Internetmedicin.se använder cookies för att kunna erbjuda en så bra tjänst som möjligt. Läs mer

annons
annons
Hjärntumörer, icke-kirurgisk behandling
Författare Universitetslektor, överläkare , Cancercentrum/Norrlands Universitetssjukhus, Umeå
Granskare Professor Roger Henriksson, Regionalt cancercentrum Stockholm Gotland/Karolinska Universitetssjukhuset/Solna
Uppdaterad 2016-12-19
Specialitet Onkologi
Skriv ut
annons


BAKGRUND
 

Primära maligna hjärntumörer omfattar en stor grupp tumörer av olika malignitetsgrad och histologi. Tumörerna delas in enligt WHO utifrån vilken typ av tumör det är, vilket dels baseras på förmodat histologiskt ursprung samt grad av tumör (I-IV). Tumörgraden bestäms utifrån:
 

  • Differentieringsgrad
  • Vaskulariseringsgrad
  • Förekomst av nekroser
  • Grad av proliferation

Det är här värt att nämna att det inom kort kommer att tas i bruk en ny reviderad klassifikation som mer baseras på de molekylära förändringarna i tumörerna.

Denna behandlingsöversikt avhandlar de neuroepiteliala tumörerna. Dessa delas in i flera undergrupper:
 

  • Astrocytära tumörer (astrocytom)
  • Oligodendrogliala tumörer (oligodendrogliom)
  • Blandtumörer (oligoastroctyom)
  • Ependymala tumörer (ependymom)
  • Plexus choroideustumörer
  • Gliala tumörer av okänt ursprung
  • Neuronala tumörer
  • Neuroblastom
  • Pineala tumörer
  • Embryonala tumörer

Eftersom gliomen (astrocytom, oligodendrogliom, oligoastrocytom) är de vanligaste tumörerna i gruppen och de övriga tumörformerna mycket ovanliga, berör detta PM enbart de förstnämnda.

Den åldersstandardiserade incidensen av högmaligna astrocytom (grad III-IV) var 2014 5,80/100 000 för män och 3,59/100 000 för kvinnor.

Grad I är att betrakta som en benign tumör som framför allt förekommer hos barn och många gånger är botbar med kirurgi. Av praktiska skäl delas de maligna gliomen in i låggradiga gliom (LGG)-grad II och höggradiga gliom (HGG)-grad III och IV.

Av alla maligna gliom är glioblastom (WHO grad IV) den i särklass vanligaste. Man skiljer på primära och sekundära glioblastom där de sekundära troligtvis föregås av ett låggradigt gliom. Glioblastom utgör ca 35 % av de primära hjärntumörerna hos vuxna. Den vanligaste åldern för insjuknande i ett höggradigt gliom är 55-75 år medan de låggradiga gliomen förekommer i alla åldrar.


Etiologi

I de allra flesta fall av primära maligna hjärntumörer är det högst oklart varför man drabbats av sjukdomen. Det enda kända orsakssambandet är joniserande strålning. Det finns ovanliga genetiska syndrom som innebär högre risk för insjuknande i gliom, t ex:
 

  • Li Fraumeni
  • Turcots syndrom
  • Neurofibromatos
  • von Hippel Lindaus syndrom

I ca 5 % av fallen förekommer en ytterligare släktning med gliom inom samma familj.


 

SYMTOM
 

Vilket/vilka symtom patienten drabbas av beror dels på vilken typ av tumör det rör sig om samt var i hjärnan tumören är lokaliserad. Man kan dela in symtomen beroende på om de är:
 

  • Diffusa
  • Tryckrelaterade
  • Fokala

Vid misstanke om begynnande inklämning ska en neurokirurg kontaktas för akut bedömning. Det viktigaste symtomet att vara aktsam på är medvetandesänkning.


