Internetmedicin.se använder cookies för att kunna erbjuda en så bra tjänst som möjligt. Läs mer

annons
annons
Handinfektioner
Författare Överläkare , Handkirurgiska kliniken /Akademiska sjukhuset
Granskare Professor Lars Hagberg, Infektion/Göteborgs Universitet
Uppdaterad 2017-09-07
Specialitet Handkirurgi, Infektion
Skriv ut
annons



ÖVERGRIPANDE
 

BAKGRUND
 

Händerna är den del av kroppen som är mest utsatta för skador. Även ett mycket litet sår kan ge upphov till en allvarlig infektion. Vävnaden på handryggen är mer lucker och huden på dorsalsidan är rörlig till skillnad från handflatan där huden sitter låst mot underlaget. Infektioner på volarsidan kan därför ge massiv svullnad även på dorsalsidan. Handinfektioner som ej diagnostiseras i tid och behandlas adekvat kan ge upphov till betydande morbiditet.

Några generella principer gäller vid alla handinfektioner. De flesta handinfektionerna kan initialt behandlas med immobilisering (gipsskena) och högläge. Vid tendens till smältning och risk för spridning på djupet är kirurgisk dränage eller excision nödvändig.

Om ett enstaka finger är infekterat är en fingerskena som avlastar PIP- och DIP-led i rakt läge ofta tillräckligt. Om infektionen drabbat MCP-leden eller själva handen rekommenderas en avlastande skena i rehab-position.

Hand i rehab-position

Hand i rehab-position




ORSAK
 

I de flesta fall rör det sig om Staphylococcus aureus-infektioner (80 %) med tendens att bilda pus och abscesser. Streptokocker (10 %) kan också orsaka abscesser men sprider sig mer diffust i vävnaden och ger upphov till svullnad, rodnad och ibland lymfangit. Pasteurella är vanlig efter kattbett, bakterien sprider sig diffust i vävnaden och ger upphov till skada på handens glidytor vilket kan ge inskränkt rörelseomfång och långdragen rörelsesmärta. Övriga patogener så som E. coli, Proteus, Citrobacter, Enterococcus och Pseudomonas kan också förekomma.

Mycobacterium marinum bör misstänkas om det finns en långsamt utvecklande infektion och det finns ett skadetillfälle där den drabbade varit i kontakt med fisk eller exempelvis ett akvarium.

I vissa fall bör speciella överväganden göras:
 

  • Diabetes mellitus - högre incidens av blandad och gramnegativ bakterieflora
     
  • Immunsupprimerad patient - vanligare med opportunistiska infektioner
     
  • I.v-missbrukare - blandade aeroba och anaeroba handinfektioner är vanliga och orsakas ofta av oral blandflora



DIAGNOSER
 

CELLULIT - ERYSIPELAS
 

  • Bakgrund - den helt dominerande etiologin är β-hemolytiska streptokocker, framför allt grupp A och G. Erysipelas är en klinisk diagnos, och i typiska fall är ingen provtagning nödvändig. Tillståndet kan dock vara förstadium till en djupare infektion.

    Erysipelas är vanligast hos äldre patienter med predisponerande faktorer såsom lymfödem, pareser och diabetes mellitus.
     
  • Symtom - akut, oftast välavgränsad, rodnad, värmeökad, ibland ömmande, hudinfektion, som snabbt breder ut sig. Oftast finns allmänpåverkan och feber/frossa med minst 38 °C kroppstemperatur. Infektionen är begränsad till dermis.
     
  • Behandling - immobilisering, fenoximetylpenicillin (Kåvepenin) eller bensylpenicillin.


PARONYCHI
 

  • Bakgrund - akut paronychi är vanligtvis orsakat av ett lokalt trauma, ett litet sår i anslutning till nagelband - eponychium - och huden kring nageln. Infektionen är ofta ett resultat av skada i samband med diskning, manikyr eller inåtväxande nagel. Paronychi hos barn är ofta orsakat av tumsugning.

    Kronisk paronychi ger en svullnad och rodnad av proximala nagelvallen. Orsakas ofta av upprepat trauma och svampinfektion. Svamp (Candida) förekommer företrädesvis hos individer med våtarbete (diskare, bagare, tandläkare). Inflammationen i nagelvallen stör nagelbildningen.

