annons
annons
Svampinfektioner (invasiva), behandling
Författare Professor Jan Sjölin, Infektionskliniken/Akademiska sjukhuset, Uppsala
Granskare Professor emeritus Ragnar Norrby, Infektion/Stockholm
Uppdaterad 2014-09-06
Specialitet Infektion, Hematologi, Onkologi
Skriv ut
annons


För klinik och behandlingsindikation vid svampinfektioner:
 

Visa behandlingsöversikt: Svampinfektioner (invasiva), diagnostik



BAKGRUND
 

Invasiva svampinfektioner ökar i frekvens och drabbar främst patienter som

  • är immunsupprimerade
  • genomgår avancerad medicinsk behandling (dialys, antibiotikaterapi, intravenös nutrition)
  • genomgått stor kirurgi

De vanligaste svamppatogenerna utgörs av Candida- (jästsvampar) och Aspergillusarter (mögelsvampar). Mindre ofta förekommer infektioner orsakade av andra mögelarter som Mucor, Fusarium och Scedosporium.

Infektioner orsakade av Kryptokocker har blivit mindre vanliga i takt med att behandlingen av HIV-patienter har förbättrats men förekommer i ökande grad hos andra patientgrupper med nedsatt T-cellsfunktion

Invasiva svampinfektioner, d v s infektioner i blod eller djupare liggande organ, är generellt sett svåra att diagnostisera. Felaktig eller försenad behandling kan medföra hög mortalitet.

Pneumocystis carinii, som numera hänförs till svampinfektioner, orsakar främst pneumoni och avhandlas under den rubriken.

 

Visa behandlingsöversikt Pneumoni



SVAMPINFEKTIONER
 

Vid intensivvård eller efter större kirurgi – Candidos

Svampinfektioner hos patienter inom intensivvården eller som genomgått större kirurgi orsakas oftast av olika Candidaarter. Den vanligaste formen är candidemi, dvs Candida i blodbanan. Invasiv infektion med Aspergillus eller andra mögelsvampar är mindre vanlig i denna patientgrupp men förekommer ibland främst hos patienter med kronisk lungsjukdom. Aspergillusinfektioner behandlas i princip på samma sätt som hos patienter med hematologisk eller malign sjukdom, se nedan.

Kliniskt yttrar sig candidemi som sepsis av varierande svårighetsgrad – från antibiotikarefraktär feber till fullt utvecklad septisk chock. En candidemi kan övergå i akut disseminerad candidiasis, varvid metastatiska infektioner med små abscesser i olika organ bildas, t ex i öga, njure och lunga.

I likhet med många bakterier kan Candida även orsaka lokalt invasiv infektion, t ex i buken, urinvägarna, pleura, skelett eller leder.


Behandlingsindikation

Föreligger alltid vid säkerställd Candidainfektion i form av växt av jästsvamp i:
 

  • blododling dragen från perifert kärl eller från CVK
  • normalt steril vätska, t ex likvor, led- eller pleuravätska
  • prov taget under sterila förhållanden från en icke dränerad abscess
  • peritonealdialysvätska vid peritonit
  • eller påvisande av jästsvamp i vävnadsbiopsi från steril lokal

Vidare bör behandling i princip alltid ges om man funnit jästsvamp i peritonealvätska från en patient med nosokomial peritonit. Detsamma gäller vid fynd av jästsvamp på CVK-spets om patienten har eller har haft feber eller symtom på sepsis.

Vid växt av jästsvamp från icke steril lokal, t ex bukabscess med kvarliggande dränage, får behandlingsindikationen ställas i relation till vilka andra agens som isolerats. Ju kortare tid dränaget har suttit desto högre relevans har fyndet.

Behandlingsindikation kan ibland även uppstå vid antibiotikarefraktär feber hos koloniserade patienter med multipla riskfaktorer.


Exempel på riskfaktorer är
 

  • genomgången bukkirurgi
  • nekrotiserande pankreatit
  • akut eller kronisk njursvikt
  • mer än en veckas vårdtid på intensivvårdsavdelning
  • behandling med bredspektrumsantibiotika

Kolonisering med Candida kan förekomma på en eller flera lokaler som sår, dränage, luftvägar, urin och faeces.

