Internetmedicin.se använder cookies för att kunna erbjuda en så bra tjänst som möjligt. Läs mer

annons
annons
annons
Epilepsi, barn
Författare Docent, överläkare , Barnneurologi/Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus
Granskare Professor Otto Westphal, Barnkliniken/Drottning Silvias Barn- och Ungdomssjukhus Göteborg
Uppdaterad 2016-12-03
Specialitet Neurologi, Pediatrik
Skriv ut



BAKGRUND
 

Epilepsi är en vanlig sjukdom som drabbar 50-60/100 000 barn > 1 år. Prevalensen är ca 0,7 %, vilket innebär att det finns ca 10 000 barn med epilepsi i Sverige. Epilepsi definieras som en benägenhet för upprepade epileptiska anfall utan yttre anfallsprovocerande faktorer. Diagnosen ställs efter två oprovocerade anfall, oavsett anfallstyp, då risken för ytterligare anfall överstiger 80 %. Enligt nya riktlinjer kan diagnosen ställas även efter ett enda anfall om risken för återfall anses mycket hög (motsvarar risken efter två anfall), t ex vid misstanke om strukturell eller neurometabol orsak till anfallen.

Akutsymtomatiska anfall förekommer vid:
 

  • Akut metabol/biokemisk störning
  • Infektion i centrala nervsystemet
  • Förgiftning
  • Skalltrauma

Risken att utveckla epilepsi efter ett provocerat epileptiskt anfall är låg (3-5 %) varför detta inte anses påverka diagnosen epilepsi.

De vanligaste provocerande faktorerna hos barn är feber och sömnbrist.


Etiologi

Hos barn < 2 år med symtomatisk epilepsi hittar man en bakomliggande strukturell eller biokemisk orsak i 70-80 % av fallen. Små barn skall därför utan fördröjning remitteras till barnneurolog för ställningstagande till morfologisk, neurometabol och genetisk utredning.

De flesta fall av epilepsi hos barn äldre än två år är genetiska, åldersberoende och läker ut eller kan kontrolleras med en eller två mediciner. Cirka en tredjedel av patienter med epilepsi blir svårbehandlade, och det kan krävas en utredning både av bakomliggande orsak och av möjlig epilepsikirurgisk åtgärd.

De vanligaste orsakerna till epilepsi hos barn är:
 

  • Hereditär/genetisk åldersberoende epilepsi
  • Missbildningar och skador under pre-, peri- och postnatalperioden
  • Neurodegenerativ/neurometabol sjukdom
  • Tidigare CNS-infektion, immunologisk sjukdom
  • Tidigare traumatisk hjärnskada
  • Primär hjärntumör (ovanligt)


KLASSIFIKATION
 

Det finns idag ingen klassifikation av epilepsi utifrån biologiska mekanismer. Epilepsi kan delas in på olika sätt, till exempel efter:
 

  • Ålder vid insjuknande
  • Orsak
  • Anfallstyp
  • Epilepsityp

En internationell klassifikation och indelning av epilepsi som baseras på orsak, anfallstyp och epilepsityp finns. Denna diskuteras och uppdateras regelbundet.


Anfallstyper

Epileptiska anfall indelas ofta i generaliserade, fokala och okänt om fokala eller generaliserade anfall. Generaliserade anfall uppstår i hjärnans bilaterala nätverk och sprids snabbt till båda hemisfärerna, vilket leder till att hela eller stora delar av hjärnbarken engageras. De vanligaste generaliserade anfallstyperna är:
 

  • Tonisk-kloniskt anfall
     
  • Absens
    - Typisk: frånvaro (< 30 sekunder) som provoceras av hyperventilation eller flimmerljus
    - Atypisk: längre episod med frånvaro som ej provoceras av hyperventilation eller flimmerljus
     
  • Myoklont anfall
     
  • Atoniskt anfall

Fokala anfall startar lokalt i ena hjärnhalvan. Beroende på vilken del av hjärnan som är engagerad förekommer olika anfallsyttringar. Varje individ har dock ett tämligen stereotypt anfallsmönster. Ibland kan en aura, känning utan motorisk aktivitet vara första anfallsyttringen. Medvetandet kan vara både bevarat och påverkat, vilket bör klarläggas och anges. Ett från början lokalt anfall kan sprida sig till andra sidan och övergå till ett så kallat sekundärt generaliserat tonisk-kloniskt anfall.

