Internetmedicin.se använder cookies för att kunna erbjuda en så bra tjänst som möjligt. Läs mer

annons
Sköra äldre och läkemedel
Författare Leg Apotekare , Läkemedelsenheten/Landstinget Västernorrland
Specialist i geriatrik , Sundsvalls sjukhus /Landstinget Västernorrland
Granskare Docent Stig Attvall, Diabetescentrum/SU/Sahlgrenska Universitetssjukhuset
Uppdaterad 2017-10-23
Specialitet Geriatrik, Övrigt
Skriv ut
annons



GENERELLA RIKTLINJER FÖR BEHANDLING AV ÄLDRE
 

Grunden för god läkemedelshantering hos äldre:
  • Gör läkemedelsgenomgångar för att kartlägga vilka läkemedel patienter tar samt för att utvärdera behandlingen.

  • Överväg ”icke-farmakologiska” behandlingsalternativ.

  • Att indikation för behandling finns.

  • Överväg om läkemedelsbehandlingen kan bli framgångsrik, det vill säga patientens förmåga till följsamhet, förstå information, behov av hjälp med dosering/intag.

  • Gör ett korrekt läkemedelsval utifrån indikation, patientens eventuella multisjuklighet och tidigare medicinering.

  • Starta med låg dos och höj försiktigt/ tillämpa längre doseringsintervall.

  • Dokumentera läkemedelsbehandlingens indikation, mål, längd och tidpunkt för uppföljning.

  • Att sjukdomen/symptomen påverkas av behandlingen och att behandlingen ger så få biverkningar, eller annan slags olägenhet, som möjligt. Beakta den äldres livskvalitet, väg risken för biverkningar mot förväntad effekt av behandlingen.

  • Ge tydligt läsbar, skriftlig information om aktuell läkemedelsordination vid varje läkarbesök eller utskrivning från sjukhus, utöver muntlig information.

  • Utvärdera effekten av nyinsatt medicinering, ta därefter ställning till fortsatt behandling.

  • Kontrollera njurfunktionen med regelbundet, minst en gång per år.

  • Kontrollera serumnivåer av läkemedel där så är möjligt.

  • Ompröva läkemedelsordinationerna regelbundet med avseende på indikation och dos.

  • Var medveten om den ökade risken för biverkningar och interaktioner hos äldre, överväg om symptom kan vara läkemedelsutlösta.

  • Undersök när ett nytt läkemedel ordineras om något annat kan tas bort.



 

BAKGRUND
 

Förskrivningen av läkemedel till personer som är 75 år och äldre har ökat kontinuerligt de senaste 25 åren. Det föreligger också brister med avseende på vilka läkemedel som används, samt hur de används, doseras och kombineras.

Bland personer med många läkemedel och samtidig nedsatt autonomi, t ex kognitiv svikt, är det vanligt med dosdispensering, vilket har visats ge sämre kvalitet på läkemedelsbehandlingen.

Läkemedelsrelaterade problem har under de senaste åren rapporterats leda till en ökad sjuklighet och ökade antal inläggningar i slutenvård för äldre. Studier, både i Sverige och internationellt, visar att 10 % av akuta inläggningar beror helt eller delvis på läkemedelsrelaterade problem.

Det stora antalet läkemedelsrelaterade problem är ofta kända, dosberoende läkemedelsbiverkningar och skulle i många fall kunna förebyggas. Då läkemedelsrelaterade problem ibland är svåra att skilja från olika sjukdomstillstånd är det extra viktigt att läkemedelsrelaterade problem beaktas som differentialdiagnos.

 

Faktorer som påverkar äldres hälsa

Fyra viktiga faktorer som framför allt påverkar en äldre människas mående är:
 

  • Ålder
  • Sjuklighet
  • Kognition
  • Läkemedel

Med stigande ålder och tillkomst av flera sjukdomar får den äldre människan sämre fysiologiska marginaler i och med trögare reglersystem och sämre skyddsmekanismer. Det ger ökad känslighet för flera olika typer av läkemedel och därmed större risk för biverkningar. Exempelvis medför en trögare baroreflex och sämre förmåga att kompensera för blodtrycksförändringar en ökad känslighet för läkemedel med blodtryckssänkande effekter med t ex ortostatism som följd.

