Internetmedicin.se använder cookies för att kunna erbjuda en så bra tjänst som möjligt. Läs mer

annons
Depressionsdiagnostik
Författare Docent , Psykiatri/Läkarhuset
Granskare Professor emeritus Lil Träskman-Bendz, Avdelning Psykiatri, Institutionen för Kliniska vetenskaper i Lund/Lunds Universitet
Uppdaterad 2009-01-04
Specialitet Psykiatri
Skriv ut
annons



BAKGRUND
 

Arbetssättet vid diagnostisering av depression beror på syftet och den rådande situationen. Denna översikt är skriven i praktiskt-kliniskt syfte.

Syftet med depressionsdiagnostik kan även vara vetenskapligt. Målet brukar då vara att skapa en så homogen och diagnostiskt noggrant utvald grupp som möjligt. Diagnostiska instrument används alltid i dessa sammanhang, exempelvis i samband med läkemedelsstudier.

Kliniskt arbetar man inte med ett homogent urval av patienter. Här gäller det att diagnostisera och adekvat behandla så många depressionsfall som möjligt. Även depressioner som döljer sig bakom somatiska symtom skall behandlas.

Vid en jämförelse mellan en psykiatrisk akutmottagning, en psykiatrisk vårdavdelning och en allmänläkarmottagning, finner man olika urval av patienter och depressionsfall av varierande svårighetsgrad. Inom den psykiatriska vården finner man flera svåra fall med olika komorbiditet. Numera brukar endast depressionsfall av hög svårighetsgrad, depressioner med suicidrisk eller patienter som genomfört suicidförsök läggas in på psykiatrisk vårdavdelning.

Allmänläkaren ser ett stort spektrum sjukdomar och ett flertal depressionsfall på sin mottagning. Ofta har allmänläkaren inte tillräckligt med tid att adekvat omhänderta patienter med depressioner. Vidare möter allmänläkaren patienter med depressioner, som inte själva vet om att de lider av detta, och därför söker för kroppsliga symtom. Dessa fall är svåra att ställa diagnosen depression på. En allmänläkare kan ha god nytta av diagnostiska instrument. Särskilda lättarbetade självskattningsschemata och frågeformulär finns att tillgå. Formulären har ett kvalitetshöjande kliniskt värde. Utan självskattning för ångest och depression är det stor risk att de egentliga psykiska symtomen aldrig upptäcks. Utebliven diagnos innebär utebliven behandling och leder ofta till onödiga somatiska utredningar och behandlingar.

 

Vilka följder har utebliven diagnos av depression?
 

  • Fullbordat suicid är den allvarligaste följden
     
  • Suicidförsök och annat självdestruktivt beteende
     
  • Förstörd livskvalitet
    • lidande, ångest, en del av livet rinner bara iväg utan positivt innehåll
    • låg produktivitet i arbetslivet, grinigt och negativt humör som försämrar personens status på arbetet, sjukskrivning med dess konsekvenser, problem i privatlivet med lidande för både patient och omgivning, vilket kan resultera i relationsproblem och pessimistisk felplanering

     
  • Ökad risk för att drabbas av och dö i kroppslig sjukdom, särskilt hjärtinfarkt och plötslig död i samband med hjärtinfarkt eller arytmi
     
  • Sämre prognos vid kroppslig sjukdom och operationer
     
  • Sjukvårdskonsumtion som ej leder till rätt åtgärd, bortkastande av resurser. Depressionspatienter kan höra till de verkliga problemklientelet med många läkarbesök, utredningar och behandlingar utan effekt.
     
  • Missbruk, särskilt alkohol och tobak. I de yngre åldersgrupperna (från adolescensen) missbruk av narkotika
     
  • Depressionen kan bli behandlingsrefraktär eller kronisk. Nyare fynd tyder på att det finns ett samband mellan atrofi i hippocampusområdena i hjärnan och depression/stress. Stresshormonerna har negativ påverkan på neurotropa faktorer, såsom BDNF (brain-derived neurotrophic factor). Vid depressionstillstånd med psykomotorisk hämning föreligger också stress-hormonpåslag med hyperkortisolemi (ökad utsöndring av kortisol samt kortisolderivat). Dock är inte dexametasontest tillräckligt sensitiva och specifika för att användas i kliniskt-diagnostiskt syfte.