Infantila spasmer anses vara varken fokala eller generaliserade anfall. De är sekundkorta toniska böjspasmer i midja, nacke och extremiteter, som kommer i kluster om 10–30, vanligen i samband med sömn och flera gånger per dygn. Dessa anfall är typiska vid Wests syndrom, se nedan akut behandling

Epileptiska anfall brukar beskrivas enligt följande:

ANFALLSTYPMOTORISK AKTIVITET
Aura (alltid normalt medvetande)Känning utan motorisk aktivitet
Autonomt anfall (alltid normalt medvetande)Autonomt symtom utan motorisk aktivitet
Absens (alltid påverkat medvetande)Episod av frånvaro med minimal motorisk aktivitet
KlonisktKlonisk regelbunden ryckning
TonisktTonisk spänning
Tonisk–klonisktTonisk spänning efterföljd av klonisk ryckning
MyoklontMyokloni, oregelbunden muskelryckning
VersionsanfallTonisk spänning med vridning av kroppen
Epileptisk/infantil spasmKort tonisk framåtböjning i nacke, midja och extremiteter
AutomotoranfallDistala automatiska rörelser
HypermotoranfallKraftiga proximala rörelser
Skratt(gelastiskt)anfallSkratt utan affekt
AtonisktKort förlust av muskelspänning



Epilepsisyndrom

Epilepsisyndrom med debut i barndomen kan ofta definieras utifrån beskrivning av:
 

  • Insjuknandeålder
  • Anfallstyp
  • EEG
  • Utvecklingen och anfallsprognos

Nedan följer exempel på vanliga epilepsisyndrom som ses i barndomen.
 

  • Rolandisk epilepsi/benign barnepilepsi med centrotemporala spikar
    Vanligtvis insjuknande mellan 3–13 års ålder. Nattliga fokala anfall med ökad salivering, gurglande ljud och kloniska ryckningar i munnen och ena ansiktshalvan. Medvetandet är bevarat men anfallet kan i ovanliga fall generaliseras sekundärt. Anfallens sida varierar. Många har endast enstaka anfall. På EEG ses sidoskiftande spikes och sharp-waves med hög amplitud, centralt och midtemporalt samtidigt, fr a under sömn. Bakgrundsaktiviteten är normal. Barnets utveckling är normal.

    Denna epilepsi är lättbehandlad och prognosen är mycket god både med och utan profylaktisk epilepsimedicin. Förstahandsval är oxkarbazepin (måldos 30mg/kg, upptrappning under 2 veckor).
     
  • Absensepilepsi i barndomen
    Vanligtvis insjuknande i 4–12 års ålder. Multipla korta (< 30 sekunder) absenser med eller utan ansiktsautomatismer. Anfallen provoceras av hyperventilation (2–3 minuter). EEG visar korta (< 30 sekunder) episoder med generaliserad synkron 3 Hz spike-and-wave-aktivitet som aktiveras av hyperventilation. Bakgrundsaktiviteten är normal. Barnets utveckling är normal. Multipla absenser kan leda till koncentrations- och beteendeproblem varför diagnos och behandling är viktig. Förstahandsval är etosuximid (måldos 20mg/kg, upptrappning under 2 veckor) och > 80 % blir anfallsfria och kan sluta med förebyggande behandling.
     
  • Juvenil absensepilepsi
    Insjuknandeåldern är mellan 5–20 år. Korta (< 30 sekunder) absenser med eller utan ansiktsautomatismer, generaliserade tonisk–kloniska anfall, myoklona anfall, absensstatus. EEG visar episoder med generaliserad 3–4 Hz poly-spike-wave-aktivitet. Bakgrundsaktiviteten är normal. Barnets utveckling är normal. Multipla absenser kan leda till koncentrations- och beteendeproblem. Denna epilepsi är vanligen lättbehandlad men kräver ofta livslång behandling för anfallskontroll. Förstahandsval är valproat (måldos 15-30mg/kg, upptrappning under 2 veckor). Depotpreparat rekommenderas. Observera att valproat bör undvikas hos flickor från prepubertet p g a dess hormonella och teratogena effekter. Lamotrigin (måldos 1-10mg/kg, OBS långsam upptrappning under 6 veckor, se FASS).
     
