Internetmedicin.se använder cookies för att kunna erbjuda en så bra tjänst som möjligt. Läs mer

annons
annons
Gikt
Författare Med dr , Reumatologkliniken/Danderyds Sjukhus
Granskare Docent Bengt Göran Hansson, Medicinkliniken/Hallands sjukhus, Halmstad
Uppdaterad 2017-03-27
Specialitet Reumatologi
Skriv ut



SAMMANFATTNING

1.Säkerställ diagnosen. Skilj gikt från hyperurikemi i kombination med orelaterad akut artrit av annan genes. Tänk på att hyperurikemi är vanligt förekommande och att P-urat ligger inom referensområdet hos nästan hälften av alla patienter med giktartrit. Säker diagnos kan bara fås med analys av ledvätska. Observera att celltalet i ledvätska vid akut gikt överlappar celltalet vid septisk artrit. Ett något sämre alternativ är ultraljudsundersökning.
2.Dämpa den akuta artriten snarast med NSAIDs, glukokortikoider eller kolkicin.
3.Förändra aldrig dosen av pågående uratsänkande terapi under giktattack, den får vare sig höjas eller sänkas utan samtidig inflammationshämmande behandling med NSAIDs, glukokortikoider eller kolkicin.
4.Överväg uratsänkande terapi vid fler än 3-4 akuta giktartriter årligen om njurfunktionen är god. Vid tofös gikt, nedsatt njurfunktion respektive mycket hög uratnivå kan uratsänkande behandling vara indicerad redan vid första giktattacken.
5.Vid uratsänkande terapi skall behandlingsmålet vara livslångt P-urat < 360 μmol/L, inte bara inom referensintervallet.
6.Ge skydd mot akut artrit några dygn före och efter varje dosjustering av uratsänkande läkemedel.




 

BAKGRUND
 

Gikt (artritis urica) är en oftast akut debuterande artrit eller synovit i strukturer klädda med synovialmembran, såsom bursor eller senskidor. Den inflammatoriska reaktionen är riktad mot urinsyra som utfallit i kristallin form i synovialvätskan. Utfällning kan inträffa när koncentrationen av urinsyra överstiger mättnadspunkten, d v s lösningen blir övermättad. Vid normal kroppstemperatur är urinsyrans mättnadspunkt ungefär 360 μmol/L.


 

DIAGNOSTIK
 

Klinik

  • Vanligen ses gikt som en monoartrit med akut debut som når full symtomutveckling inom några timmar/upp till ett dygn. Hos kvinnor ses oftare polyartikulär gikt.

  • Den drabbade leden, bursan eller senskidan smärtar intensivt och rodnar. Svullnad breder ut sig i omgivande mjukdelar.

  • Allmänsymtom med frossa och feber är vanligt.

  • Den oftast drabbade leden är stortåns grundled (MTP 1, "portvinstå"). Vilken led som helst kan drabbas, men distalt belägna leder afficieras oftare eftersom temperaturen är lägre där. Den som drabbas av gikt har i allmänhet haft P-urat > 360 μmol/L under en längre tid.

  • Obehandlad brukar giktartrit klinga av på 7-10 dagar.

Artritattacker kan återkomma med intervaller om några veckor-år. I enstaka fall kan gikt bli kronisk. Kronisk gikt uppträder dock aldrig förrän några år efter den första attacken.

I färre än 10 % av fallen med upprepade giktattacker ses även utfällning av uratkristaller i huden (tofus/tofi). Dessa uppträder i form av ytliga, gulvita, hårda infiltrat subepidermalt om någon millimeter till 2-3 centimeter i diameter. Vanligen ses tofi på fingrar, tår, ytteröron eller näsvingar.

 

Fingertofi


Tofi på finger.

 

Örontofi


Tofi på öra.

 

Primär gikt (idiopatisk gikt) beror på någon av ett flertal beskrivna ärftliga enzymrubbningar och ska misstänkas vid tidig debut (tonåren till 30-årsåldern) och en tydlig släktanamnes. Primär gikt är ovanligt i Sverige.

Sekundär gikt utgör den överväldigande majoriteten av de svenska fallen. Sekundär gikt orsakas av ökad purinbelastning med därmed sammanhängande ökad uratbildning eller försämrad urinsyreutsöndring.