Reducerade organfunktioner, nedsatt kognition och försämrad homeostas ger också äldre en sårbarhet som gör dem mer känsliga för iatrogena skador, varav läkemedelsrelaterade problem är en vanlig sådan. Riskerna ökar med stigande ålder, så även en äldre, pigg och frisk person har ökad risk för biverkningar.

 

Njurar och njurfunktion

Nedsatt njurfunktion är en viktig förändring i en åldrad kropp. Njurarnas funktion sjunker långsamt men stadigt från 30-40 års ålder även hos en frisk individ. Vid 80 års ålder kan förmågan att filtrera blodet vara nästan halverad. Det är av betydelse i första hand för vattenlösliga läkemedel, som kan utsöndras direkt via njurarna utan föregående omvandling i levern, t ex hjärtpreparatet digoxin och många antibiotika, men också för läkemedel som omvandlas till s k aktiva metaboliter, t ex vissa diabetespreparat i tablettform och opioider.

En minskad utsöndringstakt kan resultera i förhöjda koncentrationer av dessa läkemedel och/eller deras metaboliter, med risk för biverkningar. Försämrad njurfunktion ökar också risken för dehydrering. Tubulifunktionen försämras, vilket ger sämre förmåga att koncentrera urin. Därför behöver den äldre människan producera 20-30 % mer urinmängder för att utsöndra samma mängd nedbrytningsprodukter som yngre.


eGFR (estimerad glomerulär filtrationshastighet)

Då mätning av GFR med invasiva metoder är både tids- och resurskrävande räcker beräkning av GFR, eGFR, från plasmakreatinin eller plasmacystatin för bedömning av njurfunktion och läkemedelsdosering i vardagen. Som regel skall läkemedelsdosering vid nedsatt njurfunktion baseras på absolut eGFR, som inte är normerat för kroppsyta. Historiskt sett har eGFR beräknats enligt Cockroft-Gaults formel utgående från plasmakreatinin, vilket ger ett absolut icke kroppsytenormerat eGFR i ml/min. Enligt SBU:s genomgång från 2012 gällande evidens för mätning och skattning av njurfunktionen bör nyare formler såsom MDRD, CKD-EPI (MDRD validerad på stora populationer) samt Lund-Malmö (framtagen på svensk population) numera användas för skattning av njurfunktion, trots att de beräknar kroppsytenormerat eGFR (ml/min/1,73m2). Skillnaden mellan absolut och kroppsytenormerat eGFR är liten hos vuxna med normal kroppskonstitution och noggrannheten blir tillräcklig vid läkemedelsdosering. Medelvärdet av eGFR skattat utifrån kreatinin och cystatin C ger överlag bättre precision enligt SBU än om eGFR bestämts med endast en av markörerna, i synnerhet om GFR förväntas vara lågt.

För beräkning av eGFR utifrån p-kreatinin kan en nedladdningsbar excelmodul användas med flera eGFR-formler (Lund-Malmö, CKD-EPI, MDRD och Cockroft-Gault – välj flik i excel). Modulen hittas här, (scrolla ner på sidan).

För beräkning av eGFR utifrån cystatin C och medelvärde av eGFR utifrån cystatin C och kreatinin tillhandahåller Lunds universitet ett verktyg på www.egfr.se. Plasmakreatinin är beroende av ålder, kön och kroppsmassa vilket gör att hos en undernärd person riskerar njurfunktionen att överskattas. Hos patienter med kraftigt avvikande muskelmassa kan det därför vara av fördel att beräkna eGFR utifrån cystatin C.

 

Hjärna

En åldrad hjärna är mer känslig, framför allt för läkemedel med påverkan på det centrala nervsystemet och läkemedel med antikolinerga effekter, vilket kan resultera i yrsel och förvirringstillstånd. Risken tilltar i viss mån vid normalt åldrande, men är särskilt stor hos äldre med demenssjukdom. Detta eftersom deras kognitiva förmåga redan är reducerad på grund av degeneration i de kolinerga nervbanorna.


Kroppsfett/kroppsvatten

Med ökande ålder minskar mängden kroppsvatten, vilket medför en ökad andel kroppsfett. Fettlösliga läkemedel får då en relativt större volym att fördela sig i, vilket får till följd att de finns kvar längre i kroppen. En viktig grupp fettlösliga läkemedel är psykofarmaka, bl a lugnande medel och sömnmedel, som därigenom kan få förlängd verkan.


