Bröstcancer, primärbehandling
Författare Docent, överläkare , Onkologiska kliniken/Akademiska sjukhuset
Granskare Professor Roger Henriksson, Regionalt cancercentrum Stockholm Gotland/Karolinska Universitetssjukhuset/Solna
Uppdaterad 2017-02-26
Specialitet Onkologi
Skriv ut
Patientbroschyr
Bröstcancer
annons


Visa behandlingsöversikt - Bröstcancer, recidiv- och palliativ behandling

Visa behandlingsöversikt - Bröstcancer, utredning


ALLMÄNT
 

Förstahandsmetod för tumörer med begränsad utbredning är kirurgisk excision.

Vid större, diffust växande, multifokal i flera kvadranter förekommande, snabbt tillväxande eller inflammatorisk cancer och/eller tumör med palpabla lymfkörtlar i axillen eller fossa supra- eller infraclavicularis rekommenderas ibland preoperativ systemisk behandling (neoadjuvant behandling).


Behandlingssekvens och tid

Primär kirurgi:
KirurgiEv. cytostatikaterapiStrålbehandlingEv. endokrin behandling
18 veckor
(6 cykler*)
3-6 veckor5-10 år
 
Primär medicinsk behandling:
Cytostatika-behandlingKirurgiStrålbehandlingEv. endokrin behandling
18 veckor (6 cykler*)3-6 veckor5-10 år

* Behandling var tredje vecka.


 

KIRURGISK PRIMÄRBEHANDLING
 

Målet med kirurgi är att avlägsna lokaliserad bröstcancer. Operationsmetoden väljs därefter.
 

  • Diagnostisk kirurgi
    Den suspekta förändringen avlägsnas med marginal. Vid icke palpabla förändringar utförs ingreppet efter preoperativ indikering. Detta ingrepp kan vara terapeutiskt t ex vid intraduktala papillom.
     
  • Bröstbevarande kirurgi, partiell mastektomi
    Tumören excideras med marginal. En förutsättning är att det är förenligt med god kosmetik, d v s ett litet tumörområde i relation till bröstet.

    Indikationer:
    1. Liten invasiv cancer (t ex < 30 mm).
    2. Begränsad duktal cancer in situ (DCIS).
     
  • Modifierad radikal mastektomi
    Hela bröstet opereras bort, axillen utryms.

    Indikation:
    Stor tumör, t ex > 30 mm eller multifokal cancer, eller när bröstbevarande kirurgi inte bedöms ge kosmetiskt tillfredställande resultat samt känd metastasering till axillen.
     
  • Mastektomi
    Hela bröstet opereras bort men axillen sparas.

    Indikation:
    Stor tumör, t ex > 30 mm eller multifokal cancer, eller när bröstbevarande kirurgi inte bedöms ge kosmetiskt tillfredställande resultat utan känd metastasering till axillen.
     
  • Sentinel node biopsi (SNB)
    Den första lymfkörteln som dränerar brösttumörens område i bröstet kallas för portvaktskörteln (sentinel node). Den identifieras pre- och perioperativt genom injektion i bröstet av ett eller flera indikerande ämnen (blått färgämne, en radioaktiv isotop eller järnsalt) och avlägsnas. Om den bedöms vara fri från tumör, sparas övriga lymfkörtlar. Syftet är att genom detta begränsade diagnostiska ingrepp begränsa morbiditeten som mera omfattande axillkirurgi kan innebära. Om analysen visar förekomst av cancerceller kompletteras ingreppet med axillutrymning.

    Sentinel node biopsi före start av neoadjuvant behandling: Hos patienter utan kliniska tecken på lymfkörtelmetastasering kan detta ingrepp ge information om förekomst av lymfkörtelmetastaser. Denna information är viktig inför ställningstagande till kompletterande axilloperation i samband med bröstoperationen efter genomfört neoadjuvant terapi och för ställningstagande till postoperativ strålbehandling av regionala lymfkörtelstationer.