Riskfaktorerna för sekundär gikt är många och vanliga, t ex:
 

  • Konstitutionella och komorbiditet
    - Fetma BMI > 30
    - Metabola syndromet
    - Hypertoni
     
  • Föda med högt purininnehåll
    - Kost rik på animaliska proteiner, särskilt inälvsmat
    - Fet fisk (makrill, sill/strömming, ansjovis, sardiner)
    - Excessivt ölintag, mer än ca 33 cl dagligen
     
  • Tillstånd med hög cellomsättning
    - Psoriasis
    - Cytostatikabehandlng av solida tumörer
     
  • Läkemedel som hämmar uratutsöndringen
    - Alla diuretika utom spironolakton och amilorid
    - Lågdos ASA. < 2 gram/dygn
    - Litium
    - Ciklosporin A
    - Tuberkulostatika såsom pyrazinamid och etambultol
    - Nikotinsyra
     
  • Andra exogena substanser
    - Alkohol, > 2½ konsumtionsenheter dagligen (vilket motsvar > 30 g ren alkohol per dygn)
    - Bly, exvis yrkesmässig exposition av blyångor, blyglaserad keramik (Blyförgiftning)

Tidigare ansågs baljväxters höga purininnehåll vara en riskfaktor, men senare studier har ifrågasatt om diet rik på baljväxter ökar giktrisken.

En patient som kommer till akutmottagningen med en förstagångsartrit i en enstaka led, är överviktig och använder lågdos ASA och ett diuretikum, ska i första hand misstänkas ha gikt.

 

Analys av P-urat
 

  • Referensnivån för P-urat är beräknad som ±2 SD av den friska befolkningens uratnivåer (kvinnor 155-400, män 230-480 μmol/L).

  • Nivån justeras över åren långsamt uppåt i och med att förändrade levnadsvanor och ökad övervikt i befolkningen höjer uratnivån.

  • Eftersom kroppsvätskorna är övermättade med urat redan vid 360 μmol/L innebär det att upp till hälften av patienterna med akut gikt har P-urat inom det lokala laboratoriets referensintervall.

  • P-urat sjunker något under en artritattack som en följd av den systemiska inflammationen, varför enstaka patienter kan ha värden under 360 μmol/L under pågående attack.

  • P g a dagens levnadsvanor är hyperurikemi mycket vanligt i befolkningen (ca 10 %).

  • Många med hyperurikemi drabbas av artrit av annan orsak än gikt. Årsincidensen av gikt är bara 6 % även vid hyperurikemi 600 μmol/L. Högt P-urat säkerställer således inte en giktdiagnos.

Analys av ledvätska

Ledvätskeanalys är det enda säkra sättet att ställa diagnosen gikt och bör vara ett oavvisligt krav innan livslång uratsänkande terapi eller kolkicin förskrivs.

Analys görs med polarisationsmikroskopi och bör kompletteras med räkning av celltal, samt fördelning av poly- respektive mononukleära leukocyter. Observera överlappningen i leukocythalt mellan gikt och septisk artrit.
 

Riktvärden vid ledvätskebedömning


LPK i ledvätska 109/LGranulocyterKristallerViskositet
Normalt< 0,2< 25 %0Hög
Artros el posttrauma< 5< 25 %0Hög
Aseptisk artrit5-5025-70 %0Måttlig-låg
Kristallartrit5-8050-70 %Urat/pyrofosfatLåg
Septisk artrit(50-)70-200>70 %0Låg

Se även ”Akut artrit, ledvätskeundersökning”


Att ta ledvätskeprov

Mängden ledvätska som krävs för polarisationsmikroskopi är endast några mikroliter, vilket kan säkras från alla leder - även fingrarnas och tårnas små leder. För cellräkning krävs större volym, vilket sällan låter sig tas från de minsta lederna.

