Internetmedicin.se använder cookies för att kunna erbjuda en så bra tjänst som möjligt. Läs mer

annons
annons
Mitralisinsufficiens
Författare Docent, överläkare , VO Hjärt- och Lungmedicin, Hjärtsvikt- och klaffsektionen/SUS Lund
Granskare Professor Karl Swedberg, Medicinkliniken/SU/Östra Sjukhuset
Uppdaterad 2017-05-29
Specialitet Kardiologi
Skriv ut
annons


BAKGRUND
 

Mitralisinsufficiens är efter aortastenos den vanligaste klaffsjukdomen. Mitralisinsufficiens leder till volymsbelastning av vänster kammare och vänster förmak. Orsaken till mitralisinsufficiens kan endera vara primär (organisk) mitralisklaffsjukdom eller funktionell, sekundärt till en dysfunktion och/eller dilatation av vänster kammare. Sammanfattningsvis kan man säga att vid primär mitralisinsufficiens är det klaffen som gör kammaren dålig medan det vid en sekundär mitralisinsufficiens är kammaren som är gör klaffen dålig. Vid bedömning av den systoliska funktionen med EF får man även falskt höga värden eftersom mitralisinsufficiensen i sig är en afterload-reduktion. Analys av bakomliggande mekanism för mitralisinsufficiensen är därför av yttersta vikt och påverkar i hög grad behandlingen, särskilt för att bedöma om klaffbevarande kirurgi är möjlig.


Orsaker

De vanligaste orsakerna till primär (organisk) mitralisinsufficiens:
 

  • Myxomatös degeneration (Barlows sjukdom)
    Mitralisklaffprolaps sekundärt till myxomatös, generell inlagring som leder till diffust vävnadsrika, förtjockade klaffar med uttöjda chordae och ofta påtaglig annulusdilatation. Patienterna är ofta yngre (< 60 år) med känt blåsljud sedan längre tid.
     
  • Fibroelastic deficiency (FED)
    Mitralisklaffprolaps associerad med fibrillinbrist. Vanligtvis lokaliserad segmentell sjukdom (drabbar oftast posteriora mitralisklaffens mellersta del). Oftast ingen påtaglig annulusdilatation. Patienterna är ofta äldre (> 60 år). Debuterar oftare mer akut sekundärt till plötsligt påkommen klaffdysfunktion (flail-klaff).
     
  • Endokardit
    Vegetation, chordaeruptur eller klaffperforation. Ger ofta upphov till en akut mitralisinsufficiens eller påtaglig progress av en tidigare känd insufficiens.
     
  • Reumatisk klaffsjukdom
    Reumatisk klaffsjukdom av mitralisklaffen leder oftast till en mitralisstenos men olika grader av samtidig mitralisinsufficiens är vanligt förekommande.
     
  • Mitralisringsförkalkning (MAC)
    Kronisk degenerativ process som oftast ses hos äldre patienter och som är associerad med generell kardiovaskulär sjukdom. MAC påvisas ofta hos patienter med uttalad kronisk njursvikt. Bland äldre patienter uppskattas prevalensen till 8-14 %. Vid mer utbredd MAC kan i sällsynta fall signifikant mitralisklaffsjukdom utvecklas.
     
  • SLE
    Systemsjukdom som kan leda till såväl multipla klaffvegetationer (Libman-Sacks endokardit) som förtjockning av klaffbladen resulterande i klaffinsufficiens.
     
  • Reumatoid artrit (RA)
    Kan leda till påverkan på aorta- och mitralisklaffarna men medför sällan någon signifikant klaffdysfunktion.
     
  • Strålning
    Strålbehandling av thorax kan ge upphov till både fibros och förkalkning av klaffarna och engagerar de basala delarna av aorta- och mitralisklaffarna. Denna klaffpåverkan kan i sällsynta fall leda till signifikant mitralisklaffdysfunktion.
     
  • Bindvävssjukdomar
    T ex Marfans syndrom, Ehler-Danlos syndrom
     
  • Kongenital mitralisinsufficiens (t ex mitral cleft, mitral arcade, parachute mitral valve)
    Mer sällsynta orsaker, som oftast redan diagnosticerats i barndomen. Lindriga/måttliga fall kan ibland hittas hos vuxna.
     
