Internetmedicin.se använder cookies för att kunna erbjuda en så bra tjänst som möjligt. Läs mer

annons
annons
Bröstcancer, recidiv- och palliativ behandling
Författare Docent, överläkare , Onkologiska kliniken/Akademiska sjukhuset
Granskare Professor Roger Henriksson, Regionalt cancercentrum Stockholm Gotland/Karolinska Universitetssjukhuset/Solna
Uppdaterad 2017-03-26
Specialitet Onkologi
Skriv ut
Patientbroschyr
Bröstcancer
annons


Visa behandlingsöversikt - Bröstcancer, primärbehandling

Visa behandlingsöversikt - Bröstcancer, utredning


LOKOREGIONALA RECIDIV
 

Upptäcks via mammografi eller palpation. Det är inte ovanligt att patienten själv noterat en förändring som är nytillkommen.

Efter bröstbevarande lokalbehandling förekommer recidiv i det behandlade bröstet, vanligen i bröstparenkymet. Efter mastektomi uppstår recidiv i huden eller subkutant på bröstkorgsväggen. Mer sällan noteras återfallet i de regionala lymfkörtlarna (axillen, fossa supraclavicukaris eller parasternalt).

Definitionsmässigt räknas alla nya bröstcancrar i det tidigare behandlade bröstet som lokalrecidiv, men återfall i det kontralaterala bröstet räknas som ny cancer. Återfall i lymfkörtlar definieras som regionala recidiv. Vid diagnos av lokoregionalt recidiv förordas metastasstaging med åtminstone CT-thorax/buk/bäcken.

 

Behandling

Behandlingens mål är kurativt. Man räknar med att cirka 75 % av patienter med lokalrecidiv botas, men prognosen är sämre vid regionala recidiv. Adjuvant behandling med cytostatika rekommenderas starkt efter operation av lokalrecidiv och givetvis med tillägg av trastuzumab och endokrin behandling om tumören är känslig för detta.

Rekommendationer:
 

  • Efter tidigare bröstbevarande kirurgi
    Mastektomi, men om strålbehandling tidigare ej har givits, så kan ett bröstbevarande ingrepp följt av strålbehandling erbjudas.
     
  • Efter tidigare mastektomi
    Radikal excision, eventuellt följt av strålterapi om patienten är tidigare obehandlad. I vissa fall krävs plastikkirurgiskt ingrepp.

    I båda fallen avstår man vanligen från axillarutrymning om detta tidigare har utförts, men sentinel node biopsi bör övervägas, framför allt om patienten tidigare inte blivit axillarutrymd.
     
  • Vid inoperabelt lokoregionalt recidiv
    Cytostatika- eller endokrin behandling preoperativt, vid HER2-positiv tumör trastuzumab i kombination med pertuzumab, och cytostatika. Beroende på resultat av denna behandling ställningstagande till operation alternativt strålbehandling.


FJÄRRMETASTASERING
 

Spridd bröstcancer är med hittills tillgängliga behandlingsmodaliteter vanligen ej botbar och man kan betrakta sjukdomen som kronisk, då kontinuerlig behandling i olika intensitetsnivåer normalt krävs. Syftet med behandlingen är att få kontroll över sjukdomen och att minska symtomen. Medianöverlevnaden är idag ca 3 år men variera kraftigt beroende på subgrupp och spridningsmönster. Primär metastasering, d v s fjärrmetastasering redan vid primärdiagnosen för bröstcancer, ses vid ca 25 % av fallen med spridd bröstcancer, och innebär oftast att man avstår från operation av primärtumören.

Hanteringen av fjärrmetastaserad bröstcancer är idag mycket avancerad då ett stort antal behandlingsmodaliteter likväl som utredningstekniker finns tillgängliga. Behandlingen innebär vanligen ett åtagande under många år där även den psykosociala delen liksom tillgänglighet och kontinuitet är av mycket stor betydelse. Behandlingen bör vanligen ske på onkologkliniker och vid ny diagnostik likväl som kraftig försämring av sjukdomen, bör patienten diskuteras på särskild rond eller möte om detta är möjligt.