Vilka hinder möter vi för depressionsdiagnos?
 

  • Språkliga kommunikationsproblem (t ex främmande språk)
     
  • Läkarens okunnighet om depression och depressionsdiagnostik, t ex att det skall synas utanpå om en person är deprimerad. En livlig person med expressiv psykomotorik kan felbedömas som icke-deprimerad. Det är den melankoliskt-depressive patienten som brukar ha det mimikfattiga ansiktsuttrycket.
     
  • Dålig intervjuteknik. Den deprimerade är ofta trög och enkelspårig i sitt tänkande, patienten kanske inte hinner tänka efter om läkaren ställer många frågor i snabb följd. Vid en spontan berättelse kan typiska depressiva symtom beskrivas av patienten, vilka förnekades vid standardutfrågandet.
     
  • Patienten själv har fördomar mot psykisk sjukdom. Vissa patienter värjer sig för blotta tanken att lida av en depression. Man förnekar psykiska symtom och tror sig istället vara kroppsligt sjuk.
     
  • Patienten ger problemen en felaktig psykologisk tolkning. Man överbetonar betydelsen av sina problem eller kan inte tänka sig ett depressivt symtom-mönster. Anamnes av anhörig kan vara av stort värde.


DIAGNOS
 

Diagnostiska koder enligt de två dominerande diagnostiska systemen är översättningsbara till varandra. ICD-10-koder används i vardagssjukvården, bl a på läkarintyg för bedömning av rätt till sjukpenning. DSM-IV-koder används ofta på psykiatriska kliniker och i vetenskapliga sammanhang. Dock har ICD-10 diagnostiska kriterier för forskning. De diagnostiska kriterierna i de två systemen är inte identiska. Vardera systemet har sina för- och nackdelar vad beträffar diagnostik.

För depressionsdiagnos kräver DSM-IV och ICD-10 att tillståndet haft en varaktighet av minst två veckor. DSM-IV understryker särskilt att tillståndet skall ha inneburit en förändring av personens tillstånd.
I ICD-10 placeras en depressionsepisod under bipolär diagnos (bipolär sjukdom med lindrig, medelsvår eller svår depressiv episod, F31-koder) om hypomani/mani tidigare uppträtt hos patienten. Om patienten ej tidigare haft någon hypoman eller manisk episod placeras diagnosen under lindrig, medelsvår eller svår depressiv episod (F32-koder).
 

Depressionsskattningsskalor:
 

MADRS

MADRS-S

CPRS-S-A

DSM-IV kriterier för depressiv sjukdomsperiod
 

  • A. Minst ett av symtomen nedstämdhet eller minskat intresse/glädje måste föreligga. Förutom något av eller båda dessa symtom måste minst fyra av de övriga symtomen föreligga för diagnosen egentlig depressionsepisod.
     
  • B. Övriga symtom är:
    • betydande viktnedgång utan bantning, viktuppgång, minskad eller ökad aptit nästan dagligen
    • sömnstörning (oftast minskad sömn, men ibland ökad)
    • observerbar psykomotorisk agitation eller hämning
    • svaghetskänsla eller brist på energi så gott som dagligen
    • värdelöshets- eller skuldkänslor (obefogade)
    • minskad tankeförmåga, koncentrationssvårigheter eller obeslutsamhet
    • återkommande tankar på döden, självmordstankar, planering för självmord eller utfört självmordsförsök

     
  • C. Symtomen orsakar kliniskt signifikant lidande eller försämrad funktion i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden
     
  • D. Symtomen beror inte på direkta fysiologiska effekter av någon substans (t ex missbruksdrog, medicinering) eller av somatisk sjukdom/skada
     
  • E. Symtomen förklaras inte bättre med sorgreaktion, d v s att den depressiva symtomatologin har varat längre än två månader efter närståendes bortgång

I DSM-IV kan depressionen specificeras på olika sätt. En särskild specifikation finns för melankoli vid både uni- och bipolär affektiv sjukdom.
För det första skall något av följande symtom uppträda under den svåraste perioden i den aktuella episoden:
 

  • förmågan att känna lust eller glädje i aktiviteter har helt eller i stort sett försvunnit
     
  • personen reagerar inte på vanligtvis positiva stimuli (känner sig inte ens tillfälligt särskilt mycket bättre när något roligt inträffar)