  • Status post mitralisklaffintervention
    Restinsufficiens efter mitralisklaffplastik. Paravalvulärt läckage i en klaffprotes. Iatrogen mitralisinsufficiens efter ballongdilatation av mitralisstenos.

De vanligaste orsakerna till sekundär (funktionell) mitralisinsufficiens:
 

  • Dilaterad kardiomyopati
    Sekundärt till dilatation av vänster kammare med apikal förskjutning av papillarmusklerna och annulusdilatation.
     
  • Ischemisk hjärtsjukdom
    Sekundärt till remodulering av vänster kammare samt regional dysfunktion med påverkan på papillarmuskelfunktion som vanligtvis påverkar det posteriora klaffseglet (resulterande i en excentrisk insufficiens-jet riktad posteriort).
     
  • Hypertrof kardiomyopati med utflödesobstruktion
    Insugning av anteriora klaffseglet mot vänster kammares utflödesdel; SAM (systolic anterior motion) som oftast resulterar i en excentrisk insufficiens-jet riktad anteroseptalt.
     
  • Förmaksflimmer
    Ofta sekundärt till annulusdilatation och/eller takykardi-inducerad kardiomyopati.


SYMTOM
 

Patienter med kronisk mitralisinsufficiens kan förbli symtomfria i flera år. Symtom ses ofta inte förrän patienten har utvecklat systolisk vänsterkammardysfunktion, signifikant förhöjt PA-tryck eller drabbats av förmaksflimmer. Misstanke om mitralisinsufficiens som bör utredas vidare, med i första hand ekokardiografi, föreligger vid tidigare okänt systoliskt blåsljud över apex.

De klassiska symtomen vid en kronisk uttalad mitralisinsufficiens är:
 

  • Dyspné (initialt vid fysisk ansträngning)
  • Ortopné
  • Palpitationer (förmaksflimmer sekundärt till förstoring av förmak)
  • Perifera ödem
  • Lungstas (eller lungödem)

När dessa symtom börjat uppträda är prognosen, utan thoraxkirurgisk behandling, dålig.

Kliniken vid akut påkommen uttalad mitralisinsufficiens skiljer sig från den kroniska mitralisinsufficiensen. I dessa fall räcker inte hjärtats fysiologiska kompensationsmekanismer till. Kliniskt ses en ökning av vänster kammares preload och en minskning av afterload.

Detta leder till en ökning av vänster kammares totala slagvolym (supranormal EF). Emellertid är den effektiva slagvolymen klart reducerad p g a den stora regurgiterande volymen. Detta leder till:
 

  • Akut förhöjning av förmakstrycket (LAP) med lungödem
  • Reflektorisk takykardi
  • Sjunkande effektiv slagvolym

Tillståndet ses oftast vid chordaeruptur (flail-klaff), papillarmuskelruptur eller vid endokardit. Vid akut påkommen uttalad mitralisinsufficiens krävs oftast akut thoraxkirurgi.


 

KLINISKA FYND
 

Vid kronisk primär mitralisinsufficiens sker en gradvis kompensatorisk dilatation och excentrisk hypertrofi av vänster kammare, vilket bevarar en normal effektiv slagvolym och hjärtminutvolym. Sålunda är vänster förmakstryck (LAP) ofta normalt eller endast lindrigt förhöjt. Dessa kompensationsmekanismer leder i senare skede, med tilltagande dilatation och ökad väggtension, till fibrosutveckling och kammardysfunktion. EF kan dock initialt fortfarande vara normalt. Med tilltagande muskeldysfunktion reduceras EF, den effektiva slagvolymen sjunker och fyllnadstrycket stiger, förändringar som till slut leder till lungödem och kardiogen chock.


 

DIFFERENTIALDIAGNOSER
 

  • Aortastenos (förkalkade aortaklaffar med stenos kan ibland höras tydligt över apex s k Gallavardin-fenomen). Aortastenosens blåsljud fortleds ofta tydligt över karotiderna men fortleds ej till vänster axill)
     
  • Tricuspidalisinsufficiens (hörs dock vanligtvis tydligast lågt parasternalt och utan fortledning till vänster axill).
     