  • Juvenil myoklon epilepsi
    Insjuknande från 5 år till vuxen ålder. Myoklona anfall, 1–2 timmar efter uppvaknandet, som kan leda till att barnet tappar saker och spiller. Tonisk–kloniska anfall och ibland atypiska absenser. Anfall provoceras av flimmerljus och sömnbrist. På EEG ses 3,5–6 Hz multipla spike-and-wave-komplex som aktiveras av fotosimulering och sömnbrist. Bakgrundsaktiviteten är normal. Utvecklingen är normal. Denna epilepsi är vanligen lättbehandlad men kräver ofta livslång behandling för anfallskontroll. Förstahandsval är valproat (måldos 15-30mg/kg, upptrappning under 2 veckor). Depotpreparat rekommenderas. Observera att valproat bör undvikas hos flickor från prepubertet p g a dess hormonella och teratogena effekter. Lamotrigin (måldos 1-10 mg/kg, OBS långsam upptrappning under 6 veckor, se FASS) eller levetiracetam (måldos 30-60mg/kg, upptrappning under 4 veckor).
     
  • Wests syndrom
    Insjuknande mellan 2–24 månaders ålder. Infantila spasmer är sekundkorta toniska böjspasmer i midja, nacke och extremiteter, som kommer i kluster om 10–30, flera gånger per dygn.
    EEG visar en kaotisk bild: Multifokala högvoltiga spikes och slow-waves och abnormt långsam bakgrundsaktivitet (hypsarytmi). Barnets mentala utveckling och sociala interaktionsförmåga avstannar oftast varför snabb diagnos och behandling är viktig (se nedan akut handläggning av Wests syndrom/infantila spasmer). Prognosen är beroende av bakomliggande orsak och hur snabbt man kan bryta tillståndet. Denna epilepsi ska skötas i samråd med barnneurolog.
     
  • Lennox–Gastauts syndrom
    Vanligtvis insjuknande mellan 3-8 års ålder. Dagliga, frekventa toniska, tonisk–kloniska, atypiska absenser, atoniska och myoklona anfall. Icke-konvulsiva status epilepticus är vanligt. På EEG ses < 2,5 Hz spikes utan aktivering av fotostimulering och en abnormt långsam bakgrund. Under sömn ses episoder med 10 Hz epileptiform aktivitet eller generaliserad paroxysmal snabb polyspike aktivitet. Alla får en utvecklingsstörning och beteendeproblem och epilepsin är svårbehandlad och ska skötas i samråd med barnneurolog.
     
  • Myoklon atonisk epilepsi/Dooses syndrom
    Debuterar vid 7 månader till 6 års ålder. Myoklona, atoniska anfall, atypiska absenser. Icke-konvulsiva status epilepticus kan förekomma. EEG visar kluster av 2–3 Hz generaliserade poly-spikes med sharp-waves och slow-waves med hög amplitud. Fotosensitivitet är vanligt. Mer än hälften av barnen utvecklar varierande grad av kognitiva problem. Denna epilepsi är vanligen svårbehandlad och ska skötas i samråd med barnneurolog.




UTREDNING
 

Anamnes

En noggrann anfallsbeskrivning är den viktigaste diagnostiska åtgärden och kan inte ersättas av någon annan undersökning. En förstahandsbeskrivning av ett ögonvittne är ofta mycket effektivt.
 