 

UtrustningSkyddshandskar, intrakutan kanyl 0,4 mm, liten spruta, tvättset, klorhexidinsprit, plåster.
UtförandeTvätta och sprita händerna, desinficera på och runt punktionsstället, vänta någon minut så att desinfektionen hinner ge effekt, ta på handskar, för in kanylen i ledspringan, anlägg ett lätt vakuum med sprutan, tag isär spruta och kanyl med kanylen kvar på plats i leden, tag ut kanylen, spruta ut innehållet i kanylen på ett objektglas, täck med täckglas.
FörsiktighetWaranbehandlade patienter: ha alltid ett färskt PK(INR) och avgör utifrån detta huruvida punktering är lämplig eller ej.
AnalysAnalysen blir mest pålitlig om den utförs inom några timmar, men glaset kan transporteras i några dygn. Bäst är i så fall att försegla kanten på täckglaset med nagellack. Ledvätskan torkar då och det blir omöjligt att avgöra om uratkristallerna är fagocyterade och befinner sig intracellulärt (högst diagnostisk säkerhet), men de kan återfinnas i den intorkade vätskan.

Vid större ledvätskevolym som sänds till laboratorium i provtagningsrör bör EDTA-tillsats undvikas. EDTA löser upp eventuella pyrofosfatkristaller i provet och differentialdiagnostik gentemot pseudogikt blir omöjlig.



 

Ultraljud

Redan före den första giktattacken bildas i den drabbade leden en beläggning av uratkristaller på broskytan, vilket kan visualiseras vid ultraljudsundersökning som ett tunt högekogent band. Fyndet är troligen inte patognomont med tillmäts hög sensitivitet och specificitet. Det diskuteras om fyndet ska komma att ingå i de diagnostiska kriterierna för gikt.


Röntgen

Röntgen har inget värde i den akuta diagnostiken, såvida man inte överväger septisk artrit med osteit. Värdet är även begränsat vid diagnostik av kronisk gikt, men den vane radiologen kan särskilja en giktusur från usur vid t ex reumatoid artrit. Ibland ses även intraosseösa tofi.

 

Klinisk diagnostik

När det är omöjligt att analysera ledvätska och ultraljudsundersökning är svårtolkad, kan man ha nytta av ett förslag till kriterier för klinisk diagnostik13. Patienten poängsätts utifrån följande parametrar:
 

Manligt kön2 p
Tidigare egen-rapporterad akut artrit2 p
Akut debut inom ett dygn0,5 p
Rodnad led1 p
Engagemang av stortåns grundled2,5 p
Hypertoni eller > 1 kardiovaskulär diagnos1,5 p
S-urat > 350 µmol/lit3,5 p


Vid totalsumma < 4 p är det 95 % chans att det inte är gikt
Vid totalsumma > 4 p och < 8 p är diagnosen osäker, gå vidare med ledvätskeanalys
Vid totalsumma > 8 p är det gikt i 87 % av fallen


 

DIFFERENTIALDIAGNOSER

Pyrofosfatartrit (”pseudogikt”)Klinisk bild identisk med gikt. Skiljer sig något i vilka som drabbas. Ledvätskeanalys enda diagnostiska metod.

Visa översikt "Akut artrit - differentialdiagnoser"

Septisk artritKan likna gikt. Septisk ledvätska kan makroskopiskt ofta inte skiljas från ledvätska med högt innehåll av uratkristaller. Celltalen överlappar. Odla.

Visa översikt "Septisk artrit"

Kronisk polyartrit, t ex reumatoid artritDen kroniska polyartikulära gikten kan misstas för RA, varvid stora tofi av den ovane kan tolkas som reumanoduli.

Visa översikt "Reumatoid artrit”




 

annons



BEHANDLING
 

Obs: Om uratsänkande terapi påbörjas, avslutas eller justeras under pågående akut giktattack ska samtidigt anti-inflammatorisk behandling med NSAID-preparat, kolkicin eller glukokortikoider ges. Artriten riskerar annars att förvärras.


Icke-farmakologisk behandling

Avlasta leden. Viss smärtlindring kan uppnås med lokal kyla med något som patienten har hemma, t ex en påse med frysta ärtor som lindas in i en ren handduk och hålls mot leden 5-6 minuter. Längre tids kyla kan ge köldskador. Kylkuddar som används vid idrottsskador kan prövas.


Icke-steroida anti-inflammatoriska preparat (NSAIDs)

  • NSAIDs är förstahandspreparat vid akut gikt. Ge maximal dygnsdos enligt FASS. Observera kontraindikationerna. Det finns ingen säkerställd skillnad i effekt mellan olika NSAIDs vid gikt, även om vissa tillverkare hävdar det. Möjligen är risken för recidiv något lägre vid användning av COX2-hämmare.