  • Pulmonalisstenos (hörs tydligast vänster I2:I3)
     
  • Kammarseptumdefekt (ofta lågfrekvent systoliskt blåsljud som vanligtvis fortleds parasternalt åt höger)
     
  • Hjärtsvikt av annan genes


UTREDNING
 

Status
 

  • Strävt vanligtvis pansystoliskt blåsljud hörbart över apex med utstrålning till vänster axill. Accentueras om patienten ligger på vänster sida. Ett mittsystoliskt klick, följt av ett systoliskt blåsljud, hörs ibland vid mitralisklaffprolaps. En tredje eller fjärde hjärtton kan förekomma.
     
  • Apeximpulsen ofta påtagligt kraftig och breddökad.
     
  • Vid akut uttalad mitralisinsufficiens ses lungödem, refraktär hjärtsvikt och kardiogen chock.
     
  • Basala krepitationer/rassel vid lungstas.

Labb
 

  • Hb
     
  • Elektrolytstatus
    Na, K, kreatinin
     
  • Troponin T
    Vid bröstsmärta
     
  • NT-proBNP
    Förhöjda värden hos asymtomatiska patienter med uttalad mitralisinsufficiens predikterar symtom inom kort tid och är även associerat med sämre postoperativt prognos.
     
  • Vid misstanke om endokardit
    LPK, diff, CRP, blododlingar

EKG
 

  • EKG uppvisar i det klassiska fallet förändringar sekundärt till hypertrofi av vänster kammare samt belastningstecken i form av ST-sänkningar.
     
  • Mitralisinsufficiens sekundärt till kranskärlssjukdom kan visa ST-lyft eller andra tecken på koronarinsufficiens (vanligtvis över inferiora avledningar).
     
  • Förmaksflimmer är vanligt vid kronisk mitralisinsufficiens med uttalat förstorade förmak.
     
  • Ibland är EKG helt normalt.

Ekokardiografi

Ekokardiografi är idag den helt dominerande metoden för att diagnosticera mitralisinsufficiens och ger morfologisk information om klaffarnas anatomi och mobilitet. Graden av vänster kammarens dilatation samt EF är vägledande för att bedöma optimal tidpunkt för thoraxkirurgi hos den asymtomatiska patienten med uttalad mitralisinsufficiens. Med färg-doppler kan förekomsten av mitralisinsufficiens enkelt fastställas men den ekokardiografiska graderingen av mitralisinsufficiens är komplex och kräver oftast en kombination av olika mätmetoder. Om klaffplastik/reparation övervägs bör transesofagal ekokardiografi (TEE) med 3D-framställning utföras för mer detaljerad kartläggning av mitralisklaffens morfologi.


Ekokardiografiska fynd talande för kronisk uttalad primär (organisk) mitralisinsufficiens innefattar:
 

  • Visuellt påtagligt dilaterad vänster kammare och förmak med bred insufficiens som utbreder sig i en yta > 40 % av vänster förmak.
     
  • Vena contracta ≥ 7 mm
     
  • ERO (effective regurgitant orifice) ≥ 0,4 cm2
     
  • Systoliskt backflöde i lungvener
     
  • Regurgitationsvolym ≥ 60 ml
     
  • Regurgitationsfraktion ≥ 50 %
     
  • Förhöjt tryck i lungkretsloppet (PA-tryck)

Ekokardiografiska fynd talande för kronisk uttalad sekundär (funktionell) mitralisinsufficiens innefattar:
 

  • Visuellt påtagligt dilaterad vänster kammare med nedsatt global EF (sekundärt till dilaterad eller ischemisk kardiomyopati)
     
  • Nedsatt regional segmentell funktion (sekundärt till koronarsjukdom)
     
  • Regurgitationsvolym ≥ 60 ml
     
  • Regurgitationsfraktion ≥ 50 %
     
  • ERO (PISA-beräkning) ≥ 0,4 cm2
     
  • Förhöjt tryck i lungkretsloppet (PA-tryck)

Ekokardiografiska fynd vid akut uttalad mitralisinsufficiens innefattar även:
 

  • Flail-klaff sekundärt till chordaruptur
     
  • Papillarmuskelruptur (vanligtvis ses då även regionalt nedsatt kontraktilitet inferiort då detta tillstånd vanligtvis ses vid akut inferior hjärtinfarkt)
     
