Internetmedicin.se använder cookies för att kunna erbjuda en så bra tjänst som möjligt. Läs mer

annons
Patientbemötande inom akutsjukvården
Författare Med dr, fil dr, leg läk , /Gällivare Sjukhus
Med dr, specialistläkare , /Region Halland
Granskare Docent Bengt R. Widgren, Predicare AB/Göteborg
Uppdaterad 2017-10-21
Specialitet Övrigt
Skriv ut
annons



Friskrivning från ansvar
Nedanstående text reflekterar författarnas tolkning av upptagna källor. Informationen som delas här utgör inte juridisk rådgivning.

 


BAKGRUND


Syftet med all sjukvård är enligt hälso- och sjukvårdslagen att främja ”en god hälsa och vård på lika villkor för hela befolkningen”. Respekten för patienten och för dennes värdighet har en stark ställning i samma lag, som fastslår att vården ska bedrivas ”med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet”. Även i patientsäkerhetslagen betonas att patienten ska visas ”omtanke och respekt”.

Mer specifikt skall vården:
 

  • Vara av god kvalitet, hålla en god hygienisk standard och tillgodose patientens behov av trygghet i vården och behandlingen
  • Vara lättillgänglig
  • Bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet
  • Främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen
  • Tillgodose patientens behov av kontinuitet och säkerhet i vården

God kommunikation med patienten är helt avgörande för att akutsjukvården ska lyckas leva upp till dessa krav1. Kommunikation och bemötande involverar alltid fler parter än du som vårdpersonal, varför alla som är inblandade i patientens vård har ett gemensamt ansvar för att se till att bemötandet blir gott. Patientlagen ställer krav på att de insatser som planeras för patienten ska ”samordnas på ett ändamålsenligt sätt” (patientlag 6 kap. 1§), vilket är värt att tänka på i samband med att du planerar patientens uppföljning och ger patienten information inför hemgång.

Kraven på samordning av vårdgivande insatser och dess tydlighet gentemot patienten har fått en stärkt ställning i och med införandet av Patientlagen 2015. Denna lag säger bland annat att patienten har rätt till en fast vårdkontakt om han eller hon begär det (men det är enbart i primärvården som patienten har rätt att välja en fast läkarkontakt) (patientlag 6 kap. 2-3§§). Det är ytterst verksamhetschefen som ska säkerställa att behovet av trygghet, kontinuitet, samordning och säkerhet för patienten tillgodoses. Verksamhetschefen ansvarar också för att det finns rutiner eller lokala instruktioner som säkerställer att patienten faktiskt får del av information av den kvalitet och omfattning som föreskrivs (prop. 2009/10:67).


 

INFORMATION TILL PATIENTEN


I och med att patientlagen trädde i kraft 1 januari 2015 stärktes även patientens rättighet till information i samband med besök till hälso- och sjukvården. Lagens uttalade syfte är ”att inom hälso- och sjukvårdsverksamhet stärka och tydliggöra patientens ställning samt till att främja patientens integritet, självbestämmande och delaktighet” (patientlag 1 kap. 1§).

Patientlagen beskriver tydligare än hälso- och sjukvårdslagen den information som ska ges patienten i samband med besök till hälso- och sjukvården. Enligt patientlagen ska den information som ges vara individuellt anpassad för patienten och omfatta information om (patientlag 3 kap. 1§):
 

  • Sitt hälsotillstånd
  • De metoder som finns för undersökning, vård och behandling
  • De hjälpmedel som finns för personer med funktionsnedsättning
  • Vid vilken tidpunkt han eller hon kan förvänta sig att få vård
  • Det förväntade vård- och behandlingsförloppet
  • Väsentliga risker för komplikationer och biverkningar
  • Eftervård
  • Metoder för att förebygga sjukdom eller skada.

Vidare säger lagen att patienten också ska få information om (patientlag 3 kap. 2§, med ändringar SFS 2016:658):
 

  • Möjligheten att välja behandlingsalternativ, fast läkarkontakt samt vårdgivare och utförare av offentligt finansierad hälso- och sjukvård
  • Möjligheten att få en ny medicinsk bedömning och en fast vårdkontakt
  • Vårdgarantin
  • Möjligheten att hos Försäkringskassan få upplysningar om vård i ett annat EES-land eller i Schweiz

Skyldigheten att informera om vård i annat EES-land eller i Schweiz sträcker sig enbart till att informera om möjligheten att vända sig till Försäkringskassan för att få upplysningar och inkluderar inte krav på detaljkännedom om regelverket eller bedömningar av sannolikheten för Försäkringskassans beslut2.