Lever

Leverns storlek och blodflöde minskar med stigande ålder. Vissa av de metaboliserande enzymsystemen får också en lägre kapacitet. Detta kan göra elimineringen av fettlösliga läkemedel långsammare varvid en risk föreligger för förhöjda koncentrationer och biverkningar. Betydelsen av dessa förändringar varierar dock från individ till individ.


 

PATIENTMÖTET - TÄNK LÄKEMEDEL!
 

KONTAKTORSAKER

Nedan listas vanliga orsaker till akuta inläggningar av äldre, som ofta beror på läkemedel (läkemedelsrelaterade problem) men även frånvaro av läkemedel. De vanligaste exemplen är:
 

  • Kognitiv störning och konfusion

    Med stigande ålder ökar hjärnans känslighet för många läkemedel, vilket ökar risken för biverkningar såsom sedation och påverkan på kognitiva funktioner (minne, orientering i tid och rum, förmåga till abstrakt tänkande o d). Symptomen varierar, från lätta minnesstörningar till förvirringstillstånd (konfusion). De läkemedel som är mest benägna att orsaka kognitiva störningar är de med betydande antikolinerga effekter. Risken tilltar vid normalt åldrande, men är särskilt stor hos äldre med demenssjukdom, eftersom deras kognitiva förmåga redan är reducerad.

    Konfusion är så kallad hjärnsvikt, när hjärnan på grund av överbelastning tillfälligt inte förmår att fungera som vanligt. Ju äldre och sjukare patient, desto större är risken för tillfällig förvirring. Det betyder att den som ter sig förvirrad i ett akut skede, inte nödvändigtvis är det i vanliga fall men det kan vara tecken på att patienten är svårt sjuk eller utsatts för påfrestningar i omgivningen. Att göra kognitiva tester under vårdtid på sjukhus ger i allmänhet inte tillförlitliga resultat. Patienten kan uppfattas ha sämre kognition än vad som är fallet.

    Läkemedel som kan orsaka kognitiv störning:



    Läkemedel som kan användas istället:

  • Smärta

    Det är viktigt att behandla smärta hos äldre och att behandla den rätt, då smärta i sig lätt kan orsaka symptom och besvär hos äldre som t ex oro, kognitiva störningar och depression. Således kan symptom som oro, ångest och depression bero på en underbehandlad eller felbehandlad smärta. Stelhet och smärta från rörelseapparaten ingår i det normala åldrandet och är ett vanligt besvär hos äldre. Beskedlig smärta från rörelseapparaten efter fall kan vara fraktur då benskörhet är vanligt förekommande hos äldre.

    För att smärtbehandling ska lyckas måste man börja med en smärtanalys. För bedömning av smärta för personer med demenssjukdom som har svårt att beskriva sin smärta i tal kan Abbey Pain Scale med fördel användas. Eftersom smärta är en subjektiv upplevelse är patientens medverkan mycket viktig. Behandlingen får gärna utgöras av kombinerade medicinska, psykologiska och sociala åtgärder. Läkemedelsval bör ske på grundval av smärtans mekanism snarare än dess intensitet. Förutom tablett och plåsterbehandling bör lokalbehandling tas i beaktning. Beakta hjälp från sjukgymnast och fysikaliska behandlingsmetoder.


  • Under- och felnäring

    För de allra äldsta är undervikt ett betydligt större hälsoproblem än övervikt. Hos patienter i särskilt boende och med hemsjukvård är det vanligt med PEM (Protein- och EnergiMalnutrition) som också finns hos mellan 25-40 % av äldre patienter intagna på sjukhus. En äldre person äter ofta mindre portioner och mer ensidigt, framförallt om man äter ensam. Dessutom sker fysiologiska åldersförändringar i mun, magtarmkanal och med salivproduktion som leder till minskad aptit och absorption. Flera vanliga sjukdomsstillstånd, som stora trycksår, diabetes, sköldkörtelfunktionsrubbningar, infektioner och maligniteter m fl, ger näringsförluster som ytterligare försämrar nutritionstillståndet.

