annons
annons
Intoxikation och missbruk - Amfetamin
Författare Docent Kai Knudsen, Anestesidivisionen/SU/Sahlgrenska Universitetssjukhuset
Granskare Docent Bengt R. Widgren, FoUU Chef/Region Halland
Uppdaterad 2014-01-21
Specialitet Intoxikation
Skriv ut
annons



 

BAKGRUND
 

Man beräknar att mellan 10000 och 25000 personer använder amfetamin i Sverige. Av dessa har cirka 8000 amfetamin som primär drog. Bland de centralstimulerande medlen räknas primärt amfetamin, metamfetamin och metylfenidat. Många nya s.k. nätdroger har centralstimulerande effekter liknande amfetamin. Flera av dessa medel kan klassificeras som fenetylaminer eller syntetiska katinoner. Även kokain och ecstasy är centralstimulerande men klassificeras oftast i en egen kategori missbruksmedel. Skadeverkningar av amfetamin är ett relativt vanligt problem på våra medicinska och kirurgiska akutmottagningar och inom missbruksvården.

Flera olika derivat av centralstimulerande läkemedel finns, t ex:
 

Globalt sett finns omkring 185 miljoner droganvändare. Av dessa använder cirka 38 miljoner amfetamin som huvudsakligt missbruksmedel. Av alla patienter som går i behandling för missbruk i Sverige använder ungefär hälften amfetamin regelbundet. De flesta med amfetaminmissbruk har ett blandmissbruk med annan narkotika. Legal användning av centralstimulerande läkemedel har ökat kraftigt under senare år, främst metylfenidat (Concerta och Ritalin).

Av de intravenösa drogmissbrukare som finns i Sverige beräknar man att merparten, cirka 60-70 procent, använder amfetamin och resterande del använder heroin. Injektionsmissbruket i sig ökar påtagligt risken för medicinska komplikationer som infektionssjukdomar och trombembolier. Dödligheten bland amfetaminmissbrukare är ca 2% årligen. Amfetaminmissbrukare har en ökad dödlighet jämfört med normalpopulationen, men lägre jämfört med opiatmissbrukare och blandmissbrukare.

Amfetamin är den drog i Sverige som oftast föranleder polisiära ingripanden ute i samhället, cirka 7 000 beslag görs årligen. Användandet av centralstimulerande medel utgör med andra ord ett omfattande medicinskt och socialt problem.


 

AMFETAMIN
 

Amfetamin är ett centralstimulerande medel som efter intag ger ökad energi, ökad aktivitetsgrad, ökad uthållighet och förhöjd vakenhet, aptiten minskar. Det är det äldsta, mest kända och mest missbrukade medlet av alla olika centralstimulantia. Bland mönstrande pojkar i Sverige har cirka 4 % uppgivit att de någon gång använt amfetamin.

Amfetamin framställs kemiskt och är ett vitt pulver, ibland med svag skiftning åt gult, brunt eller grått. I regel injiceras amfetamin, men det kan också sväljas eller drickas ("bomba"). Mellan 40 och 80 % av användarna anger att de injicerar amfetamin. En dos av amfetamin har vanligen effekt i en till två timmar, ibland längre. Några vanliga användarnamn på amfetamin är ”Tjack, Uppåttjack, Vaket, Vitt, Dos” och ”Speed”. Påsar säljs vanligen illegalt med pulver, kapslar eller tabletter. Man talar om ett amfetamingroggande eller knaprande. Normal dos vid nasalt, oralt eller intravenöst intag är 100-200 mg.

Amfetamin finns även som läkemedel i tablettform med namnet Amfetamin (5 mg).

 

Kliniska effekter

Den klassiska effekten av amfetamin består av en kortvarig euforiserande effekt med ökad vakenhet, stärkt självförtroende och förhöjd sinnesstämning följt av en långvarig dysforisk period. Under euforin ökar vakenhet och självkänsla, man får ett ökat självhävdelsebehov och blir expansiv i tal och tanke, vilket kan uppfattas som distanslöshet och hypomani. Man får ökad psykisk och fysisk energi, tankeflykt, ökad impulsivitet, ökad aptit, ökad sexuell lust, förhöjt stämningsläge, ökad koncentrationsförmåga och hypomani. Symptom på påverkan av amfetamin kan vara stora pupiller, stirrig blick, hyperaktivitet, hämningslöst beteende, tics, flush (hudrodnad, blodvallningar), koordinationssvårigheter, myrkrypningar, klåda, monotona rörelser, taktila hallucinationer, tuggningar, svårigheter att vara still och ett intensivt beteende (man blir ”speedad”). Euforin uppkommer som en följd av ökad frisättning av signalsubstanser (katekolaminer) i centrala nervsystemet (CNS), främst dopamin och noradrenalin. Efterhand utvecklas toleransökning, med risk för hallucinationer och vanföreställningar.


