Internetmedicin.se använder cookies för att kunna erbjuda en så bra tjänst som möjligt. Läs mer

annons
annons
Dykarsjuka
Författare Med dr , Husläkarna i Margretelund/Åkersberga
Granskare Docent Bengt R. Widgren, Predicare AB/Göteborg
Uppdaterad 2017-10-15
Specialitet Anestesi, Vaccination/Resor
Skriv ut
annons





BAKGRUND
 

Under första halvan av 1900-talet var dykning mest en angelägenhet för militär- och yrkesdykare. När fransmännen Costeau och Gagnan uppfann ”aqualungan” på 1940-talet möjliggjordes fritidsdykningen som sedan spridits över världen.

På senare år har även ”re-breathers” (återandningsapparater) börjat förekomma bland fritidsdykare. De möjliggör djupare och längre dyk, men innebär större risker.

Med god utbildning, regelbunden övning för att upprätthålla vattenvana, samt omdömesgill planering och genomförande är fritidsdykning en säker verksamhet. Trots detta inträffar olyckor som kan leda till livshotande medicinska komplikationer. Den mest fruktade, dykarsjuka, orsakas av gasbubblor i kroppen.

 

Terminologi

Den dykmedicinska nomenklaturen kan verka snårig. Dykarsjuka går även under namnen tryckfallssjuka, dekompressionssjuka, kassunsjuka och "the bends". De två första namnen härrör från orsaken till sjukdomen; d v s expansion av lösta gaser i blod och vävnad p g a snabbt minskande omgivningstryck. Kassunsjuka hämtar sitt namn från de kassuner, skänkkistor/lådor, som används vid bygg- och anläggningsarbete under vatten. "The bends" anspelar på en dansstil, "the Grecian bend", som var populär bland amerikanska överklassdamer i mitten på 1800-talet och sades likna den särpräglade framåtlutade och vaggande gångstil obehandlade kassunsjuka utvecklade.

I engelskspråkig litteratur förekommer begreppet decompression illness, vilket är en paraplybenämning för två tillstånd: dels tryckfallssjuka (decompression sickness – DCS) som beror på överskott av inert gas löst i kroppen, och dels arteriell gasemboli (AGE) som orsakas av lungbristningar p g a expanderande gas i lungorna. Bägge tillstånden kan förekomma samtidigt.


 

ETIOLOGI
 

Tryckfallssjuka

Tryckfallssjuka kan uppstå hos alla som exponeras för trycksänkning - förutom dykare även flygare, astronauter och kassunarbetare.

Vid dykning används olika typer av andningsgaser; vanligast är luft, men även syre-kväve och syre-kväve-helium används. Syret konsumeras medan kvävgasen ej deltar i några processer. Kvävet är en så kallad inert gas.

Andningsgaserna löser sig i vävnader och blod vid givna tryck och temperaturer.
När det atmosfäriska trycket sjunker (t ex vid uppstigning) expanderar de i blod och vävnader lösta gaserna. Om trycksänkningen sker lagom långsamt utvädras gaserna via lungorna. Om uppstigningen går för fort av någon anledning hinner de inte vädras ut. Då bildas gasbubblor som kan förhindra cirkulationen, utöva lokalt tryck, samt utlösa vävnadsreaktioner.

För att undvika tryckfallssjuka vid dykning används speciella hjälpmedel som tabeller och dykdatorer. Även om man håller sig inom marginalerna kan dykarsjuka uppstå i sällsynta fall. Fall som inträffar inom vanliga godkända dykprofiler kallas paradoxal dykarsjuka.

Vid dykning till tillräckligt djup och exposition även inom tabellgränserna uppstår små bubblor på vensidan som kan detekteras med ultraljudsdoppler. Vid upprepade dykningar har man funnit bubblor på vensidan hos 90 % av dykarna. Dessa bubblor filtreras och vädras ut via lungorna utan att orsaka tryckfallssjuka.

Individfaktorer spelar stor roll för risken att utveckla dykarsjuka. Exempel på sådana är:

  • dagsform
  • fysisk kondition
  • ålder
  • övervikt
  • dehydrering
  • koldioxidretention
  • alkohol
  • dykprofil (data kring det aktuella dyket, se "Diagnos" nedan för detaljer)
  • öppetstående foramen ovale

Av särskilt intresse är förekomsten av öppetstående foramen ovale (PFO = patent foramen ovale). Det finns studier som antyder att personer med potentiellt öppetstående foramen ovale vid oturliga tryckförhållanden i hjärtat kan råka ut för transport av bubblor till artärsidan med symtom från centrala nervsystemet som följd. Risken för att ett dyk skall leda till dekompressionssjuka hos dykare med PFO har uppskattats till 0,002-0,03%.