  • Anfallsbeskrivning
    - Eventuell förkänning (aura)
    - Anfallsstart
    - Utveckling av symtom
    - Medvetandepåverkan
    - Eventuella postiktala symtom
    - Anfallsfrekvens
    - Tidpunkt på dygnet när anfallen kommer
     
  • Provocerande faktorer
    - Infektion
    - Feber
    - Sömnbrist
    - Trötthet
    - Flimrande ljus
    - Hyperventilation
     
  • Tidigare sjukhistoria
    - Förekomst av epilepsi och feberutlösta anfall i familjen
    - Komplikationer under graviditet, perinatal och neonatalperiod
    - Skalltrauma
    - Påverkad psykomotorisk utveckling
    - Andra tidigare och aktuella sjukdomar

Status
 

  • Somatiskt status
     
  • Neurologiskt status
     
  • Psykiskt status
    - Inlärningsproblem
    - Uppmärksamhetsproblematik
    - Depression
    - Oro och ångest
    - Nedsatt social förmåga
    - Sömnstörning
     
  • Utvecklingsbedömning
     
  • Woods lampa
    Vid undersökning med Woods ljus, via en Woods lampa, belyser man barnets hud med blått ljus för att identifiera lansettbladformade depigmenteringar som beror på avsaknad av melanin och som då lyser vita. Detta är ofta det enda kliniska tecknet på tuberös skleros (en genetisk sjukdom som bland annat kännetecknas av tumörliknande förändringar i hjärnan och som ofta ger upphov till Wests syndrom) hos små barn.

EEG

EEG utgör endast ett stöd för diagnos. Ett normalt EEG utesluter inte epilepsi, då det förekommer hos ca 25 % av barn med sjukdomen. EEG kan samtidigt visa onormal aktivitet hos 3-5 % av friska barn och i en ännu högre frekvens hos barn med neuropsykiatriska och andra neurologiska funktionsnedsättningar utan samtidig epilepsi.

Vid ett epileptiskt anfall visar EEG en generaliserad eller fokal avvikelse i form av en långsam och/eller epileptiform aktivitet. Chanserna att fånga epileptiform aktivitet på EEG ökar vid sömnregistrering och längre registreringar. Detta görs bäst med sömnEEG eller med patienten inlagd på avdelning för samtidig registrering av video och EEG.

För att utvärdera behandlingseffekt har EEG inte något värde utom vid status epilepticus, absensepilepsi och Wests syndrom där målet är att den karakteristiska epileptiforma aktiviteten i EEG ska försvinna.


Radiologi

Magnetresonanstomografi (MR) och datortomografi (DT) är inte rutin vid åldersberoende genetisk epilepsi. MR rekommenderas framför DT och är indicerad om det finns en diskrepans mellan anfallsbeskrivningen och EEG eller om specifika neurologiska fynd i status föreligger som tyder på en misstänkt bakomliggande strukturell eller biokemisk orsak. MR är ofta också indicerat hos barn under två år.


Lab

Hos barn under två år och/eller misstanke på tidigare CNS-infektion, immunologisk-, neurodegenerativ- eller neurometabol sjukdom görs en mer omfattande utredning med blod-, urin-, och likvoranalyser i samråd med en barnneurolog.

Vid misstänkta infantila spasmer/Wests syndrom bör utredning göras akut och enligt särskilda riktlinjer i samråd med barnneurolog.


 

DIFFERENTIALDIAGNOSER
 

  • Benign sömnmyoklonus
    Karaktäriseras av ryckningar i en eller två extremiteter under sömn hos små barn (< 3 månader).
     
  • Non-REM-sömn parasomni
    Abnormt uppvaknande med förvirring, sömnskräck eller sömngång.
     
  • Självtillfredsställande beteende
    Innebär att barn mellan tre månader och fem år stimulerar sina genitalia, intar en dyston kroppshållning eller gungar rytmiskt och uppnår på så sätt en känsla av trygghet och välbefinnande, inte sexuell upphetsning.
     
  • Affektanfall
    Sker i samband med starka känslor och är vanligast kring 1 års ålder. Ofta har en förstagradssläkting haft samma tillstånd. Barnet skriker sig röd i ansiktet, slutar andas, spänner sig eller blir slapp i kroppen och kan få en blå färg runt munnen. I sällsynta fall får barnet små ryckningar och blir kortvarigt medvetslöst .
     
  • Reflexanoxiskt anfall
    Ofta har någon förstagradssläkting haft samma tillstånd. När barnet slår sig kan det få en så kraftig vagal reaktion att en kort asystoli uppstår, som ger upphov till tillfällig cerebral hypoperfusion och ett tonisk-kloniskt anfall. Barnet blir blekt, medvetslöst och faller som en ¨fura¨ till golvet. Episoderna är korta och barnet återhämtar sig genast.
     