Positiv urinodling från patienter utan KAD (>104 cfu/L) kan indikera akut disseminerad infektion med nedslag i njuren, vilket i så fall bör bli föremål för utredning och behandling. Patienter med KAD löper stor risk för kolonisering med Candida och en sådan kolonisering skall inte behandlas om inte särskilda skäl föreligger.


Behandling

Förstahandsläkemedel vid candidemi är en echinocandin: Caspofungin, anidulafungin eller micafungin. När tillståndet stabiliserats och det är frågan om en känslig stam byts behandlingen till flukonazol. Vid terapisvikt är liposomalt amfotericin B ett alternativ. Rekommenderad behandlingstid 2 veckor efter första negativa odling. Längre behandlingar, upp till 1-3 månader, behövs ibland vid akut disseminerad candidiasis.

Samma initialbehandling gäller infektioner orsakade av Candidaarter med nedsatt känslighet mot flukonazol, t ex C. glabrata och C. krusei. I dessa fall får man ofta fortsätta behandlingen med echinocandiner under hela behandlingstiden. Vorikonazol kan någon gång användas som ett peroralt alternativ i slutet av behandlingen.

Förutom behandling med antimykotika bör patientens CVK avlägsnas och en ny, i de fall en sådan krävs, läggas i ett annat kärl. Denna rekommendation är inte lika stark vid behandling med en echinocandin som vid behandling med flukonazol. CVK ska dock alltid avlägsnas vid peristerande eller recidiverande candidemi, vid tecken på lokal infektion eller om orsakande Candidaart är C. parapsilosis.

 

Efter transplantation, vid hematologisk eller malign sjukdom

Diagnostik av invasiva svampinfektioner hos patienter med hematologisk eller malign sjukdom eller patienter som genomgått transplantation är förenad med betydande svårigheter. Därför behandlas dessa patienter oftast på varierande grad av misstanke.

Förutom jästsvampsinfektioner förekommer i denna patientgrupp inte sällan infektioner orsakade av Aspergillus eller andra mögelsvampar, exempelvis Mucor.



Aspergillusinfektion, verifierad eller misstänkt
 

  1. Vorikonazol är förstahandsmedel
  2. Caspofungin, liposomalt amfotericin B och posakonazol utgör andrahandsalterantiv

Behandlingstiderna är mycket varierande beroende på utbredning, kliniskt läkningsförlopp och underliggande infektionsförsvar men i verifierade fall rekommenderas behandlingstiden vara minst 3 månader.

 

Mucorinfektion, verifierad eller misstänkt
 

  1. Liposomalt amfotericin B ges i hög dosering
  2. Posakonazol kan vara ett peroralt uppföljningsalternativ

Kirurgi, om sådan är möjlig att utföra, utgör en viktig komponent för att minska svampmängden vid svårbehandlade infektioner. Behandlingstid som vid Aspergillusinfektioner eller längre.

 

Candidainfektioner

Behandlas i princip efter de riktlinjer som ovan skisserats för patienter inom intensivvården. Behandlingstiden kan dock behöva förlängas i avvaktan på att underliggande infektionsförsvar rekonstitueras.

Vid metastatiska Candidainfektioner hos neutropena patienter utvecklas ej mikroabscesser som vid akut disseminerad candidiasis utan svampen växer till lokalt och symtom kommer först när antalet neutrofila celler börjar normaliseras. Vid detta tillstånd, som benämns kronisk disseminerad candidiasis, ses med CT/MRT multipla abscesser i lever, mjälte eller andra organ.

Behandling av kronisk disseminerad candidiasis är ofta komplicerad och kräver långvarig behandling. Behandlingen inleds oftast med liposomalt amfotericin B för att sedan följas upp med någon av azolerna.


Empirisk behandling vid misstänkt svampinfektion hos neutropena patienter


På grund av svårigheterna att ställa diagnos och den allvarliga prognosen vid väl etablerad diagnos ges inte sällan empirisk svampbehandling till neutropena eller andra tungt immunosupprimerade patienter vid antibiotikarefraktär feber. Behandlingen insätts efter 4 - 10 dagar alltefter bedömningen av föreliggande riskfaktorer. Caspofungin eller liposomalt amfotericin B är de preparat som använts mest på denna indikation. Neutropena patienter behandlas tills antalet neutrofiler stigit över 0,5 x 109/L. Värdet av empirisk behandling minskar hos patienter som står på profylax.