För det andra skall minst tre av följande symtom föreligga:
 

  • nedstämdheten har distinkt kvalitet, upplevs helt annorlunda än en annan känsla, exempelvis sorg
     
  • nedstämdheten är värst på morgonen
     
  • tidigt uppvaknande (minst 2 timmar före den vanliga tiden)
     
  • stark psykomotorisk hämning eller agitation
     
  • betydande aptitlöshet eller viktminskning
     
  • överdrivna eller obefogade skuldkänslor

ICD-10 kriterier för depressiv sjukdomsepisod
 

ICD-10-diagnos av depression bygger på följande huvudprincip.

Depressiv episod vid känd bipolär sjukdom (F31) klassificeras som:

  • bipolär sjukdom, lindrig eller medelsvår depressiv episod (man har här lagt båda svårighetsgraderna inom en diagnos)
  • bipolär sjukdom, svår depressiv episod utan psykotiska symtom
  • bipolär sjukdom, svår depressiv episod med psykotiska symtom


Föreligger inte bipolär sjukdom klassificeras sjukdomstillståndet som:
  • lindrig depressiv episod
  • medelsvår depressiv episod
  • svår depressiv episod utan psykotiska symtom
  • svår depressiv episod med psykotiska symtom (under F32-gruppen)


För diagnosen bipolär sjukdom med depressiv episod gäller samma kriterier som depressionskriterierna vid unipolär sjukdom samt att att någon gång under individens liv förekommit hypomana eller maniska symtom, tydliga nog för att uppfylla kriterierna för hypoman eller manisk episod.

För depressiv episod (F32), unipolär sjukdom, ställs följande generalkriterier:
  • Den depressiva episoden skall vara minst 2 veckor
  • Det har inte någon gång under individens liv förekommit några hypomana eller maniska symtom, tydliga nog för att uppfylla kriterierna för hypoman eller manisk episod (F31)
  • De vanligaste exklusionskriterierna är att episoden förklaras av bruk av psykoaktiva substanser (F10-F19) eller av något organiskt psykiskt syndrom (såsom vid F00-F09).


Därefter följer kriterier för tre olika grader av depressiv episod:

Lindrig depressiv episod

  • A. Generalkriterierna är uppfyllda.
     
  • B. Minst två av följande tre symtom måste finnas:
    • sänkt grundstämning till den grad att det definitivt kan anses onormalt för individen i fråga, närvarande större delen av dagen, nästan varje dag, knappast påverkbart av omständigheter och med en duration av minst 2 veckor
    • brist på intresse för eller glädje av aktiviteter som normalt upplevs som lustfyllda
    • minskad energi eller ökad utröttbarhet

     
  • C. Ett eller flera ytterligare symtom skall finnas för att ge ett totalt antal av minst 4 symtom:
    • brist på självtillit eller självförtroende
    • omotiverade känslor av självförebråelser eller svåra och inadekvata skuldkänslor
    • återkommande tankar på döden eller självmord eller självmordsbeteende
    • klagomål eller bevis på försämrad förmåga att tänka eller koncentrera sig, såsom obeslutsamhet eller tveksamhet
    • förändrad psykomotorik med agitation eller retardation (subjektivt eller objektivt)
    • sömnstörningar av någon form
    • förändrad (minskad eller ökad) aptit med åtföljande viktförändring

Medelsvår depressiv episod
 

  • A. Generalkriterierna skall vara uppfyllda
     
  • B. Minst 2 av de tre symtomen listade ovan för lindrig depression
     
  • C. Ytterligare symtom från kriterium C (se lindrig depressiv episod) måste finnas för att ge ett totalantal på minst 6 symtom

Svår depressiv episod utan psykotiska symtom
 

  • A. Generalkriterierna skall vara uppfyllda
     
  • B. Samtliga tre kriterier under B skall vara uppfyllda
     
  • C. Ytterligare symtom från kriterium C måste finnas så att det totalt föreligger minst 8 symtom
     
  • D. Hallucinationer, vanföreställningar eller depressiv stupor får inte föreligga