  • Benign paroxysmal torticollis
    Ses hos barn under två år i form av attacker med sned huvudhållning och ibland även sned kroppshållning följt av blekhet och illamående.
     
  • Benign paroxysmal vertigo
    Karaktäriseras av korta episoder med yrsel, nystagmus och ostadighet. Tillståndet debuterar oftast i 1-5 års ålder och anses vara ett förstadium till migrän.
     
  • Migränanfall
    Hos barn är migränanfall generellt kortare än hos vuxna och kan därför likna ett epileptiskt anfall.
     
  • Familjär paroxysmal dystoni
    Tillståndet anses bero på en mutation i PRRT2-genen på kromosom 16. Det debuterar i barndomen och karaktäriseras av återkommande, flera minuter långa attacker med ofrivilliga rörelser som utlöses av en volontär rörelse eller plötslig sinnesrörelse.
     
  • Kataplexi
    Innebär en plötslig förlust av tonus, framför allt i ansiktets, huvudets eller benens muskler. Attacken är REM-sömnsassocierad och är bl a ett delsymtom i sjukdomen narkolepsi.
     
  • Synkope
    I samband med svimning kan en övergående medvetandeförlust ske som orsakas av tillfällig cerebral hypoperfusion.
     
  • Långt QT-syndrom
    Attacker av hjärtarytmi som vid långt QT-syndrom sker oftast i samband med fysisk ansträngning eller sömn.
     
  • Psykogena ej epileptiska anfall (PNES)
    Anfallen karaktäriseras av övergående beteendeförändring såsom frånvaro, plötsligt fall eller skakningar utan korrelat i EEG. Tillståndet ses ofta i samband med psykologisk och psykiatrisk ohälsa. De är ofta svåra att skilja från epileptiska anfall men motsvaras inte av samtidig onormal epileptiform aktivitet i EEG. Behandlingen är inte antiepileptisk medicinering utan ska skräddarsys utifrån de orsaker som ligger till grund för tillståndet och i samråd med barn- och ungdomspsykiatrisk kompetens.


annons


BEHANDLING
 

Förstagångsanfall

Ungefär hälften av de barn som haft ett oprovocerat anfall får ett till. Att invänta ytterligare ett anfall utan behandling försämrar inte prognosen för epilepsisjukdomen. Efter det akuta omhändertagandet av ett förstagångsanfall rekommenderas därför generellt att läkemedelsbehandling och ytterligare utredning inte påbörjas.

Föräldrarna behöver noggrann information om hur de ska agera vid ett eventuellt nytt anfall. Recept på rektal/buckal bensodiazepin bör övervägas om anfallsbrytande behandling behövde ges i ambulansen eller på sjukhuset. Både muntlig och skriftlig instruktion bör lämnas om hur anfallsbrytande medicin praktiskt ges. Ofta fungerar det bra om en sjuksköterska demonstrerar och följer upp. Alla bör dessutom få en signerad egenvårdsplan.

Information till familjen är den viktigaste åtgärden efter förstagångsanfall, t ex bör barnet inte bada ensamt. Remiss till barnläkare i öppenvård för snar uppföljning rekommenderas. Remiss till barnneurolog rekommenderas först efter att två epilepsiläkemedel prövats i adekvat dos utan att man uppnått anfallsfrihet. Tidigare remiss bör skickas vid:
 

  • Samsjuklighet som komplicerar behandlingen
     
  • Vid misstanke om strukturell lesion av svårbedömd art eller epilepsi av metabol orsak
     
  • Om barnet är under två år
     
  • Om barnets utveckling påverkas negativt

Akut handläggning av epileptiskt anfall och status epilepticus

Handläggning av ett långdraget konvulsivt epileptiskt anfall ska följa det lokala PM som finns avseende konvulsivt status epilepticus. Samtidigt som medicinsk behandling påbörjas, sker åtgärder för att:
 

  • Upprätthålla vitala funktioner (ABC)
  • Utreda utlösande orsaker (OBS! hypoglykemi, infektion)
  • Förebygga recidivanfall

Vid akuta epileptiska anfall under första levnadsåret med oklar genes bör behandlingsbara metabola tillstånd utredas och ett försök med pyridoxinhydroklorid (150 mg/kg/d) och eller pyridoxalfosfat (30 mg/kg/d) göras. Effekt på anfall och EEG ses genast eller senast efter ett par doser.