 

Blodprover (CA 15-3)

Flera olika serumtumörmarkörer har testats för att påvisa eller monitorera bröstcancer. Nackdelarna med de ibland använda serummarkörerna CEA, TPS och TPA är att de både har en låg sensitivitet och specificitet. Dock har CA 15-3 en utmärkt specificitet (95 %) och relativt god sensitivitet (ca 80 %), framför allt vid östrogenpositiv bröstcancer, och kan användas vid den initiala differentialdiagnostiska utredningen som monitorering av behandlingseffekten. Normalt kan små förändringar (10 %) vilka upprepas vid ny provtagning, tidigt signalera en försämring i sjukdomen. Högt absolutvärde, spridning till viscera eller skelett samt förhöjt värde vid metastasdiagnosen indikerar att CA 15-3 kan fungera väl för monitorering av sjukdomsutbredningen.

En falsk ökning kan dock ses efter första dosen av en ny cytostatika och provet är liksom bilddiagnostiken ej hundraprocentigt, varför en sammanvägning av patientens variabler alltid skall göras.

 

Utrednings- och behandlingsprinciper

Initialt skall alltid en noggrann utredning med CT thorax/buk/bäcken och i vissa fall CT-hjärna göras. Rutinblodprover inklusive CA15-3 bör tas liksom en biopsi av tillgänglig metastas för ny subgruppering och karakterisering av tumören. Subgrupperingen avgör behandlingsval, uppföljning och prognos samt har betydelse för vilka metastaslokaler som är vanligast.

Ett långt sjukdomsfritt intervall (räknat från operationen av primärtumören) innebär vanligen en bättre prognos med ett långsammare sjukdomsförlopp. En mer snabbväxande tumör och/eller spridning till lever och hjärna innebär vanligen ett mer aggressivt förlopp som kräver mer intensiv behandling, åtminstone initialt. Vid solitära metastaser kan lokal behandling, kirurgi eller riktad, s k stereotaktisk strålterapi, i vissa fall överväges, men vanligen efter en förbehandling med systemisk behandling.

En god respons på behandling innebär givetvis att prognosen är bättre, men även om tumören tillsynes behandlas bort till stor del under en längre tid, så rekommenderas någon form av underhållsbehandling och regelbunden uppföljning vart 3-4 månad under denna period.

 

Lobulär bröstcancer

Det är viktigt att ta reda på om tumören har duktalt eller lobulärt växtsätt. De lobulära tumörerna är ovanliga (kring 10-15 %) och växtsättet påverkar inte prognosen men har stor betydelse för metastaslokaler och möjligheterna att diagnostisera tumören med bilddiagnostik eftersom lobulär tumör ofta växer tvådimensionellt i slemhinnor. GI-symtom eller symtom från äggstockar eller livmoder bör beaktas och ibland utredas vidare även om datortomografi inte påvisar metastasering i området. Den vanligaste tumörlokalen är dock skelettet och den typiska bilden är en omfattande sklerotisk metastasering, till skillnad mot den vanliga bilden vid duktal bröstcancer där destruktioner och skleros ofta är blandat. Lobulär bröstcancer är oftast luminal, långsamväxande och nästan alltid känslig för endokrin behandling.

 

Subgrupperna
 

  • Luminal A
    Hormonreceptor-positiv, låg proliferation och låg grad.
     
  • Luminal B
    Hormonreceptor-positiv (ofta låg progesteronreceptorhalt), hög proliferation eller hög grad.
     
  • HER2-positiv
    HER2 2+ eller 3+, ISH-verifierad genamplifiering, Denna grupp kan delas i två likstora grupper: Hormonreceptor-positiv (luminal B/HER2-pos) och hormonreceptor-negativ.
     