    Undernäring ger ökad sjuklighet, sämre sårläkning, risk för komplikationer både vid läkemedelsbehandling och kirurgiska åtgärder, ökad dödlighet och förlängd vårdtid. Har patienten proteinbrist kan t ex behandling av proteinbundna läkemedel bli verkningslös. Ospecifik nedsatt aptit och illamående kan vara läkemedelsbiverkan.


  • Dehydrering

    Den äldre patienten blir lättare dehydrerad än den yngre p g a fysiologiska åldersförändringar. Förekomst av diuretika och andra preparat som påverkar njurfunktionen förstärker detta ytterligare. Med dehydrering kommer snabbt rubbningar i saltbalansen med påverkan av läkemedelsdistribution och metabolism. T ex kan SSRI i kombination med tiaziddiuretika ge lätt symptomgivande hyponatremiska tillstånd. Vid dehydrering kan uppehåll behöva göras för vissa läkemedel som metformin, ARB, ACE-hämmare och diuretika.


  • Trötthet

    Trötthet är ett symptom som kan ha många olika orsaker. Två vanliga sådana diskuteras här.


    • Under- och felnäring
      Se ovan.

    • Depression
      Trötthet och sömnproblem vanligt symptom vid depression.

    • Hjärtsvikt
      Underbehandlad hjärtsvikt är också en vanlig orsak till trötthet hos äldre, tillsammans med symptom som andfåddhet och ödem. Behandling av hjärtsvikt hos många äldre överensstämmer inte med moderna behandlingsriktlinjer. Monoterapi med höga doser diuretika är vanligt och det förekommer dessutom kombinationer med läkemedel med negativ inotrop effekt. Inte sällan ges kaliumersättning tillsammans med diuretikabehandling. Detta är inte längre rekommenderat då kaliumtabletterna endast ersätter kalium och inte andra elektrolyter som t ex magnesium. Kaliumtabletter kan orsaka framförallt hyperkalemi och buksmärtor, vilket gör de olämpliga till äldre. Rekommenderad behandling är istället ACE-hämmare och betablockerare som förstahandsval. Som tilläggsbehandling vid kvarstående hjärtsviktsymptom trots behandling med betablockerare och ACE-hämmare/ARB rekommenderas aldosteronantagonist. Furosemid diuretika rekommenderas endast som vid behovsmedicinering vid ödem. Antiinflammatoriska läkemedel, som NSAID, kan förvärra och framkalla en hjärtsvikt, varför dessa läkemedel endast ska ges i korta kurer till äldre. För en patient med nedsatt hjärtfunktion/hjärtsvikt är behandling med cox-hämmare (NSAID) direkt riskfylld.

    • Urinvägsinfektion
      En vanlig åtgärd vid trötthetssymptom hos äldre är behandling för eventuell urinvägsinfektion. Observera att plötslig trötthet, illamående, svaghet eller balansproblem inte utgör tecken på cystit, liksom inte heller grumlig och/eller illaluktande urin. Förekomst av asymptomatisk bakterieuri (ABU) bland äldre som vårdas på institution är hög, 15-40 % hos män och 25-50 % hos kvinnor och den är i princip 100 % hos kroniska kvarkateterbärare (KAD). Antibiotikabehandling av ABU minskar inte förekomsten av symptomgivande urinvägsinfektion, utan kan istället orsaka biverkningar och ge ökad förekomst av antibiotikaresistenta bakterier. Det finns en påtaglig risk för överdiagnostisering av symptomgivande infektion och överbehandling med urinvägsantibiotika hos dessa patienter. Det är dock svårt att skilja asymptomatisk bakteriuri från symptomatisk bakteriuri hos äldre patienter med nedsatt kognitiv förmåga. Akut dysuri talar för urinvägsinfektion liksom förekomst av feber i kombination med något av följande symptom som nytillkommen eller förvärrad inkontinens, trängningar, suprapubisk smärta, makroskopisk hematuri eller flanksmärta. Kvinnor med klassiska urinvägsinfektionsbesvär och med en historia av urinvägsinfektioner ska troligtvis behandlas. Vid förekomst av symptom rekommenderas utredning enligt gängse rutiner. Glöm inte blododling vid febril urinvägsinfektion.