 

Cryptokockinfektioner:

Cryptokocker orsakar i de flesta fall en progredierande meningit. Patienter med nedsatt T-cellsfunktion riskerar att infekteras och därför ses infektionen oftast i samband med HIV/AIDS. Ibland drabbas även patienter med blodmaligniteter eller som behandlas med immunsuppressiva läkemedel. Behandlingen inleds helst med en kombination av liposomalt amfotericin B + flucytosin i 2 veckor, följt av flukonazol i hög dosering i 8 veckor. Alternativt ges liposomalt amfotericin B enbart i 4 - 6 v. Om patienten då svarat på behandling och har negativ odling övergår man till underhållsbehandling oftast med flukonazol. Underhållsbehandlingen fortgår så länge T-cellsfunktionen är påtagligt defekt och i minst 6 – 12 månader.


 

PREPARATÖVERSIKT
 

Amfotericin B / lipidberedningar
 

Standardterapi var förr amfotericin B som har ett brett spektrum (täckande i stort sett alla humanpatogena svampar) och en fungicid effekt som medför liten risk för resistensutveckling. Amfotericin B verkar genom att öppna kanaler i svampens cellmembran.

Medlet absorberas ej vid peroral behandling och måste därför vid systembehandling ges intravenöst.

Behandling med amfotericin B är förenat med många biverkningar som:
 

  • Akuta infusionsrelaterade reaktioner
  • Elektrolytrubbningar
  • Njurtoxicitet – kan accentueras vid kombination med immunsuppressiva eller andra njurtoxiska läkemedel

De doser som brukar ges är 0,5-1 mg/kg/dag vid Candidainfektioner och 1-(1,5) mg/kg/dag vid Aspergillusinfektioner. På grund av biverkningarna har man under senare år nästan helt slutat med denna behandling för att i stället ge andra antimykotika eller – i fall där man fortfarande vill ge ett amfotericin B-preparat – någon av de senare utvecklade lipidberedningarna av amfotericin B. Av dessa används i Sverige numer enbart liposomalt amfotericin B (AmBisome).

Lipidberedningar av amfotericin B är associerade med reducerad toxicitet vilket medger högre dosering. Doser upp till 5 mg/kg/dag kan ges och i enstaka fall även högre. Vid högre doseringar ökar dock risken för amfotericin B-biverkningar, särskilt njurpåverkan.
 

  • Ambisome har indikation svåra invasiva svampinfektioner orsakade av Candida eller Aspergillus som inte svarat på amfotericin B eller där amfotericin B resulterat i njurskada eller eljest anses kontraindicerat. Ytterligare indikationer är visceral leishmaniasis samt empirisk behandling av förmodad svampinfektion hos neutropena patienter med feber. Ingen interaktion med immunsuppressiva droger. Dosering oftast 3 mg/kg/dag i.v. Vid infektion med Aspergillus eller andra mögelsvampar är en dosering på minst 5 mg/kg/dag troligen att föredra. I enstaka fall, t ex vid mucormykoser, kan högre doser behöva ges.

Flucytosin
 

Flucytosin är ett antifungalt läkemedel med effekt mot främst Candidaarter och kryptokocker. Dock finns risk för snabb resistensutveckling. Flucytosin används framför allt i kombination med amfotericin B vid allvarliga infektioner eller som singelterapi vid candiduri hos icke immunsupprimerade patienter.

Flucytosin doseras 100-200 mg/kg/dag intravenöst uppdelat på 4 doser. Elimination sker via njuren, varför doseringen ska justeras efter njurfunktion. Benmärgstoxicitet ses vid höga serumkoncentrationer, >100 mg/l, och resistensutveckling vid låga, < 25 mg/l. Därför är det viktigt att koncentrationen i serum följs och att den under hela doseringsintervallet ligger mellan 25 och 100 mg/l.