 

METAMFETAMIN


Metamfetamin är en amfetaminvariant som blivit populär under senare år som missbruksmedel. Några slangnamn är "Meth", "Speed" och "Yaba". Drogen smugglas till Sverige från bland annat Thailand och beskrivs ge intensivare eufori med kraftigare förstärkning av perceptionen än amfetamin (mer psykotropt).

Metamfetamin säljs vanligen som vitt pulver i kapslar, men förekommer även i kristallin form, vanligen kallat "Ice" eftersom kristallerna liknar små isblock eller grovsalt. Ice är vanligen genomskinligt. Några andra smeknamn är "Los Angeles glass", "Glass" och "Crystal".

Ice ger ett starkare rus än vanligt amfetamin med en känsla av upprymdhet och energi. Effekten sitter i längre, uppemot 24 timmar. Missbruket av metamfetamin är relativt omfattande i USA, Japan, Sydafrika och Australien. Metamfetamin används även intravenöst.


 

SYMTOM


Eufori och dysfori

Den klassiska ruseffekten av amfetamin består av en kortvarig euforisk period följt av en långvarig dysforisk period. Euforin uppstår som en följd av att amfetamin ökar frisättningen av flera olika katekolaminer i CNS, främst dopamin och noradrenalin. Dysforin orsakas av uttömning av samma signalsubstanser. Dopaminet regleras i sin tur av endorfiner, opiatliknande signalsubstanser som kan förstärka eller dämpa dopaminfrisättningen.

Under euforin ökar vakenheten och självkänslan, man får ett ökat självhävdelsebehov och blir expansiv i tal och tanke (hypomani). Man får ökad psykisk energi och kan bli distanslös och manisk. Den fysiska prestationsförmågan, liksom den sexuella lusten och aktiviteten, ökar.

Dysforin som följer präglas av olustkänslor, ökat sömnbehov, håglöshet, apati, psykomotorisk hämning och nedstämdhet.

Dysforin kan motverkas med ett nytt intag av amfetamin. Amfetaminet missbrukas därför i regel med några timmars intervall under några dagar eller upp till en vecka. Efter detta behöver missbrukaren återhämta sig - sova och vila ut.

Missbruket är ofta periodiskt och omfattar även andra droger.

Vanliga symtom efter en längre tids missbruk är:
 

  • Oro
  • Ångest
  • Irritabilitet, aggressivitet
  • Hallucinationer
  • Nedstämdhet
  • Paranoida vanföreställningar

Paranoian försvinner i regel efter en tid.

 

Effekter vid missbruk
 

Symtom på missbruk av amfetamin innefattar hyperaktivitet med excitation och motorisk oro. Den påverkade kan med tiden få en karaktäristisk fjädrande, studsande gång och drabbas av ofrivilliga, slängande och yviga rörelser (choreoathetos). Ytterligare symtom/kliniska tecken:
 

  • Stora pupiller
  • Taktila hallucinationer, myrkrypningar
  • Klåda
  • Monotona rörelser
  • Tuggningar
  • Tics


Fysiologiska effekter

Puls och blodtryck stiger - ökningen är dosberoende och kan vid höga doser orsaka en mycket kraftig blodtrycksstegring. Det är inte ovanligt att amfetaminmissbrukare får hjärnblödning - systoliskt blodtryck över 250 mmHg har uppmätts. De blödningar som uppkommer i CNS är ofta punktformigt spridda, vilket gör det svårt att evakuera blodet kirurgiskt. Behandlingen blir istället ofta konservativ med invasiv blodtryckskontroll. En ökad risk finns för utveckling av cerebrala aneurysm som kan brista och ge allvarlig subarachnoidalblödning.

Hematomen resorberas så småningom, men neurologiska skador av olika omfattning kan kvarstå.

Amfetaminmissbruk kan leda till tromboemboliska komplikationer med skador på hjärta och kärl med ökad risk för aortaaneurysm och kärldissektion, och hjärtsvikt (kardiomyopati).