SOCIAL SITUATION
 

Patientens sociala situation är viktig, liksom vilken funktionsnivå patienten har. Följande punkter är markörer för en skör patient:
 

  • Boende i särskilt boende (säbo). De flesta säbo-patienter har nedsatt autonomi och komplicerade medicinska tillstånd.
     
  • Dosdispenserade läkemedel, som är en indikator på att patienten har nedsatt autonomi och/eller många läkemedel.
     
  • Har hemsjukvårdsinsatser och är ensamboende, vilket indikerar nedsatt autonomi och behov av stöd vad gäller medicinska insatser.

Alkoholproblematik är relevant att ta upp då alkoholmissbruk/överkonsumtion av alkohol kan ge upphov till dehydrering, kramper, interaktioner med läkemedel, illamående och kräkningar.


 

TIDIGARE OCH NUVARANDE SJUKDOMAR
 

Kartlägg vilka sjukdomar och läkemedel patienten har och överväg vilka risker de medför.
 

  • Demenssjukdom medför en nedsatt autonomi och en ökad känslighet för läkemedel med antikolinerga effekter som ger kognitiva biverkningar. Ett vanligt exempel är inkontinensläkemedel som har en ökad risk för konfusion. Se rubrik Kognitiv störning och konfusion för fler exempel.
     
  • Med tidigare hjärtkärlsjukdom finns risk för nya händelser och behandling med hjärtkärlläkemedel kan ge ortostatism som ökar risken för fall. Symptom av tidigare skador, t ex stroke, kan förstärkas vid akut sjukdom av annan art. Ett exempel är försämrad dysfasi vid fraktur.
     
  • Vid diabetes ger perorala antidiabetika risk för hypoglykemi när patienten t ex äter sämre eller får diarré och kräkningar. Det kan misstas för t ex TIA och bland annat ge krampfall och förvirring nattetid.
     
  • Finns det en historia av odlingsverifierade urinvägsinfektioner? Har patienten febril urinvägsinfektion eller asymptomatisk bakterieuri?
     
  • Vid osteoporos föreligger en ökad risk för frakturer även vid lindriga trauman. Kom ihåg att osteoporos i allmänhet är underdiagnosticerat. Dessutom kan osteoporosläkemedel ge problem från matstrupen samt illamående och kräkningar som biverkningar.


AKTUELLA LÄKEMEDEL
 

Lika viktigt som att kartlägga patientens sjukdomar är det att ta reda på vilka läkemedel patienten, hur de tar dem och om de tar några andra läkemedel än de som står på läkemedelslistan, t ex receptfria läkemedel eller naturläkemedel. Detta ligger till grund för den vidare bedömningen av patientens läkemedelsbehandling. Om patienten är osäker på vilka läkemedel som används kan Läkemedelsförteckningen vara till hjälp.

Det är också viktigt att ställa frågan om det nyligen har skett några läkemedelsförändringar som kan ligga till grund för att patienten söker vård. Att börja med dosdispenserade kan innebära att en patient får läkemedel som inte hämtats ut på egen hand.


Läkemedelsförteckningen

Genom åtkomst till Läkemedelsförteckningen får förskrivare tillgång till information om vilka läkemedel patienten har hämtat ut på apotek de senaste 15 månaderna. Läkemedelsförteckningen innehåller uppgifter om patientens namn och personnummer, datum för uttag av läkemedlen, namnet på läkemedlen som hämtats ut samt mängd och dosering. För att ta del av en patients uppgifter i Läkemedelsförteckningen måste patienten ge sitt uttryckliga samtycke. Är patienten oförmögen att lämna samtycke, exempelvis vid demens eller medvetslöshet och behovet av vård är absolut nödvändigt kan så kallad nödåtkomst användas. Åtkomst till Läkemedelsförteckningen kan fås via vårdsystem/nationella patientöversikten (NPÖ)eller via e-dos. För mer information se länk.


 

AKTUELLT
 

  • Vad är den aktuella orsaken till att patienten söker akut vård/vård?
  • Är det nytillkomna symptom?
  • Är det symptom som satt in snabbt, som t ex en plötslig förvirring, eller har det varit en successiv försämring?
  • Äter och dricker patienten?
  • Fungerar eliminationen?
  • Har patienten kräkts och hur såg det ut?

