Internetmedicin.se använder cookies för att kunna erbjuda en så bra tjänst som möjligt. Läs mer

Höftledsartros - ytersättningsplastik
Författare Överläkare, med dr , Ortopedkliniken Region Gotland/Karolinska Institutet
Granskare Professor Urban Lindgren, Ortopedi/Karolinska Institutet
Uppdaterad 2017-12-12
Specialitet Ortopedi
Skriv ut
Patientbroschyr
Faktablad Artros
annons



BAKGRUND
 

Ytersättningsprotes i höftleden (Figur 1) är en metod som förekommit i olika skepnader sedan 1930-talet. Tanken att bevara benet i proximala femur vid ledprotesoperationer är attraktiv. Operationsindikationen skiljer sig inte från indikationen med konventionell protes, men i första hand har metoden övervägts till yngre patienter med höga aktivitetskrav. God benkvalitet i lårbenshuvudet och relativt välbevarad anatomi har varit centralt i patientselektionen för metoden. Vid förekomst av större ledcystor och vid resttillstånd som kan ses efter Perthes sjukdom, epifysiolys, frakturer och infektiös artrit har konventionell protes rekommenderats.


Figur 1. Totalplastik med ytersättningsprotes vänster höftled hos 52-årig idrottsaktiv man.

Images



För mer information om höftledsartros, se:
 

Höftledsartros, coxartros


Metodens användning under ett drygt decennium

Ytersättningsproteserna har varit ifrågasatta allt sedan de nyintroducerades strax före milleniumskiftet. Tekniken skiljer sig från den vid inläggning av konventionell protes och kräver träning och hög operationsvolym för goda resultat. Det finns dock få studier där man presenterar goda långtidsresultat (> 15 år) och vanligen är det då som resultat för en enskild ortoped eller för dedikerad grupp, vilket inte givet bör ses som mått på metoden i sig.

En fördel med metoden är att det stora proteshuvudet medför att risken för urledvridning (luxation) är närmast obefintlig. Ett par randomiserade studier har också rapporterat att de patienter som har behandlats med ytersättning har en högre aktivitetsnivå än de som opererats med konventionell teknik, men metoden har i övrigt inte medfört några fördelar visavi konventionella höftproteser när det gäller exempelvis rörlighet och smärtlindring.

Under en period utgjorde ytersättningsproteserna i många länder mer än 10 % av totalplastikerna, i vissa åldersgrupper över 20 %. I Sverige där antalet totalplastiker årligen utgör mellan 16- och 17.000, var andelen ytersatta patienter som högst 2007 och utgjorde då mellan 2 och 3 % av de opererade.

Metoden kom att diskuteras livligt i media 2010 i samband med att en på marknaden stor aktör drog in sin ytersättningsprotes med omedelbar verkan då man fann en oacceptabelt hög andel proteslossningar. För en liten grupp av patienter med metall-mot-metall-artikulation var denna risk särskilt stor; i de fall man bedömde förhållandena på femur sidan ej passa för metoden och istället kombinerat acetabularkomponenten avsedd för ytersättning tillsammans med en konventionell protesstam försedd med ett stort metallhuvud (Figur 2). Detta fick stor inverkan på metodens popularitet hos flertalet ortopeder och ledde till ett ifrågasättande av alla på marknaden förekommande ytersättningsdesigners berättigande.

På kort tid minskade så användningen av ytersättningsprotes kraftigt över hela världen. Antalet operationer i exempelvis Sverige var 2015 endast 3 stycken, för 2016 var antalet noll. Andra faktorer som uppmärksammades var risken att utveckla sterila inflammationer kring proteserna, en inflammation som kan skada stödjevävnaden i höften och kräva en omoperation med konvertering av ytersättningsprotesen till en standardprotes, en procedur som kan vara långt svårare än en primäroperation.

Ett annat diskussionsämne har varit handläggningen i de fall patienter fått benförluster kring bäckenkomponenten eller att lårbenshalsen tunnats ut (Figur 7). Frågan gäller ofta om man skall överväga interventionen även om patienten alltjämt är symtomfri. Många patienter kontrolleras på mottagningarna då man funnit stigande metallkoncentrationer av kobolt och krom (de huvudsakliga metallerna i legeringen). Orsaken är slitage, men det individuella svaret på en förhöjd koncentrationer växlar kraftligt och är i normalfallet ej allvarligt. Man är dock inte överens om vilka nivåer som kan tillåtas och vilka nivåer som kan medföra systemiska effekter. Svenska Höft -och knäföreningen har utarbetat rekommendation för uppföljningsprogram för patienter med ytersättningsprotes och i detta också definierat riskgrupper för att utveckla komplikationer, bland annat på basen av metallkoncentrationer i blod.

