Internetmedicin.se använder cookies för att kunna erbjuda en så bra tjänst som möjligt. Läs mer

annons
Bett av hund och katt - handläggning
Författare Docent , Infektionskliniken/Skånes Universitetssjukhus, Lund
Granskare Professor Lars Hagberg, Infektion/Göteborgs Universitet
Uppdaterad 2017-07-17
Specialitet Infektion
Skriv ut
annons




BAKGRUND
 

En överväldigande majoritet av de bettskador som kräver sjukvårdskontakt är åsamkade av hund eller katt. Typen av bettskada, lokalisation och vissa värdfaktorer (t ex ålder) är avgörande för risken att utveckla bettinfektion.
Människobett kan i vissa fall också ge upphov till allvarliga bettinfektioner, men människans avsaknad av huggtänder minskar infektionsrisken.

 

Typ av skada
 

Djurbett kan grovt indelas i ytliga skrapsår, djupare rivskador, bett med avslitningsskador och punktionssår. De sistnämnda är farligast ur infektionssynvinkel och orsakas ofta av kattens vassa hörntänder. Djupa kattbett utgör därför en betydligt större infektionsrisk än hundbett.

 

Lokalisation
 

Hundbett ses oftast på övre extremiteten, medan kattbett och kattskrapskador oftast är lokaliserade till den nedre extremiteten. Ansiktsbett ses främst hos barn under 10 år.
Infektionsrisken är störst vid handskador (infektionskänsliga strukturer på djupet) och lägst vid ansiktsskador (bra genomblödning; djupa punktionsskador ovanliga).

 

Skadans ålder
 

Infektionssymtom som uppträder mycket snabbt (under första dygnet efter skadan) orsakas oftast av Pasteurella.


Värdfaktorer
 

Sannolikheten för att djurbett ska bli infekterade är större hos äldre patienter.
Patienter med nedsatt immunförsvar, avsaknad av mjälte eller grav leversjukdom har ökad risk för fulminanta infektioner.

 

Etiologi
 

  • Pasteurella multocida är den viktigaste patogenen och karaktäriseras av en mycket snabb symtomutveckling.
     
  • S. aureus och S. intermedius förekommer i munfloran hos en del friska hundar, men orsakar sällan infektion vid bett och i så fall senare i förloppet och med långsammare symtomutveckling.
     
  • Streptokocker, oftast alfa- men även beta-streptokocker, kan också infektera djurbett.
     
  • En ovanlig, men viktig, pc-känslig patogen är Capnocytophaga canimorsus (DF2) som är relativt vanlig i hundens munflora, men som även förekommer hos katt. Bakterien kan i sällsynta fall ge upphov till fulminanta infektioner hos immunsupprimerade.


BEHANDLING
 

Praktisk handläggning av hund- och kattbett
 

  1. Noggrann sårrengöring
    Den viktigaste preventiva åtgärden. Död vävnad ska excideras. Kontrollera alltid distalstatus. Vid fula handskador krävs ofta en bedömning av ortoped eller handkirurg. Sårrengöring görs lämpligen med koksaltsköljningar via 20 ml-spruta och grov kanyl.
     
  2. Primärsuturering eller tejpning
    Kan endast övervägas efter adekvat excision. Detta gäller främst ansiktsskador av lacerations-/avlossningstyp, men sällan skador på övre extremiteten och aldrig punktionsskador (såvida ej radikal excision utförts).
     
  3. Immobilisering av den skadade kroppsdelen
    Kan vara en fördel. Om möjligt högläge.
     
  4. Bakteriologisk diagnostik
    Bör övervägas vid infektionstecken. Odling från sårkanterna ger bättre utbyte än att stoppa odlingspinnen mitt i varet.
     
  5. Tetanusskydd
    Tetanussporer förekommer ej i munfloran hos hund och katt. Risken för tetanus efter bett är därför ej högre än vid andra sårskador och beror av eventuell kontamination med smuts eller jord. När barn blivit bitna av hund eller katt uppmanas ofta föräldrarna att genast komma med barnet för en extra tetanusinjektion och detta även om såret är rent och i övrigt inte kräver någon behandling. Sådan onödig vaccination kan innebära ytterligare trauma för barnet. Förorenade sår (oavsett genes) kan föranleda åtgärder enligt nedan:

    Boosterdos på 0,5 ml difteri/tetanusvaccin (diTebooster - dock restnoterat f.n., licensbelagda ersättningsvaccin finns, kontrollera aktuell information från ditt landsting) ges intramuskulärt till individer som tidigare fått:

    - 3 doser tetanusvaccin i någon form (> 10 år sedan tredje dosen eller om djupt, ej exciderbart sår även om < 10 år sedan tredje dosen)
    - minst 4 doser tetanusvaccin (om > 20 år sedan senaste dosen)

    För den som tidigare i livet fått färre än tre doser tetanusvaccin i någon form fullföljs grundvaccination med rent tetanusvaccin och rent difterivaccin.

