annons
annons
Cervikal spondylos, inklusive diskbråck i halsrygg, och "reumanacke"
Författare Professor Mikael Svensson, Neurokirurgiska kliniken/Karolinska Sjukhuset
Överläkare Kyrre Pedersen, Neurokirurgiska kliniken/Karolinska Sjukhuset
Granskare Professor Urban Lindgren, Ortopedkliniken/Huddinge Universitetssjukhus
Uppdaterad 2014-06-12
Specialitet Neurokirurgi, Ortopedi, Reumatologi
Skriv ut


FAKTARUTA

Bakgrund:Långvarig smärta i halsryggen med utstrålning i arm/hand/fingrar kan bero på degenerativa förändringar i halskotpelaren i form av benpålagringar (osteofyter) eller buktande diskar/diskbråck (cervical spondylos). Stickningar/domningar inom specifikt dermatom stärker den kliniska bilden. I mer avancerade fall kan ryggmärgen bli påverkad (myelopati) med sfinkterpåverkan, och/eller spasticitet i benen.
Ålder:Cervikal spondylos är vanligt förekommande och ökar i frekvens med stigande ålder hos både män och kvinnor.
Etiologi:Delvis som led i normalt åldrande. Trauma mot halsryggen, inkl Whiplash, förefaller öka risken att uveckla spondylos flera år senare.
Utredning:Klinisk bedömning i kombination med MRT ger oftast diagnosen. Ofta behöver man komplettera med slätröntgen eller DT halsrygg. I mer komlicerade fall utförs även DT myelografi och neurofysiologiska tester. På vissa kliniker praktiseras diagnostisk nervrotblockad.
Behandling:De flesta fall kan behandlas konservativt där ett lämpligt program med sjukgymnastik, vila och antiflogistika kombineras. I mer svåra fall kan kirurgiskt ingrepp övervägas av neurokirurg eller ortoped. Vilken kirurgisk teknik som används anpassas till det enskilda fallet, men främre fusion är den i Sverige vanligaste approachen.



 

BAKGRUND
 

Degenerativa förändringar i halsryggen, cervikal spondylos, är vanligt förekommande i vuxen ålder och är i det närmaste en folksjukdom. Dessa förändringar omfattar:

  • Diskdegeneration
  • Diskbråck
  • Benpålagringar - sk osteofyter
  • Hypertrofiska facettleder
  • Förkalkade och därmed förtjockade ligament, vilka kan trycka mot:

    • ryggmärg (cervikal spinal stenos)
      och/eller
    • cervikal nervrot (stenoserad lateral recess, foraminell stenos).

Parallellt med utveckling av degenerativa förändringar i halsryggen kan kotkropparna förskjutas något i förhållande till varandra, olisthes.

Orsaken till utveckling av spontan spondylos, d v s spondylos i avsaknad av kända trauma eller sjukdomar, t ex reumatism i halsryggen (se nedan), är inte känd. Möjligen kan långvarig, hög och felaktig belastning, vilket i praktiken kan betraktas som upprepade mindre trauman mot halsryggen, spela en roll. Genetiska faktorer kan heller inte uteslutas.

Cervikal spondylos ses oftast i halsryggens nedre del, där vridmoment och belastning är som störst.


 

SYMTOM
 

  • Cervikalgi - långvarig värk i nacke
  • Rhizopati - besvär som strålar utmed dermatom i arm, hand och fingrar
  • Parestesier - omväxlande värk av ilande karaktär, samt stickningar, domningar och obehaglig köldkänsla

Diskdegeneration i sig anses även kunna ge upphov till värk av typen "referred pain", d v s värk som inte motsvaras av något specifikt dermatom. Vanligen drabbar detta skulderregionen eller strålar upp mot bakhuvudet, öronen eller käklederna. I längre framskridna fall kan spondylosen ge upphov till trängsel för ryggmärgen, cervikal spinal stenos, med utveckling av myelopati och långa bansymtom (se nedan).

I vissa fall föreligger speciell symtomatologi:

 

Reumatism i halsrygg
 

Patienter med reumatism i halsryggen har ofta förändringar i övre delen av denna. Dessa patienter inremitteras vanligen till ortopedisk eller neurokirurgisk klinik p g a smärtsam instabilitet mellan C1 och C2 i flexion/extension och kräver i vissa fall operativ behandling med bakre fusion (se "Behandling" nedan). Vid svårare reumatisk sjukdom förekommer förändringar runt denstoppen, pannusbildning, i kombination med basilär impression. Detta kan orsaka ett betydande tryck mot hjärnstammen, ibland ledande till tetrapres. Operation med exstirpation av dens via transoral ingång kan vara indicerad.