    Vanligaste patogenen vid akut paronychi är Staphylococcus aureus och Streptococcus pyogenes. Kronisk paronychi orsakas ofta av svamp (Candida). Stafylokocker och gramnegativa bakterier kan förekomma. Vid recidiverande infektioner bör Herpes simplex övervägas.
     
  • Symtom - paronychi är en infektion av paronychium, vilket är epidermis som omger nageln, och går med svullnad, rodnad, värk.
     
  • Behandling akut paronychi - i tidigt skede kan infektionen vika genom högläge, lokalbehandling med Alsolspritomslag och immobilisering. Om infektionen ej svarar på denna behandling eller spridit sig rekommenderas behandling med antibiotika (flukloxacillin, klindamycin). Vid begynnande smältning kan ibland tillräckligt dränage erhållas genom att man försiktigt lyfter på nagelbandet med ett fint trubbigt instrument. Om smältningen är mer uttalad skall paronychiet och eponychiet incideras och lämnas öppet. Resektion av laterala delen av nageln eller hela nageln kan bli nödvändigt om infektionen är belägen under nageln.
     
  • Behandling kronisk paronychi - behandling av svampinfektion.

Bild på paronychi

Bild på paronychi



 

PULPAINFEKTION - PANARITIUM
 

  • Bakgrund - pulpaabscess eller kragknappsabscess orsakas vanligtvis av bakterier som inokulerats via ett penetrerande trauma. Tumme och pekfinger drabbas vanligast. Bidragande orsaker kan vara stickskador (nål, sticka, glasbit). Men en pulpaabscess kan även bildas från en obehandlad paronychi som sprider sig ned i fingerpulpan.

    Fingerpulpan är indelad i 15-20 små mikro-compartments av små fibrösa septa belägna mellan periostet och huden volart. Abscessbildning i fingerpulpan ger upphov till tryckökning i vävnaden och uttalad smärta. Svullnaden och tryckstegringen i vävnaden kan även leda till lokal nekros.
     
  • Symtom - man ska misstänka pulpaabscess hos patienter med hastigt påkommen bultande smärta, rodnad och svullnad av fingertoppen. Smärtan från en pulpaabscess är oftast mer intensiv än smärtan från en paronychi. Svullnaden brukar sällan påverka vävnaden proximalt om DIP-leden.
     
  • Behandling - pulpan dekomprimeras genom en incision strax volart om nagelns laterala kant med samtidig delning av fasciesepta och debridering av infektionshärden. Ev. antibiotika (se nedan Behandling).


BAKTERIELL TENDOVAGINIT
 

  • Bakgrund - fingrarnas böjsenor omges av en synovial senskida. Senskidorna till pek-, lång- och ringfingret sträcker sig från distala falangen till i höjd med distala böjvecket i handflatan. Senskidan till lillfingret sträcker sig från distala falangen på lillfingret till proximalt i handflatan, där senskidan utvidgar sig och bildar den ulnara bursan. Tummens senskida sträcker sig från ändfalangen till i nivå med handledsvecket där den kommunicerar med den radiala bursan. Anatomiska varianter är vanliga.

    Den radiala bursan kan kommunicera med den ulnara bursan i nivå med handleden. En infektion i detta område kan ge upphov till ett s k V-flegmone (en infektion som drabbar både senskidan till tummen och lillfingret). De synoviala senskidorna har sparsam blodförsörjning men rikligt med synovial vätska vilket utgör ett utmärkt substrat för bakterier.
     
  • Symtom - septisk tendovaginit yttrar sig i ett rodnat, svullet, värmeökat finger med lokal ömhet motsvarande senskidans utbredning. Fingret står i lätt flektionsställning och försök till passiv eller aktiv extension utlöser stark smärta. Ofta föreligger feber, lymfangit, inte ovanligt är även en påtaglig svullnad på fingrets dorsala omfång. Infektionen ger upphov till en tryckökning i senskidan som kan äventyra senans blodförsörjning. Tryckökningen tillsammans med toxisk påverkan kan leda till snabb nekros av böjsenan.
     
  • Behandling - i mycket tidigt skede kan strikt immobilisering, högläge och antibiotikabehandling vända förloppet. Vanligtvis är det dock nödvändigt med dränage av senskidan, odling, spolning och i.v. antibiotika.