Diffusa symtom
 

  • Personlighetsförändring
  • Tankemässiga störningar
  • Distanslöshet
  • Avflackning

Tryckrelaterade symtom
 

  • Huvudvärk, ofta värst på morgonen
  • Illamående
  • Kräkningar
  • Synrubbningar (dubbelseende)

Fokala symtom
 

  • Bortfallssymtom som pareser, sensibilitetspåverkan, synfältsbortfall och afasi
  • Kramper
  • Kognitiv påverkan

Nu finns ett standardiserat vårdförlopp där ovanstående symtom ska föranleda en snabb utredning.


 

DIFFERENTIALDIAGNOSER
 

UTREDNING
 

Anamnes
 

  • Kartlägg symtombild
    Debutsymtom? Duration? Epileptiska anfall? Huvudvärk? Förändringar över tid?

    Vid misstanke om hjärntumör är det också viktigt att om möjligt ha med en anhörig som lättare kan identifiera t ex personlighetsförändring över tid.

Status
 

  • Neurologiskt status
    Det i särklass viktigaste tecknet på allvarligt förhöjt intrakraniellt tryck är medvetandepåverkan vilket ska föranleda snar kontakt med neurokirurg.
     
  • Hud
    Inspektion av huden (Neurofibrom? Café au lait-fläckar? Melanom?)
     
  • Övrigt
    Undersökning av lymfkörtlar, buk, bröst, lungor (vid positiva fynd, misstanke om annan primärtumör med hjärnmetastas)

Labb

Specifika blodprover saknas.

Vävnadsprov krävs för att diagnostisera hjärntumörer. Om operation ej bedöms möjligt, p g a patientens allmäntillstånd eller tumörens lokalisation, är biopsi den enda möjligheten att få en säker diagnos. I ett fåtal fall tas behandlingsbeslut på klinisk/radiologisk grund.

Molekylär diagnostik på vävnadsprov bidrar till prognostisk och behandlingsprediktiv information. Idag ingår tre molekylärbiologiska analyser som minimum på tumörmaterial:
 

  • MGMT
    Metylering av promotorn till genen som kodar för det DNA-reparerande enzymet MGMT (06-metylguanin-DNA-metyltransferas) stänger av enzymets funktion. Tumörer med metylerad MGMT-promotor har bättre prognos och svarar bättre på alkylerande cytostatika, (t ex temozolomid) jämfört med tumörer med icke-metylerad promotor.
     
  • Deletion av 1p19q
    Denna dubbeldeletion är starkt förenad med oligodendrogliom och förekomst av deletionen talar starkt för bättre prognos och bättre respons på cytostatikabehandling.
     
  • IDH-mutationer
    Mutationer i genen som kodar för enzymet isocitratdehydrogenas I och II (IDH-1, IDH-2). Dessa mutationer är vanliga i grad II och III-gliom liksom i sekundära glioblastom. Förekomsten av muterat IDH-1 och/eller IDH-2 är förenat med väsentligen bättre prognos men utgör idag ingen grund för val av behandling.

Vidare är proliferation en viktig faktor som mäts med immunohistokemi av Ki-67, som är ett nukleärt antigen. Proliferationsindex är andelen positivt inmärkta cellkärnor i tumörcellen och anges i %. Ett högt proliferationsindex talar för en mer aggressiv tumör.


Bilddiagnostik
 

  • DT-hjärna
    DT-hjärna med kontrast påvisar de flesta primära hjärntumörer och utgör ofta den första delen i utredningen. Vid misstanke om hjärntumör bör denna dock alltid kompletteras med MR-hjärna om det inte föreligger kontraindikationer (pacemaker, främmande metallmaterial i kroppen). Länk till Standardiserat Vårdförlopp
     
  • MR-hjärna
    MR är förstahandsmetod för diagnostik och uppföljning av hjärntumörer och bör inkludera T2-viktade, FLAIR, diffusionsviktad (DWI) samt T1-viktad sekvens före och efter kontrastinjektion.

    Vissa former av primära hjärntumörer (exempelvis ependymom, pinealoblastom, germinom/dysgerminom) kan ge droppmetastaser eller vara multifokala i centrala nervsystemet (CNS) och då bör hela CNS avbildas med MR.
     