Andra fysiologiska effekter är sänkt kramptröskel, viktminskning, nedsatt tandstatus med kraftig karies och torra slemhinnor, vitaminbrist, samt nedsatt immunförsvar. Amfetaminmissbruk kan även leda till ökad risk för:
 

  • Missbildningar under graviditet
  • Fosterskador med ökad perinatal dödlighet
  • Hepatit B och C, HIV
  • Levercirrhos
  • Stroke


Psykiska effekter

Missbruk av centralstimulantia kan ge psykisk påverkan i form av bland annat hyperaktivitet, hypomani, distanslöshet, oro, rastlöshet, ångest, instabilt temperament och ökad aggressivitet, såväl utåt- som inåtvänd.

Andra psykiska symtom och effekter som missbruk kan leda till är:
 

  • Tankeflykt
  • Ökad impulsivitet
  • Maniska episoder
  • Försämrad självkontroll, hämningslöst beteende
  • Ökad aptit, hetsätande (men även aptitlöshet)
  • Panikattacker, fobier
  • Tvångsfenomen (tvångstankar och tvångshandlingar)
  • Psykosliknande reaktioner
  • Depression, nedstämdhet och självmordshandlingar


Akut överdosering

Vid överdosering får missbrukaren ett kraftigt sympatikuspåslag med hypertoni, takykardi, svettning, ridigiditet och hypertermi. Psykiska symtom enligt punktlista nedan är vanligt förekommande.
 

Måttlig överdosering uppträder vid intag över 200 mg amfetamin, kraftig överdosering över 500 mg och livshotande överdosering över 1 000 mg. Normalt intag är 100-200 mg per gång. Intag över 500 mg kan leda till:
 

  • Konfusion
  • Ångestattacker
  • Psykomotorisk oro
  • Aggressivitet
  • Akut psykos
  • Njursvikt
  • Leversvikt
  • Hypertermi
  • Kardiovaskulär kollaps

Hypertermi kan orsaka rabdomyolys och metabolisk acidos med frisättning av kalium och risk för hjärtarytmier. Generella kramper, blodtrycksfall och syrebrist kan uppträda plötsligt.


 

BEHANDLING


Amfetamin har en måttligt beroendeframkallande effekt. Toleransutveckling finns beskrivet, liksom kraftigt psykologiskt beroende. Behandlingen av missbruket är i huvudsak symtomatiskt och terapeutiskt inriktat. Försök har gjorts med medicinsk substitutionsbehandling.

Vad gäller läkemedelsbehandling finns det inte tillräckligt med vetenskapligt underlag för att kunna dra några säkra slutsatser om effektiv behandling vid beroende av centralstimulantia. Andelen intravenösa missbrukare har minskat vid substitutionbehandling.

 

  • Det finns nyare studier som antyder att behandling med dextroamfetamin (Dexedrin) och disulfiram (Antabus) har effekt vid bruk av centralstimulantia, framför allt vid kokainmissbruk. Andra studier pågår där man behandlar med opioidantagonister.
     
  • Tveksamhet finns gällande effekt av behandling med baklofen (Lioresal) och naltrexon (Naltrexon Vitaflo).
     
  • Behandling med bensodiazepiner är förstahandsval vid behandling av sömnsvårigheter, ångest och oro.
     
  • Psykossymtom kan behandlas med exempelvis haloperidol (Haldol), risperidon (Risperdal) eller zuklopentixol (Cisordinol).
     
  • Försiktighet rekommenderas med högdosneuroleptika på grund av risken för hemodynamisk instabilitet och sänkt kramptröskel.


Psykosocial behandling, i form av omlärande och beteendeterapeutiska metoder, har uppvisat positiva effekter vid amfetaminmissbruk, särskilt under de första sex månaderna. Enbart psykoterapi som behandlingsmetod har resulterat i ett ökat kvarstannande i strukturerade behandlingsprogram jämfört med andra interventioner (högre retentionsgrad).

 

Akut behandling

Omhändertagandet vid akut överdosering av centralstimulantia styrs efter vilka medel som intagits, men är i huvudsak symtomatiskt. Det är viktigt att styra patienten till rätt vårdnivå så att vitala livsfunktioner kan säkerställas. Många patienter kräver efter akut behandling bedömning av psykiatrin och remiss till beroendemedicinsk klinik och socialtjänsten.