  • Visuellt hyperdynamisk, ofta ej påtagligt dilaterad, vänster kammare med bred insufficiens (insufficiensen kan ibland missas p g a dess korta duration under samtidig takykardi)
     
  • Ofta påtagligt förhöjt tryck i lungkretsloppet (PA-tryck)
     
  • I vissa fall kan akut endokardit leda till akut uttalad mitralisinsufficiens (ofta med perforation av klaffen)

Arbetsprov

Hos anamnestiskt asymtomatiska patienter med uttalad mitralisinsufficiens kan symtom och signifikant hemodynamisk påverkan demaskeras med hjälp av ett arbetsprov. Thoraxkirurgi kan då övervägas om patienten under belastning utvecklar svår dyspné, tecken på koronarinsufficiens eller uppvisar en nedsatt arbetsförmåga (≤ 80 % av förväntad). Arbetsprov bör ej utföras om patienten är symtomatisk. I utvalda fall (fr a vid mitralisinsufficiens sekundär till koronarsjukdom) kan arbetsprov kombineras med ekokardiografisk undersökning. Thoraxkirurgi kan då övervägas vid symtom som kan relateras till arbetsinducerad ökning av mitralisinsufficiens med påtaglig höjning av PA-tryck (> 60 mmHg) eller vid ekokardiografiska tecken till nedsatt EF.

 

Hjärt-lungröntgen

Utförs för att verifiera vänstersidig hjärtsvikt med ökad lungkärlsteckning eller lungstas (lungödem). Visar annars oftast endast indirekta tecken på förstoring av vänster förmak och vänster kammare.

 

MR-hjärta

I sällsynta fall, då man med ekokardiografi inte kan bestämma mitralisinsufficiensens svårighetsgrad eller om det föreligger klar diskrepans mellan kliniska fynd och ekokardiografiskt utfall, kan MR-hjärta utföras. Med MR kan man med stor säkerhet kvantifiera regurgitationsvolym och -fraktion samt beräkna vänster kammares volym och EF. Kontraindikationer för MR innefattar pacemaker (på senare tid har det dock tagits fram MR-säkra pacemakers) samt tidigare operationer innefattande clips i hjärna eller öga.

 

Hjärtkateterisering

I sällsynta fall, då man med ekokardiografi inte kan bestämma mitralisinsufficiensens svårighetsgrad och MR-hjärta ej kan utföras, kan hjärtkateterisering med kontrast utföras för gradering. Högersidig hjärtkateterisering kan även utföras vid oproportionerlig förhöjning av PA-trycket.

 

Kranskärlsröntgen

Kranskärlsröntgen bör alltid utföras vid misstanke av samtidig kranskärlssjukdom eller hos patienter som nått upp till medelåldern (≥ 40 år) före klaffintervention. Vissa thoraxcentra önskar att kranskärlsröntgen redan ska vara utförd så att underlaget föreligger då patienten diskuteras på klaffkonferens. I utvalda fall med låg-intermediär risk för kranskärlssjukdom kan DT-kranskärl utföras istället.


 

BEHANDLING
 

Thoraxkirurgi

Uttalad primär (organisk) mitralisinsufficiens med symtom bör opereras. Generellt är operationsresultaten goda och långtidsöverlevnaden god om thoraxkirurgi utförs innan vänsterkammarfunktionen blivit påverkad. Patienter med uttalad sekundär (funktionell) mitralisinsufficiens och hjärtsviktssymtom (NYHA ≥ III) har en högre operationsrisk och långtidsresultaten är sämre.

Thoraxkirurgi rekommenderas hos asymtomatiska patienter vid nedsatt EF (≤ 60 %), eller med slutsystolisk diameter (LVESd) ≥ 45 mm (eller indexerat ≥ 22 mm/m2) uppmätt från parasternal projektion. Thoraxkirurgi bör även övervägas vid uttalad dilatation av vänster kammare med slutdiastolisk diameter ≥ 70 mm (LVEDd) från parasternal projektion eller med uttalat dilaterad vänster kammare (slutdiastolisk volym > 100 ml/m2 för män respektive 80 ml/m2 för kvinnor). Vid påtagligt nedsatt systolisk VK-funktion (EF < 30 %) är operation dock tveksam men kan övervägas i frånvaro av komorbiditet av betydelse.