  • DT-thorax/buk
    DT-thorax/buk rekommenderas i utredningen om det föreligger misstanke på att fyndet i hjärnan kan utgöras av lymfom eller metastas.


BEHANDLING
 

Om en patient med nyupptäckt hjärntumör uppvisar tecken på högt intrakraniellt tryck ska steroider omgående sättas in, exempelvis betametason (Betapred) 8 mg x 2 samt magskydd, till exempel omeprazol (Losec) 20 mg x 1.

För en patient som insjuknar med symtom som leder till remiss enligt standardiserat vårdförlopp blir oftast neurokirurgisk klinik den instans som först kontaktas. Det är viktigt att tidigt i förloppet om möjligt involvera en kontaktsjuksköterska som kan fungera som en kontinuerlig kontakt genom utredning, behandling och rehabilitering/uppföljning.

Behandlingen av maligna gliom är multimodal och består av kirurgi, strålbehandling och cytostatika, se nationella vårdprogrammet.


Kirurgi

Se även översikt "Hjärntumörer".

Vid misstanke om primär, malign hjärntumör bör alla patienter genomgå resektion med målet att ta bort så mycket tumörvävnad som möjligt, utan att orsaka neurologiska symtom. Biopsi bör göras när patientens allmäntillstånd eller tumörens läge inte tillåter kirurgi. Den efterföljande behandlingen ser olika ut beroende på tumörtyp samt förekomst av mutationer, det är därför oerhört viktigt att erhålla korrekt diagnos.

En preoperativ MR görs för peroperativ neuronavigation. Även ultraljud kan användas peroperativt. Vid närhet till viktiga bansystem kan dessa kartläggas med neurofysiologiska metoder preoperativt. Tillförsel av aminolevulinsyra (Gliolan) ger möjlighet att visualisera malign vävnad genom belysning med fluorescerande ljus. I vissa fall kan vakenkirurgi användas. Postoperativ MR bör göras inom 48 h för att identifiera eventuell resttumör.

Efter kirurgi/biopsi ska patienten diskuteras på multidisciplinär konferens (MDK), där ett primärt behandlingsbeslut fattas baserat på klinik, radiologi och framför allt vävnadsprover. Eventuell radiokemoterapi bör starta ca 4 veckor efter kirurgi eller 2-3 veckor efter biopsi och ska hanteras av en onkolog.

 

Låggradiga gliom
(Astrocytom grad II, Oligodendrogliom grad II, Oligoastrocytom grad II)

Högriskpatienter

Multipla riskfaktorer (ålder > 40, stor kvarvarande tumör, vildtyp 1p19q, astrocytom) rekommenderas postoperativ strålbehandling 1,8 Gy till 54 Gy. Det finns visst evidens för att erbjuda cytostatika i form av PCV (prokarbazin/CCNU/vinkristin) alternativt temozolomid (Temodal) till patienter med deletion 1p19q (till exempel vid stora icke operabla tumörer).


Lågriskpatienter

Patienter som genomgått makroskopiskt radikal operation, är yngre än 40 år och där tumören uppvisar dubbeldeletion i 1p19q. I dessa fall rekommenderas aktiv uppföljning och att behandling ges först vid recidiv eller progress. Anledningen är att dessa patienter har en relativt sett lång förväntad progressionsfri överlevnad och att det finns risk att behandlingen kan orsaka biverkningar på sikt.


Höggradiga gliom
(Astrocytom grad III, Oligodendrogliom grad III, Oligoastrocytom grad III och Astrocytom grad IV=glioblastom)

Anaplastiska astrocytom (WHO grad III)

Strålbehandling 2 Gy till 60 Gy. Sekventiell eller konkomitant behandling med PCV (prokarbazin/CCNU/vinkristin) alternativt temozolomid kan övervägas i vissa fall. Vid stora tumörer belägna i känsliga områden kan cytostatika i monoterapi vara ett alternativ.