BAKTERIELL ARTRIT
 

  • Bakgrund - bakteriella ledinfektioner ses vanligtvis i handens MCP- och PIP-leder. Anamnesen vid en bakteriell artrit påminner om den vid en bakteriell tendovaginit. PIP-ledsartrit uppstår ofta efter stickskador orsakade av taggar eller andra vassa föremål. En specialvariant av MCP-ledsartrit inträffar efter knytnävsslagsmål där knogen träffat en tand. Skada kan leda till penetration av hud och ledkapsel över MCP-leden varvid leden kan koloniseras av human munflora (streptococker). Ledbrosket kan skadas då proteolytiska enzymer från leukocyterna bryter ned kollagenet i ledbrosket, vilket kan ske inom 1-2 dygn. Infektionen är vanligen orsakad av Stafylococcus aureus eller streptokocker.
     
  • Symtom - vid undersökning finner man en intensivt ömmande, rodnad, svullen led. Tydlig ömhet runt om leden och smärta såväl vid passiv som vid aktiv rörelse i leden.
     
  • Behandling - sårskadan över leden exploreras och excideras. Leden öppnas och leden urspolas. Spolning kan behöva upprepas under de närmaste dagarna. Efter odling och genomspolning skall såret lämnas öppet och handen immobiliseras i funktionsställning. Initialt antibiotika i.v.

Septisk artrit i PIP-led

Bild på septisk artrit i PIP-led



 

INFEKTIONER I HANDFLATAN
 

  • Bakgrund - i den luckra vävnaden volart, interdigitalt distalt om handflatans distala böjveck kan infektioner lätt sprida sig. Det finns även djupa spatier i handflatan.
     
  • Symtom - lätt abducerade fingrar, p g a infektionsbetingad tryckökning (ödem).
     
  • Behandling - abscessen skall dräneras kirurgisk från såväl volar- som dorsalsidan.

    Betänk att ett snedgående septum utspringande från os metacarpale III avgränsar en radial bursa (thenarspatiet - mellan senskidan till pekfingret och metacarpale II) från en ulnar bursa i handflatans djupare skikt (mellan senskidorna till lång-, ring och lillfingret och metacarpale III, IV och V).


HANDRYGGSFLEGMONE
 

  • Bakgrund - då vävnaden på handryggen är luckrare än på volarsidan kan en subcutan infektion på handryggen lätt sprida sig och ge upphov till smältning av vävnaden.
     
  • Symtom - svullnad, rodnaden på handryggen brukar vara betydligt mer omfattande på dorsalsidan än på volarsidan. Ibland ses även blåsbildning.
     
  • Behandling - högläge, immobilisering och i.v. antibiotika.


HERPES SIMPLEX
 

  • Bakgrund - virala infektioner i handen är ovanliga med ett undantag av ytliga Herpes Simplex infektioner. Dessa orsakas av en autoinokulation av typ I eller typ II Herpes simplex-virus i skadad hud.

    Infektionen kan ske som en komplikation till en primär oral eller genital herpes lesion.

    Tillståndet är vanligare hos människor som i sin yrkesutövning exponeras för saliv från infekterade individer (tandhygienister, tandläkare, respiratorvakt).
     
  • Symtom - hastigt påkommande svullnad, erytem och påtaglig lokaliserad ömhet i det infekterade fingret. Smärtan är ofta mycket intensiv relativ det ganska beskedliga kliniska fyndet som utgörs av små vätskefyllda blåsor, rodnad och svullnad. Feber, lymfadenit och axillär lymfadenopati kan förekomma. Diagnosen kan bekräftas med hjälp av virusodling på blåssekret.
     
  • Behandling - herpesinfektionen är oftast självbegränsande och försvinner inom en till två veckor. Tidigt insättande (inom 48 timmar från symptomdebut) av antiviral behandling (aciklovir, famciklovir eller valaciklovir) kan mildra symptomen. Tillståndet är smittsamt till dess huden läkt och blåsorna torkat. Man bör därför bandagera infekterat finger med ett skyddande torrt förband. Patienter med ytlig herpes infektion skall informeras att tillståndet kan recidivera i mellan 30-50 % av fallen. Den initiala infektionen brukar dock vara den med mest symptom.

Ytlig herpesinfektion

Bild på ytlig herpesinfektion i fingret



 

BITSKADOR
 

  • Bakgrund - orsakas oftast av sällskapsdjur, vid hundbett kan det även vara fråga om omfattande lacerationsskador och krosskador (frakturer) p g a kraften i bettet. Pasteurella multocida, även streptokocker, stafylokocker och anaeroba bakterier förekommer. Vid hundbett förekommer även infektioner förorsakade av Capnocytophaga canimorsus. Vid människobett orsakas infektionen vanligtvis av streptokocker, stafylokocker, Haemophilus influenzae eller anaerober.
     