 

Flukonazol
 

Flukonazol är ett triazolderivat som verkar på syntesen av svampens cellmembran resulterande i fungistatisk effekt. Antimykotiskt spektrum innefattar Candidaarter och kryptokocker. Preparatet har dålig effekt mot C. glabrata, C. krusei och olika Aspergillusarter är resistenta. Vid ökad användning av flukonazol, t ex som profylax eller annan liberal användning, ses selektion mot mer resistenta Candidaarter. Lokalt ökande förekomst av sådana bör leda till översyn av flukonazolanvändningen. Äkta resistensutveckling förekommer men är mindre vanligt och sker främst vid långvarig behandling eller många upprepade kurer.

Flukonazol är ett vältolererat läkemedel med viss interaktionsproblematik, t ex med vissa immunsuppressiva läkemedel. Kan ges såväl intravenöst som peroralt.

Flukonazol har indikation invasiva candidainfektioner. 400 mg/dag är den mest studerade dosen. På grund av lång halveringstid bör dosen dubbleras första dagen.

Hos barn äldre än 4 veckor är doseringen vid invasiv infektion 8-12 mg/kg.

Flukonazol utsöndras via njurarna och doseringen bör därför anpassas till aktuell njurfunktion. Observera att vid vissa dialysformer dialyseras flukonazol bort och normal dos bör behållas och ibland även ökas. Plasmakoncentrationsbestämning kan vara av värde i sådana fall. Bortsett från viss leverpåverkan är biverkningar sällan ett problem.

 

Itrakonazol
 

Itrakonazol är en azol med aktivitet även mot Aspergillus.

Doseringen sker med 100-200 mg peroralt två gånger dagligen. Absorptionen av itrakonazol i mixturform är varierande och än mer så efter intag av tabletter. Plasmakoncentrationen bör följas för säkerställande av tillräcklig koncentration och koncentrationer >250 ng/ml bör eftersträvas.

Itrakonazol har många interaktioner med andra läkemedel och tycks även på sikt kunna leda till resistensutveckling. I klinisk praxis har itrakonazol till allra största delen kommit att ersättas av de nyare azolerna: vorikonazol och posakonazol.

 

Vorikonazol
 

Vorikonazol är ett triazolpreparat med fungicid effekt mot Aspergillus och en del andra mögelsvampar. Vorikonazol har fungistatisk effekt mot Candida, inklusive arter med nedsatt känslighet mot flukonazol, t ex C. glabrata och C. krusei. Korsresistens förekommer dock.

Vorikonazol har indikationerna:
 

  • Invasiv aspergillos
  • Candidemi
  • Allvarliga invasiva flukonazolresistenta Candidainfektioner
  • Allvarliga infektioner orsakade av Scedosporium spp. och Fusarium spp.
  • Som profylax till stamcellstransplanterade patienter med hög risk för att utveckla invasiv svampinfektion

Preparatet har ingen effekt mot Mucor.

Doseras initialt intravenöst 6 mg/kg x 2 dag 1, därefter 3-4 mg/kg x 2 följt av 200 mg x 2 peroralt (vid kroppsvikt < 40 kg 100 mg x 2 p.o.). Vorikonazol är godkänt för behandling av barn äldre än 2 år. För dosering till barn, se FASS.

Vorikonazol har många kliniskt betydelsefulla interaktioner med andra läkemedel, t ex immunsuppressiva. Resistensutveckling på liknande sätt som för flukonazol har iakttagits. Vorikonazol kan behöva dosjusteras vid nedsatt leverfunktion och vid nedsatt njurfunktion bör den intravenösa beredningen användas med försiktighet. Vid behandling av svår svampinfektioner bör plasmakoncentrationerna följas och ligga >1 mg/L före dos. Koncentrationer >5 mg/L bör undvikas p g a den ökade risken för biverkningar.

Vorikonazol tolereras bra men har fler biverkningar än flukonazol. Reversibla synstörningar är vanliga, särskilt vid inledningen av en behandling.

 

Posakonazol
 

Posakonazol är ett azolpreparat med fungicid effekt mot Aspergillus och en del andra mögelsvampar, bl a Mucor. Posakonazol har fungistatisk effekt mot Candida, inklusive arter med nedsatt känslighet mot flukonazol. Korsresistens mot flukonazol och vorikonazol förekommer.