Av stor betydelse för metodens försvinnande, åtminstone på den nordiska marknaden, är naturligtvis det Svenska Höftprotesregistrets (SHPR) årsrapporter som på senare år återkommande konkluderat att inte föreligger några säkerställda fördelar med ytersättningsproteser jämfört med konventionella proteser och den på grund av den osäkerhet som föreligger beträffande risken för framtida problem så rekommenderas inte metoden. Idag uppmärksammas ytersättningsmetoden i väldigt liten grad idag vid internationella vetenskapliga sammankomster liksom i periodika.

Figur 2. En kombination av ytersättningsskål, stort metallhuvud och femurkomponent med stam som användes på grund av collumfraktur 2,5 år efter primäroperationen.

ytersattn8.jpg



Kort historik
 

  • Tidiga designer i form av s k cupartroplastiker - en skål i metallegeringen Vitallium placerades mellan höftledens ledpanna och lårbenshuvudet. Problem med otillräcklig smärtlindring.
     
  • "Helplastik" med ytersättningsteknik med ersättning av båda ledändar, bl a en totalprotes i teflon som gav alldeles för hög friktion och ledde till tidig lossning - vanligen inom ett par år.
     
  • En ny generation ytersättningsproteser kom på 70-talet - man använde ett huvud i metall som ledade mot en skål i polyetylenplast (Figur 3). Slitaget av plasten blev dock oacceptabelt högt med proteslossning som följd.
     
  • Båda protesdelarna kunde göras i metall på 80-talet (Figur 4) med minskad tjocklek hos protesdelarna. Mer ben kunde därvid sparas.
     
  • Flera designer har funnits tillgängliga, störst intresse har amerikanska Conserve Plus och brittiska Birmingham Hip Replacement (BHR) rönt, som funnits sedan 20 år.
    Tillverkningssättet skiljer sig en del men gemensamt för alla är att de består av legeringar, i huvudsak av kobolt och krom. ASR protesen som introduceras som en ny generation 2003/2004 togs tillbaka från marknaden 2010 på grund av tidiga lossningar


Figur 3. Wagners ytersättningsprotes från 1970-talet. Plastskålen och femurhuvudet cementerades båda. Observera det tjocka cementlagret nertill till höger.

Ytersättning figur 3



Figur 4. Modern ytersättningsprotes med acetabular- respektive femurkomponent, båda helt i metall. Notera det stora ledhuvudet samt den smala stammen till hjälp vid positioneringen.

ytersattn3.jpg



 

INDIKATIONER DÄR YTERSÄTTNINGSPROTES HAR ÖVERVÄGTS
 

  • Artros där konservativ behandling varit otillräcklig
     
  • Man under 50 år
     
  • Höga aktivitetskrav som förväntas leda till högt slitage av en konventionell protes (med ledpanna av plast)
     
  • Normal ledanatomi, kvoten mellan lårbenshuvudets diameter och collums diameter > 1,2
     
  • Utredning har indikerat en caputdiameter om minst 50 mm


FAKTORER AV BETYDELSE FÖR UTGÅNGEN AV YTERSÄTTNINGSPROTES, RELATIVA OCH ABSOLUTA KONTRAINDIKATIONER
 

  • Kvinnor i fertil ålder. Tidigt kom generella rekommendationer att kvinnor i fertil ålder utgjorde en relativ kontraindikation. Metallkoncentrationer kan mätas i navelsträngsblod och frisatt metall kan tänkas påverka fostret. Någon rapport om att barn har fötts med fosterskada efter att mödrarna har opererats med ytersättningsprotes finns dock inte.
     