Svår depressiv episod med psykotiska symtom
 

  • A, B och C som vid svår depressiv episod utan psykotiska symtom
     
  • D. Stämningskongruenta psykotiska symtom (vanföreställningar om skuld, värdelöshet, kroppslig sjukdom, väntande katastrofer, hånfulla eller fördömande hörselhallucinationer) eller stämningsinkongruenta psykotiska symtom (vanföreställningar om förföljelse eller hänsyftning utan affektivt innehåll) tillkommer

Somatiska symtom
 

Vissa kroppsliga symtom vid depression anses som speciellt kliniskt signifikanta. Dessa symtom kallas här somatiska (förr biologiska, vitala, melankoliska eller endogena) och klassificeras med en extra femte kodsiffra (exempelvis: medelsvår depressiv episod med somatiska symtom F32.11).

Depressioner med markanta somatiska symtom förekommer ofta vid bipolär sjukdom i samband med depressiva episoder.

Somatiska symtom vid depression är:

  • tydlig brist på intresse eller glädje för aktiviteter som normalt uppfattas som lustfyllda
  • brist på emotionella emotioner vid händelser eller aktiviteter som normalt ger upphov till emotionell respons
  • tidigt morgonuppvaknande; minst 2 timmar tidigare än vanligt
  • de depressiva känslorna är starkast på morgonen
  • objektiva bevis på uttalad motorisk förlångsamning eller agitation (uppmärksammat eller rapporterat av personer i patientens omgivning)
  • uttalad aptitförlust
  • viktförlust (viktnedgång med 5% av kroppsvikten under den senaste månaden)
  • uttalad förlust av libido

Övriga depressiva sjukdomssymtom

Vid depression kan olika kroppsliga symtom ingå i symtombilden, såsom:

  • gastrointestinala symtom
     
  • kardiovaskulära symtom
     
  • urogenitala symtom
     
  • hud- och smärtsymtom
     
  • pseudoneurologiska symtom

Dessa symtom kan vara uttryck för depressiv ångest eller ett depressivt symtom- och sjukdomsupplevande.

Ospecifika muskuloskelettala symtom, smärtor och upplevd, men ej somatiskt verifierad funktionsnedsättning, huvudvärk och ryggsmärtor kan ingå i depressionssymtomatologin och dominera sjukdomsbilden. Omfattande studier visar att multipla icke somatiskt, men psykiatriskt-diagnostiskt förklarbara symtom är vanliga vid depression. Data finns också som visar att patienter med återkommande depressiva episoder ofta gör fler besök hos läkare än andra.

En svår depression är lika funktionsnedsättande som en invalidiserande kroppslig sjukdom. Icke depressionsbehandlade patienter använder mer sömn-, ångestdämpande- och receptbelagda läkemedel än andra.

Aggressivitet ingår i hälften av fallen av depressioner. Ofta yttrar det sig som
grinighet, grälsjuka och affektutbrott. I svårare fall av depression med agitation kan aggressionen övergå till kroppsligt våld, särskilt efter alkoholförtäring. I amerikansk psykiatri har uttrycket hostile depression präglats.



 

SPECIELLA DEPRESSIONSFORMER
 

  • Dystymi


  • Med dystymi förstås en relativt låggradig depression med mer än två års duration. Här är grundkraven desamma i både ICD-10 och DSM-IV. Tillståndet förklaras ej av kronisk egentlig depression eller av en egentlig depression i partiell remission.

     

    Minst 3 av följande symtom under någon del av depressionsperioden:

    • minskad energi eller aktivitet
    • sömnstörningar
    • brist på självförtroende eller känslor av otillräcklighet
    • koncentrationssvårigheter
    • ofta gråtmild
    • libidominskning eller brist på intresse för andra njutningsfyllda aktiviteter
    • känslor av hopplöshet eller förtvivlan
    • upplevd oförmåga att klara av rutinmässiga ansvarsområden i det dagliga livet
    • pessimism om framtiden eller grubbel om det som varit
    • social tillbakadragenhet
    • minskat talflöde

    DSM-IV kräver vidare minst två av symtomen:

    • minskad aptit eller för stort intag av mat
    • för lite eller för mycket sömn
    • brist på energi eller svaghetskänsla
    • nedvärderande av sig själv
    • koncentrationssvårigheter eller obeslutsamhet
    • hopplöshetskänslor

  • Begreppet dubbel depression


  • Begreppet används vid kombinationen av dystymi och aktuell episod av egentlig depression. Dystymi är inget opåverkbart behandlingsrefraktärt tillstånd utan svarar ofta väl på gängse antidepressiv behandling. Att tolka tillståndet som en opåverkbar personlighetsstörning är fel och medför att patienten undanhålls effektiv behandling.

