annons
annons
Körtelfeber (Mononukleos)
Författare Professor Lars Hagberg, Infektion/Göteborgs Universitet
Granskare Professor emeritus Ragnar Norrby, Infektion/Stockholm
Uppdaterad 2014-02-23
Specialitet Infektion, Pediatrik, ÖNH
Skriv ut
annons


BAKGRUND
 

Mononukleos, (en form av körtelfeber), orsakas av Epstein-Barr virus (EBV), som är ett DNA-virus tillhörande herpesgruppen. I likhet med andra virus i herpesgruppen ligger virus kvar latent i kroppen efter primärinfektionen, framförallt i B-lymfocyter och i nasofarynxepitel.

Av vuxna har 90-95% av befolkningen specifika antikroppar mot EBV som tecken på genomgången primärinfektion. Serokonversion innan 5 års ålder ses hos 5-10%. Ytterligare serokonversion sker ofta i 15-25-årsåldern, vilket är åldersintervallet där man finner merparten av typiskt kliniska fall.

Den vanligaste smittvägen är via saliv (kallas även "kissing disease"). Virus finns kvar i nasofarynx upp till 18 månader efter tillfrisknande.

Mononukleos läker nästan alltid utan men. Förekommer som sporadiska fall. Inga smittskyddsåtgärder är motiverade.

Inkubationstiden uppskattas till 4-10 veckor.


 

SYMTOM och KLINISKA FYND
 

Klassisk bild vid mononukleos:
 

  • Feber och uttalad trötthet. Febern är ofta hög och svängande och kan kvarstå i flera veckor. Rikliga svettningar, framför allt nattetid.
     
  • Kraftigt svullna tonsiller, halsont, tjocka gråvita beläggningar (se bild 1), illaluktande andedräkt (foetor ex ore), grötigt tal.
     
  • Förstorade lymfkörtlar, framför allt på halsen.

Mononukleos1.JPG


Bild 1



Andra symtom och kliniska fynd:
 

  • Huvudvärk
  • Myalgi
  • Fyllnadskänsla i buken (till följd av splenohepatomegali)
  • Ikterus, ca 10-20 %
  • Periorbitalt ödem, vanligt under första veckans sjukdom (se bild 2)
  • Palpabel splenomegali (ca 50 %).
  • Palpabel hepatomegali (ca 10-15 %)
  • Hudutslag av varierande karaktär (ca 5 %). Observera att behandling med ampicillin (Amoxicillin) i samband med mononukleos i stort sett alltid resulterar i ett kliande, makulopapulöst exantem. Detta exantem anses inte vara en äkta allergi.
mononukleos2.JPG


Bild 2 Periorbitalt ödem - som ibland ses i början av sjukdomsförloppet.
 


De kliniska manifestationerna av primär EBV-infektion är starkt korrelerade till patientens ålder. Hos barn är infektionen ofta asymtomatisk eller endast orsakande ospecifika infektionssymtom. Hos tonåringar och unga vuxna ses en klassisk bild i ca 75 % av fallen. Vissa har bara feber och lymkörtelförstoring men saknar andra halssymtom, den s k septiska formen (vanligare efter tonåren).


Komplikationer
 

Hematologiska:

Autoimmun hemolytisk anemi förekommer i 0,5 - 3 % av fallen. Pågår vanligtvis 1-2 månader. Hemofagocytossyndrom är sällsynt.


Mjältruptur:

Ovanlig komplikation. Störst risk under andra och tredje sjukdomsveckan. Spontan ruptur har beskrivits men trauma är den vanligaste genesen. Av denna anledning bör man avråda från idrottsutövning, särskilt "kontaktsporter", under ca 4 veckor efter tillfrisknande. Vid akut svår buksmärta bör mjältruptur misstänkas.


Neurologiska:

Sällsynt. Encefalit, cerebellär eller global. Aseptisk meningit, läker oftast utan resttillstånd. Guillain-Barrés syndrom, Bells pares och transversal myelit har beskrivits i samband med primär EBV-infektion.


Njurar:

Mikroskopisk hematuri och proteinuri förekommer.


Bakteriell superinfektion:

Streptokocktonsillit kan ibland tillstöta. Tillståndet kan vara svårdiagnostiserat eftersom svalgstatus i allmänhet är påverkat vid mononukleos och växt av streptokocker i svalgodling kan vara ett uttryck för såväl kroniskt bärarskap som akut infektion. Snabbtest för streptokockantigen kan med fördel användas eftersom enbart bärarskap i allmänhet inte ger positivt resultat.


Svalg och luftvägar:

Tonsillsvullnaden kan bli så uttalad att patienten får andningsbesvär eller svårigheter att försörja sig per os. Sådana symtom bör föranleda kontakt med infektions- eller ÖNH-specialist för inneliggande vård.


Maligniteter:

EBV är känt för sin association till Burkitts lymfom och nasofaryngealt carcinom. Nyare rön har även gett hållpunkter för att EBV kan vara involverat i patogenesen vid Hodgkinlymfom. Enstaka fall av primär EBV-infektion kan utvecklas till okontrollerade lymfoproliferativa syndrom. EBV-relaterade lymfoproliferativa tillstånd förekommer också hos immunosupprimerade patienter.