  • Kvinnor i allmänhet, särskilt där man förväntar sig små protesstorlekar. Kvinnor har haft en högre frekvens av lossning. Orsakerna sannolikt flera; ett mindre lårbenshuvud och en tunnare lårbenshals än män ger sämre förutsättningar för god fixation av femurkomponenten. Friktionen är högre med minskad storlek på proteskulan, den mindre ledvolymen kan teoretiskt hantera slitage sämre. Ytterligare en orsak kan vara kvinnors tidigare debut av osteopeni/osteoporos, vilket är till nackdel för fixationen.
     
  • Deformerad led efter exempelvis resttillstånd efter barnsjukdom i höftleden eller trauma
     
  • Osteopeni/Osteoporos, eventuell uppmätt med DEXA-teknik
     
  • Tveksam cirkulation till ledhuvudet
     
  • Större ledcystor (> 1cm) i caput eller collum (försvagar fixationen och medför ökad risk för fraktur)
     
  • Njurinsufficiens
     
  • Metallallergi


BEHANDLING MED YTERSÄTTNINGSPROTES
 

Operationen

Operationen sker vanligen i ett bakre snitt (Figur 5 och 6). Minimalinvasiv teknik kan normalt sett inte tillämpas utan stor mjukdelsfriläggning krävs. Vid den mest använda tekniken görs en ocementerad förankring av acetabularkomponenten och en cementerad förankring av femurkomponenten.

Ledskålen inopereras flackt och framåtroterad. Lårbenskomponenten skall opereras anatomiskt eller några grader brantare (valgusställning).


Figur 5 och 6. Operationen med patienten i sidoläge. I den övre bilden visas riktningsinstrument för femurkomponenten. I den nedre bilden har proteshuvudet fixerats.

ytersattn4a.jpgytersattn4b.jpg



Teoretiska fördelar med metoden
 

  • När ledens rörelsecentrum hamnar på sitt ursprungliga läge blir belastningen och muskelssamspelet mer fysiologiskt.
     
  • Man erhåller (oftast) oförändrad benlängd, rätt rotation av lårbenskomponenten och korrekt mjukdelsspänning under gång och belastning.
     
  • Bentäthetsmätning med DEXA-teknik postoperativt har visat att benet i proximala lårbenet bevaras bättre än med konventionell teknik.
     
  • Risken för dislokation är mycket liten då tekniken medger närmast anatomisk storlek på lårbenshuvudet.
     
  • Mindre ojämnheter eller repor i metallytorna behöver inte skapa problem vid god positionering, till skillnad mot situationen i en metall-mot-plast-/keramikled.


KOMPLIKATIONER SPECIFIKA FÖR YTERSÄTTNINGSPROTESEN
 

Metalljoner och metallpartiklar

Alla protesleder uppvisar slitage oavsett material. I leder där metall ledar mot metall som i i ytersättningsprotesen, är slitaget normalt sett till volymen mycket litet. Det slitage som uppkommer består av metalljoner och ett stort antal mycket små metallpartiklar vilka dock kan vara biologiskt aktiva. Slitaget kan dock öka markant vid dålig positionering. Slitaget är högst under run-in-perioden och minskar vanligen efter ca 1 år efter operationen men upphör aldrig.

Olösliga metallpartiklar kan deponeras i leden eller tas upp i det retikuloendoteliala systemet (lymfa, mjälte och lever).

Genom korrosion och jonisering uppstår laddade partiklar vars koncentration kan mätas i blod, urin och ledvätska. Expositionen kvarstår så länge protesen ligger kvar. Det är för närvarande oklart vilka metalljonkoncentrationer som kan framkalla specifika hälsoeffekter. Kardiomyopati har rapporterats hos enstaka patienter med höga lodkoncentrationer av kobolt men då hos patienter med malnutrition. Neurologiska symtom har också beskrivits men då endast av typen enstaka fallrapporter. Orsaksambanden är ej klarlagda. I en rapport i Clinical Toxicologi (2013) fann man vid litteraturgenomgång av 122 relevanta artiklar inga risker för systemeffekter vid de nivåer man normalt noterar hos patienter opererade med metall-metall proteser.

Legeringen i proteserna består i huvudsak av kobolt (ca 60 %), krom (25-30 %), molybden (5 %) och nickel (1 %). Normal koncentration av kobolt och krom är < 0,5 µg/l hos den som inte är opererad. Kromjonen tar längre tid att utsöndra och höga koncentrationer har experimentellt i djurmodeller visats kunna framkalla tubulär nekros. Koncentrationerna har dock varit mycket högre än de som uppmätts hos artroplastikpatienter. Ökade koncentrationer ses hos patient med nedsatt njurfunktion.