  • Trippelnegativ cancer
    Negativa för samtliga hormonreceptorer och HER2. Omfattar subtyperna basal-like och claudin-low. BRCA-muterad ärftlig bröstcancer.

Studier

Vid fjärrmetastaserad bröstcancer pågår alltid ett stort antal kliniska studier, vilka är ojämnt fördelade inom landet. Deltagande i klinisk studie innebär ofta att patienten kan få tillgång till nya lovande läkemedel samt att omhändertagandet blir mer omfattande. Det sistnämnda kan givetvis upplevas som en belastning för vissa patienter. Genom att besöka RCC:s hemsida når man länken ”Cancerstudier i Sverige” där patient, anhörig eller behandlande läkare snabbt kan se om lämplig studie finns tillgänglig, se länk.

 

Skilland mellan subgrupperna
 

  • Luminal bröstcancer (A eller B)
    Den vanligaste subtypen även vid fjärrmetastaserad bröstcancer. Fjärrmetastaseringen inträffar i många fall efter långt sjukdomsfritt intervall (ibland över 20 år). Den mer aggressiva formen (Luminal B) kan dock innebära mycket snabbare återfall och ibland primär metastasering. Luminal bröstcancer är vanligen CA 15-3 positiv och kan relativt väl monitorernas med detta blodprov. De vanligaste metastaslokalerna är i första hand skelett följt av lunga och lever. Mer sällan ses hjärnmetastasering och då ofta i ett sent skede.

    Behandling av luminal bröstcancer är i första hand endokrin. Vid fall av mer aggressiv tumör (Luminal B) eller omfattande spridning till levern så bör behandlingen inledas med cytostatika. Man kan senare skifta över till endokrin behandling om stabilisering eller god remission uppnåtts.

    Prognosen är i många fall god, men beror till stor del på hur endokrint känsliga metastaserna är.
     
  • HER2-positiv bröstcancer
    I grunden en mycket aggressiv tumörtyp med snabb tillväxt. Tillkomsten av effektiv anti-HER-2 behandling som tillägg till cytostatika har dock inneburit att denna subgrupp har den bästa prognosen, med många fall av komplett remission under långa perioder. Ett problem är dock att patienter med denna subtyp ofta utvecklar hjärnmetastaser, oftast multipla, varför en utredning av hjärnan med CT-hjärna rekommendera både initialt och helst en gång årligen under uppföljningen. Metastaseringsmönstret är relativt jämt fördelat mellan skelett, lunga, lever, mjukdelar samt CNS.

    Behandlingen bör fokuseras på effektiv systembehandling där anti-HER2 behandlingen (vanligen trastuzumab) bör ges livslångt i de allra flesta fallen. Behandlingen bör inledas med dubbelblockad (trastuzumab samt pertuzumab) i kombination med cytostatika (taxan eller vinorelbin) i syfte att nå en så god remission som möjligt. För patienter med östrogenkänslig tumör (ER > 10 %) vilka utgör ca hälften av patienterna så kan cytostatika skiftas till endokrin behandling i kombination med anti-HER2 behandling under långa perioder. Även denna grupp av tumörer utrycker vanligen förhöjda värden på CA 15-3 vilket då kan användas för monitorering.
     
  • Trippelnegativ bröstcancer
    Ovanliga men snabbväxande aggressiva tumörformer som inte sällan är primärt metastaserade, eller har återfallit inom några år. Dessa tumörformer har ibland en mycket avancerad lokal spridning i mjukdelar och lymfkörtlar. Andra organ som ofta drabbas är lunga och hjärna. Vid den primära utredningen rekommenderas därför CT-hjärna.

    Basbehandlingen för dessa tumörgrupper är cytostatika, men inom studier prövas nu immunobehandling och för gruppen med BRCA-mutationer provas behandling med s k PARP-hämmare som förhindrar DNA-reparationen för dessa tumörer. Prognosen är vanligen ogynnsam för patienter med dessa tumörformer, men kan variera stort beroende på effekten av behandlingen. Serumprovet CA-15-3 är sällan förhöjt (< 40 %) och därför oftast oanvändbart för monitorering av dessa patienter.