I utvalda fall, med hög sannolikhet för framgångsrik mitralisreparation, kan asymtomatiska patienter accepteras för thoraxkirurgi utan att ha uppfyllt ovannämnda kriterier. Hos patienter med bevarad vänsterkammarfunktion och uttalad mitralisinsufficiens kan thoraxkirurgi även övervägas vid förmaksflimmer eller vid signifikant förhöjt PA-tryck (systoliskt > 50 mmHg). Intervention mot en ≥ måttlig mitralisinsufficiens skall även övervägas vid annan samtidig hjärtkirurgi (t ex CABG).

Den thoraxkirurgiska operationen beror till stor del på genesen till mitralinsufficiensen med alternativ enligt följande:
 

  • Mitralisreparation (mitralisklaffplastik)
    Den dominerande metoden för behandling av patienter med primär (organisk) mitralisinsufficiens sekundär till prolaps eller flail-klaff. Jämfört med klaffprotes uppvisar mitralisreparation en lägre perioperativ mortalitet med högre långtidsöverlevnad samt en postoperativt högre EF. Operationen kombineras i princip alltid med annuloplastik (ring) och ibland med artificiella neo-chordae.
     
  • Annuloplastik (ring)
    Den dominerande metoden för behandling av patienter med sekundär (funktionell) mitralisinsufficiens.
     
  • Klaffprotes (mekanisk eller biologisk)
    Proteskirurgi utförs företrädesvis när reparation av mitralisklaffen inte är möjlig (t ex reumatisk klafförkalkning, utbredd klaffsjukdom med mitralisringsförkalkning). Valet av protestyp styrs främst av patientens ålder eftersom en biologisk klaffprotes har en begränsad livslängd. En mekanisk klaffprotes kräver dock livslång warfarinbehandling vilket kan vara olämpligt för vissa patientgrupper (t ex ung kvinna med önskad graviditet).

Hos en patient utan betydande co-morbiditet är den operativa mortaliteten låg vid isolerad klaffkirurgi, något högre vid samtidig CABG (cirka 1-4 %). Långtidsöverlevnaden korreleras starkt till preoperativ vänsterkammarfunktion och grad av dilatation. Symtomlindrande thoraxkirurgi kan i utvalda fall utföras på patienter med EF < 30 % med beaktande av att långtidsresultaten är osäkra. Vid symtomgivande uttalad mitralisinsufficiens utgör hög ålder inget absolut hinder för klaffkirurgi.

 

MitraClip

I utvalda fall kan perkutan kateterburen teknik användas för behandling av mitralisinsufficiens. Metoden har fr a uppvisat relativt goda resultat vid behandling av primär (organisk) mitralisinsufficiens sekundär till prolaps eller flail-klaff. Vid behandling av sekundär (funktionell) mitralisinsufficiens kan metoden även övervägas hos patienter som inte svarat på optimal hjärtsviktsbehandling (inklusive biventrikulär pacemaker (Cardiac Resynchronization Therapy, CRT) i utvalda fall).

Resultaten för mitraclip är betydligt sämre än thoraxkirurgi men kan i nuläget vara ett alternativ för patienter med hög operationsrisk och med en förväntad överlevnad > 1 år.

 

Biventrikulär pacemaker (CRT)

Hos CRT-responders kan man ofta se en minskad mitralisinsufficiens. Orsaken till detta är sannolikt relaterad till synkronisering av papillarmusklerna samt en remodulering av vänster kammare med minskning av den systoliska volymen vilket leder till minskad utdragning av mitralklaffens upphängning (tethering).

 

Medicinsk behandling

Det finns ingen farmakologisk behandling som kan påverka klaffelet i sig men dess hemodynamiska effekter kan sannolikt påverkas av farmakologisk kärlvidgande behandling. Vasodilatation (minskat afterload) kan förväntas minska regurgitationsvolymen och därmed öka den effektiva slagvolymen vilket i sin tur borde leda till minskat LAP och PA-tryck. Indikation för vasodilaterande behandling föreligger hos patienter med uttalad mitralisinsufficiens och hjärtsvikt eller vid samtidig hypertoni (systoliskt blodtryck > 140 mmHg) då dessa tillstånd är associerade med kardiovaskulära händelser och ökad mortalitet. Hjärtsvikt behandlas enligt gängse behandlingsrekommendationer.