 

DIAGNOSTIK
 

Specifika tester

Heterofila antikroppar

Antikroppar mot icke-virusspecifikt antigen uppträder hos ca 80 % av tonåringar och vuxna i andra sjukdomsveckan. Hos barn uppträder heterofila antikroppar i lägre frekvens; under 4 års ålder i ca 50 % av fallen. Påvisning av antikroppar sker med något av de många snabbtest som finns på marknaden (t ex monospot). Testen bygger på att heterofila antikroppar agglutinerar röda blodkroppar från andra djurarter. Sensitiviteten ligger runt 70 % och falskt positiva svar kan förekomma. Heterofila antikroppar kvarstår under relativt kort tid (månader).


Specifik EBV-serologi

Serologi har högst specificitet och bör användas i oklara fall. Analysen inkluderar påvisande av antikroppar mot viruskapsidantigen (EBV-VCA) och viruskärnantigen (EBNA). EBV-VCA av IgM-typ bildas tidigt i förloppet, strax efter de heterofila antikropparna, och är diagnostiska för akut EBV-infektion. Nivåerna sjunker inom ett par månader efter den akuta sjukdomen. EBV-VCA IgG kvarstår livslångt. EBNA IgM och IgG bildas flera månader efter insjuknandet och talar således för genomgången infektion.


PCR

PCR kan utföras på blod, andra kroppsvätskor och biopsier. Används främst i handläggningen av EBV-infektioner hos immunsupprimerade patienter. Eftersom det rör sig om ett latent virus räcker det ofta inte med att enbart påvisa virus för diagnos utan man måste ta hänsyn till vilket material som analyseras, mängd virus, bakomliggande sjukdomar och grad av immunsuppression.


Laboratoriefynd
 

  • Lymfocytos - såväl relativ som absolut, är det vanligaste hematologiska fyndet.

  • LPK - kan stiga över 20 (x109/L).

  • I blodutstryk ses atypiska, viruspåverkade lymfocyter med basofil cytoplasma. Detta är ett typiskt, men inte patognomont, fynd för mononukleos.

  • Mild neutropeni och trombocytopeni är vanligt.

  • CRP - normalt eller lätt till måttligt förhöjt.

  • Leverstatus är i stort sett alltid påverkat, oftast med förhöjda transaminaser. Även ALP och bilirubin är förhöjt i ca hälften av fallen. Leverproverna normaliseras vanligen inom 3-4 veckor.


DIFFERENTIALDIAGNOSER
 

Vid förekomst av typisk klinik, men där heterofila antikroppar saknas bör EBV-serologi utföras.
 

  • CMV-infektion
    - Kliniskt ser man en bild dominerad av svängande feber utan fokus, oftast i avsaknad av tonsillit och lymfadenopati. Denna sjukdom kallas ibland också körtelfeber (se länk nedan).
  • Akut toxoplasmos
  • Rubella
  • Primär HIV
  • Virushepatit av annan genes.
  • Hematologisk malignitet.
Länk till behandlingsöversikt: Cytomegalovirus (CMV)



BEHANDLING
 

Det finns ingen effektiv behandling. NSAID kan prövas som symptomatisk terapi men ger kraftiga svängningar av temperaturen. Steroider har endast plats i terapin vid vissa komplikationer t ex luftvägsobstruktion, uttalad trombocytopeni och hemolytisk anemi. Antivirala medel har inte någon säker effekt vid primär EBV-infektion.

Handläggning av EBV-relaterade lymfoproliterativa tillstånd hos immunosupprimerade ska skötas av specialist.

Profylax: - Inget vaccin finns.

 


ICD-10

Mononukleos orsakad av Epstein-Barr-virus B27.0

 
Sjukskrivning

Länkar till försäkringsmedicinskt beslutsstöd från Socialstyrelsen:
B27 Körtelfeber

Referenser

Johannsen, EC, RT Schooley, and KM Kaye. 2005. Epstein-Barr virus (infectious mononucleosis), In R. Dolin (ed.) Principles and practice of infectious diseases, sixth edition, Churchill Livingstone, Philadelphia, Pennsylvania.

Kaczynski J. Buksmärtor, feber och patologiskt leverstatus. Misstänk mononukleos även hos vuxna. Läkartidningen 1997;94:1088-91.

Linderholm M, Boman J, Juto P, Linde A. Utvärdering av nio snabbtest vid mononukleos. Låg sensitivitet hos snabbtest. Läkartidningen 1995;92:1246.

 

Copyright © Internetmedicin 2014
ID: 1399

Kommentera >>
Behandlingsöversikt: Körtelfeber (Mononukleos)

 
 
 
   



Du måste vara inloggad för att skriva ut.
Logga in eller registrera dig gratis här.

Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
Använd istället knappen Skriv ut (symbolen med skrivare) uppe till höger på sidan.

Endast registrerade användare har tillgång till utskriftsfunktionen.

Så här registrerar du dig och skriver ut:
1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på länken Ny användare uppe
till vänster på sidan och följ instruktionerna.
2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
3. Logga in.
4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
6. Ett nytt fönster öppnas. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.






LÄKARE

Specialist allmänmedicin
Närhälsan, Biskopsgården vårdcentral, Göteborg


Vårdhygienläkare
NU-sjukvården, Område Medicin, Infektionskliniken, Trollhättan



Specialistläkare
Kirurgkliniken, öron-, näs- och halsmottagningen, Värnamo sjukhus


Specialistläkare
Barn- och ungdomsklinik, BUM Alingsås, Södra Älvsborgs Sjukhus


Överläkare kardiologi och internmedicin
till VO Närsjukvård i Hässleholm

SJUKSKÖTERSKOR

Sjuksköterska
Kriminalvården, Mariestad