Denna tjänst är ett beslutsstöd i den kliniska vardagen och endast avsedd för läkare och sjuksköterskor med förskrivningsrätt.
Vissa delar av vår nya webbplats är fortfarande under färdigställande och beräknas vara klart inom kort, vi ber om ert tålamod med eventuella störningar.
Vill du komma i kontakt med oss kan du maila till hej@internetmedicin.se.

När och hur skall smärtlindring ges?

Sammanfattningsvis

  • Smärtlindring skall vid behov ges tidigt i handläggningen
  • Tidig smärtlindring försämrar enligt flera studier inte diagnostik eller handläggning (se nedan)
  • Samtidigt strävar man efter att när så är rimligt först utföra klinisk undersökning
  • Välj i första hand intravenös administration (s.c. administrering hos smärtpåverkad patient tas upp dåligt p.g.a. perifer vasokonstriktion, kan ansamlas subkutant)
  • Smärtstillning kan aldrig maskera muskelförsvaret vid peritonit
  • Utebliven effekt av given smärtlindring kan i vissa lägen ge diagnostisk information, ett exempel är ischemisk smärta i t.ex. tarmen (”morfin-resistent smärta”)
 

Frågan om tidig smärtlindring till patienter med akut buksmärta är omdiskuterad. Genom åren har man ofta valt att avstå från smärtlindring tills slutlig diagnos ställts,  i syfte att undvika maskering av symtom och undersökningsfynd och för att kunna följa utvecklingen av patientens tillstånd. Man har även länge varit återhållsam med att ge smärtlindring före det att en fullständig klinisk undersökning utförts.

Aktuell forskning ger dock en annan bild. I en systematisk litteraturöversikt från Cochrane Collaboration drar man slutsatserna att användandet av opioid-analgetika tidigt i handläggningen av patienter med akut buksmärta inte innebär någon signifikant ökad risk för vare sig feldiagnos eller felaktig handläggning. Man konstaterar dock även att underlag för konkreta kliniska riktlinjer ännu saknas och att mer forskning krävs.

Prenumerera på våra nyhetsbrev