    Immunglobulin mot tetanus i kombination med påbörjad grundvaccination ges till ovaccinerade och möjligen till dem som tidigare endast fått en dos.


Tidig antibiotikabehandling (före kliniska infektionstecken)
 

Det råder ingen enighet om värdet av tidig behandling. Noggrann sårrengöring är den viktigaste preventiva åtgärden.
Tidig antibiotikabehandling med preparat och doser enligt nedan kan dock övervägas vid punktionsskador, speciellt på övre extremiteten, vid vissa andra djupa skador som ej kan excideras adekvat samt till immunsupprimerade patienter. Fem dagars behandling räcker.

 

Behandling av manifest infektion
 

Behandlingen bör främst inriktas på Pasteurella multocida. Penicillin V, fenoximetylpenicillin, i 7-10 dagar är ett adekvat val.
Vid fula infektioner kan man överväga att istället använda amoxicillin p g a dess säkrare absorption. Alternativpreparat vid pencillinallergi är doxycyklin. Trimetoprim-sulfa kan också övervägas, medan erytromycin och klindamycin är olämpliga p g a att de inte har effekt på Pasteurella. Flera kinolonpreparat är bra mot Pasteurella, men är ändå olämpliga till följd av dålig effekt mot grampositiva bakterier.
Amoxicillin/clavulansyra föreslås ibland för att gardera sig mot både Pasteurella och stafylokocker. Men det finns oftast ingen anledning att täcka in penicillinasproducerande stafylokocker om infektionen uppstår snabbt (första dygnet) efter bettet. I de få fall där stafylokocker kan ha betydelse har infektionen oftast uppträtt sent (efter flera dagar) i förloppet.

 

Peroral terapi
 

  • Förstahand:
    T. Kåvepenin 1-1,6g x 3 (barn: 25 mg/kg x 3) i 7-10 dagar
    alternativt
    T. Amimox 0,5-0,75 g x 3 (barn: 25 mg/kg x 3) i 7-10 dagar.
     
  • Vid pc-allergi:
    T. Doxyferm 0,1 g 2x1xI, därefter 1x1xVIII
    (barn T. el M. Bactrim/Eusaprim 3/15 mg/kg x 2)

OBS! Vid infektion med uttalade lokalsymtom (t ex tecken till tendovaginit) eller vid allmänpåverkan, bör patienten remitteras till sjukhus för parenteral antibiotikabehandling och ev kirurgisk behandling.

 

Parenteral terapi
 

Uppföljning/fortsatt omhändertagande
 

Alla patienter som skickas hem bör upplysas om vikten av att snabbt höra av sig igen om symtomen förvärras. Detta är speciellt viktigt vid infekterade bett i övre extremiteten.
Mindre komplicerade bettinfektioner som läker på förväntat sätt behöver i normalfallet inte komma på något återbesök.

 

ICD-10

Bett av djur, ospecificerat T14.1A

 

Biten eller angripen av annat däggdjur W55.00

Copyright © Internetmedicin 2017
ID: 124

Kommentera >>
Behandlingsöversikt: Bett av hund och katt - handläggning

 
 
 
   



Du måste vara inloggad för att skriva ut.
Logga in eller registrera dig gratis här.

Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
Använd istället knappen Skriv ut (symbolen med skrivare) uppe till höger på sidan.

Endast registrerade användare har tillgång till utskriftsfunktionen.

Så här registrerar du dig och skriver ut:
1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på länken Ny användare uppe
till vänster på sidan och följ instruktionerna.
2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
3. Logga in.
4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
6. Ett nytt fönster öppnas. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.








Specialistläkare/Överläkare (LUS)
till Klinisk mikrobiologi, Lund


Just nu söker vi dig som är specialist i allmänmedicin!
Bohuspraktiken, Bohus Centrum


Just nu har vi flera lediga tjänster på hel- eller deltid. Även i Mali.
Försvarsmakten


Leg. läkare med erfarenhet från primärvården
KRY


Distriktsläkare
Heby Vårdcentral


Enhetschef
till Operationsavdelningen i Helsingborg


Arbeta som läkare hos Min Doktor
Min Doktor


Specialist allmänmedicin och ST-läkare
till hälsocentralerna Arbrå, Baldersnäs och Kilafors


Specialist allmänmedicin och ST-läkare
till hälsocentralerna Söderhamn och Linden


Specialist allmänmedicin och ST-läkare
till hälsocentralerna Hudiksvall och Nordanstig


Vi tar emot remisser för kardiologisk konsultation och klinisk fysiologi. Korta väntetider
Stockholm Heart Center


Överläkare/Specialistläkare
till Hudmottagningen i Helsingborg


Distriktssköterska på vårdcentral
Primärvårdens vårdcentraler i Uppsala län


Överläkare/ specialistläkare
till VO AnOpIVA i Helsingborg och Ängelholm


Överläkare/specialistläkare inom Barn- och ungdomspykiatri
Skaraborgs Sjukhus, M6, BUP Läkare

annons
annons
annons