Vid akut omhändertagande av konfusionella missbrukare är regelbunden kontroll av mentalt status och vitala funktioner som puls, blodtryck och temperatur viktigt. Placera patienten i ett tyst och mörkt rum och låt honom/henne äta, sova och vila (sovmorgon). Vid kraftig hypertoni (systoliskt blodtryck över 200 mmHg) bör invasiv blodtrycksmätning via en artärkateter användas. Rehydrera med kristalloida vätskor och kontrollera elektrolyter i serum.

Bensodiazepiner bör ges mot ångest och oro och för att förebygga eller behandla generella kramper. Vid peroral överdosering av amfetamin skall medicinskt kol och ventrikeltömning övervägas på samma sätt som vid andra förgiftningstillstånd, dvs det rekommenderas generellt vid allvarlig förgiftning upp till en timma efter intag.

Surgörning av urinen ökar eliminationen av amfetamin, men rekommenderas inte generellt då det är ogynnsamt vid samtidig rhabdomyolys. Var liberal med ultraljud hjärta (UCG) för att diagnosticera eventuell hjärtdilatation och kardiomyopati.

Farmakologisk behandling:
 


Uttalad hypertoni

Vid uttalad hypertoni (> 200 mmHg) bör blodtrycket kontrolleras invasivt.

Behandling av högt blodtryck måste ske med försiktighet. Betablockerare givet intravenöst har beskrivits ge paradoxala effekter vid toxisk påverkan av kokain och amfetamin. Högt blodtryck bör därför i första hand behandlas med kärldilaterare som nitroglycerin. Magnesiumsulfat är en mild kärldilaterare som fungerar väl i behandlingen av sympatikotona tillstånd och kan prövas vid amfetamintoxicitet.
 

  • Infusion av Nitroglycerin (glycerylnitrat) 0,2-0,5 μg/kg/min.
     
  • Infusion av magnesiumsulfat 20 mmol i 100 ml NaCl under 20 minuter följt av 20 mmol under 20 timmar.
     
  • Catapresan (klonidin) kan prövas, 0,25-0,5 mikrog/kg/tim.
     
  • Försiktighet med betablockerare intravenöst.
     
  • CT-hjärna vid hyperton kris eller neurologiska symtom.


Hypertermi

Sedering och kylning vid hypertermi är viktigt. Aktiv behandling kan krävas.

Sedering sker i första hand med bensodiazepiner, t ex midazolam (Dormicum 1 mg/ml) eller diazepam (Stesolid 5 mg/ml), i andra hand med propofol (Propofol/Diprivan 20 mg/ml).

Aktiv nedkylning kan åstadkommas genom intravenös tillförsel av 1-2 liter kall koksaltlösning.


 

PROGNOS
 

Prognosen vid akut förgiftning med centralstimulantia är i regel god om patienten inte redan fått komplikationer i form av cerebrala blödningar, serotonergt syndrom eller kardiovaskulär kollaps. Ett "sympatikotont eller serotonergt syndrom" kan utvecklas vid överdosering med amfetamin med multipel organsvikt som följd i allvarliga fall. Årligen dör cirka 100 personer i narkotikarelaterade dödsfall på grund av amfetamin.

Ungefär hälften av alla dödsfall till följd av amfetaminmissbruk beror på kardiovaskulär kollaps, resterande dör på annat sätt; genom olycksfall, trauma, självmord, svåra infektioner, dilaterad kardiomyopati, andra intoxikationer etc.

 


ICD-10

Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av andra stimulantia, däribland koffein, beroendesyndrom F15.2
Psykostimulantia med missbruksrisk T43.6
Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av flera droger i kombination och av andra psykoaktiva substanser F19

 

Referenser


WHO statistics Internet

Drogutvecklingen i Sverige 2007, Rapport nr 107, Centralförbundet för alkohol- och narkotikautveckling, Stockholm 2007.