DNA- och kromosomförändringar har rapporterats i metall-mot-metall-leder. Om det är vanligare än hos patienter opererade med metall-mot-plast eller med keramikleder är ofullständigt känt. Det finns inte någon hållpunkt för ökad tumörrisk efter insättning av metall-mot-metall-leder.

Rutinerna kring uppföljning av symtomfria patienter, med och utan förhöjda serumkoncentrationer, skiljer sig. Svenska Höft-och knäföreningen gav i ett PM från 2012 riktlinjer för dessa där riskgrupper också definierades.


Lårbenshalsfraktur

En för metoden unik risk är fraktur genom lårbenshalsen. Den kan uppstå redan tidigt men då vanligen orsakad vid operation genom så kallad notching - maskinfräsen har drivits för nära det kompakta benet i lårbenshalsens övre del så att en brottanvisning uppstår. Collum kan brytas nedom metallkanten av lårbensprotesen, vanligen ett par veckor efter operationen varvid svår smärta uppträder.

En orsak till senare uppträdande collumfraktur är otillräcklig kärlförsörjning av ledhuvudet. Störningar i den intraosseösa blodförsörjningen och/eller av ledhuvudets viktigaste artär, a. circumflexa femoris medialis, kan medföra en avaskulär nekros och proteslossning. Detta ter sig mer som ett utmattningsbrott över tid, där symtomen vanligen är progressiva med ökande smärtor vid belastning. Lårbenshalsfraktur av denna orsak uppstår oftast 2-3 år efter operation. Omoperation med konventionell protes utförs.


Förtunning av lårbenshalsen

Ytersättning kan medföra en förtunning av lårbenshalsen (se Figur 7). Det har ansetts vara ett uttryck för remodellering under de första postoperativa åren, men hos några patienter har denna varit progressiv. Andra orsaker till detta kan vara vaskulära eller inlagring av metalldebris i benet med osteolys. Tillståndet leder ofta utbytesoperation till konventionell protes.

Figur 7. Förtunning av lårbenshalsen. Bilden tagen 4 år efter operationen. Patienten var då i fullt arbete och smärtfri.

ytersattn5.jpg



Pseudotumör

En komplikation till ytersättningsproteser i helmetall är så kallade pseudotumörer (Figur 8). De är egentligen utbuktningar från leden och innehåller varierande volymer med ledvätska och slitageprodukter. Pseudotumörer kan även uppstå hos konventionella proteser av modulära design, men har större risk att uppkomma vid ytersättningsproteser. Incidensen har rapporterats vara allt från 1-25 %. Extrema noteringar om 2/3 av de opererade har också beskrivits. Att siffrorna skiljer sig så mycket kan delvis ha sin förklaring i att olika metoder för diagnostiken har använts (ultraljud, datortomografi respektive magnetkamera) och radiologens erfarenhet för att upptäcka särskilt de små pseudotumörerna.

Figur 8. Datortomografisk bild av cystisk pseudotumör framför höftleden, 4 år efter primäroperationen. Kvinna, nu 60 år.

ytersattn6.jpg



Pseudotumörer kan ge upphov till olika kliniska bilder. Vanligtvis uppstår svullnad, värmeökning och lättare smärtor, det vill säga symtom som initialt liknar en infektion av lågvirulent typ. SR och CRP är vanligtvis normala. Annan klinisk debut av pseudotumör kan vara uppkommen instabilitet och eventuell dislokation av protesleden.

Vätskeproduktionen kan vara omfattande vid pseudotumör (Figur 9). Pseudotumörerna är per se inte maligna, men kan vara lokalt vävnadsdestruktiva, särskilt i sin solida form. Anledningarna till pseudotumörernas uppkomst är sannolikt flera; cytotoxisk effekt av kobolt och en immunologisk reaktion på metall är exempel på föreslagna mekanismer.