Anaplastiska oligodendrogliom, oligoastrocytom (WHO grad III)

Om tumören uppvisar dubbeldeletion i 1p19q finns starkt evidens för ökad respons på behandling med PCV. Detta kan erbjudas i 4-6 cykler efter strålbehandlingen som ges med 2 Gy till 60 Gy. PCV alternativt temozolomid kan i vissa fall ges i monoterapi.


Glioblastom (WHO grad IV)

Vid gott allmäntillstånd

Strålbehandling med 2 Gy per fraktion till 60 Gy med konkomitant cytostatika i form av p.o. temozolomid (Temodal) som doseras 75 mg/m2. Strålbehandlingen ges en gång per dag (undantaget helger) och innebär således sex veckors strålbehandling. Temozolomid ges även under helger (=42 dagar). Varje vecka kontrolleras blodstatus för att upptäcka en eventuell trombocytopeni eller leukopeni som kan innebära att dosen behöver sänkas eller att temozolomid tas bort ur behandlingen.

28 dagar efter strålbehandlingens sista dag kallas patienten åter för start av den adjuvanta fasen som innebär temozolomid i cykler om fem dagar var 28:e dag i sex kurer. Om den konkomitanta fasen förlöpt väl utan tecken till allvarlig leuko- och/eller trombocytopeni doseras den första behandlingscykeln i doseringen 150 mg/m2. Om patienten tolererar denna kur utan större påverkan på blodproverna eller andra biverkningar ökas dosen i samband med cykel nummer två till 200 mg/m2.

Inför cykel nummer två (t ex för biopserade patienter eller patienter med stor resttumör efter operation) eller tre brukar det vara lämpligt att göra en MR-hjärna som kontroll. MR kan förstås övervägas tidigare efter individuell bedömning. Tidigt i förloppet kan det vara svårt att skilja på sann progress pga tumörtillväxt och pseudoprogress som beror på en reaktion av behandlingen. Vid stabilt läge eller tumörregress ges följande fyra cykler i samma dosering som cykel nummer två. Det är då lämpligt att genomföra nästa MR-kontroll efter den fjärde respektive sjätte och avslutande kuren. I de fall där patienten har kvarvarande tumör postoperativt som efter sex cykler temozolomid uppvisar stabilt läge eller tumörregress kan patienten erbjudas fortsatt cyklisk temozolomidbehandling. Denna kan fortsätta så länge patienten bedöms ha nytta av behandlingen.

En betydande andel av patienterna progredierar under pågående behandling och en mindre andel måste avbryta behandlingen på grund av hematologisk toxicitet. I de fall där patienterna erhållit sex cykler och inte visar tecken på recidiv/progress rekommenderas kontroller med MR-hjärna minst var 3:e månad under minst två års tid.


Äldre

Det finns evidens för att äldre patienter (> 65-70 år) har god effekt av kortare strålbehandling som då fraktioneras 3,4 Gy x 10 (två veckors strålbehandling) och ges utan cytostatika. Denna behandling kan förordas patienter med icke-metylerat MGMT. Äldre patienter med metylerat MGMT kan istället erbjudas temozolomid i femdagarscykler som monoterapi. Dessa två alternativ kan vara lämpliga om patienten inte bedöms lämplig för lång radiokemoterapi. Patienter i performance status 3-4 (se faktaruta 1) förordas enbart symtomlindrande behandling.


Faktaruta 1

WHO performance-status
0Fullt aktiv, orkar med samma aktiviteter som före sjukdomsdebuten
1Begränsad ork vid kraftig ansträngning, men klarar t ex kontorsarbete
2Klarar all ADL själv, men behöver vila en del, dock < 50 procent av dagen
3Vilar > 50 procent av dagens timmar
4Behöver hjälp med all ADL. Vilar hela dagen i säng eller stol



Strålbehandling

I samband med strålstart genomgår patienten fixation (med mask) samt dosplaneringsundersökningar (DT och MR på strålbehandlingsavdelningen). Målet är att strålbehandla hela resektionshålan inklusive eventuell kvarvarande tumör med marginal. Varje behandling tar ca 10 minuter. Under behandlingen ligger patienten på en relativt smal brits, ensam i rummet men med möjlighet att kommunicera via högtalare med personal som styr linjäracceleratorn.

