annons
annons
Analklåda - Pruritus ani
Författare Docent Thomas Ihre, Kirurgi/Stockholm
Granskare Allmänläkare Helen von Sydow, /
Uppdaterad 2013-06-10
Specialitet Hud/Venereologi, Gastroenterologi
Skriv ut
annons




BAKGRUND
 

Analklåda är ett mycket vanligt symtom vid proktologiska sjukdomar och inte sällan orsaken till att patienterna söker hjälp.

Känslan av att något kliar uppstår när de nervtrådar som förmedlar hudens smärtsensationer retas med ett stimuli som är för lågt för att utlösa smärta. När individen sedan kliar sig höjs retningsnivån till smärta och klådan upphör. Ett ytanestetikum (exempelvis Xylocaingel 2% eller Xyloproctsalva) fungerar därför utmärkt som ett klådstillande medel.

 

Orsaker
 

  • Den vanligaste anledningen till anal klåda är flytning som uppkommer av analt läckage av slem vid hemorrojder, anal- eller rektalprolaps och vid analinkontinens. Vid lågt sittande rektalcancer, alternativt analcancer, kan förslutningen av anus vara försämrad och ge flytning/klåda.

  • Även flytning från analfistlar eller fuktande anala sår leder till klåda.

  • Klåda förekommer också vid eksem. Detta kan antingen vara irritativt t ex vid överdriven tvättning med tvål och andra rengöringsmedel, eller allergiskt, orsakat av tvättmedel eller rengöringskrämer/vätskor. Svampinfektion, vanligen candidainfektioner, kan tillstöta i den fuktiga analhuden.

    Olika hudsjukdomar som psoriasis, neurodermatit eller lichen sclerosus kan ge besvärlig klåda om de är lokaliserade perianalt.

  • Anal klåda hos barn kan vara förorsakad av springmaskinfestation och det förekommer också att vuxna drabbas.

  • Fluor vaginalis ger ibland anal klåda.

  • Hos en del patienter med anal klåda förblir orsaken okänd.


SYMTOM
 

Klådan uppträder ff a nattetid när sängkläder gör att luftväxlingen är dålig. Patienterna river sig i sömnen vilket leder till sprickor och rivmärken som, vid fortsatt flytning och fuktighet, ytterligare ökar symtomen.

Det är också vanligt att patienterna har en känsla av bristande analhygien och därför tvättar sig ofta, oftast med tvål och vatten. De vanligaste tvålarna är basiska och skadar huden och leder därigenom till ytterligare hudmaceration med åtföljande ökning av klådan.

Hos de flesta patienter med klåda finns eksematösa förändringar i analhuden när de söker hjälp.


 

BEHANDLING
 

Av största vikt är att fastställa genesen till klådan. All behandling syftar till att undanröja den bakomliggande orsaken. Det är också viktigt, som vid alla typer av symtom från anus, att patienten genomgår en noggrann undersökning med palpation, inspektion och rekto-proktoskopi.

Patienter som tvättar sig ofta bör undvika tvål, eller övergå till att använda tvålar som är sura, men oftast räcker det med enbart vatten. Ett annat alternativ är att använda fet salva eller olja som rengöringsmedel. Apoteken säljer "barnsalva" och andra oparfymerade feta salvor.

I ett övergångsskede när den bakomliggande orsaken till analläckaget är fastställd och behandling inledd, är patienterna hjälpta av en salva som innehåller ett milt ytanestetikum (exempelvis Xyloproct).

Vid tecken på eksem, har man ofta god hjälp av kortisonhaltiga preparat. Vissa av dessa kan vid långvarigt bruk leda till hudatrofi. Det gäller därför att i möjligaste mån använda svaga kortisonberedningar (exempelvis 1 % hydrokortisonkräm - inte salva). Behandling med dessa svagare preparat i krämform leder sällan till hudatrofi och behandlingen kan därför riskfritt ges under långa tider. Som hudskyddsmedel är oftast vattenavstötande salvor, exempelvis zinkpasta eller silonsalva, tillfyllest.

Vid måttligt analt läckage kan patienten instrueras att lägga en liten bomulls- eller toalettpapperssudd mot analöppningen. Den stannar kvar på plats när patienten reser sig upp och samlar upp viss del av fuktigheten. Genom dess närvaro retas analhuden vilket leder till ökad tonus i den externa sfinktern som gör att analöppningen försluts bättre.

Vid eksem med inslag av svamp kan någon gång pensling med gentianaviolett användas, då i utspädd lösning. Dessvärre brukar lösningen lämna fläckar på underkläderna. Vid såväl jästsvamps- som trådsvampsinfektioner är imidazolpreparaten (exempelvis Pevarylkräm 1%) mycket effektiva. De kan antingen användas som kräm eller vid samtidig eksematisering och klåda, i kombination med steroid. Någon gång är dessa svampinfektioner lokaliserade till andra partier av kroppen, som exempelvis på fötterna (fotsvamp) eller i ljumskarna och kräver då mer generell behandling med salvor innehållande antisvampmedel. Behandling mot svampinfektioner är långdragna och måste fortsätta flera veckor efter att symtomen försvunnit.




 


ICD-10

Pruritus ani L29.0

 
Copyright © Internetmedicin 2014
ID: 1295


Du måste vara inloggad för att skriva ut.
Logga in eller registrera dig gratis här.

LÄKARE

ST-läkare
Infektionskliniken, Trollhättan


Specialister i Allmänmedicin
Adecco, bemanningsuppdrag över hela Sverige


ST-läkare
Internmedicin


Akutläkare
NU-sjukvården, Akutverksamheten


Specialistläkare
inom Klinisk fysiologi och Nuklearmedicin !



Verksamhetschef
Infektionskliniken i Östergötland


Specialistläkare
Vidarkliniken, rehabilitering



Områdeschef
Klinisk patologi/cytologi, Danderyds sjukhus


Specialistläkare
Internmedicin


1-2 ST- läkare
Vårdcentralen Gnesta


Underläkare
Infektionskliniken, Trollhättan


Specialister i Psykiatri
Adecco, bemanningsuppdrag över hela Sverige


Sektionschef för ST- läkare
Vuxenpsykiatri i Lund


Specialistläkare
BUM Alingsås, Södra Älvsborgs Sjukhus
AT-LÄKARE

ST-läkare
Infektionskliniken, Trollhättan


Underläkare
Infektionskliniken, Trollhättan
SJUKSKÖTERSKOR

Uroterapeut
Kirurgkliniken, Falun


Stomiterapeut/ Sjuksköterska
Kirurgkliniken i Falun


Verksamhetschef
Infektionskliniken i Östergötland
ÖVRIGT

Sektionschef för ST- läkare
Vuxenpsykiatri i Lund
annons