BEHANDLINGSALTERNATIV
 

Cytostatika
 

Kan användas för samtliga subgrupper. Vanligen används idag monoterapi framför kombinationsbehandling för att minska biverkningar och förlänga möjligheterna till god effekt. Ett undantag är dock den etablerade kombinationen FEC (Fluorouracil, epirubicin och cyklofosfamid) som i många fall kan betraktas som ett förstahandsval. Vid snabbt återfall efter adjuvant behandling med cytostatika (< 6 månader efter sista behandlingen) så kan tumören betraktas som resistent mot den givna behandlingen och alternativa cytostatikaregimer bör diskuteras.

Doseringen av cytostatika vid palliativ behandling är grannlaga. Vanligen väljs försiktigare doseringar jämfört med adjuvanta eller kurativa behandlingsintentioner, men dosen skall skräddarsys till varje patient för optimering av livskvaliteten. När tumören utvecklat resistens mot ett cytostatika (ofta inom ca 6 månader) kan alternativa cytostatika fortfarande vara effektiva som behandling i nästa linje. Den äldre uppfattningen att cytostatika bara är effektivt i de två första linjerna saknar grund.


Följande behandlingar kan betraktas som etablerade vid behandlingen av spridd bröstcancer (i fallande ordning)
 

  • FEC (bra effekt, relativt mycket biverkningar, ska ej kombineras med anti-HER2 behandling pga ökad risk för hjärtsvikt)
     
  • Docetaxel (utmärkt effekt , relativt mycket biverkningar - framför allt kumulativt i for av ödem, utmärkt vid kombination med anti-HER2)
     
  • Paklitaxel (god effekt, måttligt med biverkningar, men skall helst ges veckovis, kan ersättas av nab-paklitaxel vid överkänslighet)
     
  • Capecitabin (tabettbehandling med god effekt och måttligt med biverkningar, men kan vara svår att ställa in rätt dosering)
     
  • Liposomerat doxorubicin (Caelyx) Antracyclinalterantiv till FEC vid risk för hjärtsviktutveckling, dvs i kombination med anti-HER2 eller vid hög kumulativ dos epirubicin (> 800 mg/m2)
     
  • Erbulin (god effekt men benmärgstoxiskt, ges veckovis med uppehåll)
     
  • Vinorelbin (hyfsad effekt och väl tolererbart. Kan ges både som infusion likväl som tablett, men bör ges veckovis. Utmärkt kombination till anti-HER2 behandling)
     
  • Karboplatin (god effekt för vissa former av trippelnegativ bröstcancer. Måttligt med biverkningar)
     
  • CM (lågdos ”metronomisk” tablett behandling med cyklofosfamid och metotrexat, få biverkningar)
     
  • CMF (äldre variant av FEC med metotrexat istället för antracyklin – mindre biverkningar och sparar hjärtat, men mindre effektivt än FEC)
     
  • Gemcitabin (tveksam effekt, men används ibland i kombination med andra cytostatika för att förbättra responsen)

Endokrin behandling

Indicerad vid hormonreceptorpositiva tumörer. Graden av ER-positivitet (%) ger en ledtråd till hur väl den endokrina behandlingen kan fungera. Östrogenreceptorn bör definitivt uttryckas i mer än 10 % av tumörcellerna, men helst i fler än 50 % för att man skall kunna räkna med ett gott tumörsvar.

Det finns två fördelarna med endokrin behandling. För det första är biverkningarna vanligen mycket måttliga jämfört med alternativa behandlingar och för det andra så utvecklas inte resistens mot endokrin behandling lika snabbt som vid cytostatikabehandling, utan man kan räkna med att en respons står sig över ett år, åtminstone vid första linjens behandling. För patienter med god respons på första linjens behandling finns goda chanser för respons i senare behandlingslinjer. Patientens menopausalstatus har betydelse för vilka behandlingar man rekommenderar.