     

  • Depression med atypiska symtom

    Detta är ett väletablerat och välkänt tillstånd.
    Specificeras enligt DSM-IV enligt följande:

    • Ett depressivt tillstånd, där grundkriteriet är att förmågan till känslomässiga reaktioner finns (sinnesstämningen höjs av positiva eller potentiellt positiva händelser)

    Minst två av följande symtom finns dessutom:

    • betydande aptit-eller viktökning
    • ökat (för mycket) sovande
    • "blytyngdkänsla" i armar och ben
    • långvarigt (således ej enbart under depressionen) mönster av känslighet för att bli avvisad av andra och som resulterar i signifikant funktionsnedsättning socialt eller i arbetslivet (d v s socialt fobiska och sensitiva drag)

  • Årstidsrelaterad depression
     

    • Vintermörkersdepression. Kommer regelbundet med höstmörkret och slutar på våren under flertalet år. Ofta ingår atypiska depressiva symtom
       
    • Vår- och höstdepression, som kommer när dagsljuset förändras snabbast under dygnet.

  • Intermittenta kortvariga depressioner

    Detta tillstånd är upptaget i ICD-10 under andra recidiverande förstämningstillstånd. Det rör sig om recidiverande depressiva episoder som under det senaste året upträtt ungefär en gång per månad. Episoderna är kortare än två veckor, oftast 2–3 dagar, och är ej relaterade till menstruationscykeln. Depressionerna kan vara lindriga, medelsvåra eller svåra. Ofta förstår den patienten inte att det rör sig om en sjukdom. Patienterna uppfattas ofta som lynniga, besvärliga och grälsjuka.


     

  • Postpartumdepression

    Många kvinnor drabbas av lätta depressiva symtom efter en förlossning ("maternal blues") och ungefär var tionde drabbas av postpartumdepression. De drabbade kvinnorna kan insjukna flera månader efter förlossningen. Ibland förekommer tvångstankar med rädsla att förlora självkontrollen och skada eller döda sitt barn. Även tvångssyndrom kan debutera post partum. För bipolärt sjuka ökar risken betydligt för ny sjukdomsepisod efter förlossning. Ibland kan sjukdomen debutera i form av en postpartumpsykos.


     

  • Depression relaterad till hjärnskada eller hjärnsjukdom

    Förekommer vid:

    • post-stroke-tillstånd (post-stroke-depressioner)
    • Parkinsonsyndrom
    • Alzheimerdemens
    • vaskulär demens
    • traumatiska hjärnskador
    • multipel scleros
    • amyotrofisk lateralscleros

    Vid post-stroke-tillstånd och demenssyndrom kan blödighet och affektiv inkontinens (okontrollerade plötsliga känsloreaktioner) förekomma, även utan tydlig depressionsdiagnos. Intressant är att antidepressiva läkemedel även dämpar lesionell affektinkontinens.


     

  • Depression relaterad till kroppslig sjukdom

    Kroniska somatiska sjukdomar ökar risken för depression betydligt. På vårdinrättningar för äldre och kroniskt sjuka är risken för depressioner flerfaldigt ökad. Tillkomst av depression sänker livskvaliteten ytterligare, försämrar patientens medverkan i vårdprogram och aktiviteter samt ökar dödligheten.

    Oupptäckt kroppslig sjukdom kan finnas vid depressiva tillstånd. Särskilt lömsk diagnostiskt är hypothyreos genom sin smygande sjukdomsprogress.
    Även hyperthyreos, hyperparathyreoidism, Addisons sjukdom och Cushings syndrom ökar risken för depresssion.

    Allmänpåverkande patienter med icke upptäckt kroppslig sjukdom kan också feltolkas som depression (exempelvis diabetes mellitus och cancer).

     

  • Depression relaterad till läkemedelsbehandling

    Åtskilliga läkemedel anses (på mer eller mindre goda grunder) öka risken för att utlösa depression :

    • Kortisonbehandling ökar risken för affektiva syndrom, ångestsyndrom och psykotiska tillstånd. Riskökningen korrelerar till dos.
       
