett brytpunktssamtal med närstående bör inte ske under jourtid. Ett alltför tidigt samtal kan skada relationen mellan de närstående och vårdpersonalen och således vara direkt kontraproduktivt avseende möjligheten till donation. Det är viktigt att förvissa sig om att närstående förstått det katastrofala i att deras nära inte kommer att överleva innan man tar upp diskussionen om ev organdonation. Om de närstående inte förstått begreppet total hjärninfarkt kan även en förfrågan efter diagnostiken upplevas som ”för tidig”. Man kan fråga om anhöriga vet vad den förmodat avlidne har för inställning till organ och vävnadsdonation före den formella diagnostiken.

Informera de anhöriga i ett avskilt rum, sitt ner och låt någon annan ta hand om joursökaren. Det är lämpligt att både läkare och sjuksköterska medverkar i ett närståendesamtal. Om de närstående önskar närvara vid diagnostik av direkta kriterier kan detta underlätta förståelsen för ”hjärndödsbegreppet”.

Betona vikten av att följa den förmodat avlidnes viljeyttring om en sådan finns och berätta därför att transplantationskoordinator alltid kontaktas för att eftersöka en eventuell viljeyttring i donationsregistret. Om den förmodat avlidnes inställning är okänd har närstående vetorätt.

Fråga de närstående om den förmodat avlidne uttryckligen sagt sig vara negativ till organ och vävnadsdonation. Om inte gäller förmodat samtycke, vilket innebär att de flesta människor i Sverige är positivt inställda till donation. Skulle närstående ändå ställa sig negativa till att låta den förmodat avlidne donera organ och vävnader, så fråga vad de grundar sitt beslut på. Syftet med donation är ju att hjälpa en medmänniska till fortsatt liv.

Betona att beslutet för de närstående skall kännas rätt inte bara nu utan även längre fram. Ibland rekommenderas att de får tid att fundera och att frågan tas upp på nytt efter någon timma. Ge de närstående tid att tänka igenom och samtala kring sitt beslut.

 

Samtalet med transplantationskoordinator

Ett samtal tidigt i processen kan spara flera timmar vilket både underlättar tillvaron för de närstående och påverkar organens funktion vid en donation.


 

VÅRD AV DONATORN
 

Vid inklämningen uppstår en autonom storm med en massiv frisättning av katekolaminer vilket orsakar blodtrycksstegring, arytmier, inflammation och i vissa fall lungödem.

Vid efterföljande total hjärninfarkt upphör i regel temperaturreglering, ADH-produktion och kärltonus vilket medför hypotermi, polyuri och en dilaterad kärlbädd med åtföljande hypotension och relativ vätskebrist.

Vård av donator innebär fortsatt intensivvård med hänsyn taget till ovanstående fysiologiska förändringar. Tät kontakt med transplantationskoordinator är av värde för att optimera funktionen av de organ som kan vara aktuella för donation. Var god se www.sfai.se.
 

  • Täta kontroller av Na, K, glukos, blodgaser och temperatur
     
  • Rule of 100`s avseende Hb (> 100 g/l), systoliskt blodtryck (omkring 100 mmHg), urinproduktion (omkring 100 ml/h) och PaO2 (omkring 100 mmHg/ 13,3 kPa)
     
  • Hormonterapi med metylprednisolon 15 mg/kg tidigt i förloppet, helst vid den autonoma stormen
     
  • Monitorering med invasivt artär- (vä a. radialis) och ventryck (hö v. jugularis interna) samt KAD och EKG
     
  • Vätskeersättning med kristalloider. Blod ges om Hb understiger 80 g/l.
     
  • Inotropt stöd med milrinon, alternativt dobutamin. OBS! Myokarddepressionen är många gånger ett resultat av den autonoma stormen och är då oftast övergående, vilket då möjliggör donation av hjärtat.
     