För patienter med luminal bröstcancer, vilka utgör huvuddelen av de endokrint behandlade patienterna, så finns det idag två nya behandlingar som kan ges i kombination med endokrin behandling. Det ena är en signalhämmande tablettbehandling, en s k mTOR-hämmare (everolimus) vilket är godkänt för att användas för de patienter som utvecklat resistens mot endokrin behandling. Den andra behandlingen är en prolierationshämmande behandling med en s k CDK 4/6-hämmare (palbociklib) vilken ges i första eller andra linjen och som är godkänt av EMA, men ännu ej godkänt av TLV och NT-rådet. Godkännande sker sannolikt under 2017.

Endokrin behandling ges vanligen i tablettform och kombineras vanligtvis inte med cytostatikabehandling.


Endokrina (anti-hormonella) behandlingar (väljs i stort enligt denna ordning)
 

  • Aromatashämmare (letrozol i första hand)
    Förstahandsbehandlingen för postmenopausala patienter. Behandlingen är effektiv och ger måttligt med biverkningar, i huvudsak muskel- och ledvärk. Alternativen exemestan och anastrozol kan prövas om problem med biverkningar uppkommer med letrozol. Lokala östrogenbehandlingar bör undvikas då de delvis kan motverka effekterna av aromatshämmare.
     
  • Tamoxifen
    En selektivt östrogenhämmande behandling som är effektivt även för premenopausala patienter, då vanligen kombinerat med medicinsk kastration i form av GNRH-agonist, goserelin s.c. Måttligt med biverkningar, i första hand klimakteriesymtom.
     
  • Fulvestrant
    Antiöstrogen med receptornedreglerande effekt. Används ibland istället för tamoxifen eller provas vid behandlingsresistens. Ges intramuskulart i två doser vart fjärde vecka efter initial extra laddningsdos.
     
  • Everolimus (mTOR-hämmare)
    Ges i kombination med aromatshämmare eller antiöstrogen. Doseras med viss försiktighet då framför allt besvär med munslemhinnan kan uppstå, liksom pneumoniter.
     
  • Megestrolacetat
    Progesteronbehandling som ofta provas sent i sjukdomsförloppet. Kan ge vikt- och aptitökning som biverkan.

Anti-HER2 behandling

Dessa behandlingar skall användas för patienter med HER2-positiv bröstcancer. Normalt ges de i kombination med cytostatika, men kombinationer med varandra eller med endokrin terapi är också möjligt. Biverkningarna skiljer sig något mellan preparaten, men en ökad risk för hjärtsvikt kan noteras för samtliga. Därför bör hjärtfunktionen regelbundet (i praktiken vart 3-12 månad) utvärderas både kliniskt och med bestämning av vänsterkammarens ejektionsfraktion med antingen skintigrafisk teknik (ERNA/MUGA) eller hjärteko.

Behandlingarna kan i många fall vara synnerligen effektiva men är också kostsamma och på annat sätt resursförbrukande, varför täta kontroller av patienterna är viktig. Det är åter viktigt att påpeka att anti-HER2 behandling med få undantag skall ges till alla patienter med HER2-positiv sjukdom utan avbrott, och bara avbrytas om patienten hamnar i ett sent palliativt skede, alternativt betraktas som möjligen botad p g a av flera år utan tecken på aktiv sjukdom.


Godkända anti-HER2 behandlingar (betydelse i fallande ordning)
 

  • Trastuzumab (Herceptin)
    Trastuzumab är en antikropp riktad mot receptorn HER2 som finns kraftigt ökad mängd vid HER-2 positiv cancer. Behandlingen var den första som utprovades vid denna tumörtyp och är fortfarande oöverträffad i effekt. Biverkningarna är obetydliga, förutom en risk för utveckling av hjärtsvikt som dock drabbar mindre än 4% av patienterna. Behandlingen ges antingen i.v. baserat på kroppsvikt eller ”flat dose” 600 mg s.c. i låret, vilket är en bekväm och resursbesparande variant. Trastuzumab kan betraktas som en basbehandling.
     