  • Giktpatienter har ofta andra medicinska tillstånd som utgör (relativ) kontraindikation för NSAID-behandling, såsom hjärtsvikt, warfarinterapi, nedsatt njurfunktion, ulcusanamnes och hög ålder.

 

Glukokortikoider

  • Kan ges peroralt i högre dos under kort tid med start snarast efter debut av giktattack – förslagsvis prednisolon 30 mg x 1 i tre dygn. Glukokortikoider är ett alternativ för många patienter där NSAIDs är olämpliga. Iakttag försiktighet vid infektioner, diabetes m fl välkända relativa kontraindikationer för glukokortikoider.

  • Intraartikulära injektioner kan övervägas, men de tillgängliga preparaten är kristallina och det diskuteras om tillförsel av ytterligare en kristallin substans utöver uratkristallerna är lämpligt.

Kolkicin
  • Extrakt av tidlösa (Colchicum autumale) användes som giktmedel redan under antiken (belagt som giktmedel i skrift på 460-talet e.Kr). Från senhösten 2015 finns ett registrerat kolkicinpreparat (Colrefuz) i Sverige.

  • Kolkicin hämmar mitosen och bryter en akut giktattack mycket effektivt. Urinsyrenivån i plasma påverkas inte. Ska inte ordineras till gravida eller ammande kvinnor.

  • Fördelar med kolkicin är att effekten kommer snabbt, att substansen inte interagerar med warfarin, samt att kolkicin kan ges vid hjärtsvikt och till mentalt klara och samarbetsvilliga åldringar. Nackdelar är den smala terapeutiska bredden.

  • Normaldos vid god njurfunktion är en laddningsdos om 1 mg, följt av 0,5 mg en timme därefter. Fr o m andra dygnet ges 0,5 mg var 8:e timme.
    Obs: Smal terapeutisk bredd, patienten måste vara samarbetsvillig och införstådd med att inte öka dosen vid bristande effekt.

  • Fortsätt med kolkicin 4-5 dagar efter det att symtomfrihet uppnåtts.

  • Vid beräknad glomerulär filtration (eGFR) 50-80 ml/min kan kolkicin ges i normaldos med skärpt klinisk kontroll avseende biverkningar (diarré, buksmärtor, illamående, kräkningar). Vid lägre eGFR reduceras dosen.

  • Måttlig eller uttalad leversvikt fordrar dosreduktion eller utgör kontraindikation.

  • Kliniskt betydelsefulla interaktioner är ovanliga. Kolkicin interagerar inte med warfarin.

  • En alternativ behandlingsmodell till den ovanstående är kolkicin i hög uppladdningsdos första dygnet. Denna regim bör undvikas då risken för toxiska effekter ökar påtagligt. Om uppladdningsdos trots allt ges måste terapiuppehåll göras i 3 dygn innan underhållsbehandling 0,5 mg x 3 kan påbörjas. För jämförelse mellan olika dosregimer se Terkeltaub et al2.


Anakinra (Kineret)

Hämmar interleukin-1. Anakinra kan övervägas vid akut gikt med multipel sjuklighet när behandling med NSAIDs, kolkicin och/eller glukokortikoider misslyckats eller är kontraindicerade. Preparatet har inte gikt som godkänd indikation. För behandling fordras att ansvarig läkare är förtrogen med användning av biologiska, immunhämmande preparat. Doseringen är 100 mg s.c. dagligen i tre dygn.


 

PREVENTION
 

Åtgärda riskfaktorer
 

När den akuta giktattacken åtgärdats och avklingat bör riskfaktorer, såsom övervikt och alkoholförbrukning, särskilt öl, diskuteras med patienten. Vid beslut om viktreduktion bör sådan ske långsamt för att undvika nya täta giktattacker.

Medicinering med lågdos ASA3, diuretika och andra preparat som påverkar uratutsöndringen måste omprövas. Om diuretika ordinerats på indikationen hypertoni, kan skifte till losartan (Cozaar) övervägas, då denna har lätt uratsänkande effekt i doser upp till 50 mg dagligen (gäller ej andra angiotensin-II-inhibitorer). Även amlodipin (Norvasc) sänker P-urat.

