Internetmedicin.se använder cookies för att kunna erbjuda en så bra tjänst som möjligt. Läs mer

annons
Artros, icke-kirurgisk behandling
Författare Docent, leg sjukgymnast , Sahlgrenska Akademin/Göteborgs universitet
Granskare Professor Urban Lindgren, Ortopedi/Karolinska Institutet
Uppdaterad 2017-09-29
Specialitet Ortopedi, Sjukgymnastik/Fysioterapi, Reumatologi
Skriv ut
Patientbroschyr
Faktablad Artros
annons



BAKGRUND
 

Det är en vanlig missuppfattning att protesoperation är den enda behandlingsmöjligheten vid artros. Behandlingen bör tidigt inriktas på att minska symtomen och förbättra funktionen. Det finns mycket patienterna själva kan göra för att leva ett gott liv med artros.
 

Tidigare har artros ofta felaktigt benämnts förslitning. Det är en olycklig term då den kan göra patienten rädd för att ”slita” ytterligare på lederna och därmed leda till inaktivitet. Artros är den vanligaste orsaken till inaktivitet hos personer över 65 år. Personer med artros löper faktiskt risk att dö i förtid, framför allt i kardiovaskulär sjukdom.
 

Artros kan utvecklas i alla leder med hyalint brosk. Oftast drabbas knän, höfter, tummens grundled (CMC I) och fingerleder (DIP och PIP), men relativt vanligt är även käkled, stortåns grundled (MTP I), akromioklavikularled och humeroskapularled. Intervertebralledsartros är sannolikt den vanligaste orsaken till kronisk ländryggssmärta. Detta avsnitt behandlar dock enbart artros i perifera leder.

 

Epidemiologi
 

Artros är mycket vanligt förekommande. Aktuell forskning visar att var fjärde vuxen över 45 år i Sverige har artros i någon led, vilket motsvarar ungefär 1 miljon människor. Artros är en livslång sjukdom vilket gör att andelen som lever med artros ackumuleras i de högre åldersgrupperna. Baserat på uppgifter från ett antal vårddatabaser i landet uppskattas att 150 000 unika personer söker öppenvård årligen på grund av artros i höft eller knä. Siffran är sannolikt en underskattning, då beräkningar från region Skåne visar att det endast är ungefär två tredjedelar av alla med besvär från höft eller knä som söker sjukvård.

Artros i knäleden är vanligare hos män i åldersgruppen under 45 år. I övrigt är det vanligare med artros hos kvinnor (förhållandet ungefär 2:1).

 

Etiologi
 

Det finns ett antal kända riskfaktorer som ökar risken för utveckling av artros (se nedan). Hög ålder orsakar i sig inte artros, även om tillståndet är vanligare i högre åldrar.

De vanligaste riskfaktorerna:
 

  • Ärftlighet
  • Övervikt
  • Tidigare ledskada
  • Överbelastning i arbete/på fritid eller på grund av medfödd/förvärvad felställning i led

Övervikt kan möjligen öka risken även för fingerledsartros, vilket leder tankarna till att ännu inte helt klarlagda samband mellan metabola faktorer och artros existerar.

Prognosen och risken för progress är svår att yttra sig om i det enskilda fallet. Muskelsvaghet och inaktivitet kan dock försämra prognosen.

 

Patogenes
 

Artros drabbar alla strukturer i leden, liksom en del omliggande vävnad, t ex synovialmembranet, ligament och muskulatur. Sjukdomsmekanismerna är inte helt kända och det finns flera möjliga delorsaker till artros, t ex biomekaniska och inflammatoriska tillstånd.

Artros kännetecknas av obalans mellan uppbyggnad och nedbrytning i ledbrosket, där de nedbrytande faktorerna överväger. Ledbrosket blir trådigt, tunnas ut och kan så småningom försvinna helt. Benvävnaden under brosket blir hårdare än normalt. Runt ledytorna leder artros till broskutväxter med central förbening (osteofyter).


 

SYMTOM och KLINISKA FYND
 

Symtomen (se nedan) uppträder i allmänhet smygande, utdraget över lång tid och ofta utan att patienten kan ange någon säker tidpunkt för debut. Relativt vanligt är att symtom debuterar i samband med ett mindre trauma mot leden (typ vrickning). Ofta har artros förelegat i leden sedan tidigare, utan att vara symtomgivande, och traumat kan ha utgjort en utlösande faktor för symtomen.