    Baserad på randomiserade studiedata och från utvärdering av svenska data rekommenderas sentinel node biopsi numera som enda axillingrepp hos patienter med unifokal tumör där inga eller få tumörceller påvisades i portvaktskörteln. Det finns även stöd från randomiserade studier att avstå från ytterligare kirurgi om strålbehandling ges mot axillkörtlarna i nästa steg.
     
  • Axillutrymning
    Utförs vid multifokala tumörer, vid lokalt avancerad bröstcancer efter preoperativ systemisk behandling, eller vid preoperativt känd lymfkörtlemetastasering. Målet är att totalt ha minst åtta lymfkörtlar som underlag för patologisk staging.

    Undantag görs då det föreligger medicinska skäl att avstå från axillingrepp. Det kan även göras mindre ett ingrepp i form av axillbiopsi när de sedvanliga metoderna ej anses möjliga.

    Biverkningar till axillutrymning:

    • Armsvullnad
      Engagerar framförallt armen, mera sällsynt som ödem i det opererade bröstet. Ökad risk efter kombination av axillkirurgi och strålbehandling där man räknar med tecken på lymfödem i 50% av fallen. Svullnaden kommer oftast tidigt tidigt, men kan även dyka upp efter flera år. Prognosen är oklar då en del patienter förbättras spontant medan andra försämras. En nytillkommen armsvullnad flera år efter operation bör alltid utredas med mammografi och ultraljud av axillen för utesluta axillrecidiv.

      Armsvullnaden orsakas till en början av ödem som med tiden ersätts av inlagrad fettvävnad. Besvären är i regel långvariga och kräver ofta speciella hjälpmedel; kompressionsstrumpa, lymfterapi. Kompressionsstrumpa måste användas konsekvent under hela livet. I fall med besvärande långvarig armsvullnad kan i vissa fall plastikkirurgiskt ingrepp övervägas. Samarbete med sjukgymnast och lymfterapeut skall sättas in tidigt vid armsymtom!

    • Rörelseinskränkning i axeln
      Relativt vanligt postoperativt. Inskränkt förmåga till abduktion i axelleden. Mobilisering med sjukgymnast.

    • Sensibilitetsnedsättning
      Vanligt symtom med parestesier framförallt på insidan av överarm och thorakalt nedanför axillen. Ofta förbättring med tiden. Åtgärdas ej.

Bröstrekonstruktion
 

Patienternas intresse för bröstrekonstruktion efter mastektomi ökar. Den kan antingen utföras i samma seans som mastektomi (primär rekonstruktion) eller vid en senare tidpunkt (sekundär rekonstruktion, 1-2 år efter mastektomi).

Metoder:

  • Inläggning av implantat av koksalt eller silicon
  • Mikrokirurgisk rekonstruktion med lambåtekniker

Direktrekonstruktion kan erbjudas vid avgränsad tumör med säker marginal från thoraxväggen, i första hand till patienter där ej strålbehandling planeras postoperativt.

Sekundär rekonstruktion är ett lämpligare alternativ för patienter med planerad strålbehandling , vilket vanligen sker vid lymfkörtelmetastasering, bristande radikalitet eller omfattande tumörextent.

Strålterapi är möjlig efter rekonstruktion med protes, men kan påverka det kosmetiska resultatet då risken för kapselskrumpning är stor.

Se även behandlingsöversikt "Bröstrekonstruktion".


 

BEHANDLING AV DUKTAL CANCER IN SITU (DCIS)
 

Mastektomi rekommenderas vid förekomst av flera härdar av DCIS med risk för osäker radikalitet eller stor tumör med ogynnsamma förutsättningar för kosmetiska resultatet vid bröstbevarande kirurgi. Primär rekonstruktion kan oftast diskuteras. Vid säkerställd radikalitet ingen postoperativ strålbehandling.