    • Interferonbehandling innebär risk för affektiv sjukdom eller psykotiska tillstånd
       
    • Adrenerga betablockerare anses ha en begränsad, depressiogen effekt

  • Depression relaterad till missbruk eller tillstånd efter missbruk

    För denna diagnos brukar kriteriet spontant tillfrisknande från depression under två-tre veckor efter upphört missbruk användas. Tillståndet skall inte tolkas som abstinens. Förr sågs depression ofta efter alkoholmissbruk, men idag är depression efter narkotikamissbruk den dominerande formen. Särskilt centralstimulantina inklusive ecstasy och kokain framkallar depressivitet.

     

  • Depression relaterad till barnpsykiatriska syndrom såsom ADHD, Gilles de la Tourettes syndrom och autismssyndrom

    Detta samband har upptäcks genom utveckling av diagnostik och nosologi vid barnpsykiatriska syndrom och genom sammanlänkning av vuxenpsykiatri och barnpsykiatri. Patienter med ADHD är sårbara för depressioner, inte endast genom sin utsatthet i tillvaron. Möjligen kan störningar i dopamintransmissionen förklara sårbarheten.

     

  • Bipolär sjukdom med depressiv episod
     

    Länk till Bipolärt syndrom

  • Premenstruell dysfori (PMD)

    Depressivitet och nedstämndhet som återkommer periodiskt i anslutning till menstruation. Kriterier:
     

    A. Symtomen måste uppkomma veckan före menstruationen och mildras ett par dagar efter att menstruationsblödningen kommit igång under majoriteten av menscyklerna (minst 10 av 12 menscykler) under det senaste året. Fem av följande symtom måste föreligga, varav minst ett måste vara 1, 2, 3 eller 4.

      1. Nedstämdhet eller dysfori (dysterhet)
      2. Oro, ångest eller spänning
      3. Affektlabilitet (hastigt växlande sinnesrörelse som även kan påverka kroppsliga funktioner)
      4. Irritation
      5. Minskat intresse för vanliga aktiviteter
      6. Koncentrationssvårigheter
      7. Påfallande brist på energi
      8. Påfallande förändring i aptit, ökat matintag eller matbegär
      9. Hypersomnia eller insomnia
      10. Känsla av att vara nedtyngd
      11. Andra fysiska symtom exempelvis spänningar i bröst, uppsvälldhet
    B. Symtomen måste inverka på arbete, skola, normala aktiviteter eller förhållanden

    C. Symtomen får inte endast vara en förvärring av andra sjukdomar

    D. Kriterierna A, B, C måste bekräftas av åtminstone två på varandra följande menscykler med symtom, gärna med dagboksanteckningar i form av daglig egenskattning av symtom.

    Diagnostiska kriterier för PMD, se refrens nedan

    Intressant är att SSRI och tricykliska antidepressiva (Anafranil) visat god effekt vid PMD och att effekten sätter in utan "delay" som vid behandling av depressioner och ångeststörningar. PMD påminner om den atypiska depressionen. Patienter som har PMD kan medicinera med antidepressiva läkemedel intermittent. I Sverige har inga läkemedel indikation för PMD (paroxetin och fluoxetin indikation för tillståndet i Storbritannien respektive USA).

     

  • Utmattningsdepression

    Deprimerade patienter klagar oftast över trötthet. Närmare analys av vad den deprimerade patienten menar med trötthet är att det rör sig om igångsättningssvårigheter, initiativlöshet, frånvaro av lust att göra något eller oförmåga att känna lust och glädje.

    En alltmer uppmärksammad diagnos är den så kallade utmattningsdepressionen (ingick tidigare i begreppet psykasteni). Vid utmattningsdepression föreligger definitionsmässigt mer än ett halvårslångt tillstånd med upplevelse av trötthet, vilken inte lindras av vila. Behovet av vila är omättbart. Ibland finns en samtidig nedstämdhet, men inte hos alla patienter.
    Prestationsnivån är kraftigt sänkt både i arbets- och privatlivet. Ofta känner patienten sig fysiskt trött och är extremt uttröttbar. Patienter med utmattningsdepression har mycket dålig tolerens för kroppsansträngningar. Ofta leder tillståndet till långvarig sjukskrivning. Trötthetskänslorna saknar grund i någon kroppslig sjukdom.