Lan KC, Lin YF, Yu FC, Lin CS, Chu P. Clinical manifestations and prognostic features of acute methamphetamine intoxication. J Formos Med Assoc 1998;97(8):528-33

Robertsen A, Kowalczyk M, Gabrielsen AM, Jacobsen D. Amphetamine poisoning. Tidsskr Nor Laegeforen. 1998;20;118(28):4340-3

Brown JM, Hanson GR, Fleckenstein AE. Methamphetamine rapidly decreases vesicular dopamine uptake. J Neurochem 2000;74(5):2221-3

Anglin MD, Burke C, Perrochet B, Stamper E, Dawud-Noursi S. History of the methamphetamine problem. J Psychoactive Drugs 2000;32(2):137-41

Yui K, Goto K, Ikemoto S, Ishiguro T, Kamata Y. Increased sensitivity to stress in spontaneous recurrence of methamphetamine psychosis: noradrenergic hyperactivity with contribution from dopaminergic hyperactivity. J Clin Psychopharmacol 2000;20(2):165-74

Abraham HD, Fava M. Order of onset of substance abuse and depression in a sample of depressed outpatients.
Compr Psychiatry 1999;40(1):44-50

Xu JH, Shen H, Zhang YP. Amphetamine--induced rage reaction in mice and its mechanism. Yao Xue Xue Bao 1992;27(8):566-71

Silverstone T. Appetite suppressants. A review. Drugs 1992;43(6):820-36

Baucum AJ 2nd, Rau KS, Riddle EL, Hanson GR, Fleckenstein AE. Methamphetamine increases dopamine transporter higher molecular weight complex formation via a dopamine- and hyperthermia-associated mechanism. Neurosci. 2004;24(13):3436-43

Volkow ND, et al. Effects of dopamine and serotonin-releasing agents on methamphetamine discrimination and self-administration in rats. Psychopharmacology (Berl). 1999;141(3):287-96

Horrigan JP, Barnhill LJ. Low-dose amphetamine salts and adult attention-deficit/hyperactivity disorder. J Clin Psychiatry 2000;61(6):414-7

Pelham WE, et al. Once-a-day Concerta methylphenidate versus three-times-daily methylphenidate in laboratory and natural settings. Pediatrics 2001;107(6):E105

Roffman JL, Raskin LA. Stereotyped behavior: effects of d-amphetamine and methylphenidate in the young rat. Pharmacol Biochem Behav 1997;58(4):1095-102

Ellinwood, E.H. Amphetamine Psychosis. I. Description of the individuals and processes. Journal of Nervous and Mental Disease. 1967;144, 273-283

Shoptaw SJ, Kao U, Ling WW. Treatment for amphetamine psychosis. Cochrane Database Syst Rev 2008;(4):CD003026

N Buxton and N S McConachie. Amphetamine abuse and intracranial haemorrhage. J R Soc Med. 2000;93(9): 472–477

Goodman, SJ; Becker, DP. Intracranial hemorrhage associated with amphetamine abuse. JAMA. 1970;212(3):480–480

Borbély A A, Baumann I R and Waser P G. Amphetamine and thermoregulation: Studies in the unrestrained and curarized rat. 1974;281(4):327-40

Callaway CW, Clark RF. Hyperthermia in psychostimulant overdose. Ann Emerg Med 1994;24(1):68-76


 

Copyright © Internetmedicin 2014
ID: 2714

Kommentera >>
Behandlingsöversikt: Intoxikation och missbruk - Amfetamin

 
 
 
   



Du måste vara inloggad för att skriva ut.
Logga in eller registrera dig gratis här.

Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
Använd istället knappen Skriv ut (symbolen med skrivare) uppe till höger på sidan.

Endast registrerade användare har tillgång till utskriftsfunktionen.

Så här registrerar du dig och skriver ut:
1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på länken Ny användare uppe
till vänster på sidan och följ instruktionerna.
2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
3. Logga in.
4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
6. Ett nytt fönster öppnas. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.






LÄKARE

Specialistläkare i allmänmedicin
Närhälsan, Kungshöjd vårdcentral, Göteborg


Överläkare/ Specialistläkare
ortopedkliniken, Värnamo sjukhus


Överläkare(LUS)
Beroendecentrum i Malmö


Specialist i allmänmedicin
Roslagshälsans Husläkarmottagning


Läkare till olika uppdrag
Adecco, hela landet



Överläkare/ Specialistläkare inom Medicinsk Rehabilitering
Område Medicin och Akut, Neuro- och rehabiliteringskliniken, Uddevalla


Överläkare/ Specialistläkare
till VO Ortopedi i Helsingborg


Legitimerad underläkare
NU-sjukvården, Område Medicin och Akut, Neuro- och rehabiliteringskliniken


Specialistläkare
kirurgkliniken, öron- näs- och halsmottagningen, Värnamo sjukhus
annons