  • Symtom - kontrollera alltid sen-, kärl- och nervfunktion vid bitskador. Uteslut eventuell skelettskada. Infektionsrisken är störst vid punktionsskador (senskada? senskideengagemang? penetration av led?) Vanligtvis debuterar eventuell infektion inom två dygn. Symtom vid infektion, rodnad, svullnad, värmeökning, smärta, pusbildning kan uppstå.
     
  • Behandling - tag odling. Noggrann mekanisk rengöring, riklig spolning med koksaltlösning. Röntgen vid misstanke om fraktur eller främmande kropp. Högläge, immobilisering (gips). Som regel skall bitskador lämnas öppna eller endast adapteras luckert eller sys med lösa suturer för senare sekundärsutur. Vid misstanke om penetration av led eller senskida skall antibiotika sättas in (val av lämpligt antibiotikum se nedan). Eventuell remiss till ortoped/handkirurg vid misstanke på artrit eller senskideengagemang.

    Amoxicillin/klavulansyra (Spektramox) har god effekt på stafylokocker, streptokocker och pasteurella men även många anaeroba bakterier. Vid PC allergi kan man behandla en pasteurellainfektion med doxycyklin (Doxyferm) (dock sämre effekt på stafylokocker).

Se även separat behandlingsöversikt "Bett av hund och katt - handläggning"


 

POSTOPERATIV SÅRINFEKTION
 

  • Bakgrund - postoperativa infektioner kan bilda abscesser men tidigt i förloppet finns det möjlighet att infektionen dränerar sig via såret. Orsakas oftast av hudflora.
     
  • Symtom - rodnad, svullnad tilltagande smärta i op-området. CRP- och LPK-värden kan vara förhöjda och i mer uttalade fall har patienten även feber. Tidsförloppet är vanligtvis långsammare än vid en bakteriell artrit och bakteriell tendovaginit.
     
  • Behandling - öppna såret, odla, revidera och spola ur sårhålan, antibiotika initialt i.v.


OSTEIT
 

  • Bakgrund - infektion av skelettet. Den vanligaste orsaken är penetrerande trauma, exempelvis en öppen fraktur.
     
  • Symtom - en obehandlad osteit kan ses vid röntgenundersökning efter 2-3 veckor. Vanligtvis ses svullnad, rodnad i vävnaden samt ömhet/smärta vid palpation. Röntgenfyndet brukar vara en uppluckring av skelettet och en oregelbundenhet i det kortikala benet.
     
  • Behandling - debridering av nekrotisk mjukdelsvävnad och urskrapning av nekrotiskt, infekterat ben. Långvarig antibiotikabehandling.


KRONISKA INFEKTIONER
 

  • Bakgrund - vanligtvis ett betydligt långsammare förlopp än vid akuta infektioner – ofta orsakade av mer sällsynta patogener. Vid kroniska granulomatösa infektioner (exempelvis tendovaginit) där man kunnat utesluta reumatisk orsak beror en del på atypiska mykobakterier såsom Mycobacterium marinum. Bakterien växer inte i vanlig sårodling utan diagnosen måste ställas med hjälp av odling på Löwenstein-substrat (tb-odling) och direktmikroskopi (syrafasta stavar).
     
  • Symtom - infektion med Mycobacterium marinum bör misstänkas vid långsamt utvecklad rodnad, svullnad hos patienter som arbetar som fiskare, eller sysslar med akvarier. Infektionen drabbar vanligtvis bara något enstaka finger och förloppet kan vara långdraget.
     
  • Behandling - vanligtvis operativ (tenosynovektomi) och bör ske i samråd med infektionsläkare.


NEKROTISERANDE FASCIIT
 

DIFFERENTIALDIAGNOSER
 

Ett flertal tillstånd som ej har bakteriell genes kan vara svåra att skilja från en klassisk bakteriell infektion.

Exempel på sådana är:
 

Sådana tillstånd kan vara påtagligt lika en bakteriell infektion och därmed vålla en del bekymmer differentialdiagnostiskt. Lab och direktmikroskopi på ledvätska (celler och kristaller) kan många gånger vara till stor hjälp.