Posakonazol har som indikation:
 

  • Invasiv Aspergillusinfektion som inte svarat på initialbehandling med amfotericin B
     
  • Invasiv Aspergillusinfektion där vorikonazolbehandling ej är genomförbar på grund av biverkningar eller interaktionsproblematik
     
  • Godkänt för behandling av Fusariuminfektioner som ej svarat på amfotericin B
     
  • Profylaktisk behandling av invasiv svampsjukdom hos patienter som genomgått allogen stamcellstransplantation eller induktionsbehandling av akut myeloisk leukemi eller myelodysplastiskt syndrom

Även om indikationen ännu inte är godkänd, har posakonazol i avsaknad av andra alternativ använts som peroral uppföljning efter initial behandling med amfotericin B vid mucormykoser.


Posakonazol finns endast i peroral beredning och doseras 400 mg x 2. Till patienter som inte kan inta föda eller näringstillskott används doseringen 200 mg x 4. Då absorptionen är osäker rekommenderas kontroll av plasmakoncentrationen som bör ligga >0.5-0.7 mg/L före dos.

Posakonazol har interaktioner med andra läkemedel som måste beaktas vid behandling, t ex med immunsuppressiva läkemedel. Dessa förefaller dock vara mindre uttalade än för vorikonazol. Posakonazol behöver ej dosjusteras vid nedsatt njurfunktion. Erfarenheterna vid nedsatt leverfunktion är begränsade.

Posakonazol tolereras bra och biverkningsprofilen påminner om den för flukonazol.

 

Caspofungin
 

Caspofungin är ett antimykotikum som tillhör gruppen echinocandiner, vilka påverkar svamparnas cellväggssyntes till skillnad mot övriga registrerade svampmedel med effekt på svamparnas cellmembran.

Caspofungin har aktivitet mot Candida och Aspergillus. Mot Candida är effekten fungicid medan den mot Aspergillus är fungistatisk. Det föreligger ingen korsresistens med azoler. Preparatet har ingen aktivitet mot Mucor.

Indikation föreligger vid:
 

  • Invasiv candidiasis hos icke neutropena patienter
     
  • Som empirisk behandling av trolig svampinfektion hos neutropena patienter med feber
     
  • Aspergillusinfektion som inte svarat på initialbehandling med amfotericin B eller en azol

Caspofungin kan endast ges parenteralt. Doseras intravenöst 70 mg dag 1, därefter 50 mg dagligen (vid kroppsvikt >80kg 70mg x 1). Godkänt för behandling av barn i alla åldrar men erfarenheten begränsad för barn < 1 år. För barndosering, se FASS.

Preparatet har en relativt begränsad interaktionsproblematik men interaktioner förekommer, bl a med immunsuppressiva droger. Vid nedsatt njurfunktion behöver caspofungin inte dosjusteras. Vid nedsatt leverfunktion kan man ha oförändrad dosering vid lindring nedsättning och reducerad vid måttlig medan erfarenheter från svår leverfunktionsnedsättning saknas.

Caspofungin tolereras väl och jämfört med övriga antimykotika är biverkningsprofilen gynnsam.

 

Anidulafungin
 

Anidulafungin är en echinocandin med samma antimykotiska spektrum som caspofungin. Preparatet har indikation invasiv candidiasis hos vuxna patienter.

Doseras intravenöst 200 mg x 1 dag 1, därefter 100 mg dagligen. Ingen dosjustering krävs vid nedsatt njur- eller leverfunktion. Inga kliniskt relevanta interaktioner har hittills iakttagits.

Anidulafungin tolereras väl och jämfört med övriga antimykotika är biverkningsprofilen gynnsam.

 

Micafungin
 

Micafungin är en echinocandin med samma antimykotiska spektrum som caspofungin och anidulafungin. Preparatet har indikationerna:
 

  • Invasiv candidiasis hos icke neutropena patienter
     
  • Profylaktisk behandling mot Candida-infektion hos patienter som genomgår allogen hematopoetisk stamcellstransplantation eller patienter som förväntas ha neutropeni

Behandlingsdosen är 100 mg x 1 intravenöst. Ingen dosjustering krävs vid nedsatt njurfunktion eller lätt till måttligt nedsatt leverfunktion. Inga kliniskt relevanta interaktioner har hittills iakttagits.