Även situationsbundna förhållanden spelar stor roll för utveckling av tryckfallssjuka:

  • hårt arbete
  • kyla
  • höghöjdsdykning
  • flygning eller förflyttning på marken över höga berg för nära inpå dykning (12-24 timmars uppehåll före flygning rekommenderas)

Arteriell gasemboli

Vid alltför snabb dekompression kan också arteriell gasemboli (AGE) drabba dykaren. Sådan uppstår då lungvävnad brister p g a gasexpansion vid trycksänkning - antingen på grund av felaktig nöduppstigning eller anatomiska/funktionella avvikelser i lungorna. Gasbubblor sprids då i blodbanan. Symtomen vid AGE kommer i allmänhet mycket snabbt, redan strax efter att dykaren bryter ytan, ofta medförande medvetslöshet och kramper.

Lungbristning kan också orsaka subkutana och mediastinala emfysem, samt pneumothorax.


 

SYMTOM och KLINISKA FYND
 

Symtomatologin vid dykarsjuka är bred. De flesta fall inträffar inom sex timmar efter dykning, men symtom kan uppstå ända fram tills två dygn därefter.


Lindriga symtom
 

  • Dykarloppor – myrkrypningar/stickningar i huden (t ex på underarmarna). Vanligt vid torrtryckning i tryckkammare
  • Marmoreringar – blåröda hudmissfärgningar blandade med bleka områden
  • "Lymfbends" – bubblor i lymfkärl, ödem

Medelsvåra symtom
 

  • ”Bends” – ledsmärtor. Led- eller lednära smärtor/stumhetskänsla. Vanligen drabbas knä, armbåge, skuldra eller fotled. Kan vara intensiv och förvärras av rörelser.

Svåra symtom
 

  • ”Chokes” – andnöd, ont i bröstet, hosta (ev hemoptys), medvetslöshet
     
  • Neurologiska symtom (orsakas av AGE eller vävnadsbubblor i inneröra eller CNS, särskilt känslig är nedre ryggmärgen):
    – huvudvärk
    – trötthet
    – synrubbningar
    – öronsus
    – yrsel
    – illamående
    – kräkning
    – buksmärta
    – parestesier, pareser och andra känselrubbningar
    – urinretention
    – förvirring
    – kramper
    – medvetslöshet

Ovanstående lindriga och medelsvåra symtom kallas i en del litteratur DCS typ I, medan de svåra symtomen utgör DCS typ II.

Typ I kan föregå typ II. Ren typ I är ovanlig. Noggrann klinisk undersökning krävs för att upptäcka ev sensorikrubbningar. Ibland förekommer DCS och AGE samtidigt och det har föreslagits att benämna kombinationen DCS typ III.


 

DIAGNOS
 

Dykarsjuka är en klinisk diagnos. Det viktigaste är att misstänka dykarsjuka nästan oavsett vilka symtom som drabbar dykaren de första dygnen efter dykning. Ofta ges andra förklaringar, även av dykarna själva, till symtom som ledvärk, domningar, stelhet och sensoriska störningar.

Efterforska känselrubbningar och tag noggrann anamnes! Har dykning föregått symtomen? Försök få med information om själva dyket, den s k dykprofilen; djup, tid, andningsgas, uppstigningshastighet, använda tabeller, observationer av kamrater e t c. Dykutrustningen blir ofta föremål för teknisk undersökning.

OBS! Undersökning och utredning får ej fördröja behandling.


 

BEHANDLING
 

På olycksplatsen
 

  • Bärgning, första hjälpen och normobar oxygenbehandling (NBO) – helst 100 %. Ges ofta av dykarna själva, både på olycksplatsen och under transport. Det finns speciell utrustning för oxygenbehandling, t ex Oxy-Box.
     
  • Om dykaren är vaken kan han/hon få dricka upp till en liter vatten.
     
  • Kontakt med dykmedicinsk vård via larmnummer 112
     
  • Vid flygtransport är max flyghöjd 300 m, annars förvärras symtomen.

Dykarloppor kräver ingen särskild behandling, men kan föregå värre symtom. Ledbends kan ibland färdigbehandlas med NBO i 30 minuter. (Obs! Ska ej fördröja kontakt via 112.)

Övriga symtom kräver tryckkammarbehandling, rekompression och hyperbar oxygenbehandling (HBO). Behandlingsenheten bör ha intensivvårdsresurser (se www.sfai.se).