Om kostnaden för vården av en patient ska ersättas i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU av den 9 mars 2011 om tillämpning av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård, ska vårdgivaren informera patienten om (ändring SFS 2016:658):
1: att hälso- och sjukvården och dess personal står under tillsyn av Inspektionen för vård och omsorg (IVO),
2. det register om anmälan av verksamhet m m som förs av IVO enligt 2 kap. patientsäkerhetslagen (2010:659)
3. möjligheten att begära ersättning enligt patientskadelagen (1996:799) eller från läkemedelsförsäkringen och om patientnämndernas verksamhet.

Att informationen skall vara individuellt anpassad medför att tolk kan behöva anlitas när patienten har ett annat hemspråk än svenska (patientlag 3 kap. 6§). Detta ställer krav på praktiska hänsyn inom akutsjukvården. Vidare betonas flera gånger i patientlagen behovet av anpassad information för barn och äldre.

Vårdgivarnas ansvar enligt 2 b § HSL medför en skyldighet att organisera verksamheten så att kravet på fullgod information till patienten kan upprätthållas.

Om information inte kan lämnas direkt till patienten skall den i stället lämnas till en närstående. Informationen får dock inte lämnas till patienten eller närstående om det finns lagliga hinder för detta. I förenklad form utgörs sådana hinder enligt lag av:
 

  • Om det med hänsyn till ändamålet med hälso- och sjukvården är av synnerlig vikt att uppgiften inte lämnas till patienten.
     
  • Om det kan antas att det finns en risk för att den som har lämnat uppgiften eller någon närstående till uppgiftslämnaren utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.



SAMTYCKE


Huvudregeln är att all hälso- och sjukvård skall bedrivas med patientens samtycke. Detta förhållande regleras i flera olika lagtexter3. Enligt 2 kap. 6§ regeringsformen är varje medborgare skyddat mot påtvingat kroppsligt ingrepp gentemot det allmänna. Vidare säger 2a§ HSL att hälso- och sjukvården skall bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet. 4 kap. 1§ patientlagen säger att ”Patientens självbestämmande och integritet skall respekteras”. I patientlagen 4 kap. 2§ nämns explicit att hälso- och sjukvård inte får ges utan patientens samtycke (om inte annat följer av patientlagen eller någon annan lag). Vidare får patienten när som helst ta tillbaka sitt samtycke (patientlag 4 kap. 2§).

Patienten skall dock få den vård som behövs för att avvärja fara som akut och allvarligt hotar patientens liv eller hälsa, även om hans eller hennes vilja inte kan utredas2.
 



PATIENTENS DELAKTIGHET I SIN VÅRD


Patientlagen ställer krav på att vården skall utformas och genomföras i samråd med patienten ”så långt det är möjligt” (patientlag 5 kap. 1§). När det finns flera behandlingsalternativ som står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet skall vårdgivaren ge patienten möjlighet att välja det alternativ som han eller hon föredrar ”om det med hänsyn till den aktuella sjukdomen eller skadan och till kostnaderna för behandlingen framstår som befogat” (patientlag 7 kap. 1§). Alltså finns det begränsningar för vad patienten själv har rätt att besluta om i den egna behandlingen.

I Regeringens proposition (prop. 1998/99:4) framhålls med tydlighet att patientens önskemål aldrig får innebära att kraven på medicinsk vetenskap och beprövad erfarenhet eftersätts. Dessa krav bedöms av behandlaren. Detta inbegriper också att de behandlingsalternativ som patienten erbjuds och kan välja mellan skall vara medicinskt motiverade och förväntas vara till nytta för patienten, med hänsyn till den aktuella sjukdomen eller skadan. I de fall patienten inte önskar fatta ett beslut skall hon eller han alltid ha möjlighet att överlämna beslutsfattandet till den som är medicinskt ansvarig. Patientlagen tydliggör också att patienter med ”livshotande eller särskilt allvarlig sjukdom eller skada” har rätt till en ny medicinsk bedömning, antingen inom eller utom det egna landstinget (patientlag 8 kap. 1§). Denna paragraf torde vara mer tillämplig inom andra delar av hälso- och sjukvårdssystemet än inom akutsjukvården. Förutsatt att indikationer för tvångsvård inte föreligger, har patienten alltid möjlighet att neka till att delta i behandling. I sådana fall är det särskilt viktigt att kraven på adekvat och saklig information uppfylls, samt att patientens val att avstå från behandling dokumenteras i patientjournalen.