Ökad risk för uppkomst av pseudotumörer anses föreligga vid:

  • hög koncentration av metalljoner i blod, som är en spegel av koncentrationen i leden
  • brant förankring av acetabularkomponenten
  • avvikande vridning av acetabularkomponenten
  • nedsatt slitagebeständighet i materialet (skiljer sig åt mellan olika fabrikat)
  • hypersensitivitet
  • om patienten tidigare opererats med en metall-metall protes och blivit sensitiserad

Nota bene:
 

  • Pseudotumörer kan även förekomma i metall-metall-leder där komponenterna är välorienterade och vid lågt slitage.
     
  • Pseudotumörer är sannolikt betydligt mer vanliga än vad man tidigare trodde, man har lärt sig att tolka deras olika uppträdande vid magnetkameraundersökningar och klassificeras nu i olika svårighetsgrader. Magnetkamera undersökning bör alltid utföras med metall artefakt reducerande sekvenser (MR-MARS). Hos patienter med kontraindikation för MR-undersökning (Gold Standard) kan ultraljud utföras som alternativ.
     
  • Asymtomatiska patienter med små pseudotumörer, vanligen som vätskesnibbar eller susceptibilitetsartefakter samt de med endast lätt till måttlig stegring av metallkoncentrationerna bör monitoreras med regelbundna intervall.
     
  • Förekomst av symtomgivande pseudotumör, pseudotumör som ökar i storlek eller övergår från cystiskt till solid form, ökande koncentrationer av kobolt och krom i blod bör alltid leda till en diskussion om revision där tidig intervention är att föredra.

Figur 9. Cystisk pseudotumör med kraftig vätskeproduktion som evakueras under operation. 5 år efter primäroperationen.

ytersattn7.jpg



Figur 10. ALVAL reaktion med utskalad pseudotumör till vänster. Till höger histopatologiskt preparat med hyperplastistk synovialmembran, aggregat av lymfocyter och flerkärniga jätteceller.

ALVAL-reaktion och basalmembranshyperplasi



Algoritmer för bedömning av risker, handläggning och rekommenderade uppföljningsrutiner för den enskilde patienten med metall-mot-metall-protes har publicerats de senaste åren vilka återfinns i referenslistan liksom systematiska översikter.

Idag har ytersättningsprotesen i sin nuvarande form ingen given plats för patienter med proteskrävande höftartros. Verksamheten är för närvarande mycket begränsad och är sannolikt i fortsatt minskande. Konceptet som sådant kommer dock vara fortsatt attraktivt. Vi måste dock ta reda på vilka problem som orsakats av den kirurgiska tekniken och vad som kan lösas med nya material om metoden ska återkomma för användning på bred front. Gemensamma uppföljningsrutiner för de opererade bör uppdateras och revideras, se exempelvis rekommendationer från EFORT/EHS (2012) och Hart et al (2014) i referenslistan.


 

ICD-10

Annan primär koxartros M16.1
Annan dysplastisk koxartros M16.3
Annan sekundär koxartros M16.7

 

Referenser


Korrespondens: Håkan Hedlund, medicine doktor, överläkare, Karolinska Institutet (hakan.hedlund@ki.se)

Arbetsmiljöverkets hygieniska gränsvärden (www.av.se).

Back DL, Young DA, Shimmin AJ. How do serum cobalt and chromium levels change after metal-on-metal hip resurfacing? Clin Orthop Relat Res. 2005(438), 177-81. Länk

Berend KR, Morris MJ, Adams JB, Lombardi AV Jr. Metal-on-metal hip arthroplasty: going, going, gone... - affirms. 2012 Nov;94(11 Suppl A):75-7. Länk

Boas Rde M, Madeira IA, Lopes AA, Paiva EB, Rodrigues AS. Inflammatory pseudotumor of the hip: a complication of arthroplasty to be recognized by the radiologist. Radiol Bras. 2015 Sep-Oct;48(5):314-8. Länk

Bozic KJ, Browne J, Dangles CJ, Manner PA, Yates AJ Jr, Weber KL, Boyer KM, Zemaitis P, Woznica A, Turkelson CM, Wies JL. Modern metal-on-metal hip implants. J Am Acad Orthop Surg. 2012 Jun; 20(6): 402-6. Länk

Campbell P, Ebramzadeh E, Nelson S, Takamura K, De Smet K, Amstutz HC Histological features of pseudotumor-like tissues from metal-on-metal hips. Clin Orthop Relat Res. 2010 Sep;468(9):2321-7. Länk