 

Hyperbar oxygenbehandling (HBO)
 

  • Syftet med HBO är att komprimera gasbubblor, öka utvädring av inert gas, samt öka syresättningen i skadade vävnader.
     
  • Vanligen ges behandling med tryckförhållanden motsvarande 18 meters djup med intermittent syrgasandning 100% enligt särskilda behandlingstabeller.
     
  • Behandlingen fortgår tills symtomen är borta. Symtomrecidiv är vanliga och då krävs upprepade behandlingar.
     
  • Eftersom dykare alltid har relativ vätskebrist efter dykning, pga av immersions- och kölddiures, ges vätsketerapi.
     
  • Kontakt för tryckkammarbehandling etableras via larmnummer 112, vilket via man också kan nå specialutbildad dykläkare för konsultation.

Tryckkammarutrustning finns vid:
 

  • Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, Stockholm
  • Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Östra sjukhuset, Göteborg
  • NU-sjukvården, Uddevalla
  • Blekingesjukhuset, Karlskrona
  • Helsingborgs lasarett (ej akutfall)

Försvaret har också flera tryckkammare. SOS alarm (112) hänvisar utifrån tillgänglighet och geografisk belägenhet.
 

Visa behandlingsöversikt Hyperbar oxygenbehandling (HBO)



UPPFÖLJNING
 

Lungbristningsfall bör följas upp med CT lungor. Paradoxal dykarsjuka bör följas upp avseende öppetstående foramen ovale. Innan dykning ev återupptas rekommenderas bedömning av dykläkare.


 

FÖRDJUPNING
 

Länkar

www.scuba-doc.com

www.diversalertnetwork.org

www.sdm.scot.nhs.uk


Utbildning för specialintresserade

Rekommenderad kurs med nordisk kursledning:
http://www.ornhagen.se/


Rådgiving

Icke akut dykerimedicinsk rådgivning –
tfn 073-2503935 (torsdagar 18:00-20:00)
Hans Örnhagen i samarbete med SSDF, PADI m fl.

 

ICD-10

Kassunsjuka T70.3
Luftemboli T79.0

 

Referenser

Bennett MH, Lehm JP, Mitchell SJ, Wasiak J. Recompression and adjunctive therapy for decompression illlness. Cochrane Database Syst Rev, 2012 May 16;5:CD005277. Länk

Bove A. A., Moon R. E.. Patent Foramen Ovale – Is It Important to Divers? DAN Alert Diver September/October 2004. www.scuba-doc.com

Edmonds, Lowry, Pennefather, Walker. Diving and Subaquatic Medicine 4th ed.
Arnold, London 2002.

Regler för militär sjöfart, RMS Dyk 2007, Försvarsmakten. Länk

Örnhagen H. Dykerimedicin och hyperbar fysiologi , 2011 .

Örnhagen H. Oxygen vid dykeriolycksfall, 1996. Rev 2015/16, ISBN: 978¬91-977422-6-9.

S. Wenneberg, P. Arnell, N. Oscarsson, H. Örnhagen. Färre fall av dykarsjuka i Västra Götaland. Åtta års statistik visar minskat antal konsultationer och behandlingar. Läkartidningen. 2014; 111: CX46. Länk

Copyright © Internetmedicin 2017
ID: 2823

Kommentera >>
Behandlingsöversikt: Dykarsjuka

 
 
 
   



Du måste vara inloggad för att skriva ut.
Logga in eller registrera dig gratis här.

Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
Använd istället knappen Skriv ut (symbolen med skrivare) uppe till höger på sidan.

Endast registrerade användare har tillgång till utskriftsfunktionen.

Så här registrerar du dig och skriver ut:
1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på länken Ny användare uppe
till vänster på sidan och följ instruktionerna.
2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
3. Logga in.
4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
6. Ett nytt fönster öppnas. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.








Kompetensutveckla dig. Tjänstgör på hel- eller deltid i Sverige eller Mali.
Försvarsmakten


Pediatriker med erfarenhet från Primärvården
KRY


Specialist allmänmedicin
Järvsö Din hälsocentral


Leg. läkare med erfarenhet från primärvården
KRY


ST-läkare i Akutsjukvård
Alingsås Lasarett, Kliniken för akutmottagning och administration


Specialistläkare/ Kataraktkirurg till Ögonsjukvården Sörmland
Ögonsjukvården Sörmland, Mälarsjukhuset Eskilstuna


Specialistläkare/Överläkare till Bipolärmottagningen
Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Psykiatri Affektiva, Bipolärmottagning


Bröstkirurg till Kirurgkliniken
Kliniken för kirurgi och urologi på Mälarsjukhuset, Eskilstuna

annons
annons