  • Pertuzumab (Perjeta)
    Pertuzumab är en antikropp som påminner om trastuzumab, men som fäster på en annan epitop på den extracellulära delen av HER2-receptorn, längre från cellmembranet. Effekten av pertuzumab bedöms som något mindre än trastuzumab, men kombinationen av dessa (”dubbelblockad”) har visat sig mycket verksamt och rekommenderas idag som första linjens behandling i kombination med cytostatika, vanligen en taxan. Pertuzumab ges som flat dose i.v. vart tredje vecka efter en initial dubbel laddningsdos. Biverkningar vid sidan om hjärtpåverkan är framför allt diarré och hudutslag.
     
  • Trastuzumab-emtansin (Kadcyla)
    Detta är ett konjugat av trastuzumab och ett cytostatika (DM1 - en kraftfullt mikrotubulihämmare) vilket ej behöver, eller skall, kombineras med andra behandlingar. Konjugatet internaliseras i tumörcellen och vid följande nedbrytning frigörs cytostatikan inne i tumörcellen. Behandlingen ger ringa biverkningar (i huvudsak trötthet, och påverkan av leverprover och trombocyter) och i många fall god effekt. Behandlingen används som andra linjens behandling eller senare i sjukdomsförloppet.
     
  • Lapatinib (Tyverb)
    Lapatinib är en lågmolekylär tyrosinkinashämmare riktad mot HER2 och även HER1/EGFR och blockerar receptorns intracellulära del. Medicinen ges i tablettform och bör kombineras med cytostatika och eventuellt trastuzumab. Tyverb anses ha en bättre passage till hjärnvävnad jämfört med antikroppar, men det är oklart om det har någon avgörande betydelse vid bahndling av patientyer med hjärnmetastaser, då även antikroppar visat god effekt dessa fall. Nackdelen med lapatinib är gastrointestinala biverkningar i form av diarré och hudutslag vilket sannolikt beror på att preparatet även hämmar EGFR vid sidan om HER2.

Behandling av skelettmetastaser

Skelettmetastaser är den vanligaste lokalisationen för fjärrmetastaserad bröstcancer och historiskt har spridning till skelettet varit mycket fruktat. Metastaserna är ibland svåra att diagnostisera, svåra att följa med vanlig datortomografi eller röntgen och kan innebära svåra komplikationer för patienterna. Framför allt drabbas områden med stor mängd röd benmärg d v s bäcken, rygg, revben och kranie. Kardinalsymtomet är ihållande smärta, men patologiska frakturer, i värsta fall med ryggmärgslesioner och hyperkalcemi är andra problem.

Strålbehandling vid smärtande skelettmetastaser är effektivt och kan vanligen ges enkelt med en engångsbehandling. Vid kotfrakturer och medullapåverkan bör alltid akut ortopedisk ryggkirurgi diskuteras.

Tack vare införandet av behandling med skelettstabiliserande preparat är de ovan beskrivna besvärliga tillstånden relativt ovanliga idag. Med få undantag bör ”skelettstärkande” behandling ges parallellt med den antitumorala behandling redan vid diagnos av skelettmetastaser. Syftet är då att minska risken för symtom från skelettmetastaserna i form av smärta, frakturer och hyperkalcemi. Idag ges i första hand bisfosfonater i form av zoledronsyra eller en RANK-ligand hämmade antikropp (denosumab).