Micafungin tolereras väl och jämfört med övriga antimykotika är biverkningsprofilen gynnsam. Experimentella data på råtta indikerar potentiell risk för utveckling av levertumörer. I den europeiska produktresumén rekommenderas användning endast efter noggrann nytta/riskvärdering då andra medel inte anses tillämpliga. Den kliniska relevansen av de experimentella fynden är svårtolkad. En omfattande klinisk erfarenhet av micafungin indikerar en likvärdig säkerhetsprofil med övriga echinocandiner. I europeiska och nordamerikanska behandlingsrekommendationer har echinocandinerna ofta jämställts.
 



BEHANDLINGSFÖRSLAG
 

Candida
 

Candiduri (B37.4)

Växt av Candida i urinodling är oftast frågan om kolonisation hos en patient med KAD. Candiduri brukar kvarstå – oavsett behandling eller ej – tills katetern tas bort. Behandling kan dock bli aktuell i vissa situationer, t ex efter njurtransplantation eller vid anatomiska hinder i urinvägarna.

Candiduri kan också förekomma sekundärt till candidemi och akut disseminerad candidiasis och är då oftast associerad med en infektion i njuren. Lägre urinkoncentrationer av flukonazol och flucytosin vid nedsatt njurfunktion. Lokal behandling med amfotericin B har prövats (se speciallitteratur).

DrogDos/dagDuration av behandling
Flukonazol (Diflucan)100-200 mg i.v. x 1 eller p.o.2 veckor. Kan i enskilda fall förlängas till 4 v.
Flucytosin (Ancotil)100-200 mg/kg uppdelat på 4 doser i.v.2 veckor. Kan i enskilda fall förlängas till 4 v.



Candidemi (B37.7)

Viktigt att om möjligt byta intravasala katetrar.

DrogDos/dagDuration av behandling
Flukonazol (Diflucan)800-400 mg i.v. x 1 dag 1, därefter 400-200 mg iv x 1, följt av samma dos p.o.14 dagar efter 1:a negativa odling, längre behandling vid kvarliggande främmande material som ej kunnat bytas.
Caspofungin (Cancidas)70 mg i.v. x 1 dag 1, därefter 50 mg i.v. x 1 (>80 kg 70 mg x 1 i.v.)Som ovan.
Anidulafungin (Ecalta)200 mg i.v. x 1 dag 1, därefter 100 mg i.v. x 1Som ovan.
Micafungin (Mycamine)100 mg i.v x 1Som ovan
Lipid AmB (Ambisome)3 mg/kg i.v. x 1Som ovan.
Vorikonazol (Vfend)6 mg/kg i.v. x 2 dag 1, därefter 200 mg x 2 p.o. *Som ovan.
Amfotericin B (Fungizone)0,5-1 mg/kg i.v. x 1Som ovan.

* Vfend, 6 mg/kg x 2 i.v. eller 400 mg x 2 (< 40kg 200 mg x 2) p.o. dag 1, därefter 4 mg/kg x 2 i.v. eller 200 mg x 2 p.o. (< 40kg 100 mg x 2 p.o.)


Akut disseminerad candidiasis (B37.8C)

Behandlas i princip på samma sätt som candidemi. Behandlingstiden är beroende på lokalisation, läkningsförlopp och underliggande infektionsförsvar. Vid nedslag i ögat bör behandlingen fortgå tills förändringarna försvunnit eller stabiliserats, vilket ofta kan ta 2-3 månader.


Lokalt invasiv candidiasis (B37.8W)

Behandlas i princip på samma sätt som candidemi. Behandlingstiden är beroende på lokalisation, storlek, läkningsförlopp etc och måste individualiseras. I första hand används flukonazol, i andra hand en echinocandin. För doseringar se FASS.


Kronisk disseminerad candidiasis (B37.8W)

Individualiserad behandling efter lokalisation, storlek, läkningsförlopp och underliggande infektionsförsvar. Oftast initial behandling med ett amfotericin B-preparat följt av behandling med en azol ofta under lång tid – månader upp till något år och i enstaka fall längre.