Handhavande av gikt efter organtransplantationer finns sammanfattat av Stamp et al4.

 

Uratsänkande läkemedel
 

Indikation

Vid fler än tre-fyra giktattacker per år är uratsänkande terapi indicerad. Förekomst av tofi är en absolut indikation, liksom nedsatt njurfunktion. Uratsänkande terapi ska dock inte påbörjas förrän giktdiagnosen är säkerställd med ledvätskeanalys, då biverkningsrisker föreligger för de aktuella läkemedlen.


Bör den klassiska indikationen vidgas?5,6,7

Nya rön indikerar att immunsystemet aktiveras av uratkristaller även i frånvaro av giktutveckling. Subklinisk kronisk inflammation har påvisats både i leder och tofi. Detta skulle kunna förklara en ökad sjuklighet och mortalitet i kardiovaskulär sjukdom hos giktpatienter. Det är dessutom troligt att en del fall av njursvikt beror på mikroutfällning av urat i njurarna utan giktutveckling. Av dessa anledningar förs diskussioner om en eventuell indikationsvidgning för uratsänkande terapi. Mot detta talar data på att extremt låga uratnivåer (< 120 μmol/L) skulle kunna öka risken för multipel skleros och Parkinsons sjukdom.


Behandlingsmål

Tills vidare rekommenderas behandlingsmålet < 360 μmol/L för P-urat, gärna ned mot 300 μmol/L, utan strävan mot extremt låga värden. Många patienter behandlas idag med subterapeutiska doser allopurinol (Zyloric), vilket inte leder till önskvärd sänkning av P-urat. Alla patienter med en eller fler giktattacker i anamnesen har en utfällning av uratkristaller på ytan av ledbrosken, varifrån kristaller kan svämma ut i leden och utlösa en ny attack. När P-urat sänks under löslighetsmaximum uppstår förutsättningar för att dessa kristaller (liksom eventuella tofi) löses upp och försvinner, varefter inga ytterligare giktattacker uppträder så länge som uratnivån bibehålls låg.

Från det att målnivån för P-urat uppnås kan det ta något år innan alla kristaller försvunnit från broskytorna. Ju lägre P-urat-nivå som uppnås, desto snabbare löses kristalldepositioner upp.

P-urat bör analyseras var sjätte månad för att kontrollera att behandlingsmålet upprätthålls.


Genomförande

Inled behandling med allopurinol i lägsta dos, 100 mg per dygn. För detaljer se nedan. Analysera P-urat igen efter 4 veckor. Om inte målnivån uppnåtts ökas dosen och förfarandet upprepas efter ytterligare 4 veckor till dess att målnivån nås. Då P-urat < 360 μmol/L uppnåtts kan behandlingen oftast stabiliseras livslångt.

Vid inledande av behandling med allopurinol ses i en del fall en ökad frekvens giktattacker de första månaderna. Vid varje dosändring måste skydd mot giktattack ges med NSAIDs, kortikosteroider eller kolkicin 3-4 dygn före och efter dosjusteringen.


Allopurinol (Zyloric)

  • Minskar bildningen av urat genom hämning av xantinoxidas, varvid xantin och hypoxantin utsöndras.

  • Vanlig startdos är 100 mg per dygn, en vanlig underhållsdos är 300 mg/dygn, men upp till 900 mg per dygn kan behöva ges.

  • Efter inledande av allopurinolterapi ökar risken för giktanfall de tre första månaderna, särskilt om uratnivån sänks snabbt, vilket patienten skall upplysas om. Förebyggande terapi med NSAID-preparat i måttlig dos eller kolkicin 0,25 mg, 2 tabl 1-2 ggr dagligen rekommenderas i samband med dosändring av allopurinol de första sex månaderna.