Partiell mastektomi följd av postoperativ strålbehandling mot bröstet. Används i alla fall av begränsad förekomst av DCIS. Strålbehandlingen halverar risken för lokalrecidiv och ges i samma dosering som efter operation av invasiv cancer, se nedan.


 

PRIMÄR SYSTEMISK BEHANDLING

(s k preoperativ eller neoadjuvant behandling)

Preoperativ systemisk behandling har blivit allt vanligare trots att vinsterna är omdiskuterade för patienter med primärt operabla tumörer. Syftet är att förbättra förutsättningarna för kirurgisk radikalitet. Hittills har man ej påvisat att neoadjuvant behandling förlänger överlevnaden jämfört med postoperativ adjuvant behandling. Att ge preoperativ cytostatikabehandling i syfte att kunna genomföra bröstbevarande kirurgi istället för mastektomi är en tänkbar viktig indikation där tyvärr stöd från randomiserade studier saknas. En potentiell fördel av primär jämfört med adjuvant behandling är att responsen under pågående terapi möjliggör en tidig justering av denna. För att undersöka om denna strategi kan leda till eventuella överlevnadsvinster krävs fortsatta kliniska prövningar som kombinerar kliniska med tumörbiologiska frågeställningar inom ramen för translationella studier.

 

Indikation
 

  • Bröstcancer som vid klinisk och mammografisk bedömning ej säkert är radikalt operabel:
    – Stor tumör, adherent mot bröstkorgsväggen (T4a), ulceration (T4b), inflammatorisk cancer (T4d)
    – Annan större tumör som försvårar god kirurgi, eller kliniskt snabb tillväxt och hög proliferationsmarkör
     
  • Metastasverifierade större lymfkörtlar i axill eller fossa supraclavicularis.
     
  • Som ett likvärdigt alternativ för samtliga fall där medicinsk behandling säkert är motiverat i en postoperativ (adjuvant) behandlingssituation.

Förberedelser före start av behandling
 

  • Kompletterande utredning för att utesluta fjärrmetastasering i fall där ökad risk för metastasering föreligger:
    – Datortomografi av thorax och buk
    – Skelettscintigrafi
    – Mammografi och ultraljudsundersökning före start (Bör upprepas under pågående behandling för en objektiv bedömning av behandlingseffekten.)
     
  • Indikering av tumören eller tumörmarginalerna före start av behandlingen för att säkra en tillförlitlig histologisk radikalitetsbedömning av operationspreparatet.


Behandling

Cytostatikakombinationsbehandling i 18 veckor (sex cytostatikakurer à tre veckor). Syftet med behandlingen är kurativt och de för närvarande mest aktiva grupper av cytostatika, antracykliner (epirubicin, doxorubicin) och taxaner (docetaxel, paklitaxel) bör företrädesvis användas. Utvärdering av respons görs kliniskt och med hjälp av mammografi och ultraljudsundersökning under behandlingen. För tumörer som är HER2-positiva skall trastuzumab och eventuellt pertuzumab läggas till, åtminstone under de behandlingscykler patienten erhåller taxaner.

Patienter med hormonreceptorpositiv tumör som av olika skäl ej uppfyller förutsättningarna för kemoterapi (biologisk ålder, psykisk eller annan komplicerande sjukdom, annan orsak) kan istället ges fyra månaders behandling med aromatashämmare om patienten är postmenopausal eller i annat fall tamoxifen.
 

Visa översikt: Cancerbehandling - monoklonala antikroppar



 

ADJUVANT SYSTEMISK BEHANDLING
 

Översikt

Adjuvant systembehandling har en avgörande betydelse för bröstcancerpatientens prognos. Risken för återfall och död i bröstcancer reduceras mellan 30 och 80 % beroende av subtyp och behandling. Eftersom absolutvinsten av adjuvantbehandlingen dessutom avgörs av patientens prognos så är de absoluta överlevnadsvinsterna betydligt större för de med den sämsta prognosen.