Inläggning och fortsatt utredning akut är indicerad om patienten har:
 

  • Påverkat allmäntillstånd eller fokalneurologiska fynd
  • Upprepade eller långvariga epileptiska anfall
  • Akut behandlingskrävande orsak till anfallet eller om detta inte kan uteslutas

Läkemedel
 

  1. Vid avsaknad av i.v. infart ges buckalt midazolam (Buccolam) enligt ålder eller rektalt diazepam (Stesolid) 0,5 mg/kg.
    Vid i.v. infart ges midazolam (Dormicum) 0,2 mg/kg.
     
  2. Om anfall inte bryts inom 5 minuter upprepa ovanstående.
     
  3. Om anfallet inte brutits inom 10 min ge långsamt fosfenytoin (Pro-Epanutin) i.v. 15 mg FE/kg alternativt:
    - Fenobarbital i.v. 10-20 mg/kg
    - Valproat i.v. 15-30 mg/kg
    - Levetiracetam i.v. 30 mg/kg.
     
  4. Om anfallet inte brutits inom 20 minuter ska barnet flyttas till IVA och intubationsberedskap skall finnas. Ge tiopental (Pentothal) 3-5 mg/kg i.v. följt av 1-3 mg/kg i bolusdoser alternativt infusion i.v. 1-5 mg/kg/timme. Alternativt i.v. midazolam, högre doser är möjligt att ge.

Akut handläggning av infantila spasmer vid Wests syndrom

Vid Wests syndrom och infantila spasmer styrs behandlingen till del av bakomliggande orsak (se etiologi), varför utredning bör göras utan dröjsmål och i samråd med barnneurolog. Behandlingen syftar till klinisk anfallsfrihet och fullständig regress av hypsarytmibild i EEG.

Ge initialt pyridoxinhydroklorid 150 mg/ml 1 ml intravenöst, helst under EEG-övervakning. Upprepas en gång om utebliven effekt. Om EEG-normalisering och anfallsfrihet fortsatt pyridoxinhydroklorid p.o. med 50 mg/kg/dag i 3-dos. Utred avseende B6-brist. Vid tuberös skleros (en genetisk sjukdom som bland annat kännetecknas av tumörliknande förändringar i hjärnan och som ofta ger upphov till Wests syndrom) rekommenderas vigabatrin (Sabrilex) 50 mg/kg upp till 150 mg/kg p.o. som initial behandling.

Vid effekt på anfall och EEG rekommenderas tre månaders behandlingstid på lägsta effektiva dos. Vid utebliven effekt ges tillägg av synacthen depot 1mg/ml, 0,25 mg upp till 0,5 mg i.m. var annan dag. Vid okänd orsak eller annan, än tuberös skleros, känd orsak, rekommenderas synacthen 0,25 mg upp till 0,5 mg i.m. var annan dag, som initial behandling under minst två veckor och därefter uttrappning under minst två till fyra veckor. Vid otillräcklig effekt kan dosen ökas till 0,75mg var annan dag eller tillägg av vigabatrin göras enligt ovan. Vid tillkomst av andra anfallstyper och annan patologi i EEG än hypsarytmi ges annan för anfallen passande epilepsibehandling.


Handläggning av feberkramper (FK)

Behandlingen består i lugnande besked till föräldrar och noggrann information att söka sjukvård om barnets allmäntillstånd är påverkat. Akut anfallsbrytande behandling är sällan aktuellt då majoriteten av feberkramperna är enkla och slutar spontant inom 2-3 minuter. Febernedsättande behandling har vid flera kontrollerade studier inte visat sig ha någon anfallsförebyggande effekt. Hos patienter med > 3 riskfaktorer* för upprepade feberkramper kan profylaktisk behandling vid feber med bensodiazepin 0,25 mg/kg var 12:e timme under tre dagar vara indicerat.