Från början ger inte strålbehandlingen några biverkningar men efter ca 2-3 veckors behandling finns risk för svullnad i det bestrålade området med akuta biverkningar i form av:
 

  • Huvudvärk
  • Trötthet
  • Illamående
  • Kräkning
  • Förvärring av symtomen före kirurgi

En viss risk för ökning av epileptiska anfall finns också varför det ibland krävs insättande eller ökning av kortison och/eller antiepileptika. Vid huvudvärk rekommenderas vanlig analgetika i form av paracetamol (Panodil) och NSAID. Fläckvis håravfall är närmast obligat och visar var den joniserande strålningen passerat hårbotten. På sikt brukar hårfolliklarna återhämta sig och hårväxten återkomma. Om strålningen passerar hörselgången kan patienten drabbas av extern otit och nedsatt hörsel. Detta är i regel också reversibelt. Vid behov rekommenderas behandling med Terracortril med Polymyxin B.

Klåda och torrhet i huden på bestrålat område är vanligt och vid uttalade besvär kan mjukgörande salva och en mild steroid vara effektivt. Detta får dock aldrig användas just innan strålbehandling då det istället kan ge skador i hårbotten. Lämpligt är således att smörja in drabbad hud efter varje strålbehandling. Sena biverkningar av strålbehandling är pigmentförändrad hud i området som bestrålats. På längre sikt kan patienter drabbas av nedsatt kognition med påverkan på inlärning och minne.


Temozolomid (Temodal)

Temozolomid är ett peroralt alkylerande cytostatikum som verkar genom att koppla på metylgrupper till O6-positionen på guanin i DNA i tumörcellerna vilket stör replikationen och leder till celldöd.

Vanliga biverkningar av temozolomid är illamående och trötthet. För att undvika illamående rekommenderas antiemetika (metoklopramid [Primperan] 10 mg alternativt ondansetron [Zofran] 4-8 mg) 60 minuter innan intag av temozolomidkapseln. Temozolomid skall intas på fastande mage. Det kan därför vara praktiskt lämpligt att ta temozolomid på kvällen 2 timmar efter kvällsmåltiden och sedan sova över ett eventuellt illamående. Vid behandling med temozolomid finns risk för leukopeni (neutropeni, lymfocytopeni) och trombocytopeni och behandling rekommenderas endast om LPK > 3,0 och/eller neutrofila > 1,5 och TPK > 100. Vid lägre värden skjuts behandlingen upp. Vid lymfocytopeni finns risk för utveckling av pneumocystis jirovecii varför dessa patienter bör behandlas profylaktiskt med trimetoprim/sulfametoxazol (Eusaprim). Även patienter med kontinuerlig kortisonbehandling under den konkomitanta fasen bör övervägas för profylax. Det finns också patienter som får påverkan på lever- och njurfunktionen varför dessa också bör kontrolleras med viss regelbundenhet.


Bilkörning

Det finns flera skäl att det är olämpligt att framföra motordrivna fordon när man behandlas eller har behandlats för en hjärntumör. Risken för epileptiska anfall är högre, antingen av tumören eller p g a att man opererats i hjärnan samt att radiokemoterapin ofta leder till ökad trötthet och nedsatt koncentrationsförmåga. Risken att man skadar sig själv eller andra i trafiken är således förhöjd.

Efter avslutad behandling bör patienten ha genomgått två radiologiska kontroller, synfältsundersökning och EEG. Om normala förhållanden ses kan patienten åter få börja framföra fordon. Detta innebär i praktiken ofta körförbud i 12 månader efter avslutad strålbehandling.

Muntlig och skriftlig information ska framföras till patienten och dokumenteras i journalen. Det finns ingen anledning att anmäla till transportstyrelsen om det inte föreligger misstanke om att patienten inte kommer följa dessa riktlinjer eller redan har brutit mot dem. Då är läkaren enligt lag skyldig att anmäla detta till transportstyrelsen.