 

Aspergillus
 

Invasiv (B44.0, 44.7-9)

DrogDos/dagDuration av behandling
Vorikonazol (Vfend)6 mg/kg x 2 i.v. dag 1, därefter 200 mg x 2 p.o.*Oklar längd. Läkningshastighet och underliggande infektionsförsvar styr. I kliniska studier har 12 v varit ett riktvärde.
Caspofungin (Cancidas)70 mg i.v. x 1 dag 1, därefter 50 mg i.v. x 1 (>80 kg 70 mg i.v. x 1)Oklar längd. Läkningshastighet och underliggande infektionsförsvar styr.
Posakonazol (Noxafil)400 mg x 2 p.o.Som ovan.
Lipid AmB (Ambisome)3-5 mg/kg i.v. x 1Som ovan.

* Vfend, 6 mg/kg x 2 i.v. eller 400 mg x 2 (< 40kg 200 mg x 2) p.o. dag 1, därefter 4 mg/kg x 2 i.v. eller 200 mg x 2 p.o. (< 40kg 100 mg x 2 p.o.)


Kryptokockos (B45.0, 45.1, 45.7)

DrogDos/dagDuration av behandling
Amfotericin B (Fungizone) + flucytocin (Ancotil)0,7 mg/kg i.v. x 1
+ 100 mg/kg uppdelat på 4 doser i.v.
2 veckor följt av flukonazolbehandling 200 mg x 1 som underhållsbehandling. Om flucytosin inte adderas, bör amfotericin B-behandlingen fortgå 4-6 veckor innan övergång till underhållsbehandling.
Lipid AmB (Ambisome) + flucytocin (Ancotil)3-4 mg/kg i.v. x 1
+ 100 mg/kg uppdelat på 4 doser i.v
Som ovan.
Flukonazol (Diflucan)800-1200 mg x 1 i.v. eller p.o.6 veckor följt av underhållsbehandling.




 


ICD-10

Candidainfektion i andra urogenitalorgan B37.4
Candidasepsis B37.7
Disseminerad candidainfektion B37.8C
Candidainfektion med andra lokalisationer B37.8W
Invasiv lungaspergillos B44.0
Disseminerad aspergillos B44.7
Andra specificerade former av aspergillos B44.8
Aspergillos, ospecificerad B44.9
Kryptokockos i lunga B45.0
Cerebral kryptokockos B45.1
Disseminerad kryptokockos B45.7

 

Behandlingsrekommendation
 

Rekommenderad läkemedelsbehandling enligt Läkemedelsverket

Copyright © Internetmedicin 2014
ID: 614

Kommentera >>
Behandlingsöversikt: Svampinfektioner (invasiva), behandling

 
 
 
   



Du måste vara inloggad för att skriva ut.
Logga in eller registrera dig gratis här.

Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
Använd istället knappen Skriv ut (symbolen med skrivare) uppe till höger på sidan.

Endast registrerade användare har tillgång till utskriftsfunktionen.

Så här registrerar du dig och skriver ut:
1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på länken Ny användare uppe
till vänster på sidan och följ instruktionerna.
2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
3. Logga in.
4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
6. Ett nytt fönster öppnas. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.






LÄKARE

Erfaren Specilaist i Allmänmedicin
Regionkansliet, Hälso- och sjukvårdsavdelningen, Vårdvalsenheten





Specialistläkare allmänmedicin
vårdcentralen i Arlöv


2 specialistläkare i allmänmedicin
Vårdcentralen Centrum, Laholm


Specialist i allmänmedicin
Roslagshälsans Husläkarmottagning


Överläkare(LUS)
Beroendecentrum i Malmö


Specialistläkare/ överläkare
Nystartad KAVA-enhet, Kir.kliniken Varberg


Specialistläkare
Neurologi- och rehabiliteringskliniken, Karlstad


Clinical Research Physician
Cardiovascular & Metabolic Diseaseto Mölndal


Specialistläkare i allmänmedicin
till Vårdcentralen Nyhem eller Andersberg


Enhetschef
heldygnsvårdsavdelningar inom Område Psykos i Malmö


SJUKSKÖTERSKOR

annons
annons