Standardriktlinjer för behandling av bröstcancer utformas i vårdprogram utarbetade av sjukvårdsregionernas vårdprogramgrupper och kan erhållas via de regionala Onkologiska Centra. Nationella rekommendationer utarbetad av Svenska Bröstcancergruppen (SweBCG) finns och uppdateras regelbundet (se http://www.swebcg.se/vardprogram/). Det vetenskapliga underlaget erhålles och uppdateras vart femte år via en internationell samarbetsgrupp, Early Breast Cancer Trialists Cooperative Group (EBCTCG). Data baseras nu på 400 randomiserade studier med totalt cirka 400 000 kvinnor inkluderade.

Antracyklinbaserade kombinationer (epirubicin) överträffar effekten av regimer utan dessa droger. Användning av taxaner (docetaxel och paklitaxel) antingen i kombination med antracykliner eller sekventiellt efter antracyklinkombination leder till en ytterligare signifikant förbättring av recidivfri och total överlevnad.

Tamoxifen, given under en 5-årsperiod har en kraftigt riskreducerande effekt i alla åldersgrupper, tydligare hos äldre patienter. En förutsättning är att tumören är hormonreceptorpositiv. Aromatashämmare givet antingen sekventiellt med tamoxifen eller istället för tamoxifen till postmenopausala kvinnor ger ytterligare en minskning av återfallsrisken med knappt 20%. På längre sikt ses dock inga signifikanta överlevnadsfördelar för aromatashämmare. Samtidigt är sammanlagt 10 års endokrin behandling bättre än 5 års behandling vad gäller relativ risk för återfall. Detta gäller framför allt vid sekventiell behandling, men rekomenderas bara till kvinnor som har en högre risk för återfall (lymfkörtelmetatastaserade) och som tolererar behandlingen väl.
Kastration med läkemedel under 5 år (goserelin) leder till signifikant riskreduktion hos premenopausala kvinnor med hormonreceptorpositiv cancer, men är i första hand aktuellt för de yngre högriskpatienterna.

 

Rekommendationer adjuvant systemisk behandling
 

Cytostatikakombinationsbehandling
 

Indikationer generellt: Lymfkörtelmetastaser, trippelnegativ eller HER2-positiv bröstcancer, vanlig ”luminal” östrogenkänslig bröstcancer med låg differentieringsgrad/hög proliferation (Luminal B). Mera specifika indikationer är definierade inom vårdprogram som kan erhållas via Onkologiska Centra.

Standarddoserna beräknas i mg/m2 kroppsyta men kan justeras upp eller ned beroende på biverkningsgrad eftersom patientens individuella känslighet varierar stort. Idag ges vanligen minst sex behandlingar och behandlingen ges så gott som alltid sekventiellt med en antracyklinbaserad del och en taxanbaserad (vanligen docetaxel eller paklitaxel) del på tre cykler var. Fördelen med sekventiell behandling är att risken för kumulativa biverkningar minskar samtidigt som att risken för resistensutveckling i tumören även minskas.

För patienter som bedöms behöva mer kraftfull behandling så finns flera alternativa lösningar:
 

  • Ökad dosintensitet genom högre doser eller att korta intervallen från 3 till 2 veckor tack vare G-CSF sprutor s.c. (”dose-dense” behandling)
  • Högre doser eller fler behandlingar
  • Tillägg med capecitabin i tablettform under 14 dagar varje behandlingscykel

Standardbehandlingar

  1. Sekventiell behandling med antracyklin följt av taxan, alternativt omvänd sekvens.

    Antracyklindelen: FEC eller EC (fluorouracilepirubicincyklofosfamid)

    Behandlingen ges var tredje vecka intravenöst, i regel tre gånger. Antalet kurer och dosering enligt rekommendationer från de regionala vårdprogramgrupperna.