Besvären vid artros går i skov. Perioder med intensiva besvär kan följas av perioder med symtomfrihet. Prognosen för den enskilde går inte att förutse. Längden på skov varierar över tid och även från individ till individ.

 

Symtom
 

  • Smärta, stelhet och nedsatt rörelseomfång. Smärtan uppträder främst vid igångsättning och belastning. I senare skeden av sjukdomsförloppet är det vanligt med smärta även i vila/under natten.
     
  • Vilovärk är något mer vanligt förekommande vid höftledsartros än övrig artros. Stelhet uppträder främst efter inaktivitet.
     
  • Morgonstelhet varar i allmänhet mindre än 30 minuter. Ledsvullnad och utgjutning kan förekomma.
     
  • Viss ömhet över leden kan förekomma. Stötömhet i fingerlederna är vanligt.
     
  • Många patienter beskriver en generell trötthet som inte går att vila bort.

Kliniska fynd

Vid undersökning:
 

  • Nedsatt rörlighet, i vissa fall smärta i ytterlägena vid funktionsprövning.
  • Krepitationer från leden under rörelse.
  • Osteofyter kan ofta palperas runt ytligt liggande leder (knä- och fingerleder).
  • Nedsatt fysisk kapacitet kan uppmätas i funktionella tester som ofta utförs av fysioterapeut (tidigare sjukgymnast) eller arbetsterapeut. Exempel på tester för artros i nedre extremitet är tid (i sekunder) för fem uppresningar från sittande (Chair-stand test), samt gånghastighet (6 minuters gångtest). För handartros mäts handkraft (Grippit eller Jamar) samt påverkan på finmotorik (Grip ability test, GAT).


DIFFERENTIALDIAGNOSER
 

UTREDNING
 

Diagnosen artros ställs på basen av en samlad bedömning av anamnes, symtom och kliniska fynd.


Röntgen

En vanlig slätröntgenundersökning är relativt billig och kan användas för att utesluta andra orsaker till besvär i de fall osäkerhet föreligger om artrosdiagnosen, eller då remiss till ortoped övervägs.

Typiska fynd på röntgen vid artros är sänkt ledspringa, osteofyter och subkondral skleros. Överensstämmelse mellan röntgenförändringar och symtom är ibland låg. Sjukdomsprocessen vid artros är långsam och slätröntgen visar ofta inga förändringar i tidiga skeden av sjukdomsförloppet. Det kan dröja flera år från symtomdebut till dess att synliga förändringar på röntgenbilder uppträder.

Slätröntgenundersökning är inte nödvändigt för att initiera grundbehandling av artros.

Magnetkameraundersökning och artroskopi har liten plats i diagnostiken vid artros, då majoriteten av personer äldre än 45 år har förändringar i ledbrosk eller menisk utan någon korrelation till symtom. Undersökningarna kan användas vid misstanke på andra behandlingsbara tillstånd än artros.


 



BEHANDLING
 

Behandlingen vid artros kan liknas vid en pyramid, där basen består av information, anpassad fysisk aktivitet och viktreduktion vid behov. Denna behandling bör alla patienter med artros i höft och knä erbjudas så tidigt som möjligt i sjukdomsförloppet och alltid innan kirurgiska ingrepp övervägs.

För artros i övriga perifera leder är det vetenskapliga underlaget inte tillräckligt stort för att dra några säkra slutsatser avseende nyttan av icke-kirurgisk behandling. I och med att risken för skada dock är ringa vid dessa behandlingar - om andra orsaker till ledsmärtan uteslutits - kan ökad fysisk aktivitetsnivå i många fall ha positiv effekter även vid artros i andra leder.
 

  • Information. Patienten bör som första åtgärd informeras om vad artros är och att lämplig fysisk aktivitet, samt kontroll av kroppsvikten, utgör grunden i behandlingen. I och med att smärta förekommer i samband med belastning vid artros föreligger ofta en oro för att aktivitet ska påskynda artrosutvecklingen. Det finns dock inga belägg för att motionsaktivitet eller aktivitet i det dagliga livet skulle påskynda sjukdomsförloppet. Däremot är inaktivitetsrelaterad ohälsa ett stort problem vid artros, vilket är möjligt att förebygga/åtgärda genom god patientinformation.
     
  • Fysisk aktivitet och anpassad träning har smärtstillande effekt, men kan initialt orsaka ökad smärta. Aktivitetskorrelerad smärta är harmlös, men bör inte överskrida gränsen för ”acceptabel smärta”. I de flesta fall kan det i perioder vara nödvändigt för patienten att ta smärtstillande läkemedel som komplement för att kunna vara aktiv. Paracetamol utgör förstahandsvalet. NSAID:s kan användas under begränsad tid.
     