Preparat som kan användas vid mitralisinsufficiens med beaktande av följande:
 

  • ACE-hämmare och ARB-blockerare
    Båda preparatgrupperna kan användas till patienter med uttalad mitralisinsufficiens och samtidig hjärtsvikt. Någon effekt hos patienter utan symtom har inte kunnat påvisas.
     
  • Kalciumflödeshämmare
    Kärlselektiva hämmare kan användas i blodtryckssänkande syfte. Verapamil används företrädesvis hos patienter med förmaksflimmer i frekvensreglerande syfte.
     
  • Betablockerare
    Betablockerare används företrädesvis hos patienter med förmaksflimmer eller hjärtsvikt men kan även användas i blodtryckssänkande syfte. Betablockerare används även ofta till patienter med nedsatt EF (≤ 35 %) och sekundär (funktionell) mitralisinsufficiens som behandlas med biventrikulär pacemaker (CRT).
     
  • Diuretika
    Loopdiuretika (furosemid) används till patienter med utvecklad hjärtsvikt (lungstas) för att minska fyllnadstrycken. Tillägg av aldosteronhämmare kan övervägas (spironolakton, eplerenon).
     
  • Digitalis
    Används företrädesvis hos patienter med förmaksflimmer som tillägg till betablockerare eller kalciumflödeshämmare i frekvensreglerande syfte.

Behandling vid akut mitralisinsufficiens med hemodynamisk påverkan

Detta tillstånd ses vanligtvis hos patienter med akut inferior hjärtinfarkt med mekanisk klaffkomplikation (papillarmuskelruptur). De förhöjda fyllnadstrycken med lungstas behandlas fr a med diuretika och nitrater. I utvalda fall kan intubation + respirator krävas. Hypotension behandlas med infusion av inotropa läkemedel. Aortaballongpump bör övervägas till patient med akut påkommen uttalad mitralisinsufficiens med hemodynamisk påverkan inför akut thoraxkirurgi.


 

PROGNOS
 

Prognosen vid mitralisinsufficiens är relaterad till förekomsten av symtom. Symtomfria patienter med redan etablerad påverkan av vänster kammares systoliska funktion eller med uttalat dilaterad vänsterkammare har också sämre långtidsprognos med många gånger kvarstående postoperativ kammardysfunktion.

Vid frånvaro av symtom och avsaknad av signifikant vänsterkammarpåverkan är prognosen vid en uttalad mitralisinsufficiens god. Hos patienter med asymtomatisk mitralisinsufficiens med bevarad vänsterkammarfunktion är incidensen av plötslig död < 0,2 %/år och risken för att utveckla vänsterkammardysfunktion är relativt låg. I genomsnitt kan man dock räkna med att cirka 4 % av dessa patienter kommer bli föremål för thoraxkirurgi årligen.


 

UPPFÖLJNING
 

Asymtomatiska patienter med uttalad mitralisinsufficiens bör därför kontrolleras kliniskt samt med ekokardiografi 1-2 gånger/år. Måttliga mitralisinsufficienser kan kontrolleras varje till vartannat år och lindriga insufficienser var tredje till var femte år (med utrymme för individuell bedömning).

Efter genomgången thoraxkirurgi är uppföljningen delvis relaterad till samtidig co-morbiditet. För alla gäller dock att det första läkarbesöket bör ske inom 4-6 veckor och omfatta:
 

  • Labbprov - Hb (anemi?), elektrolytstatus, kreatinin.
  • EKG - förmaksflimmer/förmaksfladder?
  • Ekokardiografi - perikardvätska? EF? Klaffprotesfunktion?
  • Hjärt-lungröntgen - pleuravätska? atelektaser?
  • Vid misstanke om hemolys: Hb, LD, bilirubin, retikulocyter
  • Vid misstanke om infektion: CRP, ev sårodling, blododling

Patienter som genomgått mitralisreparation (mitralisklaffplastik) kan i det okomplicerade fallet med fullgott operationsresultat efter det första året kontrolleras via primärvården. Vid kvarstående restinsufficiens (lindrig - måttlig insufficiens) kan en årlig rutinuppföljning med ekokardiografi vara tillräcklig.