 

Bechterews sjukdom (ankyloserande spondylit)
 

Hos patienter med Bechterews sjukdom spontanfusioneras kotorna i hela kotpelaren, inklusive halsryggen, allteftersom sjukdomen progredierar. Halskotpelaren blir stel och frakturerar lätt vid trauma.

Patienter med Bechterews sjukdom förekommer ff a som akutfall i samband med falltrauma, då tvärgående frakturer, "bamboo stick"-frakturer, ofta uppkommer i halsryggen. Dessa frakturer medför hög risk för ryggmärgsskada. Patienter med en sådan skada måste skyddas från mekanisk påfrestning på nacken till dess att de kan opereras, företrädesvis med internfixation (se översikt Halsryggskador).


 

UTREDNING
 

Tumregel: Vid hastigt påkomna neurologiska symtom kontaktas neurokirurgisk jour akut. Övriga fall remitteras till neurokirurgisk mottagning efter att utredning med slätröntgen och MRT utförts.

 

Anamnes
 

  • När debuterade symtomen?

  • Har besvären förändrats över tiden och i så fall på vilket sätt?

  • Var i nacke, armar, händer, fingrar är besvären lokaliserade? (Korrelera till dermatom).

  • Vilken karaktär har besvären? D v s upplever patienten stickningar, domningar, ilande, brännande värk eller något annat?

Status
 

Riktat neurologstatus.

  • Spurlings test

    Under förutsättning att ingen misstanke för instabilitet i halsryggen föreligger utförs Spurlings test.

    I sittande böjs patientens huvud omväxlande åt höger och vänster med samtidig flexion eller extension samtidigt som undersökaren komprimerar kotpelaren i axialplanet genom ett lätt tryck upptill på huvudet. Spurlings test är positivt om kompressionen utlöser huggsmärta i kotpelaren och smärta som radierar ut i armen. Detta talar för foraminell stenos med signifikant rotpåverkan. Vid märgpåverkan kan fram- och bakåtböjning i nacken utlösa en plötslig smärta i bålen, eventuellt ned i benen (Lhermittes tecken).
     

  • Motorik

    Bedöm motoriska funktioner i följande muskler:
     

    Motorik (myotom)Segment
    DeltoideusC4-5
    BicepsC5-6
    HandledsextensionC6-7
    Handledsflexion, triceps, fingerextensionC7
    Fingerextension och interosséerC8-Th1
    HöftflexionL2-3
    QuadricepsL2-4
    Dorsalflexion fotledL4-5
    Plantarflexion fotledS1


  • Sensorik

    Kontrollera sensorisk funktion avseende tryck, beröring, smärta temperatur, vibration och djupt ledsinne i åtminstone följande dermatom:
     

    Sensorik och dermatomSegment
    SkuldraC4-5
    Lateralt över- och underarm t o m dig 1-2C6
    Mellersta delen av över-, underarm t o m dig 2-4C7
    Ulnart över-, underarm t o m dig 4-5C8
    Plan utmed bröstvårtorTh4
    Plan utmed navelnTh10


  • Reflexer

    Kontrollera sträckreflexer:
     

    ReflexerSegment
    BicepsC5,6
    TricepsC7
    BrachioradialisC5,6
    PatellarL3,4
    AchillesS1



     

    Undersökningar
     

    Patienter där ovanstående kliniska undersökning talar för cervikal spondylos bör utredas med:

    • Slätröntgen (frontal, sida och vrid- dvs foramen-bilder) eller DT halsrygg.

    • MRT-halsrygg om diskreta till moderata sensoriska besvär varat längre än 3 månader (tidigare om uttalade sensoriska besvär eller motorisk påverkan). Vid misstanke på sfinkterpåverkan eller hastigt progredierande myelopati utförs MRT akut.

    Om patienten har signifikanta besvär och varken slätröntgen eller MRT kunnat förklara patientens symtom kan utredningen med fördel kompletteras med DT-myelografi.

    DT-myelografi kan i vissa fall ge en mer detaljerad bild av en eventuell nervrotspåverkan, vilket kan vara vägledande inför eventuell operation.