  • Patienter med ledbesvär såsom vid artros och kliniskt diagnosticerad sjukdom bör hänvisas till fysioterapeut (tidigare sjukgymnast) för information och anpassad fysisk aktivitet, samt ges råd om viktreduktion. Detta kan integreras i en så kallad artrosskola (se nedan). Andra möjliga behandlingar hos fysioterapeut kan exempelvis vara bassängträning, som lämpar sig bäst för patienter med svåra belastningssmärtor, grava felställningar eller kraftig övervikt. Genom att träna med olika former av flythjälpmedel kan funktionell träning påbörjas i bassäng. Parallell introduktion av landträning är önskvärd för kontinuitet och möjlighet till hemträning. Träning under kortare tid än sex veckor har sällan effekt. Målet är att fysisk aktivitet blir en naturlig del av vardagen.
     
  • Vid behov hänvisas överviktiga patienter till dietist för intensifierade livsstilsförändringar i viktreducerande syfte. För alla typer av livsstilsförändringar krävs kontinuitet och motivation för bestående resultat. Detta är i många fall svårt att uppnå. Uppföljande samtal kan ha en viss positiv effekt och bidra till en mer varaktig förändring. För bästa resultat bör behandlingen initieras så tidigt som möjligt i sjukdomsförloppet.
     
  • Fysisk aktivitet på recept (FaR) kan med fördel skrivas ut till patienter med artros. Aktiviteten kan bestå i hemövningar, promenader, träning hos fysioterapeut eller på gym. Att träna fem minuter om dagen och bara bryta inaktivitetsmönstret kan medföra stora positiva hälsoeffekter för den som tidigare varit inaktiv.

    FaR i kombination med en muntlig rekommendation att börja träna ökar i många fall följsamheten till träning jämfört med enbart muntlig rekommendation. Förskrivningen bör anpassas individuellt. En lämplig utgångspunkt kan vara att eftersträva 150 minuters ackumulerad fysisk aktivitet i någon form per vecka, med måttlig intensitet - en nivå som är rekommenderad för att undvika inaktivitetsrelaterade sjukdomar. Alternativt, för den patient som redan är fysiskt aktiv eller där 150 aktivitetsminuter per vecka tvärtom kan verka alltför utmanande, kan förskrivningen istället vara någon form av ledspecifik träning fem minuter dagligen i syfte att träna en funktionsbegränsning (exempelvis rörlighetsfrämjande övningar, uppresning från sittande, kliv uppför ett trappsteg).

    Uppföljning är en viktig del av FaR och tidpunkt för detta besök bör planeras i samråd med patienten då FaR förskrivs.

Uppföljning/fortsatt omhändertagande
 

I de fall information, anpassad fysisk aktivitet och viktreduktion enligt ovan inte ger tillfredsställande resultat kan smärtstillande behandling och olika hjälpmedel ges som tillägg (i kombination med fortsatt grundbehandling).

I de fall denna utökade icke-kirurgiska behandling inte leder till tillräckliga resultat övervägs remiss till ortoped för ställningstagande till operation.


 

ARTROSSKOLA
 

Artrosskolan är evidensbaserad och leds av fysioterapeut, ibland i samverkan med arbetsterapeut, och ingår i det nationella programmet för Bättre Omhändertagande av patienter med Artros (BOA). Fysioterapeuter och arbetsterapeuter från samtliga landsting har utbildats för att ta hand om patienterna på ett likvärdigt sätt. Resultaten efter artrosskola följs upp i det Nationella Kvalitetsregistret, BOA-registret. På www.boaregistret.se finns det en länk där man kan hitta artrosskolor som drivs enligt BOA:s koncept.

Artrosskolan inleds med ett individuellt besök hos fysioterapeut, som bedömer om patienten kan ha nytta av artrosskola. Exklusionskriterier är:
 

  • Patienter med inflammatorisk ledsjukdom
  • Trauma/fraktur
  • Resttillstånd efter collumfraktur
  • Andra dominerande sjukdomstillstånd

Dessa patienter tas om hand individuellt eller då de mer dominerande symtomen har behandlats.

Därefter följer minst två teoretiska tillfällen i grupp om 7-12 deltagare, där man talar om vad artros är, riskfaktorer, symtom, tillgänglig behandling, hanteringsstrategier, aktivitet i dagliga livet och anpassad träning.