Hailer NP, Blaheta RA, Dahlstrand H, Stark A. Elevation of circulating HLA DR(+) CD8(+) T-cells and correlation with chromium and cobalt concentrations 6 years after metal-on-metal hip arthroplasty. Acta Orthop. 2011 Feb;82(1):6-12. Länk

Dahlstrand H, Stark A, Anissian L, Hailer NP. Elevated serum concentrations of cobalt, chromium, nickel, and manganese after metal-on-metal alloarthroplasty of the hip: a prospective randomized study. J Arthroplasty. 2009 Sep;24(6):837-45. Länk

Coulter G, Young DA, Dalziel RE, Shimmin AJ. J Bone Joint Surg 2012 (94-B), 315-21. Birmingham hip resurfacing at a mean of ten years: results from an independent centre. J Bone Joint Surg Br. 2012 Mar;94(3):315-21. Länk

Daniel J, Pradhan C, Ziaee H, Pynsent, PB, McMinn DWJ. Results of Birmingham hip resurfacing at 12 to 15 years, a single-surgeon series Bone Joint J. 2014 Oct;96-B(10):1298-306. Länk

Davies AP, Willert HG, Campbell PA, Learmonth ID, Case CP. An unusual lymphocytic perivascular infiltration in tissues around contemporary metal-on-metal joint replacements. J Bone Joint Surg Am. 2005 Jan;87(1):18-27.
FDA warns about metal-on-metal hip replacements, BMJ 2013;346:f429. Länk

Hip Resurfacing, Harlan C. Amstutz (ed.), Saunders Elsevier, 2008.

Kwon YM, Fehring TK, Lombardi AV, Barnes CL, Cabanela ME, Jacobs JJ. Risk Stratification Algorithm for Management of Patients with Dual Modular Taper Total Hip Arthroplasty: Consensus Statement of the American Association of Hip and Knee Surgeons, the American Academy of Orthopaedic Surgeons and the Hip Society. J Arthroplasty. 2014 Jul 31. Länk

Langton DJ, Sidaginamale R, Lord JK, Nargol AV, Joyce TJ. Taper junction failure in large-diameter metal-on-metal bearings. Bone Joint Res. 2012 Apr 1;1(4):56-63. Länk

Lindgren JU, Brismar BH, Wikstrom AC. Adverse reaction to metal release from a modular metal-on-polyethylene hip prosthesis. J Bone Joint Surg 2011(93-B), 1427-30. Länk

Lombardi AV Jr, Barrack RL, Berend KR, Cuckler JM, Jacobs JJ, Mont MA, Schmalzried TP. The Hip Society: algorithmic approach to diagnosis and management of metal-on-metal arthroplasty. J Bone Joint Surg Br. 2012. Nov;94(11 Suppl A):14-8. Länk

Mabilleau, G, Kwon Y-M, Pandit H, Murray D, Sabokbar, A. Metal-on-metal hip resurfacing arthroplasty: a review of periprosthetic biological reactions. Acta Orthop 2008(6), 734-47. Länk

Malviya A, Ramaskandhan JR, Bowman R, Hashmi M, Holland JP, Kometa S, Lingard E. What advantage is there to be gained using large modular metal-on-metal bearings in routine primary hip replacement? A preliminary report of a prospective randomised controlled trial. J Bone Joint Surg Br. 2011 Dec;93(12):1602-9. Länk

Mathiesen EB, Late complications after total hip arthroplasty, Thesis, Karolinska Institutet, 1996.

McMinn DJ, Daniel J, Ziaee H, Pradhan C. Indications and results of hip resurfacing. Int Orthop. 2011( 35), 231-7. Länk

Modern Hip Resurfacing, Derek McMinn (ed.) Springer-Verlag, 2009.

Pandit H, Glyn-Jones S, McLardy-Smith P, Gundle R, Whitwell D, Gibbons CL, Ostlere S, Athanasou N, Gill HS, Murray DW. Pseudotumours associated with metal-on-metal hip resurfacings. J Bone Joint Surg Br. 2008 Jul;90(7):847-51. Länk

Paustenbach DJ, Galbraith DA, Finley BL Interpreting cobalt blood concentrations in hip implant patients. Clin Toxicol (Phila). 2014 Feb;52(2):98-112. Länk

Shimmin AJ, Black D. Femoral neck fractures following Birmingham hip resurfacing: a national review of 50 cases. J Bone Joint Surg 2005 (87-B), 463-4. Länk

Spencer S, Carter R, Murray H, Meek RMD. Femoral neck narrowing after metal-on-metal hip resurfacing. J of Arthropl 2008 (23), 1105-9. Länk

Svenska Höftprotesregistret. Årsrapport för verksamhetsåret 2014.