    Andra tillstånd som kan ge upphov till trötthet och därför bör uteslutas diffrentialdiagnostiskt:
    • malignitet
    • infektionssjukdom
    • hypotyreos
    • systemsjukdomar
    • sömnapnésyndrom
    • metabolisk sjukdom (exempelvis diabetes)
    • läkemedelsorsakad trötthet
    • celiaki
    • neurologisk sjukdom
    .

    Till sjukdombilden vid utmattningsdepression hör flera av följande symtom:
    • koncentrationssvårigheter
    • nedsatt närminne
    • muskelsmärtor
    • ledvärk utan tecken på artrit
    • huvudvärk
    • sömnsvårigheter
    • halsont
    • ömma lymfkörtlar på halsen eller i axillerna

    En hypotes är att en kronisk infektion med Epstein-Barr-virus skulle vara bakomliggande orsak till utmattningsdepression, men detta är inte fastställt.
    Utmattningsdepression förbättras inte av antidepressiv medicinering, ett faktum som kan användas differentialdiagnostiskt.

     

    ICD-10

    Lindrig depressiv episod F32.0
    Medelsvår depressiv episod F32.1
    Svår depressiv episod utan psykotiska symtom F32.2
    Svår depressiv episod med psykotiska symtom F32.3
    Andra specificerade depressiva episoder F32.8
    Depressiv episod, ospecificerad F32.9
    Recidiverande depression, ospecificerad F33.9

     
    Sjukskrivning

    Länkar till försäkringsmedicinskt beslutsstöd från Socialstyrelsen:
    F32 Depressiv episod
    F33 Recidiverande depressioner

    Nationella riktlinjer
     

    Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom


    Referenser
     

    Diagnostiska kriterier för diagnosen PMD enligt: Elias Eriksson, Charlotta Sundblad, Kimberly A Yonkers & Meir Steiner (2000). Premenstruell dysphoria and related conditions: symtoms, pathophysiology and treatment (269-293) i, Mood disorders in women.
    Se även "research criteria for premenstrual dysforic disorder", DSM-IV.

    Copyright © Internetmedicin 2017
    ID: 1358

    Kommentera >>
    Behandlingsöversikt: Depressionsdiagnostik

     
     
     
       



  • Du måste vara inloggad för att skriva ut.
    Logga in eller registrera dig gratis här.

    Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
    Använd istället knappen Skriv ut (symbolen med skrivare) uppe till höger på sidan.

    Endast registrerade användare har tillgång till utskriftsfunktionen.

    Så här registrerar du dig och skriver ut:
    1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på länken Ny användare uppe
    till vänster på sidan och följ instruktionerna.
    2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
    3. Logga in.
    4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
    5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
    6. Ett nytt fönster öppnas. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.








    Överläkare/specialistläkare inom Barn- och ungdomspykiatri
    Skaraborgs Sjukhus, M6, BUP Läkare


    60 ST- läkare
    Västerbotten


    Överläkare/ specialistläkare
    till VO AnOpIVA i Helsingborg och Ängelholm


    Arbeta som läkare hos Min Doktor
    Min Doktor


    Just nu har vi flera lediga tjänster på hel- eller deltid. Även i Mali.
    Försvarsmakten


    Just nu söker vi dig som är specialist i allmänmedicin!
    Bohuspraktiken, Bohus Centrum


    Enhetschef
    till Operationsavdelningen i Helsingborg


    Chefsläkare
    Södra Älvsborgs Sjukhus, sjukhusledning


    Distriktsläkare
    Heby Vårdcentral


    Specialist allmänmedicin och ST-läkare
    till hälsocentralerna Arbrå, Baldersnäs och Kilafors


    Leg. läkare med erfarenhet från primärvården
    KRY


    Distriktssköterska på vårdcentral
    Primärvårdens vårdcentraler i Uppsala län


    Överläkare/Specialistläkare
    till Hudmottagningen i Helsingborg


    Specialist allmänmedicin och ST-läkare
    till hälsocentralerna Söderhamn och Linden


    Specialist allmänmedicin och ST-läkare
    till hälsocentralerna Hudiksvall och Nordanstig

    annons
    annons
    annons