Rinit, vasomotorisk

BAKGRUND
 

Med vasomotorisk rinit (VMR) avses en icke-infektiös, icke-allergisk, rinit. Personer med VMR har ofta en överretbarhet i slemhinnan för ospecifika fysikaliska och kemiska stimuli, exempelvis kyla, värme, rök och parfymer.

Överkänslighet i de övre luftvägarna förekommer hos drygt 10 % av populationen. VMR ses framför allt hos medelålders och äldre, till skillnad från den allergiska riniten som är vanlig i yngre ålder. Symtomdebut efter 40 år har sällan en allergisk orsak.

Till skillnad mot den allergiska riniten kan man trots allergologisk utredning inte finna någon immunologisk orsak. VMR är således ej IgE-medierad.

 

Patogenes

Uppkomstmekanismen är okänd.

Den fysiologiska kontrollen av blodflöde, blodvolym och sekretion i näsan styrs av autonoma reflexmekanismer. En aktivering av sensoriska irritationsreceptorer i epitelet kan vara en utlösande faktor. Ämnen från mastceller och fria nervändslut kan därvid frisättas i större mängd än normalt.


 

SYMTOM
 

• Nysningar
• Rinnsnuva
• Nästäppa

Ögonsymtom ses mer sällan vid VMR än vid allergiskt betingad rinit.


 

KLINISK BILD
 

Symtomen kan förekomma tillsammans eller med dominans för någon enskild komponent. Vanligen startar besvären med nysningar och rinnsnuva, för att efter en tid övergå till nästäppa. Besvären är ofta av intermittent natur men kan vara kontinuerliga.

Uttalade besvär kan ge störd nattsömn och dagtrötthet. Patienter uppvisar ofta en ospecifik hyperreaktivitet vilket innebär att icke-allergena stimuli, i koncentrationer som normalt inte framkallar besvär, kan utlösa symtom.

Stimuli som ofta uppges kunna utlösa besvär:
 

• Starka dofter
• Formaldehyd frÃ¥n spÃ¥nplattor
• Trycksvärta frÃ¥n tidningar
• Växlingar i temperatur och luftfuktighet
• SO₂–föroreningar

Infektioner som drabbar patienter med överkänslighet i de övre luftvägarna förvärrar symtomen. Ofta får en banal förkylning ett förlängt förlopp. Det kan då vara svårt att veta när infektionen klingat av och om de kvarstående problemen beror på ökade besvär av ospecifik slemhinnekänslighet eller infektionen i sig.

DIFFERENTIALDIAGNOSER
 

• Persisterande (perenn) allergisk rinit
• Intermittent (säsongsbunden) allergisk rinit
• Sinonasal infektion
• Medikamentell rinit
• Kolinerg rinit
• Hormonell rinit
• Sinonasal polypos
• Nässeptumdeviation
• Främmande kropp
• Malignitet

DIAGNOSTIK
 

• Flera faktorer kan bidra till besvären. Diagnos ställs i första hand med noggrann sjukhistoria.
   
• Uppgifter om ärftlighet för allergiska sjukdomar, tidigare allergiska symtom, sjukdomens duration och Ã¥rstidsvariationer är av vikt.
   
• Besvär av rök, kyla leder tanken mot ospecifik hyperreaktivitet.
   
• Ofta krävs hudpricktest och/eller blodprov (phadiatop) för att utesluta IgE-medierad allergi.
   
• Huvudsakligen nästäppa, med föga variation mellan sidorna, talar för strukturella problem.
   
• Immunologiska faktorer kan misstänkas vid säsongsbundna besvär.
   
• Varningsignaler:
  Ensidig nästäppa med trögflytande eller purulent sekretion och eventuell blodtillblandning kan hos vuxna ha cancer som bakomliggande orsak.
  Hos ett barn kan samma symtom bero på en instoppad främmande kropp.

BEHANDLING
 

En behandlingsperiod på minst 4-5 veckor fordras och i många fall kan besvären kräva intermittent behandling under flera år. För framgångsrik behandling behövs regelbunden kontakt med VMR-patienterna.


Farmakoterapi

Följande terapialternativ kan övervägas:
 

• Antihistaminer
  Har visat sig kunna reducera symtomen till 45 % av placebovärdet. Resultatet är dock ofta otillräckligt vid enbart antihistaminbehandling.
   
• Lokala steroider
  Har ofta god effekt när symtomen huvudsakligen består av nysningar och rinnsnuva. Effekten är sämre på patienter vars huvudproblem är nästäppa.
  
  

Hos patienter vars huvudsakliga symtom består av rinnsnuva kan ett antikolinergikum avsett för rinitbehandling ge gott resultat, exv ipratropium (Atrovent Nasal) 21 µg/dos, 2 spraydoser i vardera näsborre 2-3 ggr dagligen.

Då en betydande del av svullnaden beror på blodansamling i näsmusslornas sinusoider kan adrenerga farmaka tillfälligtvis ha god effekt. Effekten är dock övergående och kan leda till missbruk.

I terapiresistenta fall rekommenderas remiss till öron- näs, och halsspecialist.

 

Kirurgi

Den nedre näsmusslan spelar stor roll för nästäppa och en hypertrofi av nedre näsmusslan är vanlig hos patienter med vasomotorisk rinit. I terapiresistenta fall vars huvudsymtom består av nästäppa kan kirurgi vara indicerat. Syftet är då att reducera inferiora näsmusslans volym.

Flera typer av ingrepp förekommer. Det vanligaste är s k submukös konkotomi. Andra exempel på ingrepp är konkotomi (man klipper av nedre, främre delen av inferiora näsmusslan) och uppvärmning av näsmusslans slemhinna med radiofrekvensbehandling.


 

ICD-10

Vasomotorisk rinit J30.0

 

Referenser

Van Cauwenberge P, Bachert C, Passalacqua G, Bousquet J, Canonica GW, Durham SR, Fokkens WJ, Howarth PH, Lund V, Malling HJ, Mygind N, Passali D, Scadding GK, Wang DY. Consensus statement on the treatment of allergic rhinitis. European Academy of Allergology and Clinical Immunology. Allergy. 2000 Feb; 55(2):116-34. Länk