  • Milda självbegränsande biverkningar såsom klåda, utslag och gastrointestinala symtom drabbar ca 10 % av de behandlade. Knappt 0,5 % drabbas av exfoliativ dermatit 2-6 veckor efter terapistart - särskilt patienter med sänkt njurfunktion kan drabbas. Genom försiktig dosökning kan risken avsevärt reduceras om den initiala allopurinoldosen inte överstiger 1,5 mg per ml eGFR. Det innebär att startdosen kan vara 100 mg per dag vid eGFR > 60 ml/min, 50 mg varannan dag omväxlande med 100 mg varannan dag vid eGFR 45-60, 50 mg dagligen vid eGFR 31-45 och 50 mg varannan dag vid eGFR 16-30. Efter ca 2 månader kan dosen stegvis höjas tills behandlingsmålet nås.

  • Vid stark indikation för allopurinolbehandling hos överkänsliga individer med klåda och utslag kan en desensitiseringsregim tillämpas9.

  • Undvik kombinationsbehandlingar med azatioprin (Imurel) och allopurinol p g a interaktioner. Allopurinol interagerar även med furosemid10 (Furix), och kan då furosemid också ges höja uratkoncentrationen. Iakttag försiktighet med allopurinolordination till individer med koreansk, han-kinesisk, eller thai-etnicitet, då dessa grupper har en hög förekomst av HLA-typ som ökar risken för allopurinolhypersensitivitet.


Febuxostat (Adenuric, Uloric)

Febuxostat är en relativt ny substans som har ungefär samma principiella verkan som allopurinol. Ingen säker effektskillnad mellan febuxostat och allopurinol har påvisats, men kostnaden är väsentligt högre för febuxostat. Febuxostatterapi kan bli aktuell vid allopurinolöverkänslighet när probenecid (se nedan) inte är ett alternativ.

Adenuric är registrerat i Europa inkl Sverige, men har inte tillhandahållits för försäljning. Nu (våren 2017) har ett svenskt företag fått distributionsrättigheterna för Sverige. Förhandlingar om subvention inom läkemedelsförmånen pågår. Innan beslut finns kan läkemedlet förskrivas till en kostnad för patienten på drygt 10 kr/dag.

Probenecid (Probecid)

Probenecid ökar utsöndringen av urat i distala tubuli. Effekten förstärks av ökad diures och alkalinisering av urinen med natriumbikarbonat 3-6 g per dygn. Effekten av probenecid upphör vid GFR < 30-50 ml/min. Interaktioner mellan probenecid och några vanliga preparat, t ex metotrexat, högdos ASA, penicilliner och cefalosporiner, förekommer - se FASS. Lågdos ASA (< 325 mg/d) påverkar inte effekten av probenecid11. En vanlig startdos vid probenecidterapi är 250 mg x 2 första veckan, följt av 500 mg 2 gånger dagligen, vilket också är den vanliga underhållsdosen. Ibland behövs ytterligare doshöjning för att nå behandlingsmålet.

Lensiurad (Zurampic)

Denna substans ökar uratutsöndringen genom hämning av enzymet URAT1. Godkännande finns för behandling av gikt med hyperurikemi i kombination med xantinoxidashämmare när inte adekvat terapeutiskt mål för S-urat kan nås med xantinoxidashämmare i singelterapi. Preparatet tillhandahålls ännu inte (våren 2017) i Sverige.


Kolkicin (Colrefuz)

Profylax mot akut giktartrit med kolkicin kan ibland bli aktuellt när uratsänkande terapi inte tolereras, eller när konkomitant urathöjande medicinering leder till att målnivån för P-Urat inte kan uppnås. Doserna är då lägre än vid behandling av den akuta formen, ofta räcker 0,5 mg kolkicin dagligen. Man ska vara medveten om att uratnivån inte påverkas och att uratdepositioner på ledytor eller i tofi ej kommer att lösas upp. Särskilt hos äldre män föreligger viss risk för myotoxicitet. Vidare måste man ta hänsyn till viktiga interaktioner med exempelvis diltiazem (Cardizem), verapamil (Isoptin), clarithromycin, ciklosporin (Sandimmun). Kolkicindosen bör reduceras vid samtidig behandling i dessa fall.


Fenofibrat (Lipanthyl)

Fenofibrat är inte registrerat för behandling av hyperurikemi, men dess uratsänkande egenskaper är belagda. Vid behandling av hyperurikemi i fall som även behandlas med lipidsänkande preparat, kan det vara av värde att överväga byte till fenofibrat. Vid tillägg med 200 mg fenofibrat dagligen till pågående allopurinolterapi sågs en reduktion av uratnivån med nästan 20 %12.