    Vanligaste biverkningar:
    - Benmärgsdepression, ökad infektionsrisk, neutropen sepsis. Störst risk vecka 2 efter behandlingen
    - Illamående, kräkningar
    - Mucosit
    - Kardiotoxicitet efter en kumulativ dos av epirubicin > 800mg/m2. Denna dos uppnås ej vid adjuvant behandling, ekokardiografiskt mätbar sänkning av LVEF kan vara en tidig signal innan patienten utvecklar symtom av hjärtinsufficiens.


    Taxandelen: docetaxel eller paklitaxel

    Behandlingen ges med tre cykler docetaxel, var tredje vecka intravenöst Tillägg av G-CSF (filgrastim eller pegfilgrastim (Neulasta)) rekommenderas som primär profylax p g a neutropeni med infektionsrisk. Alternativt kan paklitaxel användes, men ges då varje vecka upp till 12 veckor i följd.

    Vanligaste biverkningar:
    - Benmärgsdepression, ökad infektionsrisk, neutropen sepsis. Största risken 1 vecka efter behandlingen. (docetaxel)
    - Muskelsmärta under cirka 3 dygn med start ungefär 3 dygn efter behandlingen (docetaxel)
    - Trötthet, nagelförändringar (docetaxel)
    - Neurotoxicitet (framför allt paklitaxel)

  2. Kombinationen TAC (docetaxeldoxorubicincyklofosfamid)

    Behandlingen medför relativ hög grad av benmärgstoxicitet och därmed risk för neutropen feber. Den ges vid vissa onkologiska kliniker till patienter med hög återfallsrisk, t ex fler än tre lymfkörtelmetastaser. Behandlingen ges var tredje vecka intravenöst, sex gånger. Tillägg av G-CSF skall alltid ges.

    Vanligaste biverkningar:
    - Benmärgsdepression, ökad infektionsrisk, neutropen sepsis. Största risken vecka 2 efter behandlingen.
    - Illamående, kräkningar.
    - Trötthet, nagelförändringar
    - Mucosit

 

Endokrin terapi
 

Indikation: Patienter med östrogen- (ER) eller progesteronreceptor (PgR) positiva tumörer (ER+ och/eller PgR+). Cirka 85 % av alla tumörer.


Standardbehandling
 

  • Postmenopausala patienter

    • Utan spridning till lymfkörtlarna
      Behandling med aromatashämmare (letrozol, exemestan eller anatsrozol) 1 tablett dagligen p.o. i fem år. Alternativ kan sekventiell behandling ske med skifte till tamoxifen 20 mg per dag efter ungefär halva behandlingstiden. Vid familjär eller egen anamnes av tromboembolisk sjukdom eller andra sjukdomar som ökar risken för trombembolism bör aromatashämmare användas under hela behandlingstiden.

    • Med spridning till lymfkörtlarna
      Behandling med aromatashämmare i 5 år följt av 5 år med tamoxifen är sannolikt den mest effektiva behandlingen men har inte jämförts i studier av flera skäl. Det finns relativt tungt stöd för att använda totalt 10 års behandling i denna grupp, men detta får vägas mot biverkningar. Vanligen inleds behandlingen med letrozol som skiftas vid biverkningar eller senast vid 5 år. Det är då rimligt att göra ett nytt övervägande för att väga patientens eventuella biverkningar och risker mot prognos. För denna grupp av kvinnor rekommendera dessutom 3 års skelettstärkande behandling, vanligen med zoledronsyra givet vart 6:e månad vilket dels motverkar den ökad risk för frakturer som ses vid behandling med aromatashämmare och dels minskar risken för skelettmetastaser i absoluta tal ca 3 %.


  • Premenopausala patienter

    • Utan spridning till lymfkörtlarna
      Behandling med tamoxifen i 5 år. Vid barnönskan kan uppehåll göras efter ca 2 års behandling, men givetvis efter diskussion om risker.