  • Vasopressorstöd med noradrenalin alternativt vasopressin
     
  • Vid polyuri ges små doser Minirin (0,5-1 µg) för att undvika oliguri
     
  • Efter odling av blod, urin och svalg ges ev på ordination bredspektrumantibiotika


KONTRAINDIKATIONER TILL ORGANDONATION
 

Endast en absolut kontraindikation finns:
 

  • Tumörsjukdom med risk för spridning

Relativa kontraindikationer:
 

  • Pågående obehandlad infektion med okänt agens
     
  • HIV
     
  • Aktuellt intravenöst missbruk
     
  • Hepatit B och C utgör endast en relativ kontraindikation, en hepatitpositiv patient på väntelistan kan vara mottagare av organ från en hepatitpositiv donator

Ta aldrig själv på dig ansvaret att avgöra om en donation är möjlig utan rådgör alltid med transplantationskoordinator då det är transplantationskirurgen som beslutar om organen kan transplanteras.


 

UPPFÖLJNING
 

Behandlande läkare får alltid besked från transplantationskoordinator om resultatet av en organdonation. Närstående bör informeras via ett återbesök eller om överenskommet på telefon. Viss erfarenhet talar för att dessa samtal är av värde för det fortsatta sorgearbetet varför detta bör vara en rutin.


 

LAGAR OCH FÖRESKRIFTER
 

Lagar kan hittas i sin helhet på riksdagen.se


Rättsmedicin: Lag (1995:832) om obduktion m m

Om rättsmedicinsk undersökning är aktuell skall dödsfallet snarast anmälas till närmaste polismyndighet. Enligt obduktionslagen får en organdonation inte äventyra en korrekt rättsmedicinsk undersökning. Det är polismyndigheten som avgör om donation får genomföras, men vid osäkerhet kan ansvarig intensivvårdläkare ta kontakt med rättsmedicin. Det är då viktigt att efterhöra om ett alternativ kan utgöras av begränsad uttagsoperation eventuellt i närvaro av rättsläkare.


Transplantationslagen SFS (1995:831)

Transplantationslagen innehåller bestämmelser om ingrepp för att ta till vara organ eller annat biologiskt material från en levande eller avliden människa för att i behandlingssyfte transplantera materialet till en annan människa eller för att använda det för annat medicinskt ändamål, vilket innebär forskning som alltid godkänts av en etikkommitté. (Annat medicinskt ändamål ska inte förväxlas med helkroppsdonation som regleras i obduktionslagen. Det kräver skriftligt samtycke med en medicinsk institution)


Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd 2005:11

5 §. Ett sjukhus eller en annan sådan enhet där ingrepp får göras enligt lagen (1995:831) om transplantation m m skall ha tillgång till en donationsansvarig läkare med uppgift att förbereda för donationer och ge stöd och information till avlidnas närstående.

6 §. Ett sjukhus eller en annan sådan enhet där ingrepp får göras enligt lagen (1995:831) om transplantation m m skall ha tillgång till en donationsansvarig sjuksköterska med uppgift att förbereda för donationer och ge stöd och information till avlidnas närstående.


Lag om kriterier för bestämmande av människans död (1987:269)

1 §. En människa är död när hjärnans samtliga funktioner totalt och oåterkalleligt har fallit bort.

2a §. När det har fastställts att döden har inträtt får medicinska insatser fortsättas, om det behövs för att bevara organ eller annat biologiskt material i avvaktan på ett transplantationsingrepp eller, med avseende på en gravid kvinna som bär på ett livsdugligt foster, för att rädda livet på det väntade barnet. Insatserna får inte pågå längre tid än 24 timmar, om det inte finns synnerliga skäl.


 

Referenser
 

Donationspärmen. Transplantationsenheten i Göteborg. Länk

Management of the heartbeating brain-dead organ donor. D.W. McKeown mfl. British Journal of Anaesthesia 108(S1):i96-i107 (2012). Länk

Guide to the quality and safety of organs for transplantation. European Committee on Organ Transplantation. 5th Edition.

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd vid dödsfall. Länk

Livsviktigt.se Socialstyrelsen. Länk
 

COPYRIGHT © INTERNETMEDICIN AB

Kommentera >>

Lämna ett svar

Tack för din kommentar!


Prenumerera på våra nyhetsbrev