 

BEMÖTANDE


Bemötande i samband med prioriteringar

Personal med erfarenhet av akutsjukvård vet att förutsättningarna för ett gott bemötande inom akutsjukvården varierar. Resurser som inte står i paritet med efterfrågan gör att vårdpersonal kan tvingas nedprioritera patienter som då ibland blir missnöjda. Författarnas mening är att bristande information om förväntade väntetider ofta förvärrar det upplevda missnöjet och påverkar patientkontakten negativt. Kravet på information om väntetider har stärkts i patientlagen (se ovan).

Väntetider upplevs som så viktiga att Socialstyrelsen föreslagit att total vistelsetid på akutmottagningen, samt väntetid på första läkarbedömning görs till nationella kvalitetsmått för akutsjukvården4.

Som stöd i arbetet att prioritera patienter har vårdpersonal s k triagesystem och beslutsstöd. Dessa bygger på algoritmer, enligt vilka patienternas åkommor graderas beroende på hur snabbt de behöver medicinsk bedömning. Systemen har en inneboende trubbighet och empirin antyder att de vissa gånger misslyckas med att identifiera tidskänsliga tillstånd.

Detta gör att man som läkare bör tänka bredare än enbart på vilken triagekategori patienten sorterar in under. Författarnas råd är att ansvarig läkare skall bilda sig en översiktlig uppfattning om patientens tillstånd så snart det låter sig göras och inte per automatik bedöma alla patienter i de lägre triagekategorierna som icke-tidskänsliga.

Prioriteringar av resursfördelningen inom hälso- och sjukvården debatterades och utreddes under 1990- och 2000-talen, vilket resulterade i ett tillägg till hälso- och sjukvårdslagen som säger att den som har det ”största behovet” av hälso- och sjukvård skall ges företräde. Behovsvärderingen vilar på den vårdpersonal som bedömer patienten.

I ett annat tillägg specificeras att varje patient som vänder sig till hälso- och sjukvården skall, om det inte är uppenbart obehövligt, snarast ges en medicinsk bedömning av sitt hälsotillstånd. Även här vilar bedömningen av huruvida en medicinsk bedömning är uppenbart obehövlig på vårdpersonalen.

För ytterligare vägledning kan vårdpersonal luta sig mot hälso- och sjukvårdens etiska plattform som först föreslogs i Regeringens proposition (prop 1996/97:60). Denna består av tre principer som rangordnas efter den ordning i vilken de återges nedan:
 

  1. Människovärdesprincipen (alla människor har ett lika stort värde)
     
  2. Behovs-/solidaritetsprincipen (befintliga resurser bör gå dit behoven är störst)
     
  3. Kostnadseffektivitetsprincipen (vid val mellan olika alternativ bör en rimlig relation mellan kostnad och effekt eftersträvas)

Den etiska plattformen och de lagtexter som refereras till i detta dokument erbjuder många gånger begränsad praktisk vägledning. Särskilt svårt är det att finna stöd i situationer där man som vårdpersonal står i begrepp att bortprioritera patienter, d v s att hänvisa någon från akutsjukvården till annan vårdnivå. Socialstyrelsen framhåller i rapporten ”Prioriteringar i hälso- och sjukvården” från år 2007 att den etiska plattform och de regelverk vårdpersonal har att luta sig mot i sina prioriteringar ”är alltför inkluderande” och lämnar ”begränsat stöd till nedprioriteringar”5.