    • Med spridning till lymfkörtlarna
      Behandling med tamoxifen i 10 år. Om patienten bedöms som säkert postmenopausal kan skifte till aromatshämmare göras de sista 5 åren. Yngre patienter (< 35 år) bör även erhålla medicinsk kastrationsbehandling med GNRH-analog (goserelin) under 5 år. Även här skall ev barnönskan vägas in efter några års behandling.

Biverkningar

Klimakteriesymtom med svettningar, blodvallningar, trötthet, viktuppgång. Tamoxifen ökar risken för ventrombos, samt endometriecancer (0,7 %).
Biverkningarna av aromatashämmare, särskilt ventrombos och risken för livmodercancer, är mindre. Däremot föreligger en ökad risk för ledvärk och andra skelett/muskelsymtom samt osteopeni/osteoporos med risk för frakturer. Det är viktigt att i första hand prova att byta preparat vid problem med biverkningar då skillnader i effekt mellan olika behandlingar är ringa, men nyttan totalt sett över många år, för de flesta patienter är stor.

Användning av lokala östrogener är ej rekommenderat under pågående aromatshämmarbehandling då de teoretiskt kan minska effekten av behandlingen. Det går dock bra att kombinera med tamoxifen. Vid behov av lokalbehandling vid aromatshämmarbehandling ges icke hormoninnehållande preparat, t ex Replens.

 

Adjuvant behandling med trastuzumab (Herceptin)
 

En behandlingsprincip där en antikropp riktad mot receptorn HER2 används. Behandlingen förutsätter överuttryck av denna receptor, vilket förekommer i cirka 15 % av samtliga bröstcancerfall.

Behandlingen ges vart tredje vecka subkutant eller intravenöst. Den skall initialt alltid kombineras med cytostatika, i första hand taxaner
Data från flera randomiserade studier som utvärderar effekten av adjuvant behandling med trastuzumab (Herceptin) hos gruppen av patienter med HER2-positiva tumörer har presenterats. Resultaten tyder på en signifikant förbättring av prognosen, i grova drag en halvering av den relativa risken för återfall. Vanligen ges trastuzmab i ett år totalt, varav den sista delen som monoterapi men tillsammans med eventuell strålterapi och endokrin behandling.

 

Postoperativ strålbehandling
 

Postoperativ strålterapi sänker risken för lokoregionala recidiv med cirka två tredjedelar och påverkar även dödligheten i bröstcancer.

Modern dosplanering undviker hjärtat i behandlingsfältet eftersom fulldos strålbehandling ökar risken för kardiell morbiditet. Med andningsstyrd behandling (”Gating”) kan man ibland vid framför allt vänstersidiga behandlingar, ytterligare sänka hjärt- och lungdoserna.


Följande allmänna riktlinjer gäller:
 

  • Mot kvarvarande bröstparenkym efter bröstbevarande kirurgi ges 50 Gray (Gy), i regel 2 Gy dagligen x 25, motsvarande 5 veckors behandling, Alternativt ges 2,67 Gy dagligen x 15, slutdos 40,05 Gy.
  • Patienter ≤40-50 år erhåller tillägg av en boost på ytterligare 10-16 Gy (2 Gy x 5-8) mot själva operationsområdet till en totaldos av 60-66 Gy.
     
  • Mot bröstkorgsväggen efter mastektomi:
    Vid osäker radikalitet, tumör > 50mm, multifokalitet mot bröstkorgsväggen 50 Gy i dagliga doser à 2 Gy, motsvarande 25 behandlingar. Alternativt ges 2,67 Gy dagligen x 15, slutdos 40,05 Gy.
     
  • Mot regionala lymfkörtlar i axill, fossa supra- och infraclavicularis samt övre delen parasternalt:
    - Vid förekomst av lymfkörtelmetastaser
    - Efter preoperativ behandling där axillstatus ej har klarlagts genom sentinel node biopsi före start av behandlingen.
    - Som standard ges 50 Gy à 2 Gy dagligen mot regionala lymfkörtlar.