 

Skelettstärkande behandling (effekt i fallande ordning)
 

  • Denosumab (XGEVA)
    Antikropp som hämmar RANKL-hämmare som hämmar osteoklasterna. Behandlingseffekten är mycket effektiv (ungefär 20 % bättre än zoledronsyra) och några av biverkningar som kan ses vid bisfosfonatbehandling (njurpåverkan och influensalliknande symtom) saknas. Den kraftiga osteoklasthämmande effekten ökar dock risken för hypokalcemi och osteonekros i käken (ONJ). Det är därför viktigt att komplettera behandlingen med kalcium + D-vitamin i tablettform samt försäkra sig om att patienten har ett gott tandstatus och inte är i behov av större tandingrepp, då det är en riskfaktor för ONJ. Behandlingen ges vart 4:e vecka subkutant. Detta preparat bör i första hand användas för patienter med uppenbara symtom från skelettmetastaserna, eller då andra preparat har haft otillräcklig effekt.
     
  • Bisfosfonater
    Dessa preparat har en direkt toxisk effekt på osteoklasterna och binder in i skelettet för lång tid, möjligen livet ut. Påverkan av njurfunktionen är en känd biverkan och preparaten finns både för infusion och i tablettform. Nackdelen med infusionsbehandling kan vara influensaliknande symtom under det första dygnet och nackdelen med tablettbehandlingen är den bör tas på fastande mage, gärna en timme innan frukost. Följande bisfosfonater används vid skelettemetastaserad bröstcancer:

    - Zoledronsyra. Den mest effektiva av bisfosfonaterna. Ges som snabb infusion och behöver vanligen kompletteras med kalcium per os. ONJ ses även här vissa fall. Nya studier visar att man kan frångå den sedvanliga doseringen med en infusion vart 4:e vecka och istället ge behandlingen vart 3:e månad med god effekt. Denna behandling kan anses som en väl beprövad basbehandling vid skelettmetastaserad cancer i allmänhet.

    - Ibondronatsyra, samma generation potenta bisfosfonater som zoledronsyra, men ej lika beprövat. Finns även i tablettform, vilket för många patienter kan vara ett bra alternativ.

    - Pamidronat, äldre generation bisfosfonat som påminner om zoledronsyra, men med sämre effekt och längre infusionstid.

    - Klodronat, en av de första generationerna av bisfosfonater. Ges i tablettform, men är mindre effektivt än de tidigare beskrivna.

Andra vanliga komplikationer vid fjärrmetastaserad bröstcancer
 

  • Vätska i bukhålan (ascites) eller lungsäcken (pleuravätska) är inte ovanliga komplikationer vid metastasering till dessa organ. Den viktigaste behandlingen är verksam systemterapi, men om detta inte är möjligt kan vätskan dräneras, antingen tillfälligt eller med ett kontinuerligt dränage.

    Nackdelen med frekventa dränage är att albuminbristen ofta förvärras, vilket i sig ger ökad ödemproblematik. För att förhindra återkommande pleuravätska görs ibland pleurodes, vilket innebär att långsäcksbladen ”limmas” ihop med t ex talk eller annat lokalt inflammerande preparat. Behandlingen har större utsikt att lyckas om den utförs relativt tidigt i sjukdomsförloppet.
     
  • Omfattande hudmetastasering kan ge upphov till svårläkta tumörsår. Även här är bra systembehandling mycket viktigt, men lokal strålbehandling eller palliativ kirurgi kan också övervägas.

Hur länge skall man behandla?

Fjärrmetastaserad bröstcancer tillhör de cancerformer där flest behandlingsalternativ finns tillgängliga, vilket gör att patienter med behandlingskänsliga tumörer ibland erhåller över tio olika linjers behandling framgångsrikt. Då tumören dock succesivt blir allt mer resistent och med ökad mängd mutationer, även mer aggressiv och utbredd når man till slut en tidpunkt där systembehandlingen bör avslutas. Här måste men i varje enskilt fall lägga olika faktorer i vågskålarna, men syftet är att patienten skall ha en bra livskvalitet med minimalt med symtom eller biverkningar.

I behandlingsvågskålen måste man fundera över vilka behandlingar finns att erbjuda, vad är de förväntade biverkningarna och vilken chans det är att tumören svarar på behandlingen?