*Riskfaktorer är:
 

  • Ärftlighet (framförallt maternell)
  • Låg ålder (< 18 månader) vid FK
  • Låggradig feber och kort duration av febern (< 12 timmar) vid FK
  • Upprepade FK under ett febertillfälle
  • Känd neurologisk sjukdom

Förebyggande behandling av epilepsi
 

Val av läkemedel baseras i första hand på typ av anfall. Monoterapi i lägsta effektiva dos eftersträvas, varför upptitrering bör ske långsamt. Uppföljning av eventuella biverkningar rekommenderas efter en månad, detta kan med fördel skötas av en epilepsisjuksköterska. Uppföljning av läkemedelseffekt värderas efter tre månader. Anfallsdagbok är ett utmärkt sätt att följa effekt av behandlingen. Varje anfallstyp bör anges då vissa mediciner kan hjälpa vid den ena anfallstypen, men inte vid den andra.


Fokala anfall
 

  • Karbamazepin - måldos 15mg/kg, upptrappning under 2 veckor.
  • Lamotrigin - måldos 1-10mg/kg, OBS långsam upptrappning under 6 veckor, se FASS.
  • Levetiracetam - måldos 30-60mg/kg, upptrappning under 4 veckor.
  • Oxkarbazepin - måldos 30mg/kg, upptrappning under 2 veckor.

Generaliserade anfall
 

  • Lamotrigin - måldos 1-10mg/kg, OBS långsam upptrappning under 6 veckor, se FASS.
  • Levetiracetam - måldos 30-60mg/kg, upptrappning under 4 veckor.
  • Valproat - måldos 15-30mg/kg, depotpreparat rekommenderas, upptrappning under 2 veckor. Observera att valproat bör undvikas hos flickor från prepubertet p g a dess hormonella och teratogena effekter.
  • Vid absensepilepsi rekommenderas i första hand etosuximid (måldos 20mg/kg, upptrappning under 2 veckor).

Avsluta behandling
 

Efter två års anfallsfrihet kan man överväga successiv utsättning av medicinen under 2-6 månader. Särskild risk för anfallsrecidiv föreligger vid vissa syndrom såsom juvenil absensepilepsi och juvenil myoklon epilepsi samt vid fokal epilepsi med strukturella förändringar och avvikande EEG-fynd. Vissa väljer att behålla behandlingen längre p g a vissa faktorer, t ex:
 

  • Körkort
  • Yrke
  • Fritidsaktiviteter


UPPFÖLJNING
 

Barn med epilepsi som svarar på ett eller två läkemedel i adekvata doser ska följas av en barnläkare på barnmedicinsk mottagning. Barn som inte blir anfallsfria efter att två epilepsiläkemedel prövats i adekvata doser, barn med samsjuklighet som komplicerar behandlingen, barn med strukturell lesion eller metabol orsak till epilepsi, barn under två år och barn som påverkas negativt i sin utveckling ska handläggas i samråd med barnneurolog.

En epilepsikunnig sjuksköterska är en nyckelperson och kan fungera som en viktig länk mellan familj, dagis och skola, öppenvård och specialistvård. Ett fungerande epilepsiteam kan ge:
 

  • Kontinuitet i vårdkontakterna
  • Trygghet för familj och patient beträffande det medicinska omhändertagandet
  • Svar på alla frågor
  • Hjälp med samhälleliga och andra kontakter


PROGNOS
 

Hos barn med ett första oprovocerat anfall är risken för ytterligare ett anfall 40-45 %. De viktigaste riskfaktorerna för ytterligare epilepsianfall anses vara etiologi. Ålder vid första anfallet, anfallstyp, anfallsduration och antal anfall inom 24 timmar eller förekomst av behandlat status epilepticus påverkar ej återfallsrisk. Antiepilepsimedicin minskar återfallsrisken på kort sikt men inte risken för bestående anfallssjukdom. Ungefär 2/3 av barn med epilepsi blir anfallsfria och/eller tillfrisknar. Även epilepsi med god prognos som svarar på antiepilepsimedicin innebär en ökad risk för komorbiditet och försämrad livskvalitet.