    Även neurofysiologisk undersökning med EMG och EnEG kan i vissa fall vara vägledande för diagnostik kring påverkad nervrot, men är som regel mer användbart vid distal perifer nervpåverkan, t ex karpaltunnelsyndrom. Diagnostiska nervrotsblockader i genomlysning används på vissa ryggkliniker innan kirurgi.


     

    BEHANDLING
     

    De allra flesta fall av kroniska nackbesvär till följd av degenerativ ryggsjukdom behandlas konservativt. Nacksmärtor förekommer oftare med högre ålder fram till 55-60 års ålder, därefter är prevalensen lägre. Detta, samt att symtomen ofta fluktuerar, ger en viss grund för en optimistisk inställning. Vid behov ordineras vila och sjukskrivning i kombination med sjukgymnastik och lämpliga analgetika under kortare perioder med svår värk.

    Operation bör övervägas om utredningen visar något av följande:

    • Stenosering av foramina/laterala recesser p g a osteofyter.
    • Diskbråck med signifikant påverkan på nervrötter.
    • Radiologiskt påvisad cervikal spinal stenos i kombination med progressiv myelopati.

    En förutsättning för operation vid de första två tillstånden är att de beskrivna fynden föreligger i kombination med långvarig smärta av rhizopatityp (>3 mån), där symtomen snarast tilltar med tiden.

    I övriga fall med spondylos i multipla nivåer och/eller med bilateral rotpåverkan avgörs operationsindikationen som regel efter utvidgad utredning, t ex upprepad MRT eller cervikal DT-myelografi.

     

    Operativa tekniker

    Ett flertal olika tekniker har använts inom ramen för spondyloskirurgi i halsryggen. Nedanstående beskriver de vanligaste operationerna.

    Främre fusion

    Efter noggrann genomgång av "risk-benefit" med patienten erbjuds operation i första hand med främre fusion, syftande till att avlägsna diskbråck eller osteofyter som trycker på nervrot eller ryggmärg, samt att steloperera den berörda nivån. I selekterade fall kan artificiella diskinplantat övervägas som erbjuder rörlighet i den opererade nivån.
     

    Bakre fusioner

    Bakre fusioner utförs mindre frekvent vid spondylosfall, men är desto vanligare vid operation av "reumanacke". Reumatiker med smärtsam instabilitet mellan C1 och C2 kan med fördel opereras med bakre fusion.

    Oftast utförs detta med transartikulära skruvar mellan C1 och C2, enligt s k "Magerl-teknik", under förutsättning att det finns tillräckligt med benfäste för skruvarna. I annat fall kan man utföra bakre fusion med cerklage/titanvajer och cristaben som placeras mellan C1s bakre båge och C2s spinalutskott (bakre fusion enligt Gallie eller Brooks).
     

    Foraminotomi och laminektomi/hemilaminektomi

    Foraminotomi eller laminektomi/hemilaminektomi via ingång genom bakre medellinjen är ett alternativ till främre fusion vid foraminell respektive cervikal stenos, men används alltmer sällan eftersom man vid främre fusion lättare får bort osteofyter, vilka oftast ligger ventralt om nervrot/ryggmärg.

    Vid engagemang av multipla nivåer (>2) så kan foraminotomi fortfarande vara ett bra alternativ eftersom steloperation då inte behöver utföras. En variant på foraminotomi kan även utföras framifrån med öppning av foramen intervertebrales framvägg. Även laterala ingångar har använts vilket medför fördelen av tidig kontroll av arteria vertebralis.


     

    UPPFÖLJNING
     

    Uppföljning efter den kirurgi som beskrivits ovan (med diverse inplantat) genomförs enligt lokala rutiner. Vid Karolinska universitetssjukhuset i Solna används följande rutin: Röntgen eller DT halsrygg utförs dagen efter operationen, efter 4 veckor samt efter 3 månader, varefter patienten inbokas för återbesök till operatören.


     


    ICD-10

    Spondylos, ospecificerad M47.9
    Intervertebraldisksjukdom, ospecificerad M51.9
    Spondylolistes M43.1
    Cervikalgi M54.2
    Pelvospondylit M45.9

     

    Sjukskrivning

    Länkar till försäkringsmedicinskt beslutsstöd från Socialstyrelsen:
     

    M45 Pelvospondylit [Bechterews sjukdom]

    M51 Andra sjukdomar i mellankotskivorna

    M54 Ryggvärk

    Referenser

    Atlas of spine surgery, Winter et al, 1995
    Spine Surgery, Benzel, 1999
    Youmans neurological surgery, 1996

    Copyright © Internetmedicin 2014
    ID: 1348

    Kommentera >>
    Behandlingsöversikt: Cervikal spondylos, inklusive diskbråck i halsrygg, och "reumanacke"

     
     
     
       



  • Du måste vara inloggad för att skriva ut.
    Logga in eller registrera dig gratis här.

    Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
    Använd istället knappen Skriv ut (symbolen med skrivare) uppe till höger på sidan.

    Endast registrerade användare har tillgång till utskriftsfunktionen.

    Så här registrerar du dig och skriver ut:
    1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på länken Ny användare uppe
    till vänster på sidan och följ instruktionerna.
    2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
    3. Logga in.
    4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
    5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
    6. Ett nytt fönster öppnas. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.






    LÄKARE


    Specialist i allmänmedicin
    VC Linero Östra Torn i Lund


    ST-läkare
    Njurmedicinska kliniken, Danderyds Sjukhus


    Specialistläkare i allmänmedicin
    till Vårdcentralen Nyhem eller Andersberg



    Specialistläkare/ överläkare
    Nystartad KAVA-enhet, Kir.kliniken Varberg



    Erfaren Specilaist i Allmänmedicin
    Regionkansliet, Hälso- och sjukvårdsavdelningen, Vårdvalsenheten


    Specialistläkare
    Beroende- och neuropsykiatri


    2 specialistläkare i allmänmedicin
    Vårdcentralen Centrum, Laholm


    Specialist allmänmedicin
    Närhälsan, Biskopsgården vårdcentral, Göteborg


    Clinical Research Physician
    Cardiovascular & Metabolic Diseaseto Mölndal
    AT-LÄKARE

    AT- läkare
    Visby Lasarett


    AT-Läkare
    Ängelholms sjukhus


    AT-Läkare
    Hallands Sjukhus Varberg


    AT-Läkare
    Helsingborgs Lasarett


    AT-Läkare
    Piteå-Älvdals


    AT-Läkare
    Kalix Sjukhus


    AT-Läkare
    Universitetssjukhuset i Örebro


    AT-Läkare
    Alingsås lasarett


    AT-Läkare
    Skellefteå lasarett


    AT-Läkare
    Södersjukhuset


    AT-Läkare
    Danderyds Sjukhus


    AT-Läkare
    Sollefteå sjukhus


    AT- Läkare
    Värnamo Sjukhus


    AT-Läkare
    Nu-sjukvården


    AT-Läkare
    Blekingesjukhuset Karlshamn


    AT-Läkare
    Universitetssjukhuset i Linköping


    AT-Läkare
    Kiruna Sjukhus


    AT-Läkare
    Hässleholms sjukhus


    AT-Läkare
    Lasarettet Trelleborg


    AT- Läkare
    Höglandssjukhuset i Eksjö


    AT-Läkare
    Lasarettet i Landskrona


    AT-Läkare
    Kungälv Sjukhus


    AT-Läkare
    Blekingesjukhuset Karlskrona


    AT-Läkare
    Centrallasarettet i Växjö


    AT-Läkare
    Vrinnevisjukhuset i Norrköping


    AT- läkare
    Länssjukhuset Ryhov


    AT-Läkare
    Centralsjukhuset Kristianstad


    AT-Läkare
    Lasarettet i Motala


    AT-Läkare
    Lindesbergs Lasarett


    AT-Läkare
    Lasarettet i Ystad


    AT-Läkare
    Östersunds sjukhus


    AT-Läkare
    Hallands sjukhus Halmstad


    AT-Läkare
    Skaraborgs Sjukhus


    AT-Läkare
    Norrlands Universitetssjukhus


    AT-Läkare
    Örnsköldsviks sjukhus


    AT-Läkare
    Dalarna


    AT-Läkare
    Karlskoga Lasarett


    AT-Läkare
    Gävle Sjukhus


    AT-Läkare
    Södra Älvsborgs Sjukhus


    AT-Läkare
    Sahlgrenska Universitetssjukhuset


    AT-Läkare
    Skånes universitetssjukhus


    AT-Läkare
    Gällivare Sjukhus


    AT-Läkare
    Länssjukhuset Sundsvall-Härnösand


    AT-Läkare
    Lycksele lasarett


    AT-Läkare
    Sunderby sjukhus


    AT-Läkare
    Hudiksvalls Sjukhus


    AT-Läkare
    Lasarettet Ljungby
    SJUKSKÖTERSKOR

    annons
    annons
    annons