 

KRONISK TOFÖS GIKT
 

Denna svårbehandlade giktform ses efter flera års attacker av akut gikt. Kronisk tofös gikt drabbar främst individer med omfattande komorbiditet och behov av polyfarmaci för hjärt-kärlsjukdom med eller utan njurpåverkan, ofta förenat med det metabola syndromet. Kronisk tofös gikt är polyartikulär.

De akuta attackerna följs av långa perioder med ständig lågaktiv kronisk artrit. Tofi kan bli mycket stora - ofta fistulerade med ständig sekretion av uratpasta - och inte sällan infekterade. Handläggning av kronisk tofös gikt ställer höga krav på behandlande läkare att pressa ner uratnivån, få patienten att ändra livsstil, samt undvika läkemedelsinteraktioner och om möjligt minska användningen av urathöjande farmaka.


 

ICD-10

Idiopatisk gikt M10.0
Blygikt M10.1
Gikt orsakad av läkemedel M10.2
Gikt orsakad av nedsatt njurfunktion M10.3
Annan sekundär gikt M10.4
Gikt, ospecificerad M10.9

 

Referenser

Underwood. Diagnosis and management of gout. BMJ 2006;332:1315

Zhang et al. EULAR evidence based recommendations for gout. Part II: management. Ann Rheum Dis 2006;65:1312

Neogi. Clinical practice Gout. N Engl J Med 2011;364:443

Khanna et al. American College of Rheumatology guidelines for management of gout. Part 1: Systemic nonpharmacologic and pharmacologic therapeutic approaches to hyperurikemia. Arhritis Care Res 2012;64:1431

Khanna et al. American College of Rheumatology guidelines for management of gout. Part 2: Therapy and anti-inflammatory prophylaxis of acute gouty arthritis. Arthritis Care Res 2012;64:1447




1https://www.apl.se/Sv/vard/extempore/Sidor/alla.aspx
2 Terkeltaub et al. Arthritis Rheum 2010;62:1060
3 Kaspi et al. Arthritis Rheum 2000;43:103
4 Stamp.et al. Drugs 2005;65:2593
5 Pascual. Ann Rheum Dis 2013;72:635
6 Inaba. Rheumatology(Oxford) 2013;52:963
7 Thornley et al. Rheumatology(Oxford) 2013;52:135
8 Stamp et al. Arthritis Rheum 2012;64:2529
9 Fam. Current Rheumatology Reports 2001;3:29
10 Stamp et al. Rheumatology(Oxford) 2012;51:1670
11 Harris et al.J Rheumatol 2000;27:2873
12 Feher et al. Rheumatology (Oxford). 2003; 42:321
13Laura, Kienhorst et al. Rheumatology 2015 Jul;54(7):1329-30.

Copyright © Internetmedicin 2017
ID: 5475

Kommentera >>
Behandlingsöversikt: Gikt

 
 
 
   



annons
Du måste vara inloggad för att skriva ut.
Logga in eller registrera dig gratis här.

Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
Använd istället knappen Skriv ut (symbolen med skrivare) uppe till höger på sidan.

Endast registrerade användare har tillgång till utskriftsfunktionen.

Så här registrerar du dig och skriver ut:
1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på länken Ny användare uppe
till vänster på sidan och följ instruktionerna.
2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
3. Logga in.
4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
6. Ett nytt fönster öppnas. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.








ST-läkare,
Klinisk kemi


Lediga tjänster på hel- eller deltid. I Sverige och i Mali
Försvarsmakten


Specialistläkare i allmänmedicin
Närhälsan Frölunda vårdcentral


Specialistläkare Allmänmedicin
Närhälsan Opaltorget vårdcentral


Regionala ST-tjänster i klinisk kemi och mikrobiologi
NU-sjukvården, Område III, Laboratoriemedicin


Specialistläkare/ Överläkare till personlighetssyndromteamet
Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Psykiatrisk mottagning Mölndal


Vi förbättrar vårdsverige Vill du vara med?
Pelmatic söker läkare och sjuksköterskor för uppdrag i Skåne, Örebro, VG-Region och Norrland.