Om patienten erhållit en mekanisk klaffprotes är antikoagulans med warfarin (Waran) av största vikt. Warfarin titreras fram på sedvanligt sätt och bör skötas vid ett centrum med god erfarenhet av behandlingen. Vanligtvis siktar man på ett INR-värde mellan 2-3. NOAK-preparat har i preliminära studier ej visat sig fungera tillfredställande och anses därför kontraindicerade i nuläget.

Efter det första året kan en årlig rutinuppföljning vara tillräcklig i det okomplicerade fallet, om möjligt företrädesvis via primärvården. Specialistbedömning eller ekokardiografisk undersökning av den mekaniska klaffprotesen är endast nödvändig vid klinisk misstanke om komplikation. Hos patienter med kvarstående postoperativ kammardysfunktion kan regelbunden uppföljning hos specialist övervägas.

Patienter som erhållit en biologisk klaffprotes bör, med tanke på dessa klaffars begränsade hållbarhet, kontrolleras årligen med början 4–5 år efter implantationen. Biologiska klaffproteser degenererar i regel snabbare hos yngre patienter än hos äldre, vilket bör beaktas vid den planerade uppföljningen.

Antibiotikaprofylax inför tandläkaringrepp rekommenderas för närvarande av Svenska Kardiologföreningen till alla patienter med klaffprotes/klaffplastik med främmande material och hög risk för bakteriemi.
 

  • Amoxicillin 2 g som engångsdos 60 minuter före ingreppet
     
  • Vid dokumenterad penicillinallergi ges klindamycin 600 mg

ICD-10

Mitralisinsufficiens I34.0

 

Referenser

Vahanian A, Alfieri O, Andreotti F et al. Joint Task Force on the Management of Valvular Heart Disease of the European Society of Cardiology, European Association for Cardio-Thoracic S: Guidelines on the management of valvular heart disease. Eur Heart J 2012;33(19):2451-96. Länk

2014 AHA/ACC guideline for the management of patients with valvular heart disease. J Am Coll Cardiol. 2014;63(22):2438-88. Länk

2017 AHA/ACC Focused Update of the 2014 AHA/ACC Guideline for the Management of Patients With Valvular Heart Disease: A Report of the American College of Cardiology/American Heart Association Task Force on Clinical Practice Guidelines. JACC 2017. Länk

Recommendations for Noninvasive Evaluation of Native Valvular Regurgitation. JASE in press. Länk

Copyright © Internetmedicin 2017
ID: 6508

Kommentera >>
Behandlingsöversikt: Mitralisinsufficiens

 
 
 
   



Du måste vara inloggad för att skriva ut.
Logga in eller registrera dig gratis här.

Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
Använd istället knappen Skriv ut (symbolen med skrivare) uppe till höger på sidan.

Endast registrerade användare har tillgång till utskriftsfunktionen.

Så här registrerar du dig och skriver ut:
1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på länken Ny användare uppe
till vänster på sidan och följ instruktionerna.
2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
3. Logga in.
4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
6. Ett nytt fönster öppnas. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.








Kompetensutveckla dig. Tjänstgör på hel- eller deltid i Sverige eller Mali.
Försvarsmakten


ST-läkare i Akutsjukvård
Alingsås Lasarett, Kliniken för akutmottagning och administration


Bröstkirurg till Kirurgkliniken
Kliniken för kirurgi och urologi på Mälarsjukhuset, Eskilstuna


Specialist allmänmedicin
Järvsö Din hälsocentral


Pediatriker med erfarenhet från Primärvården
KRY


Specialistläkare/ Kataraktkirurg till Ögonsjukvården Sörmland
Ögonsjukvården Sörmland, Mälarsjukhuset Eskilstuna


Leg. läkare med erfarenhet från primärvården
KRY


Specialistläkare/Överläkare till Bipolärmottagningen
Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Psykiatri Affektiva, Bipolärmottagning

annons
annons