Blankett - Körkort, olämplighet


Ovanstående gäller även vid användning av vapen, vilket anmäls till socialstyrelsen.

Blankett - Vapeninnehav


 

UPPFÖLJNING
 

Eftersom patienter med gliom löper stor risk för recidiv och/eller progress bör dessa patienter kontrolleras livslångt. Undantaget är barn som opererats radikalt för grad-I-tumörer som kan släppas från kontroller efter individuell bedömning (ofta > 10 år). Patienter som är behandlade för ett låggradigt gliom bör följas regelbundet och livslångt med MR-hjärna. För patienter med höggradiga gliom rekommenderas kontroller med MR-hjärna minst var 3:e månad under minst två års tid. Därefter glesas kontrollerna ut efter individuell bedömning.

Att drabbas av en primär malign hjärntumör innebär för de allra flesta en stor förändring i livet. Även anhöriga drabbas i stor utsträckning och det är viktigt att tidigt i förloppet skapa nätverk kring patienten och få både patient och anhöriga att känna sig delaktiga i vården och planeringen. Behovet av resurser beror förstås på vilka symtom som tumören/behandlingen orsakar men det är ofta av värde att involvera kurator, arbetsterapeut och sjukgymnast. Emellanåt behövs en neuropsykologisk utredning för att påvisa eventuella kognitiva bortfall. Vid besvär med afasi bör patienten få kontakt med logoped och erbjudas lämpliga hjälpmedel.

Det är viktigt att tänka på att patienter med hjärntumörer många gånger har behandling med kortison vilket ofta ger svåra biverkningar i form av muskelsvaghet och benskörhet. Patienter med relativt sett lång förväntad överlevnad och långvarig behandling med kortison bör erbjudas behandling med bisfosfonater och kalcium/vitamin-D-tillskott. Patienter med gliom löper stor risk för tromboembolisk sjukdom varför sjukvården måste ha hög uppmärksamhet och beredskap för att utreda djup ventrombos och/eller lungemboli och sätta in adekvat behandling i förekommande fall. Här förordas lågmolekylärt heparin under minst sex månader och i vissa fall där risken för recidiv av tromboembolism bedöms uttalad kan livslång behandling vara nödvändig.

Det finns en aktiv hjärntumörförening, länk.


 

BEHANDLING AV RECIDIV/PROGRESS
 

Vid recidiv/progress bör patienter i gott allmäntillstånd diskuteras på MDK. Eftersom det inte finns starkt evidensbaserade vedertagna recidivbehandlingar bör alla patienter som planeras för recidivbehandling övervägas för inklusion i kliniska studier. Om tumörens läge och patientens allmäntillstånd tillåter bör patienten diskuteras för reoperation. Om patienten inte erhållit strålbehandling primärt är detta förstahandsalternativet. I de fall då patienten inte behandlats med temozolomid primärt alternativt att det gått en längre tid sedan temozolomidbehandlingen avslutades är temozolomid förstahandsalternativet. Andra alternativa behandlingar är bevacizumab (Avastin), lomustin (CCNU) eller PCV.

Det finns många fas-II-studier som visar effekt av bevacizumab men inga publicerade fas-III-studier i andra eller tredje linjen. En randomiserad fas-II-studie visar att bevacizumab i kombination med lomustin har bättre effekt än de båda i monoterapi vid progredierande/recidiverande glioblastom som tidigare behandlats med radiokemoterapi. En nyligen redovisad randomiserad fas-III-studie kunde dock inte bekräfta någon signifikant skillnad mellan kombinationen jämfört med behandling med lomustin i monoterapi.

Två stora fas-III-studier har visat förlängd progressionsfri överlevnad när patienten fick tillägg av bevacizumab till temozolomid och strålbehandling primärt men studierna kunde inte påvisa någon förlängd överlevnad. Bevacizumab saknar indikation för hjärntumörer i Europa. Rebestrålning kan övervägas i de fall det förlöpt lång tid sedan den första strålbehandlingen och i de fall där recidivet uppträder utanför tidigare strålbehandlat område. Det finns dock överhängande risk för strålnekros.