I den andra vågskålen måste man bedöma patientens allmäntillstånd, sjukdomsutbredning, symtom, övriga sjukdomar och patientens önskemål och förväntningar.

Detta kan låta svårt, men då de flesta patienter vanligen redan har provat olika behandlingar minskar utrymmet för ytterligare framgångsrik behandling lika snabbt som metastaseringen tilltar och patentens allmäntillstånd försämras varvid åtminstone tidpunkten för avslutande av cytostatikabehandlingen ofta är mycket tydlig. Den kan dock uppkomma relativt snabbt och oväntat både för patient och behandlande läkare, som kanske under en längre tid har hanterat sjukdomen.

 

ICD-10

Icke specificerad lokalisation av malign tumör i bröstkörtel C50.9

 
Sjukskrivning

Länkar till försäkringsmedicinskt beslutsstöd från Socialstyrelsen:
C50 Malign tumör i bröstkörtel

Referenser

Nationellt vårdprogram för Bröstcancer, Svenska bröstcancergruppen (SweBCG). Länk

BOF-koncensus, Svensk bröstonkologisk förening (BOF). Länk

Författaren har tillgång till omfattande ”Real World data” för bröstcancerpatienter (> 3500 fall) behandlade eller uppföljda i Uppsala län från 2009. Kliniska genomgångar av patienter med fjärrmetastaserad bröstcancer har regelbundet presenterats på internationella kongresser:
 

  • SABCS 2016 Clinical characteristics of CNS metastases of different breast cancer subtypes - Results from a cohort study , Lindman H, Nilsson A, Gullbo J, Department of Oncology, Uppsala University Hospital, Sweden
     
  • SABCS 2015 The development of the metastatic site pattern during time in different subtypes of breast cancer, Henrik Lindman & Abdullah Haji, Department of Oncology, Uppsala University, Sweden
     
  • SABCS 2013 Treatment patterns and benefit of later lines of chemotherapy in metastatic breast cancer: a retrospective cohort study, Henrik Lindman1, Carl Svanström2, Elisabet Lidbrink2,1Uppsala University, Uppsala, 2Karolinska Institute, Karolinska Solna, Sweden
     
  • SABCS 2013; A study of the usefulness of tumor markers CA 15-3 and TPS in monitoring of different subgroups of metastatic breast cancer, Henrik Lindman, Sara Al-Musawi, Greger Nilsson, Jeff Yachnin, Department of Oncology, Uppsala University Hospital, Sweden
Copyright © Internetmedicin 2017
ID: 2493

Kommentera >>
Behandlingsöversikt: Bröstcancer, recidiv- och palliativ behandling

 
 
 
   



Du måste vara inloggad för att skriva ut.
Logga in eller registrera dig gratis här.

Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
Använd istället knappen Skriv ut (symbolen med skrivare) uppe till höger på sidan.

Endast registrerade användare har tillgång till utskriftsfunktionen.

Så här registrerar du dig och skriver ut:
1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på länken Ny användare uppe
till vänster på sidan och följ instruktionerna.
2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
3. Logga in.
4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
6. Ett nytt fönster öppnas. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.








Specialistläkare/ Kataraktkirurg till Ögonsjukvården Sörmland
Ögonsjukvården Sörmland, Mälarsjukhuset Eskilstuna


Leg. läkare med erfarenhet från primärvården
KRY


Bröstkirurg till Kirurgkliniken
Kliniken för kirurgi och urologi på Mälarsjukhuset, Eskilstuna


Pediatriker med erfarenhet från Primärvården
KRY


ST-läkare i Akutsjukvård
Alingsås Lasarett, Kliniken för akutmottagning och administration


Specialistläkare/Överläkare till Bipolärmottagningen
Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Psykiatri Affektiva, Bipolärmottagning


Kompetensutveckla dig. Tjänstgör på hel- eller deltid i Sverige eller Mali.
Försvarsmakten


Specialist allmänmedicin
Järvsö Din hälsocentral

annons
annons
annons