Nationella rekommendationer för indikation av strålbehandling finns på Svenska Bröstcancergruppens hemsida. Mer detaljerade regler för strålbehandling kan finnas i regionala vårdprogram.

 

Biverkningar:
 

  • Hudreaktion
    Akut: Varierande grad av hudrodnad, ytliga epiteldefekter, klåda. Förebyggande behandling med steroidsalva rekommenderas (Elocon
    Kroniskt: Teleangiektasier, subkutan fibros.
     
  • Lungreaktion
    Strålpneumonit med symtom som andfåddhet och hosta under senare delen av eller efter avslutad behandling.
    Röntgenkontroll.
    Behandling med steroider enligt speciellt schema, remitteras till onkolog.
     
  • Arm- och eventuellt bröstödem
    V g se tidigare avsnitt "KIRURGISK PRIMÄRBEHANDLING". För fall av långvarig bröstödem finns speciella bh:ar som komprimerar bröstvävnaden. Samarbete med sjukgymnast.
     
  • Hjärttoxicitet
    Utvärdering av tidiga randomiserade studier avseende postoperativ strålbehandling visade på en gynnsam effekt på bröstcancer relaterad överlevnad som dock neutraliserades av ökad hjärtrelaterad dödlighet hos strålbehandlade patienter. Denna kunskap föranledde en förbättring av strålbehandlingstekniken, vilket har lett till en signifikant minskning av hjärtmorbiditeten till följd av strålbehandlingen i dagsläget. En metaanalys visar som tidigare på en signifikant sänkning av recidivrisken och förbättring av den bröstcancerrelaterade och även av den totala överlevnaden (EBCTCG, Lancet. 2011;378(9804):1707).


UPPFÖLJNING/FORTSATT OMHÄNDERTAGANDE
 

Att tidig upptäckt av fjärrmetastaser genom regelbundna kliniska kontroller påverkar sjukdomsförloppet är ej bevisat. Däremot kan ett begränsat lokalrecidiv eller regionalt recidiv efter bröstbevarande kirurgi vara botbart varför regelbunden uppföljning med årliga mammografier i 10 år efter diagnos rekommenderas de kvinnor som opererats med bröstbevarande kirurgi. Kontroller med magnetkamera eller ultraljud kan i särskilda fall ske.

Läkarbesök bör ske efter genomgången cytostatika och/ eller strålbehandling, men regelbundna läkarbesök anses idag inte vara nödvändigt om patienten är besvärsfri. En uppföljande kontroll efter 5 år rekommenderas i första hand till kvinnor som behandlas med endokrin terapi. En del av uppföljningen kan idag ske med hjälp av kontaktsjuksköterskor och via telefonkontakt.

Det är viktigt att patienten informeras tydligt vart hon snabbt skall vända sig vid problem eller nya symptom.

 

  • bröstcancer hos kvinnor med hög hereditär risk.
     
  • komplikationer efter primärbehandling. Vanligast är lokala problem med sensibilitetsstörningar kring axillregionen, inskränkning av rörligheten i axelleden, armsvullnad, risk för återkommande hudinfektioner (erysipelas), värk och ödem i bröstet. Biverkningar av pågående adjuvant endokrin behandling.
     
  • lokalrecidiv efter duktal cancer in situ eller invasiv cancer.
     
  • symtom orsakade av fjärrmetastaser.

Rekommendationer avseende tätheten av kliniska kontroller beror på prognosen.


Uppföljningsrekommendationer för hereditär och preinvasiv cancer

  • Familjär förekomst av bröst- och ovarialcancer:
    Palpation och mammografi en gång per år. Parallella kontroller hos gynekolog.
     
  • Lobulär cancer in situ:
    Enbart mammografisk kontroll en gång per år.
     