 

PROGNOS
 

Prognosen för hela gruppen av patienter med gliom skiljer sig avsevärt. Prognostiskt fördelaktiga faktorer initialt är:
 

  • Gott allmäntillstånd
  • Låg ålder
  • God tumörresektion
  • Låggradig tumör

Histologin påverkar också prognosen där en oligodendroglial komponent i tumören är förenad med bättre prognos jämfört med rent astrocytära tumörer. Dubbeldeletion av 1p19q är både en prognostiskt god markör men även prediktiv för respons på behandling. När det gäller glioblastom är MGMT-promotor-metylering både prognostiskt fördelaktigt och prediktivt för respons på behandling. Mutationer i IDH-1/2 är en stark prognostisk faktor som vid förekomst talar för en bättre prognos.

Patienter med låggradiga gliom kan ha en lång progressionsfri överlevnad både före och efter behandling. Det är därför viktigt att noggrant tänka igenom när behandling skall erbjudas. Eftersom både strålbehandling och cytostatikabehandling kan ge sena biverkningar i form av nedsatt kognition med bland annat minnesstörningar är det ofta klokt att avvakta behandling tills man ser en tydlig progression av tumören och/eller en tydlig symtomprogress. Medianöverlevnaden vid låggradiga gliom är cirka 10 år.

Trots behandling med kirurgi, strålbehandling och cytostatika är prognosen vid högmaligna gliom dyster. Medianöverlevnaden i kliniska studier uppgår till 12-14 månader men uppdaterad statistik visar att 10 % av patienterna lever över 5 år. När man analyserar det svenska kvalitetsregistret mellan åren 2004 och 2006 uppgår medianöverlevnaden till 8,5 månader för alla patienter. Det är dock av största vikt att betona att det finns patienter som lever i många år med sin sjukdom och att det idag inte finns några riktigt säkra sätt att förutsäga vilka dessa är. Efter genomgång av det svenska kvalitetsregistret ses också en förlängning av medianöverlevnaden över tid vilket innebär att genomförda förbättringar av både kirurgi, strålbehandlingsteknik och implementering av temozolomid till strålbehandlingen har resulterat i förbättrad behandling som avspeglar sig i förlängd överlevnad.

 

ICD-10

Malign tumör i storhjärnan utom lober och ventriklar C71.0
Malign tumör i frontallob C71.1
Malign tumör i temporallob C71.2
Malign tumör i parietallob C71.3
Malign tumör i occipitallob C71.4
Malign tumör i hjärnventrikel C71.5
Malign tumör i lillhjärnan C71.6
Malign tumör i hjärnstammen C71.7
Malign tumör i hjärnan med övergripande växt C71.8
Icke specificerad lokalisation av malign tumör i hjärnan C71.9

 

Referenser
 

  1. Nationellt vårdprogram för hjärntumörer, länk
     
  2. Louis DN, Ohgaki H, Wiestler OD, Cavenee WK. WHO Classification of Tumours of the Central Nervous System. 4th ed. Lyon, France: IARC Press; 2007 Länk
     
  3. Louis DN, Ohgaki H, Wiestler OD, Cavenee WK. WHO Classification of Tumours of the Central Nervous System. Revised. 4th ed. Geneva, Switzerland: WHO Press; 2016.
     
  4. Socialstyrelsen. Statistikdatabas för cancer. Data nerladdat 2016-04-16. Länk
     
  5. Ostrom, Q.T., L. Bauchet, F.G. Davis, et al. (2014) The epidemiology of glioma in adults: a "state of the science" review. Neuro Oncol 16(7):896-913. Länk
     
  6. Malmer, B., L. Iselius, E. Holmberg, et al. (2001) Genetic epidemiology of glioma. Br J Cancer 84(3):429-34. Länk
     
  7. Malmström A et al Nordic Clinical Brain Tumour Study Group (NCBTSG).Temozolomide versus standard 6-week radiotherapy versus hypofractionated radiotherapy in patients older than 60 years with glioblastoma: the Nordic randomised, phase 3 trial. Lancet Oncol. 2012 Sep;13(9):916-26. Epub 2012 Aug 8. Länk
     