Trots att Socialstyrelsen i rapporten påtalat behovet av att utreda frågan ytterligare finns idag inga mer detaljerade föreskrifter att luta sig mot inför dessa svåra beslut. Författarna uppfattar att problematiken ställs på sin spets inom akutsjukvården, varför kollegor med intresse för akutmedicin bör eftersträva en aktiv roll i diskussionerna på hemorten såväl som nationellt.

 

Bemötande i samband med dödsfall


I samband med dödsfall måste vårdpersonal vara beredd på att hantera de starka känslor som många gånger kan uppstå hos anhöriga. Bland dessa kan man möta allt från apati till häftiga affektutspel. Hälso- och sjukvårdslagen fastslår att hälso- och sjukvårdens uppgifter i samband med dödsfall skall fullgöras med respekt för den avlidne. Lagen ställer också krav på att de efterlevande skall visas speciell hänsyn och omtanke.

 

Bemötande av barn


Vid bemötande av barn inom akutsjukvården måste individuell hänsyn tas till barnets mognadsgrad och förmåga att ta till sig information.

Vidare skall hälso- och sjukvården särskilt beakta barns behov av information, råd och stöd om barnets vårdnadshavare eller någon annan vuxen som barnet varaktigt bor tillsammans med:
 

  • Har en psykisk störning eller en psykisk funktionsnedsättning
  • Har en allvarlig fysisk sjukdom eller skada
  • Är missbrukare av alkohol eller annat beroendeframkallande medel

Detsamma gäller om barnets förälder eller någon annan vuxen som barnet varaktigt bor tillsammans med oväntat avlider.

För den som vill förkovra sig ytterligare i ämnet vill författarna rekommendera boken ”Möten i vården” från Studentlitteratur.

 


Referenser

1 Ivarsson, K. (2015). Möten i Vården. Lund: Studentlitteratur.

2 Promemoria: Patientlag. Sveriges Kommuner och Landsting. Dnr 13/1361.

3 Socialstyrelsen ”Din skyldighet att informera och göra patienten delaktig” 4e upplagan. Artikelnr 2015-4-10. Stockholm, april 2015. 104s.

4 Socialstyrelsen ”Väntetider vid sjukhusbundna akutmottagningar – Slutrapport mars 2011”. Artikelnr 2011-3-36. Stockholm, mars 2011. 58s.

5 Socialstyrelsen ”Prioriteringar i hälso- och sjukvården”. Artikelnr 2007-103-4. Maj 2007. 24s.

Copyright © Internetmedicin 2017
ID: 5722

Kommentera >>
Behandlingsöversikt: Patientbemötande inom akutsjukvården

 
 
 
   



Du måste vara inloggad för att skriva ut.
Logga in eller registrera dig gratis här.

Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
Använd istället knappen Skriv ut (symbolen med skrivare) uppe till höger på sidan.

Endast registrerade användare har tillgång till utskriftsfunktionen.

Så här registrerar du dig och skriver ut:
1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på länken Ny användare uppe
till vänster på sidan och följ instruktionerna.
2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
3. Logga in.
4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
6. Ett nytt fönster öppnas. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.








Chefsläkare
Södra Älvsborgs Sjukhus, sjukhusledning


Specialist allmänmedicin och ST-läkare
till hälsocentralerna Arbrå, Baldersnäs och Kilafors


Distriktsläkare
Heby Vårdcentral


Överläkare/Specialistläkare
till Hudmottagningen i Helsingborg


Specialist allmänmedicin och ST-läkare
till hälsocentralerna Söderhamn och Linden


Överläkare/ specialistläkare
till VO AnOpIVA i Helsingborg och Ängelholm


Distriktssköterska på vårdcentral
Primärvårdens vårdcentraler i Uppsala län


Enhetschef
till Operationsavdelningen i Helsingborg


Leg. läkare med erfarenhet från primärvården
KRY


Just nu söker vi dig som är specialist i allmänmedicin!
Bohuspraktiken, Bohus Centrum


Specialist allmänmedicin och ST-läkare
till hälsocentralerna Hudiksvall och Nordanstig


Överläkare/specialistläkare inom Barn- och ungdomspykiatri
Skaraborgs Sjukhus, M6, BUP Läkare


Arbeta som läkare hos Min Doktor
Min Doktor


Just nu har vi flera lediga tjänster på hel- eller deltid. Även i Mali.
Försvarsmakten

annons
annons
annons