Diagnos av svårbehandlad epilepsi som symtomatisk epilepsi och epileptisk encefalopati är av stor betydelse för att rätt behandling i form av epilepsikirurgisk åtgärd, ketogen dietbehandling eller specifik medicinsk behandling kan ges och förbättra prognos och till och med leda till anfallsfrihet och förbättrad kognitiv utveckling.

Den viktigaste riskfaktorn för epilepsirelaterad död är symtomatisk etiologi och associerad neurologisk funktionsnedsättning. Risken anses vara 20-30 faldig jämfört med friska individer. Övervägande delen beror på respiratoriska komplikationer av bakomliggande neurologisk funktionsnedsättning och inte epilepsi. SUDEP anses extremt ovanligt i barnaåldern.


 

ICD-10

Partiell idiopatisk epilepsi och epileptiska syndrom med lokal början G40.0
Partiell symtomatisk epilepsi och epileptiska syndrom med enkla partiella anfall G40.1
Partiell symtomatisk epilepsi och epileptiska syndrom med komplexa partiella anfall G40.2
Generaliserad idiopatisk epilepsi och epileptiska syndrom G40.3
Annan generaliserad epilepsi och andra epileptiska syndrom G40.4
Epilepsi, ospecificerad G40.9
Status epilepticus, ospecificerat G41.9
Feberkramper R56.0
Andra och icke specificerade kramper R56.8

 

Referenser
 

  • International League Against Epilepsy
     
  • Läkemedelsverkets behandlingsrekommendation
     
  • Svenska Epilepsisällskapets Riktlinjer för handläggning och behandling av epilepsi (kommer under våren)
     
  • Läkemedelsboken
     
  • Epilepsy action - om olika epilepsiassocierade syndrom
     
  • UpToDate: Nonepileptic paroxysmal disorders in infancy (Thien T Nguyen, Peter W Kaplan, Angus Wilfong, Douglas R Nordli)
     
  • Summary of recommendations for the management of infantile seizures: Task Force Report for the ILAE Commission of Pediatrics. Jo M. Wilmshurst et al. Epilepsia, 56(8):1185–1197,
     
  • Pharmacotherapy of Focal Epilepsy in Children: A Systematic Review of Approved Agents. CNS Drugs (2013) 27:273–286. Ravindra Arya and Tracy A. Glauser
     
  • Pharmacotherapy for Status Epilepticus. Drugs (2015) 75:1499–1521. Eugen Trinka et al
     
  • A Clinical Guide to Epileptic Syndromes and Their Treatment. CP Panayiotopoulos. Springer Ltd
Copyright © Internetmedicin 2017
ID: 6050

Kommentera >>
Behandlingsöversikt: Epilepsi, barn

 
 
 
   



annons
Du måste vara inloggad för att skriva ut.
Logga in eller registrera dig gratis här.

Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
Använd istället knappen Skriv ut (symbolen med skrivare) uppe till höger på sidan.

Endast registrerade användare har tillgång till utskriftsfunktionen.

Så här registrerar du dig och skriver ut:
1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på länken Ny användare uppe
till vänster på sidan och följ instruktionerna.
2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
3. Logga in.
4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
6. Ett nytt fönster öppnas. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.








Leg. läkare med erfarenhet från primärvården
KRY


Bröstkirurg till Kirurgkliniken
Kliniken för kirurgi och urologi på Mälarsjukhuset, Eskilstuna


Specialist allmänmedicin
Järvsö Din hälsocentral


Specialistläkare/Överläkare till Bipolärmottagningen
Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Psykiatri Affektiva, Bipolärmottagning


Pediatriker med erfarenhet från Primärvården
KRY


Specialistläkare/ Kataraktkirurg till Ögonsjukvården Sörmland
Ögonsjukvården Sörmland, Mälarsjukhuset Eskilstuna


Kompetensutveckla dig. Tjänstgör på hel- eller deltid i Sverige eller Mali.
Försvarsmakten


ST-läkare i Akutsjukvård
Alingsås Lasarett, Kliniken för akutmottagning och administration

annons
annons