Detta utgör den så kallade minimala interventionen som ser likadan ut vid alla enheter som bedriver artrosskola enligt BOAs koncept (se figur nedan). På många enheter medverkar dessutom en artrosinformatör vid ett tredje tillfälle. En artrosinformatör är en patient som själv har artros och som har upplevt nyttan av livsstilsförändring. Artrosinformatörerna har utbildats av Reumatikerförbundet för att på ett pedagogiskt sätt kunna tala om nyttan av att vara aktiv vid artros och hur man kan leva ett gott liv trots sin sjukdom. Syftet är att öka den inre motivationen till livsstilsförändringar hos deltagarna i artrosskolan genom att visa på en god förebild.

Efter genomgången teori erbjuds patienterna ett individuellt anpassat träningsprogram, som de kan välja att träna där det passar dem bäst, eller tillsammans med andra med liknande besvär och övervakat av fysioterapeut två gånger per vecka under sex veckor. Oavsett om patienten väljer att träna eller ej följs alla patienter upp vid ett individuellt besök efter tre månader, då man bland annat diskuterar upplägg av den fortsatta aktivitetsnivån.

 

Artrosskola 520

www.boaregistret.se


 

Länk till översikt "Höftledsartros"

Länk till översikt "Knäledsartros"


 

ICD-10

Höftledsartros M16
Knäartros M17
Artros i första karpometakarpalleden M18
Annan specificerad artros M19.8
Artros, ospecificerad M19.9
Primär generaliserad artros och osteoartros M15.0
Annan specificerad polyartros M15.8
Polyartros, ospecificerad M15.9

 


REFERENSER
 

Thorstensson C, Dahlberg L, Garellick G. BOA-registret Årsrapport 2013: Västra Götalandsregionen; 2014.

Turkiewicz A, Gerhardsson de Verdier M, Engstrom G, Nilsson PM, Mellstrom C, Lohmander LS, et al. Prevalence of knee pain and knee OA in southern Sweden and the proportion that seeks medical care. Rheumatology (Oxford). 2015;54(5):827-35.
Nuesch E, Dieppe P, Reichenbach S, Williams S, Iff S, Juni P. All cause and disease specific mortality in patients with knee or hip osteoarthritis: population based cohort study. BMJ. 2011;342:d1165. PubMed PMID: 21385807. Pubmed Central PMCID: 3050438. Epub 2011/03/10. eng.

Nationella riktlinjer för rörelseorganens sjukdomar. Socialstyrelsen 2012.
 

Copyright © Internetmedicin 2017
ID: 5359

Kommentera >>
Behandlingsöversikt: Artros, icke-kirurgisk behandling

 
 
 
   



Du måste vara inloggad för att skriva ut.
Logga in eller registrera dig gratis här.

Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
Använd istället knappen Skriv ut (symbolen med skrivare) uppe till höger på sidan.

Endast registrerade användare har tillgång till utskriftsfunktionen.

Så här registrerar du dig och skriver ut:
1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på länken Ny användare uppe
till vänster på sidan och följ instruktionerna.
2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
3. Logga in.
4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
6. Ett nytt fönster öppnas. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.








Leg. läkare med erfarenhet från primärvården
KRY


Enhetschef
till Operationsavdelningen i Helsingborg


Specialistläkare/Överläkare (LUS)
till Klinisk mikrobiologi, Lund


Just nu har vi flera lediga tjänster på hel- eller deltid. Även i Mali.
Försvarsmakten


Just nu söker vi dig som är specialist i allmänmedicin!
Bohuspraktiken, Bohus Centrum


Specialist allmänmedicin och ST-läkare
till hälsocentralerna Söderhamn och Linden


Vi tar emot remisser för kardiologisk konsultation och klinisk fysiologi. Korta väntetider
Stockholm Heart Center


Överläkare/Specialistläkare
till Hudmottagningen i Helsingborg


Specialist allmänmedicin och ST-läkare
till hälsocentralerna Arbrå, Baldersnäs och Kilafors


Specialist allmänmedicin och ST-läkare
till hälsocentralerna Hudiksvall och Nordanstig


Arbeta som läkare hos Min Doktor
Min Doktor


Distriktsläkare
Heby Vårdcentral


Distriktssköterska på vårdcentral
Primärvårdens vårdcentraler i Uppsala län


Överläkare/ specialistläkare
till VO AnOpIVA i Helsingborg och Ängelholm


Överläkare/specialistläkare inom Barn- och ungdomspykiatri
Skaraborgs Sjukhus, M6, BUP Läkare

annons
annons