Här är det också viktigt att ta nyligen gjorda läkemedelsförändringar i beaktning.


 

STATUS OCH LAB
 

Genomför en statusundersökning:
 

  • Titta på hela kroppen. Finns det några sår på kroppen? Hur ser det ut i munnen? Undersök huvudet, föreligger okänt skalltrauma? Kläm igenom skelettet, finns det frakturer? Hur känns buken? Har patienten förstoppning, resurin, peritonit?

  • Allmänintryck. Har patienten dålig syn och hörsel? Grumlat medvetande? Är patienten undernärd eller dehydrerad? Nedkyld? Fokala symptom?

  • Temp, men kom ihåg att temperatur kan vara låg p g a behandling med paracetamol etc. Andningsfrekvens, puls och sittande och stående blodtryck.

  • Väg patienten eller uppskatta vikten! Undernäring vanligt bland hemsjukvårdspatienter och personer med demenssjukdom.

Lab och röntgen
 

  • Provtagning med avseende på:
    - Vätskebalans
    - Njurfunktion
    - Infektioner
    - HbA1c
    - Blodsocker

Vid behandling med antiepileptika bör koncentration av antiepileptika tas och detsamma gäller för behandling med digoxin. Vid högt blodsocker kan en infektion föreligga om HbA1c är lågt. Det är relativt vanligt med både över- och underbehandling vid diabetes.


 

BEDÖMNING OCH ÅTGÄRD
 

Bedömning
 

  • TÄNK LÄKEMEDEL – kan patientens symptom vara läkemedelsutlösta?

  • Biverkningar? Interaktioner? Kom ihåg att förvirring, plötslig trötthet och balansproblem inte alltid är en urinvägsinfektion, se "PATIENTMÖTET – TÄNK LÄKEMEDEL! - Urinvägsinfektion"

  • Vikten är av vikt – väger patienten 45 eller 70 kg? Är diabetesbehandlingen justerad för eventuell viktnedgång?

För att bedöma om en patients läkemedelsbehandling är optimal finns det flera saker att ta i beaktning:
 

  • Är indikationen aktuell och relevant?

  • Påverkas sjukdomen/symptomen av behandlingen? Utvärdera!

  • Är det optimal dos i förhållande till njurfunktionen?

  • Är det optimal läkemedelsform? T ex kan patienten svälja tabletter? Kan patienten hantera sina inhalationspreparat på rätt sätt?

Riskläkemedel till äldre

Nedan listas de vanligaste riskläkemedlen till äldre.
 

  • Långverkande bensodiazepiner (t ex nitrazepam, diazepam, flunitrazepam) – risk för dagtrötthet, kognitiva störningar, muskelsvaghet och balansstörningar. Fallrisk och risk för beroende och utsättningssymptom. Ska trappas ut.

  • Läkemedel med antikolinerga effekter (t ex Toviaz, Detrusitol, Emselex, Vesicare, Tryptizol, Saroten, Sensaval, Anafranil, Atarax, Lergigan, Theralen, Nozinan, Madopark, Sinemet) – risk för kognitiv påverkan, konfusion, urinretention, muntorrhet och obstipation.

  • Tramadolpreparat (Tramadol, Tradolan, Nobligan, Gemadol, Tiparol) – risk för illamående och förvirring hos äldre. Ger utsättningssymptom och ska därmed trappas ut.

  • Kodeinpreparat (Kodein, Citodon, Panocod, Treo comp) - betydande interindividuell variation vid omvanling till morfin i kroppen samt risk för dubbelanvändning och överdosering av paracetamol vid användning av kombinationspreparat.

  • Propavan – risk för dagtrötthet, restless legs, stelhet och gångstörningar, samt har viss antikolinerg effekt.

  • NSAID inklusive cox-2 hämmare (t ex diklofenak, ibuprofen, naproxen, coxiber) – risk för gastrointestinala blödningar, samt försämrad njurfunktion och försämring/utlösning av hjärtsvikt.

  • Perorala diabetesmedel: Metformin - risk för laktacidos finns vid nedsatt njurfunktion och kan uppstå efter bara några dagars dehydrering, t ex vid gastroenterit. Glibenklamid - lång halveringstid och aktiva metaboliter som medför ökad risk för hypoglykemi, framför allt vid nedsatt njurfunktion.