  8. Wick W et al NOA-08 Study Group of Neuro-oncology Working Group (NOA) of German Cancer Society. Temozolomide chemotherapy alone versus radiotherapy alone for malignant astrocytoma in the elderly: the NOA-08 randomised, phase 3 trial. Lancet Oncol. 2012 Jul;13(7):707-15. Länk
     
  9. Weller et al. EANO guidelines for the diagnosis and treatment of anaplastic gliomas and glioblastoma. Lancet Oncol 2014;15:e395-403 Länk
     
  10. Stupp et al. Effects of radiotherapy with concomitant and adjuvant temozolomide versus radiotherapy alone on survival in glioblastoma in a randomised phase III study: 5-year analysis of the EORTC-NCIC trial. Lancet Oncol 2009;10:459-66 Länk
     
  11. Van den Bent et al. Adjuvant procarbazine, lomustine and vincristine chemotherapy in newly diagnosed anaplastic oligodendroglioma: long-term follow-up of EORTC brain tumor group study 26951. J Clin Oncol 2013;31:344-50 Länk
     
  12. Chinot et al. Bevacizumab plus radiotherapy-temozolomide for newly diagnosed glioblastoma. N Engl J Med 2014;370:709-22 Länk
     
  13. Gilbert et al. A randomized trial of bevacizumab for newly diagnosed glioblastoma. N Enlg J Med 2014;370:699-708 Länk
     
  14. Vredenburgh JJ, et al Bevacizumab Plus Irinotecan in Recurrent Glioblastoma Multiforme. Journal of Clinical Oncology 25: 4722–4729, 2007. Länk
     
  15. Taal W et al. Single-agent bevacizumab or lomustine versus a combination of bevacizumab plus lomustine in patients with recurrent glioblastoma (BELOB trial): a randomised controlled phase 2 trial. Lancet Oncology 15: 943–953, 2014. Länk
     
  16. Asklund et al. Brain tumors in Sweden: Data from a population-based registry 1999-2012. Acta Oncol 2014 Nov 10:1-8 Länk
     
  17. Asklund T, Malmström A, Björ O, Blomquist E and Henriksson R: Considerable improvement in survival for patients aged 60-84 years with high grade malignant gliomas -- data from the Swedish Brain Tumour Population-based Registry. Acta Oncol 52: 1041–1043, 2013. Länk
Copyright © Internetmedicin 2017
ID: 6197

Kommentera >>
Behandlingsöversikt: Hjärntumörer, icke-kirurgisk behandling

 
 
 
   



Du måste vara inloggad för att skriva ut.
Logga in eller registrera dig gratis här.

Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
Använd istället knappen Skriv ut (symbolen med skrivare) uppe till höger på sidan.

Endast registrerade användare har tillgång till utskriftsfunktionen.

Så här registrerar du dig och skriver ut:
1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på länken Ny användare uppe
till vänster på sidan och följ instruktionerna.
2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
3. Logga in.
4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
6. Ett nytt fönster öppnas. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.








ST-läkare i Akutsjukvård
Alingsås Lasarett, Kliniken för akutmottagning och administration


Bröstkirurg till Kirurgkliniken
Kliniken för kirurgi och urologi på Mälarsjukhuset, Eskilstuna


Specialistläkare/Överläkare till Bipolärmottagningen
Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Psykiatri Affektiva, Bipolärmottagning


Leg. läkare med erfarenhet från primärvården
KRY


Pediatriker med erfarenhet från Primärvården
KRY


Kompetensutveckla dig. Tjänstgör på hel- eller deltid i Sverige eller Mali.
Försvarsmakten


Specialistläkare/ Kataraktkirurg till Ögonsjukvården Sörmland
Ögonsjukvården Sörmland, Mälarsjukhuset Eskilstuna


Specialist allmänmedicin
Järvsö Din hälsocentral

annons
annons
annons