Ibland kan inflammation i något av de dorsala senfacken likna en bakteriell infektion. Vid kraftiga aseptiska inflammationer kan ibland både CRP och LPK vara förhöjda. En aseptisk artrit eller tendovaginit behöver egentligen inte spolas, men ofta är differentialdiagnostiken så svår och följderna av en missad bakteriell infektion så allvarliga att man väljer att spola ”för säkerhets skull”.

Aseptisk artrit kan liksom aseptisk tendovaginit komma krypande med ett långdraget förlopp, vilket plötsligt förvärras inom ett par dagar. Ibland finns en utlösande orsak, så som upprepade monotona arbetsmoment (måla plank, skruva trätrall). Ofta är handleden drabbad. Förloppet kan sträcka sig över flera veckor och det är vanligt med recidiv eller tillfälliga försämringar. Orsaken kan vara en ospecifik inflammation, reumatisk sjukdom, Mb de Quervain eller en Peritendinits krepitans.


 

UTREDNING
 

  • Anamnes
  • Undersökning
  • Lab
    - CRP
    - SR
    - LPK
    - Ibland även S-Ca och S-Urat
  • Odling och resistensbestämning
  • Direktmikroskopi, glukos-kvot ledvätska/P-glukos


BEHANDLING
 

SJUKSKRIVNING
 

Behovet varierar med diagnos och patientens besvär och skall anpassas efter patientens behov.


 

ICD-10

Cellulit i andra delar på extremitet L03.1
Rosfeber A46.9
Andra specificerade former av infektion med herpes simplex-virus B00.8
Nekrotiserande fasciit M72.6
Cellulit i finger och tå L03.0
Cellulit i finger och tå L03.0
Abscess i senskida M65.0
Abscess i bursa M71.0
Posttraumatisk sårinfektion som ej klassificeras annorstädes T79.3
Posttraumatisk sårinfektion som ej klassificeras annorstädes T79.3

 

Referenser

Clark DC. Common acute hand infections. Am Fam Physician. 2003;68:2167–76. Länk

Spann M, Talmor M, Nolan W. Hand infections: basic principles and management. Surg Infect. 2004;5:210–20. Länk

Abrams RA, Botte MJ. Hand infections: treatment recommendations for specific types. J Am Acad Orthop Surg. 1996;4:219–30. Länk

Neviaser RJ: Acute infections. In Green DP, Hotchkiss RN, Pederson WC (eds): Green’s Operative Hand Surgery, 4th ed. New York, Churchill Livingstone, 1999, pp 1033–1047.

Carter P R. Common hand injuries and infections. Philadelphia: Saunder Co, 1983

Mann R J. Hand infections. Hand Clinics 1989.

Lundborg G, Handkirurgi – skador, sjukdomar, diagnostik och behandling, Studentlitteratur 1999.

Jebson P J. Infections of the fingertip. Paronychias and felons. Hand Clin. 1998; 14:547-55. Länk

Copyright © Internetmedicin 2017
ID: 5885

Kommentera >>
Behandlingsöversikt: Handinfektioner

 
 
 
   



Du måste vara inloggad för att skriva ut.
Logga in eller registrera dig gratis här.

Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
Använd istället knappen Skriv ut (symbolen med skrivare) uppe till höger på sidan.

Endast registrerade användare har tillgång till utskriftsfunktionen.

Så här registrerar du dig och skriver ut:
1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på länken Ny användare uppe
till vänster på sidan och följ instruktionerna.
2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
3. Logga in.
4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
6. Ett nytt fönster öppnas. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.








Kompetensutveckla dig. Tjänstgör på hel- eller deltid i Sverige eller Mali.
Försvarsmakten


Bröstkirurg till Kirurgkliniken
Kliniken för kirurgi och urologi på Mälarsjukhuset, Eskilstuna


Pediatriker med erfarenhet från Primärvården
KRY


ST-läkare i Akutsjukvård
Alingsås Lasarett, Kliniken för akutmottagning och administration


Specialistläkare/Överläkare till Bipolärmottagningen
Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Psykiatri Affektiva, Bipolärmottagning


Specialist allmänmedicin
Järvsö Din hälsocentral


Leg. läkare med erfarenhet från primärvården
KRY


Specialistläkare/ Kataraktkirurg till Ögonsjukvården Sörmland
Ögonsjukvården Sörmland, Mälarsjukhuset Eskilstuna

annons
annons