Ett bra stöd för utvärdering av äldres läkemedelsbehandling är Socialstyrelsens Indikatorer för god läkemedelsterapi hos äldre.


Åtgärd
 

  • Ge vätska och näring vid dehydrering och undernäring.

  • Sätt ut läkemedel vars indikation inte längre är aktuell eller relevant för patienten, eller om läkemedelsbehandlingen inte längre ger effekt. Kom ihåg att många läkemedel behöver trappas ut för att inte ge utsättningsbesvär, t ex tramadol, omeprazol, långverkande bensodiazepiner och bensodiazepinbesläktade medel liksom SSRI. För mer information om uttrappning av läkemedel, FAS UT 3.

  • Justera doser på nödvändiga läkemedel efter njurfunktionen för att undvika biverkningar.

  • Behandla inte biverkningar med nya läkemedel och undvik symptomatisk behandling.

  • Sätt diagnoser.

  • Informera om gjorda läkemedelsförändringar både till patient och nästa vårdgivare. Enligt Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2000:1) om läkemedelshantering i hälso- och sjukvården ska en läkemedelsberättelse lämnas både till patient och nästa vårdgivare i samband med utskrivning från sluten vård.

Överväg alltid icke-farmakologiska alternativ i varje steg! Vid förstoppning kan t ex så kallad Pajalagröt (fiberrik gröt med aprikos, russin och katrinplommon) användas med gott resultat. Säröbomber, bär- och fruktdrinkar baserade på mjölk, grädde och glass, är ett annat icke farmakologiskt alternativ som används istället för sömnmedel på många håll i landet.

Hos personer med demenssjukdom och beteendemässiga och psykiska störningar (BPSD) är omvårdnadsåtgärder extra viktiga. Ofta har läkemedel som neuroleptika väldigt liten eller ingen positiv effekt vid dessa symptom och kan istället leda till att patienten får onödiga biverkningar. För att kartlägga vilka omvårdnadsåtgärder varje patient behöver finns BPDS-registret som används av kommunernas särskilda boenden. För mer information se www.bpsd.se.


 

ICD-10

Läkemedel eller drog i terapeutiskt bruk som orsak till ogynnsam effekt Y57.9
Feldosering under annan kirurgisk och medicinsk behandling Y63.8

 

Blanketter
 

PHASE-20

PHASE Proxy

Safe Medication Assessment (SMA)


Referenser

Socialstyrelsens Indikatorer för god läkemedelsterapi hos äldre, 2017-6-7.

Sjöberg C, Edward C, Fastbom J, Johnell K, Landahl S, et al. (2011). Association between Multi-Dose Drug Dispensing and Quality of Drug Treatment – A Register-Based Study. PLoS ONE 6(10): e26574. doi:10.1371/journal.pone.0026574. Länk

Mia von Euler, Erik Eliasson, Gunnar Öhlén, Ulf Bergman. Adverse drug reactions causing hospitalization can be monitored from computerized medical records and thereby indicate the quality of drug utilization. Pharmacoepidemiology and drug safety 2006; 15: 179–184. Länk

John W. Hafner, Jr., MD, Steven M. Belknap, MD, Marc D. Squillante, DO, Kay A. Bucheit, MD. Adverse Drug Events in Emergency Department Patients. ANNALS OF EMERGENCY MEDICINE 3 9 : 3 MARCH 2002. Länk

Schneeweiss S, Hasford J, Göttler M, Hoffmann A, Riethling A-K, Avorn J. Admissions caused by adverse drug events to internal medicine and emergency departments in hospitals: a longitudinal population-based study. Eur J Clin Pharmacol (2002) 58: 285–291. Länk

Mjörndal T, Danell Boman M, Hägg S, Bäckström M, Wiholm B-E, Wahlin A and Dahlqvist R. Adverse drug reactions as a cause for admissions to a department of internal medicine. Pharmacoepidemiology and drug safety 2002; 11: 65–72. Länk

Läkemedelsrelaterade problem vanliga på medicinakuten. Orsak till inläggning hos nästan var tredje patient, enligt kvalitetsuppföljning. Läkartidningen nr 12–13 2008 volym 105.