  • Duktal cancer in situ:
    Palpation och mammografi en gång per år.

Mammografi är lämplig efter bröstbevarande kirurgi och för kontroller av det kontralaterala bröstet. Efter rekonstruktiv kirurgi med protes är MR av bröstet en säkrare metod för undersökning av thorakalväggen bakom protesen och kring proteskapseln.


Uppföljningsrekommendationer för invasiv bröstcancer

Regler för uppföljning av dessa patienter skiljer sig i de olika sjukvårdsregionerna. I regel rekommenderas kliniska kontroller som omfattar framförallt palpation av bröst och regionala lymfkörtelstationer. Mammografi och eventuellt ultraljudsundersökning årligen.
 

År 1-21-2 gånger årligen
År 3-51 gång årligen
År 5-10Uppföljning enligt lokala riktlinjer


I vissa fall bestäms kontrollintervallen individuellt beroende på förväntad risk för recidiv, övriga medicinska eller personliga skäl.



Visa översikt: Bröstcancer, utredning

 


ICD-10

Icke specificerad lokalisation av malign tumör i bröstkörtel C50.9

 
Sjukskrivning

Länkar till försäkringsmedicinskt beslutsstöd från Socialstyrelsen:
C50 Malign tumör i bröstkörtel

Referenser / konsensusdokument
 

Early Breast Cancer Trialists' Collaborative Group. Effects of chemotherapy and hormonal therapy for early breast cancer on recurrence and 15-year survival: an overview of the randomised trials Lancet 2005;365:1687

Early Breast Cancer Trialists' Collaborative Group. Adjuvant chemotherapy in oestrogen-receptor-poor breast cancer: patient-level meta-analysis of randomised trials. Lancet 2008; 371: 29

Early Breast Cancer Trialists Collaborative Group. Comparisons between different polychemotherapy regimens for early breast cancer: meta-analyses of long-term outcome among 100,000 women in 123 randomised trials. Lancet. 2012 Feb 4;379(9814):432

Early Breast Cancer Trialists Collaborative Group. Effect of radiotherapy after breast-conserving surgery on 10-year recurrence and 15-year breast cancer death: meta-analysis of individual patient data for 10,801 women in 17 randomised trials. Lancet. 2011 Nov 12;378(9804):1707.

Nationella riktlinjer för behandling av bröstcancer (version maj 2013). Svenska Bröstcancergruppen. www.swebcg.se
 

Övriga referenser kan erhållas från författaren

Copyright © Internetmedicin 2017
ID: 829

Kommentera >>
Behandlingsöversikt: Bröstcancer, primärbehandling

 
 
 
   



Du måste vara inloggad för att skriva ut.
Logga in eller registrera dig gratis här.

Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
Använd istället knappen Skriv ut (symbolen med skrivare) uppe till höger på sidan.

Endast registrerade användare har tillgång till utskriftsfunktionen.

Så här registrerar du dig och skriver ut:
1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på länken Ny användare uppe
till vänster på sidan och följ instruktionerna.
2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
3. Logga in.
4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
6. Ett nytt fönster öppnas. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.








Specialist-/överläkare med inriktning allmänläkare
ÖNH kliniken


Sök tjänst som Civil-militär ST-läkare med fokus på trauma.
Försvarsmakten


Pediatriker med erfarenhet från primärvården
KRY


Dermatologer med erfarenhet från primärvården
KRY


Specialist i allmänmedicin
Praktikertjänst, Bohus


Specialist-/överläkare inom hörsel och balansrubbningar
ÖNH kliniken, Region Östergötland


Allmänläkare, ST-läkare, leg läkare
Oden Vårdcentral, Falköping


ST-läkare,
Klinisk kemi


Regionala ST-tjänster i klinisk kemi och mikrobiologi
NU- sjukvården, Område III, Laboratoriemedicin

annons
annons