Visuri T, Pukkala E, Pulkkinen P, Paavolainen P. Decreased cancer risk in patients who have been operated on with total hip and kneed arthroplasty for primary osteoarthrosis: a meta-analysis of 6 Nordic cohorts with 73,000 patients. Acta Orthop Scand. 2003(74),351-60. Länk

Willert HG, Buchhorn GH, Fayyazi A, Flury R, Windler M, Köster G, Lohmann CH. Metal-on-metal bearings and hypersensitivity in patients with artificial hip joints. A clinical and Histomorphological study. J Bone Joint Surg 2005(87-A), 28-36. Länk

Van Der Straeten C, Van Quickenborne D, De Roest B, Calistri A, Victor J, De Smet K. Metal ion levels from well-functioning Birmingham Hip Resurfacings decline significantly at ten years. Bone Joint J. 2013 Oct;95-B(10):1332-8. Länk

Williams DH, Greidanus NV, Masri BA, Duncan CP, Garbuz DS. Prevalence of pseudotumor in asymptomatic patients after metal-on-metal hip arthroplasty. J Bone Joint Surg 2011(93-B),2164-71. Länk

European-Commission Issues-Final: Opinion on The safety of Metal-on-Metal joint replacements with a particular focus on hip implants

Copyright © Internetmedicin 2018
ID: 4719

Kommentera >>
Behandlingsöversikt: Höftledsartros - ytersättningsplastik

 
 
 
   



Du måste vara inloggad för att skriva ut.
Logga in eller registrera dig gratis här.

Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
Använd istället knappen Skriv ut (symbolen med skrivare) uppe till höger på sidan.

Endast registrerade användare har tillgång till utskriftsfunktionen.

Så här registrerar du dig och skriver ut:
1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på länken Ny användare uppe
till vänster på sidan och följ instruktionerna.
2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
3. Logga in.
4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
6. Ett nytt fönster öppnas. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.








Legitimerade läkare sökes till KRY
Högtillgänglig vård


AT-läkare
Östersunds sjukhus


AT- läkare
Kiruna sjukhus


Sommarvikariat som undersköterska, biomedicinsk analytiker och medicinsk sekreterare
till Region Gävleborg


AT- läkare
Sunderby sjukhus


AT- läkare
Blekingesjukhuset Karlskrona


Betald specialistutbildning för sjuksköterskor inom IVA/Operation/Anestesi
Skaraborgs Sjukhus, K6, Anestesi/Operation/IVA


AT-läkare
Skellefteå Lasarett


AT- läkare
Gällivare sjukhus


AT-läkare
Visby lasarett


AT- läkare
Skånes universitetssjukhus


Specialistläkare
till Psykiatrimottagning Centrum, Affektivt team!


AT- läkare
AT i Dalarna


ST-läkare, Klinisk immunologi och transfunsionsmedicin
Region Östergötland


AT- läkare
Gävle sjukhus


AT-läkare
Norrlands universitetssjukhus


ST-läkare eller specialister
Medicinkliniken, Mälarsjukhuset i Eskilstuna


AT- läkare
Kungälvs sjukhus


AT- läkare
Nyköpings lasarett


SJUKSKÖTERSKOR SOM VILL VARA MED OCH UTVECKLA!
Skaraborgs Sjukhus, Område Kirurgi, K2


Enhetschef
till IVA och Uppvakningsenheten i Helsingborg


AT- läkare
Kalix sjukhus


AT-läkare
Centralsjukhuset Kristianstad


AT-läkare
Kullberska sjukhuset


AT- läkare
Hudiksvalls sjukhus


AT- läkare
Skaraborgs Sjukhus


AT-läkare
Ängelholms sjukhus


AT-läkare
AT i Region Örebro


Forskar AT
Norra sjukvårdsregionen


Läkare
till palliativt team i Norra Hälsingland

annons
annons