Läkemedelsbiverkan vanlig orsak till sjukhusvård av äldre. En klinisk retrospektiv studie. Läkartidningen nr 35 2008 volym 105.

Läkemedelsorsakad sjuklighet hos äldre. Kartläggning och förslag till åtgärder. Socialstyrelsen, 2014-12-13.

J. Fastbom. Äldre och Läkemedel. Liber AB 2006.

Internetmedicin, Njursvikt – läkemedelskinetik. Gregor Guron, Njurmedicin Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Beräkna och beakta njurfunktionen vid val och dosering av läkemedel. Kloka råd 2016. Stockholms Läkemedelskommittés expertråd för njursjukdomar. Janusinfo.se 2016-01-19.

Rundgren Å, Dehlin O. Äldresjukvård – Medicinsk äldresjukvård av multisjuka patienter. Studentlitteratur 2004.

A. Kragh, T. Eriksson, A. Melander, P. Midlöv, T. Schöller. Äldres läkemedelsbehandling – orsaker och risker vid multimedicinering. Studentlitteratur 2005.

Behandla inte asymtomatisk bakteriuri (ABU) hos äldre och urinodla endast vid symtom från urinvägarna. Kloka råd 2011. Stockholms Läkemedelskommittés expertråd för infektionssjukdomar. 2011-01-17.

Hedin K, Petersson C, Widebäck K et al: Asymtomatic bacteriuria in a population of elderly in municipal institutional care. Scand J Prim Health care 2002:20:166-68. Länk

Nicolle L: Asymtomatic bacteriuria: When to screen and when to treat? Infect Dis Clin N Amer 2003:17:367-394. Länk

Abrutyn E, Berlin J, Mossey J et al: Does treatment of asymtomatic bacteriuria in older ambulatory women reduce subsequent symtoms of urinary tract infection? J Am Geriatrics Society 1996:44:293-296. Länk

Astrid Lundevall. Asymtomatisk bakterieuri hos äldre. Janusinfo, 2011-10-26.

www.fass.se

Läkemedelsförteckningen

Socialstyrelsens ändringsförfattning 2012-9

Demenscentrum

Läkemedelsbehandling av de mest sjuka äldre. Behandlingsrekommendationer 2016/2017. Regionala läkemedelsrådet i Uppsala-Örebroregionen. (se länk)

Copyright © Internetmedicin 2017
ID: 5698

Kommentera >>
Behandlingsöversikt: Sköra äldre och läkemedel

 
 
 
   



Du måste vara inloggad för att skriva ut.
Logga in eller registrera dig gratis här.

Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
Använd istället knappen Skriv ut (symbolen med skrivare) uppe till höger på sidan.

Endast registrerade användare har tillgång till utskriftsfunktionen.

Så här registrerar du dig och skriver ut:
1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på länken Ny användare uppe
till vänster på sidan och följ instruktionerna.
2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
3. Logga in.
4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
6. Ett nytt fönster öppnas. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.








60 ST- läkare
Västerbotten


Specialist allmänmedicin och ST-läkare
till hälsocentralerna Arbrå, Baldersnäs och Kilafors


Distriktssköterska på vårdcentral
Primärvårdens vårdcentraler i Uppsala län


Enhetschef
till Operationsavdelningen i Helsingborg


Överläkare/ specialistläkare
till VO AnOpIVA i Helsingborg och Ängelholm


Överläkare/specialistläkare inom Barn- och ungdomspykiatri
Skaraborgs Sjukhus, M6, BUP Läkare


Överläkare/Specialistläkare
till Hudmottagningen i Helsingborg


Leg. läkare med erfarenhet från primärvården
KRY


Specialist allmänmedicin och ST-läkare
till hälsocentralerna Hudiksvall och Nordanstig


Specialist allmänmedicin och ST-läkare
till hälsocentralerna Söderhamn och Linden


Chefsläkare
Södra Älvsborgs Sjukhus, sjukhusledning


Just nu söker vi dig som är specialist i allmänmedicin!
Bohuspraktiken, Bohus Centrum


Arbeta som läkare hos Min Doktor
Min Doktor


Distriktsläkare
Heby Vårdcentral


Just nu har vi flera lediga tjänster på hel- eller deltid. Även i Mali.
Försvarsmakten

annons
annons
annons